Lätt distans

Fredag: Innan middagen.

Tog ett litet extrapass framåt kvällen. Eftersom vi är många här i vårt hus så har vi delat upp matlagningen; varje familj sköter lunch och middag två dagar på raken och sedan är det avbyte. Imorgon är det vår tur att sköta maten igen så idag passade jag på att springa mitt i matbestyren. 10 km lätt distans med avslutning hos raukarna. Det har varit soligt men blåsigt idag och jag höll nästan på att blåsa bort där uppe. Jag insåg också att det inte regnat en enda dag sen vi kom hit. Det fick mig att tänka på människor som på rak arm kan säga hur sommaren 2007 var, och 2003 och 2009 osv. Är inte det helt galet att minnas sånt i detalj? Jag kommer inte ihåg att jota av vädret när det väl har passerat. Nästan så att jag glömt vädret på Stockholm Marathon. Jaja, passade även på att kasta lite macka i havet. Tillbaka hemma styrka innan det var dags för sånguppvisning i trädgården (jag var publik).

P.S. Idag var vi med barnen på Bottarve gård. Det är en fin gammeldags gård där det finns en lekplats i gammeldags stil och man kan rita på hästar och dricka kaffe och allt möjligt trevligt. Vi hittade det här hjulet och Olle tyckte jag skulle passa på att träna magen. Men herregud så jobbigt det var, funderar på att skaffa ett sånt där redskap hem (obs! Modernt, ej gammeldags!)

 

Fredag: Lila morgon.

Åh jag hade en sån sorglig dröm så jag studsade upp ur sängen när jag vaknade, svettig och tacksam över att det bara var en dröm. Drog på mig mina lila shorts och linne. Jag har kommit på att det är bra att ha springkläder i olika färger. Det gör att dagarna känns olika fastän man kutar samma runda om och om igen. Ja för nu har jag ju sprungit och förälskat mig i en fin sväng så den tog jag idag igen. Längs havet bort mot Holmhällar, förbi Austre och sen upp till asfaltsvägen och sen svänger jag in vid Augstens. 1 km ner på denna väg, sen vänster och Toscana-vägen ner till havet. Jag fortsatte längs vattnet och sprang förbi en liten fiskebod där någon numera bodde. De hade ställt upp dörrarna på vid gavel mot havet och de måste sovit hur skönt som helst där inne med vinden som fläktade och ljudet från vågorna. Jag sprang här och tänkte att det här livet, det är en jäklans grej ändå. Livet! 22 km. Snittfart 4:44/km.

Torsdag: Lyxrunda.

Det är en otroligt skön känsla att ha kört ett tufft pass på morgonen och sedan ge sig av på ett distanspass framåt eftermiddagen. Ingen press utan bara låta benen göra det som de gillar: springa. Precis som de själva känner för. Benen valde att springa längs havet. Det var riktigt varmt ute, solen gassade och jag blev nästan bländad av den vita kalkstenen. Jag vände halvvägs och tog samma väg tillbaka, 11 km totalt. En grej som man ska försöka unna sig när man kan, särskilt när man är på ett så vackert ställe som Gotland, det är att inte bara kuta direkt hem utan stanna till tio minuter på något fint ställe. Jag brukar försöka planera rutten efter det när jag har de där extra minuterna. Jag hängde en stund på stenstranden nära oss. Sen joggade jag hem, där var det full ruljans med gräsklippning och jag fick kaffe och en chokladmuffins i efterskott.

Onsdag: 20 km och ännu fler kaniner.

Att springa nere på Sudret är just nu som att springa i nån slags Disneyfilm fylld av små söta kaniner. På morgonens korta långpass såg jag ca 45 stycken. Jag skämtar inte för jag räknade, förmodligen var det ännu fler för ibland skuttade de iväg så jag inte hann med. Tyvärr såg jag också två påkörda stackare. I övrigt så var det en fin tur men idag var benen lite trötta. Dels efter tröskelpasset igår morse men också för att jag de senaste passen fokuserat på att verkligen springa mer på framfoten och det känner vaderna av. Men annars känns det bra! Så idag blev det 20 km i behagligt 5:00-tempo. Hittade en sån fin väg, lite Toscana-känsla på det hela. Italien+Disney helt enkelt, bra kombination.

Tisdag: 11 km i fästingarnas rike.

Jag var oerhört rädd för att få fästingar förr. Så fort jag såg en al så gick jag en lång omväg för det visste man ju, att fästingar bodde i alar. Sen kom nya rön: fästingar bor i gräs! Då blev det jobbigare. Då hoppade jag liksom fram i gräset alt. gick inte alls i högt gräs. Det gjorde en ju rätt begränsad om man säger så. Men sen började jag springa mycket fick min fästingskräck stryka på foten, det funkar ju inte att planera springrutten utifrån var det inte finns fästingar (läs gräs/alar). Numera kutar jag rätt in i högt gräs, vass, whatever och lever med tanken på att det kanske fastnade 10-12 fästingar på mig. Det hela har gjort att jag fått en ganska avslappnad inställning till fanskapen. Alltså, jag ogillar dem fortfarande skarpt men väljer att ignorera dem. Hittills i år har jag inte fått en enda, inte ens ikväll när jag sprang elva km genom högt gräs.

Ja, ni ser ju hur nöjd jag är med mig själv som övervunnit fästingskräcken.

Måndag: Bonussväng och husvagnsspioneri.

Ett litet extrapass framåt kvällen. Ville utforska en annan rutt. Det här är andra året vi har vårt hus här på Gotland så det finns en massa saker kvar att inspektera. 10 km i mina Lunaride och avslutade med att klättra upp vid raukarna nära där vi bor. En del husvagnar hade parkerat sig här på första parkett och jag tycker alltid det är så intressant att spionera på husvagnsnlivet. Det är ju lite båt över det hela; alla saker har sin plats, bord som fälls ihop och viks in. Om man tittar närmare på dessa husvagnsmänniskor så kan man även lägga märke till ett otroligt sampel dem sinsemellan. Man märker att de är vana vid att vara nära varandra non stop och har hittat rutiner och rörelsemönster för detta. Sånt satt jag där på raukarna och tänkte på och insåg att det där husvagnslivet är rätt fint ändå. (Observera hur jag bryter den grå smakfulla gotländska färgskalan med mina skrälliga neonfärger. Syrran sa jag såg ut som 80-talets Susanne Lanefeldt när jag sprang iväg).

Måndagmorgon.

Måndag. Första riktiga semesterdagen. Barnen lekte till sent igår och vanligtvis hade man blivit stressad och gastat om att det är skola och dagis imorgon men nä, nu satt man där helt from och personlighetsförändrad. För ingen stress, alla är lediga! Vi kan lika gärna ta bort mån, tis, ons, tors, fre, lör och sön på alla dagarna och bara säga dag om allt för alla dagarna är ju liksom samma när man är ledig. Jag inledde denna dag med löpning. I en familj där det finns fler löpare så är ju en bra runda högvilt. Min svåger Nils hade igår hittat en bra tur som inte bestod av så mycket asfalt.  Jag (och Ali, katten) vaknade tidigt och jag gav mig förväntansfull iväg (efter att jag fått vända tillbaka två gånger då Ali envisades med att följa efter mig).

Till en början samma sträcka som igår men idag svängde jag ner mot Augstens (skrev ju fel igår, det heter inte Austre utan Augstens.) Och så kutade jag rätt fram en bra bit. Här var det fint men efter en stund skulle jag komma fram till havet men jag hittade inte stigen genom enbuskarna. Efter 10 km vände jag om och kutade tillbaka. Blev totalt 20 km, några kilometer i 4:30-fart men snitt landade på 4:44/km. Väl hemma visade det sig att jag hade missuppfattat var jag skulle kuta ner. Men det finns fler dagar att hitta stigen, om man säger så. Vi hörs framöver, när vet jag inte, jag är helt och hållet beroende av internets humör numera – och hur ofta jag åker och handlar. Ikväll planerar jag ytterligare att distanspass men kortare. Au revoir!

Sista Lidingölöpningen.

Blev ett litet minilöppass nu på kvällen, sista innan det är dags att åka till Gotland imorgon bitti. 5 km för att skola in mina Kinvara efter problemen med knät. Tog det väldigt lugnt och tyckte det kändes bra. Men jag har en känsla av att de har att göra med knäproblemen så jag kommer ta det oerhört lugnt med tunnare skor framöver. Fast jag kommer nog ändå släpa med mig alla fem par löpardojor till Gotland. Men vet aldrig.

Åh vilka fina blommor. Bäst att lukta medan tid är.

Åh vilken fin bil. Den hade jag velat åka till Gotland med. Och jo alla ni som är här, jag hoppas att jag hittar lite täckning på Gotland och kan fortsätta blogga. Jag får springa tills jag hittar täckning helt enkelt. Hörs snart igen!

Run Idiot Run.

På med Finisher-tröjan från Stockholm Marathon och full fart hemåt. Det lustiga är att jag precis utanför jobbet mötte en annan löpare med samma tröja. Jag upptäckte det dock precis när vi passerade varandra vilket gjorde att jag inte hann le sådär lite pillemariskt uppmuntrande mot honom. Han gjorde i för sig inte heller det men det tycker jag är god sed att göra när vi maralöpare möter varandra – särskilt detta år med skitvädret! Jag kutade hemåt, denna dag med The Hives som sällskap. Kände mig lite trött i benen till en början men sen kom jag in i ett bra distanstempo. För varje meter jag springer utan att känna av knät känner jag mig så oändligt tacksam. Och lycklig. Och peppad. Etc etc.

Hopphopp! Lite spänsthopp innan middagen.

Har det regnat? Nej, det är bara svett.

Morgonmil.

Huset är så öde när man är vana vid att vara fem i det men plötsligt bara är två. Morgnarna är vääääldigt lugna. Det gjorde att jag kunde sova lite längre idag innan jag sprang iväg mot jobbet. En skön mil från Lidingö och genom stan. På Valhallavägen sprang jag förbi en dam som grät och torkade tårarna med en näsduk. Jag tycker alltid det är så sorgligt när man ser okända människor som går och är ledsna, nästan så man skulle vilja stanna och fråga hur det är fatt. Framme vid jobbet blev det kaffe och stretch i omklädningsrummet. Jag gillar allmänt att göra flera saker samtidigt, tycker det är ett optimalt sätt att vinna tid på.

Vet dock inte riktigt hur jag tänkte när jag packade ryggsäcken. Varför valde jag en skjorta som blir skrynklig bara man tittar på den? Och som nu dessutom fick ligga hopknölad i en liten ryggsäck under tio skumpiga kilometer.

Ajöss!