Distanspass

Hip hip hurra!

Nä, det är inte jag som fyller år men däremot bloggen! För exakt ett år sen gjorde jag mitt första inlägg. Det såg ut såhär. Jag firade födelsedagen med en morgontur till jobbet.

Snöflingor i ansiktet och rätt halt på marken. Läste förresten Katrine Kielos mycket tänkvärda ledare i Aftonbladet igår och det var den som fyllde mina tankar imorse. Bra, mycket bra. Tog det annars lugnt och spar benen till kvällens planerade pass. I vanliga fall tycker jag om att klara av kvalitetspassen innan övrig distans men nu när det är så mörkt ute får man ibland stöka om i schemat.

Stannade klockan på 10 km utanför jobbet. Hörrni, precis här springer jag Stockholm Marathon om… mindre än fyra månader! Sedan blev det stretch. Den här klassiska övningen fick jag bland annat i uppgift efter löpteknikslördagen. Kan för övrigt informera om att jag är Sveriges i särklass stelaste människa.

Hade förmodligen varit en väldigt bra idé att varva min löpning med t ex yoga, men den tiden finns inte riktigt då jag inte vill ta tid från springet. I övrigt så var jag glad över att jag lyckades springa med en nystruken skjorta i ryggsäcken, och som faktiskt var nystruken även när jag kom fram. Man måste ju vara fin på födelsedagen!

Ajöss.

Hästkavalkad och löpteknik!

Vi åkte ut till Elfvik. Till solen och hästarna i sina täcken. Och trots att jag inte är, och aldrig varit, en hästtok så är det något som händer med mig när jag ser hästar i fint väder, särskilt lite kyliga dagar. Då ser jag framför mig hur vi plötsligt bor på landet och jag… håller på med hästar? Nä. Men vi har massa hästar. Kanske Olle kunde pyssla om dem, han gillar ju hästar jättemycket, och jag… springer? Här får ni i alla fall en hästkavalkad (Uma var nämligen noga med att vi skulle hälsa på exakt alla hästarna):

Efter detta drog jag till Bosön.

Och hade två timmars löpteknik med Markus Stålbom. Han brukar ha kurser men vi hade bestämt att det passade bättre med ett individuellt anpassat upplägg för mig.

Så vi kutade och snackade och gjorde massa övningar i två timmar. Mycket intressant. Det enda ”problemet” är att jag just nu inte har lust att dra ner på mängden löpning, och då är det svårt att göra några större förändringar. Men jag fick många bra grejer med mig att tänka på och öva på. Sen drog jag på mig långa tights och jacka och kutade hemåt. 3 ytterligare små kilometer till dagens pott. Hade tänkt springa lite längre här på em men kände av min vänsterfot efter morgonens pass, och Bosön-banan gjorde inte saken bättre, så det kändes klokare att kuta hem och istället bjuda mina föräldrar på middag.

Slut på lördagen. Ses imorgon!

Upp, upp, upp!

Kärvt att gå upp idag. Jag har sovit så risigt hela veckan pga all sjuka hemma. Antingen har man flyttat runt kräkhinkar, mått illa själv eller som i natt, haft snörvel och host bredvid sig non stop. Samt dåliga drömmar ovanpå det. Nä nu får det bli bättring på den fronten. Men i alla fall så kom jag upp och ner i löparkläderna och sprang iväg in mot stan. 7 km fram till Lill-Jansskogen. Där körde jag 20 minuters backintervaller. Jag såg två såna där Army Training-grupper. Tränaren i den ena gruppen gastade så det ekade genom hela skogen. Alltså, det är ju jättebra att mäniskor får pepp av det där. Själv skulle jag aldrig palla att höra sånt där vrålande i öronen just så tidigt på morgonen. Då föredrar jag i såna fall Jack Whites stämma i hörlurarna. Efter backintervallerna tog jag en liten extrasväng genom skogen och sen mot jobbet.

Piiiip! Fina fredagsmorgon! Totalt 16,5 km. Sen köpte jag kaffe. Var snäll mot kroppen och stretchade…

… och hann med lite annat.

Dusch och hissen upp till jobbet.

Frukost!

Ok, det var det. Hoppas solen skiner på er.

Tar mig genom stan.

Åkte in till jobbet efter lunch för att jobba vidare. När jag var klar var det knappt några andra kvar, och de på dagtid eftertraktade mötesrummen stod tomma. Gillar vårt kontor när det är mörkt ute och man kan blicka ut så bra över staden. När jag gjort det en stund, tog jag hissen ner och sprang hemåt. Några grejer på vägen:

1. Korsningen Odengatan/Västmannagatan körde en bil i hög fart över övergångsstället trots att det var grönt ljus för oss fotisar/springisar. Jag blev oerhört arg då det var nära att hon körde över mig – och observera här nu att jag hade saktat in innan övergångsstället. Viftade/hytte åt föraren med mina vita boxarvantar så hon tvärnitade, hon såg förskräckt ut men jag skrek ändå IDIOT och gjorde några märkliga gester med armarna, vet inte var de kom ifrån. Sen kändes det bättre och jag sprang vidare.

2. Jag höll på att halka vid ett övergångsställe på Valhallavägen och jag funderade en stund över varför de valt att göra de vita strecken på övergångsställena i ett så oerhört halt material. Det är ju jättedumt. Där folk liksom ska gå? Särskilt gamla som går knaggligt och kanske har rullator. Det måste finnas bra vit färg som inte är hal. Får dyka ner i detta ämne någon gång. (Eller inte.)

3. På Lidingöbron hade 235 cyklister passerat mot Lidingö och 247 stycken in mot stan. Oh så jämnt. Spänningen är olidlig. Vem vinner när klockan slår tolv?

4. I Källängens skola lyste det i ett fönster och jag tyckte mig se ett gäng gamla gubbar som spelade i band? Om detta stämmer så var det en fin/tuff avslutning på torsdagkvällen.

Totalt 10 km. 4:50 min/km. Klart slut för idag.

10 km vackert förortsdepp.

Förutom att ta rosa balsam i mitt grå hår, så har jag hunnit med en del annat. Som att hänga med barnen, äta glass, handla lim, tejp, pennor och annat pyssel. Men sen, sen han jag med några förortskilometer. Jag har blivit något av en expert att hitta små luckor. De bästa luckorna är när det knappt märks att man varit ute en sväng.

Första gången på länge som jag inte kände mig tvingad att ha ylletröja under jackan. Benen kändes lite stumma till en början men jag var snäll mot dem. Höll konstant fem-minuterstempo. Insåg att jag knappt sprungit här ute på ön på sista tiden. Men idag sprang jag längs bilvägen en bit ut mot Elfvik, efter fem kilometer vände jag om och tog en annan väg tillbaka. Längs förortens gångvägar.

Ofta kan jag känna sån kärlek till förortens depp; gångtunnlarna och de övergivna lekparkerna. Ingen glamour eller storstadspuls så långt ögat når. Men frisk luft och bakom gångvägarna: skog. Och hav. Det gillar jag.

Det blev exakt 10 km i exakt 5:00 min/km. 50 minuter förort, varken mer eller mindre. Nu däremot vankas middag hos kompisar i stan. Av med löparkläderna och på med klänning. Bra avslut på förortsdagen!

Hoppas ni får en vacker/rolig/mysig/spännande/annorlunda/vanlig lördagkväll. God afton!

Slutspurt!

Efter en hektisk dag, och en hektisk vecka, finns det inget bättre än att springa hem. Bytte om och gav mig av mot dagishämtningen. Benen kändes lätta och jag hade tur med rödljusen. Så skönt att det det är lite ljusare om eftermiddagarna nu, en helt ny känsla i stan. Åh jag längtar efter en somrig Odengata.

10 km på prick 45 minuter dvs 4:30 min/km. Hem med alla barn och göra smoothie.

Och nu, nu är det fullt fräs på fredagsmyset, med allt vad det innebär!

Backe med The Hives!

Jajamen. Upp och hoppa. In mot stan. Idag dags för lite backträning. Jag har inte kunnat springa ordentligt i backe sen i augusti pga min vänsterfot. Fart och kuperat har varit det som foten mer än gärna undvikit. Men idag var det dags för lite test. 7 km till Lill- Jansskogen där jag hittat en lämplig backe.

Mer den långa sega stilen på backen. Spurt uppför, jogg ned. Kändes helt otroligt att äntligen kunna använda fötterna som man ska i en backe. När jag haft som mest ont i foten har jag fått sätta i hela foten i uppförsbackarna, inte så bra teknik om man säger så.

En ensam dam kom promenerandes i mörkret. Ibland kan jag bli lite rädd för att skrämma andra i min rånarlook. Försökte nicka lite snällt medan jag spurtade förbi henne både en och två gånger medan denna braiga låt höll peppen uppe. 5 ruscher, får vara en slags första fottest. Sen ytterligare en sväng bortåt för att sedan vända och springa mot jobbet. Totalt 15 km.

En stor kaffe och stretch i omklädningsrummet. Allt detta till till en annan bra låt som kommer här.

Fredag! Yeay!

Slutar som jag började.

Efter jobbet drog jag ner till omklädningsrummet för att byta om från art director till löpare. Insåg att om den här kölden fortsätter, måste jag snart köpa mer tröjor och grejer. Tvättmaskinen går redan på högvarv. Ner med de vanliga kläderna i ryggan. Ja, allt utom min sån riddarrustningströja, den är så tung så den får sova över i omklädningsrummet.

Sen var jag redo!

Det var något typ av event i Bonnierhuset och när jag gick förbi så fick jag många långa frågande blickar. Men hallå, så konstigt är det väl inte att springa på vintern? Sen satte jag kurs mot Lidingö. Vid Ropsten kom plötsligt syrrans man Nils ifatt mig på cykel. Oh, så trevligt! Vi sprangcyklade ihop sista halvan.

Nils påstod att jag nu verkligen fått ett ultramarathonlöpsteg. ”Haha, vad är det?” frågade jag. ”Jo men du springer ju med korta steg och huvudet är alldeles rakt, liksom bara benen och armarna som rör sig framåt. Själv svajar jag ju armarna hit och dit när jag springer.” Haha. Intressant det där med löpsteg. Jag har ju aldrig liksom funderat så mycket på det. Jag bara springer.

Och så avslutade jag dagen utanför huset där jag började den, fast i annan mundering. 10 km i 4:46 min/km vilket kändes bra då vi snackade en hel del sista femman. Ser fram emot när morgnarna blir ljusare, då ska jag och Nils kuta lite ihop igen. Hemma var en trevlig brasa igång.

Och jag fick en sån fin teckning. Mina favoritdjur. Och kolla namnet (som visst skulle vara ett bokförlag): Ajdos. Nästan som mina favoritdojor: Adios.

Sen blev det mat i stora lass; kyckling i ugn med ris och tomat- och morotssallad. Till efterrätt: magstyrka. Adios!

-18°C och 21 km.

18°C tidigt i morse. Bara att dra på sig långkalsongerna under tightsen och på med rånarluvan.

Sen in mot stan. Den här veckan kommer det mest bli distans men sen hoppas jag kunna snäppa upp det hela med lite mer fart. Hoppas foten håller för det. I alla fall så sprang jag över Lidingöbron (10 cyklister hade passerat in mot stan) och sen ut mot Djurgården. Efter någon halvtimme började himlen bli sådär perfekt. Lite suddig bild men ni ser ju vad jag menar.

När jag kutar runt såhär i mörkret känns det ibland som att jag tillhörde ett annat slags folk, ett nattsläkte, som är vakna och ränner runt medan alla andra sover.

Kallt var det och det syns ju, men jag frös inte det minsta. När jag springer är jag alltid så ordentligt klädd och dessutom så rör man sig ju. Plus hade jag Olles jättevantar på mig. Det är värre när knatar ut på lunchen för att äta, utan långkalsonger och allt. I alla fall så såg jag Djurgården vakna. Vände på mitt vanliga ställe och sen Valhallavägen fram. Såg en liten gullig mops med världens minsta mockasiner på tassarna.

Blev prick 21 km. I ett helt ok morgondistanstempo. Sen stretch och jag väljer att visualisera det med den spänniga bilden nedan. Observera att min mage inte ser ut såhär från alla vinklar och ljus. Medan jag låg där och drog fortsatte jag lyssna på spellistan som Olle snickrat ihop till mig. Mycket bra!

Därefter varm dusch och massa frukost medan jag spejade ut på den här fantastiska utsikten.

Ojoj, sicken dag!

Söder-Lidingö-linjen.

Ok vi åkte in till stan hela gänget och åt lunch på Urban Deli. Till och med hunden hängde med. Det dracks smoothies och jag åt det här:

Där satt vi och pratade, mumsade och glodde på folk. Sen promenixade vi runt i kvarteren en stund och fyndade två tröjor på Mini Rodinis rea. Finaste påsarna.

Sen var det dags att åka hemåt. För att hinna med två löppass idag var min plan att springa tillbaka till Lidingö. Bra drag när man inte vill att löpningen ska ta för mycket av familjetiden. Jag hade redan varit inne på Urban Delis toalett och tagit på mig löpartightsen. Resten drog jag på mig i bilen. Jag hade även varit smart hemma och preppat med sportlinne och ylletröja under mina vanliga kläder.

-13°C vid det här laget så det blev rånarluva igen. Svart denna gång.

Blev avsläppt på Götgatan. Gick en bit bland alla lördagsshoppare och kände mig aningen märklig i min rånarstyle. Piip, började springa vid Slussen.

Hur vackert Stockholm var idag har väl inte undgått någon. Höll som vanligt, när det är fint väder, tummarna för att det var riktigt många turister i stan. Jag har en inneboende turistvärd i mig.

Spring, spring. Strandvägen, en liten sväng ut på Djurgården, sen mot Lidingö. Värtan!

Märkligt, jag började springa bara en timme efter maten och ändå inget håll. Förr var jag tvungen att vänta exakt tre timmar efter mat. Mätaren på bron visade att 95 cyklister hade passerat mot Lidingö idag. 63 stycken hade cyklat åt motsatta hållet. Tog en liten omväg via Kyrkviken och i närheten av vårt hus såg jag de här rackarna som badade i snön.

Sprang ihop 13 km i 4:41 min/km. Just det, hade lånat Olles jättevantar idag då jag ju till och med frös imorse med dubbla ylle- och fårskinnsvantar. I de här frös jag däremot inte ett skvatt men kände mig mer som boxare än löpare.

Just jäklar, cyklarna! De skulle vi ju ta in.

Eller, är det någon idé nu? Det är ju snart vår.

Varm dusch och avbyte med Olle som skulle träna. Dock hade vi helt glömt bort ett barnkalas hos goda vänner. Buhu för oss. Men hörrni, nu ska jag göra magstyrka och jobba lite på min nya dator som Febe gjort åt mig.

Det var det.