En resväska värdig en löpare.

Jag håller på att packa. För imorgon ska jag åka till Mallorca på reklamfilmsinspelning. Jag är så nöjd för det är premiär för min nya resväska där jag äntligen kan packa på ett värdigt vis. Halva väskan: vanliga kläder. Andra halvan: springkläder! Man vet ju aldrig när och om man hinner springa men bara att chansen finns gör ju att man vill fylla hela väskan med spring. Någon liten stund tidig morgon eller sen kväll ska jag nog hitta. Att bara få packa massa tunna linnen är ju så trevligt. Och solkräm, jag är helt genomskinlig. Jag har använt en antiinflammatorisk salva på benet som gör att jag inte får ha det partiet i solljus på två veckor. Sicken downer nu när man ska till solen. Får köra med 3/4 tights.

Int er va ll er .

Kvällspass. Var lite seg i benen till en början men sen kom de igång. Lång uppvärmning till min favoritintervallsträcka. Platt och bra, här finns inget att skylla på för att inte kunna hålla farten.

Körde 10×800 metersintervaller. Höll helt ok fart men kände av halvmaran i benen och ville inte pressa på alltför mycket. Dessutom är jag livrädd för att benet ska börja krångla igen.

Trixet när jag springer intervaller nuförtiden är verkligen att bara vara i nuet. Inte hålla på att tänka på hur många jag har kvar utan bara fokusera på varje enskild intervall. Tack benen för att ni orkade.

Sen lång nedjogg hem. Det här fina vädret med alla gröna träd och lukter och fåglar och pappor som är ute och cyklar med barn och blåa himlar och fina broar i kvällssolen – det gör mig galen, jag skulle kunna springa för evigt, helt ärligt.

Att sen få kyckling i grönpepparsås när man kommer hem, oh sån final! Nä visst, det ser kanske inte så kul ut men det är oerhört gott, jag lovar.

Mer sallad!

Dyr men snygg!

För den som har 3200 kr som ligger och skräpar någonstans så kan det här vara något. Snygg springjacka från Stella McCartney. Har man en sån här snygg jacka kan man ju inte lufsa runt i Lidingöloppsspåret som jag gör utan jag tänker mig att man kanske tvingas flytta till New York för att springa runt där. Slutsumman blir helt enkelt mycket mer än 3200 kr. Men snygg är man.

Halvmarathon! 1:31:21!

Idag var det dags för Kungsholmen Runt. Sov rätt dåligt på natten, drömde att jag försov mig och vaknade alldeles för tidigt. Åt äggröra, macka och drack kaffe.

Sen bytte jag om. Och bytte om igen. Det var ju så grått och kallt ute men SMHI och yr.no visade alla en stor sol, kunde inte bestämma mig för vad jag skulle ha på mig. Till slut tog jag ett linne och packade ner andra tröjor i väskan. Olle och barnen körde in mig till Rålambshovsparken.

Där var det redan fullt av folk och små knattelopp. Det var kallt så jag drog på mig en annan tröja. Sen gick jag runt som en osalig ande och försökte spå vädret.

Gick på toaletten. Det var fler som tänkt samma sak så kön var jättelång. Väl inne på toan så bestämde jag mig till slut för att ta linnet ändå. Bytte om igen och sen lämnade jag in väskan så jag inte kunde ångra mig igen. Då dök solen upp och jag sprang några uppvärmningsrundor. Sen var det äntligen dags för start. Plötsligt kände jag att det skulle bli så kul och både nu och på Premiärmilen fick jag någon slags gemenskaphetskänsla med alla som stod ihopklämda bredvid mig i startfållan. Pang! Vi var iväg. Jag hade tänkt jag skulle ligga på ca 4,20 min/km i början men drog på lite snabbare. Mitt ben kändes inte av och jag fick sån kraft av att kroppen kändes hel och som vanligt. Blir alltid lika fascinerad över hur olika löpstilar alla har. Vissa springer på ett så konstigt vis att man bara inte kan förstå hur de kan vara så snabba. Hur som, det kändes bra. Mina första 10 km var enligt min Garmin: 4:12/km, 4.18/km, 4:25/km, 4:21/km, 4:27/km, 4:27/km, 4:24/km, 4:21/km, 4:36/km och 4:15/km. Banan var skön att springa, en del backar men mestadels flackt. Vid 10 km när vi sprang genom Rålambshovsparken fick jag hejarop av Anna och Mats – tack! Det gör mycket med lite pepp. Kutade vidare. Tog rygg på en triathlet-kille som höll ett jämnt bra tempo runt 4:13/km. Det var spännande att springa; visst har jag sprungit långt men aldrig i ett lopp och jag har inte riktigt veta hur snabbt jag kan springa en längre distans. Jag var förvånad över att benen kändes så lätta. Mina sista elva km gick såhär: 4:15/km, 4:18/km, 4:16/km, 4:22/km, 4:27/km, 4:24/km, 4:19/km, 4:11/km, 4:50/km, 4:09/km och 4:09/km. Det betyder att jag sprang i mål på 1:31:23 enligt min klocka men jag vet inte om jag timade starten rätt så jag väntar på Kungsholmen Runts officiella resultatlista som jag hoppas kommer upp snart. Jag känner mig nöjd! Jag hade gärna velat klara det på 1:30 men vad sjutton, första halvmaran och mitt ben som krånglat.

Precis i mål!

Jag drack väldigt lite under loppet, det gick förvånansvärt bra utan vatten. Men väl i mål drack jag massor.

Kort och gott så var det väldigt kul att springa idag. Halvmaran är en bra sträcka, insåg jag. Inte samma hets som en mil (även om det också har sin charm) och för mig som gillar att nöta så var det en bra och ny upplevelse. Och just det, det var helt rätt att springa i linne! Solen kom ju fram till sist.

Efter en stunds vila i gräset joggade jag lugnt mot Ropsten i solen. Norr Mälarstrand, Operan, Kungsträdgården, Östermalm och Värtan – fina Stockholm! Efter 7 km var det oerhört skönt att hoppa in i en bil och äta en 88:a.

Peppkväll!

Hur laddar man egentligen inför en halvmara? Ingen aningen, jag har aldrig sprungit ett så långt lopp förut. Men jag laddar genom att gå runt i leopardtights, måla naglarna, tvätta de bästa strumporna, dricka massa grönt te, fundera kring kompressionstights eller ej (skiter i dem pga dumma muskeln), börja bli nervös, äta lite godis, dricka vatten, ladda klockan och försöka prata med Olle huruvida jag ska ha lång- eller kortärmad tröja imorgon – men han har tappat intresset för länge sen. Ja, lite så laddar jag. Tänker också att det ska bli riktigt kul att springa och att den enda jag behöver tävla mot är mig själv (såvida vi inte möts på upploppet).

Försiktiga steg.

Ursäkta tjatet om mitt ben. Ni ska bara veta hur tjatigt jag tycker det är. Lyder läkaren och försöker helt enkelt ta det lite lugnt med benet inför halvmaran imorgon. Och egentligen inte bara för just det loppet, det viktigaste är ju om en månad. Kände dock att jag behövde ta några steg för att få in känslan inför morgondagen så jag tog en kort springtur i skogen. Benet blir bättre när jag väl blivit varm men det är inte samma swoong i stegen.

För människor, inte flugor.

Jag har rätt svårt för sportsolglasögon, ni vet såna där som får en att se ut som en stor fluga. Jag vet, många såna modeller är säkert bra grejer men jag har inte kommit dit än. Jag kanske gör det men just nu lever jag fortfarande i tron att det går att hitta ett par bra och värdiga springsolglasögon som inte är i flugstyle. Har hittat ett par Nike som jag gillar och har beställt. Jag vet, det är dumt att beställa sånt på nätet. De kommer säkert inte sitta fast på mitt ansikte och det är säkert dumt att de har en kant nedtill, jag kommer förmodligen snubbla på någon sten och ångra att jag inte körde med flugstyle som bara är glas nedåt. Men nej, inte än. Nu ska jag testa dessa och sätta betyg. Återkommer!