Efter jobbet drog jag ner till omklädningsrummet för att byta om från art director till löpare. Insåg att om den här kölden fortsätter, måste jag snart köpa mer tröjor och grejer. Tvättmaskinen går redan på högvarv. Ner med de vanliga kläderna i ryggan. Ja, allt utom min sån riddarrustningströja, den är så tung så den får sova över i omklädningsrummet.

 Sen var jag redo!

 Det var något typ av event i Bonnierhuset och när jag gick förbi så fick jag många långa frågande blickar. Men hallå, så konstigt är det väl inte att springa på vintern? Sen satte jag kurs mot Lidingö. Vid Ropsten kom plötsligt syrrans man Nils ifatt mig på cykel. Oh, så trevligt! Vi sprangcyklade ihop sista halvan.

 Nils påstod att jag nu verkligen fått ett ultramarathonlöpsteg. ”Haha, vad är det?” frågade jag. ”Jo men du springer ju med korta steg och huvudet är alldeles rakt, liksom bara benen och armarna som rör sig framåt. Själv svajar jag ju armarna hit och dit när jag springer.” Haha. Intressant det där med löpsteg. Jag har ju aldrig liksom funderat så mycket på det. Jag bara springer.

 Och så avslutade jag dagen utanför huset där jag började den, fast i annan mundering. 10 km i 4:46 min/km vilket kändes bra då vi snackade en hel del sista femman. Ser fram emot när morgnarna blir ljusare, då ska jag och Nils kuta lite ihop igen. Hemma var en trevlig brasa igång.

 Och jag fick en sån fin teckning. Mina favoritdjur. Och kolla namnet (som visst skulle vara ett bokförlag): Ajdos. Nästan som mina favoritdojor: Adios.

 Sen blev det mat i stora lass; kyckling i ugn med ris och tomat- och morotssallad. Till efterrätt: magstyrka. Adios!