Jajamen. Upp och hoppa. In mot stan. Idag dags för lite backträning. Jag har inte kunnat springa ordentligt i backe sen i augusti pga min vänsterfot. Fart och kuperat har varit det som foten mer än gärna undvikit. Men idag var det dags för lite test. 7 km till Lill- Jansskogen där jag hittat en lämplig backe.
Mer den långa sega stilen på backen. Spurt uppför, jogg ned. Kändes helt otroligt att äntligen kunna använda fötterna som man ska i en backe. När jag haft som mest ont i foten har jag fått sätta i hela foten i uppförsbackarna, inte så bra teknik om man säger så.
En ensam dam kom promenerandes i mörkret. Ibland kan jag bli lite rädd för att skrämma andra i min rånarlook. Försökte nicka lite snällt medan jag spurtade förbi henne både en och två gånger medan denna braiga låt höll peppen uppe. 5 ruscher, får vara en slags första fottest. Sen ytterligare en sväng bortåt för att sedan vända och springa mot jobbet. Totalt 15 km.
En stor kaffe och stretch i omklädningsrummet. Allt detta till till en annan bra låt som kommer här.
http://fabfamily.se/att-springa-runt-i-ranarluva-efter-morkrets-inbrott/
Haha, mycket bra Titti! Exakt så känns det!
Apropå att skrämma andra med sin rånarlook 🙂
Nu har ju inte rånarluva (kul länk ovan btw) men ibland blir det ju så när man kör intervaller att man möter samma person flera gånger och det är ingen annan där..kan bli lite skum stämning.
Försvann ett ”jag” där.
Exakt! Och ändå är det verkligen inte alltid man hejar på varandra… vilket är ännu konstigare, haha.