Åh jag är så glad! Trött men glad. Tack alla fina ni som hurrade på mig längs vägen, ni ska veta vilket troligt pepp det var, gav värsta energin! Nu ska jag duscha och sen fira med middag i stan. Men om jag orkar, och det gör jag nog absolut, så kommer det en utförligare rapport om loppet senare. Stay tuned!
1. Äter lasagne. Dricker vatten.
2. Går runt i leopardtights och försöker vara avslappnad (går sådär).
3. Lägger fram utvalda springkläder, strumpor och skor.
4. Sätter fast chip på skon.
5. Raderar allt gammalt jox på klockan och laddar den.
6. Lägger fram tidsarmband (får se om jag använder).
7. Laddar mobilen.
8. Packar ryggsäcken: nummerlapp inkl. säkerhetsnålar, maramatsäcken, varm tröja, extra tröja att byta till efter loppet, långa extratights, svart sopsäck ifall regn vid start, reservklocka, solglasögon, hörlurar (om jag plötsligt vill lyssna på White Stripes).
9. Skriver komihåglapp på grejer jag inte får glömma lägga ner i ryggsäcken på morgonen, t ex klockan som är på laddning.
10. Byter lakan i sängen. Kommer förmodligen sova kasst ändå men jag brukar bädda om när jag behöver sova riktigt bra.
11. Målar naglarna.
12. Kollar tvångsmässigt ca tusen gånger om nummerlappen verkligen är nedlagd.
13. Dricker te.
14. Äter kvällsmackor.
15. Äter godis.
16. Äter ostbollar (såna där från OLW, jösses vad goda!)
17. Lägger mig ca 22.30 men kommer inte kunna somna förrän jättesent eller kanske lite tidigare om Olle berättar om Slaget vid Lützen, Heliga Birgitta, Skottet i Sarajevo eller något annat historiskt som är det enda som kanske kan få mig trött.
18. Sover, förhoppningsvis utan att drömma om Stockholm Marathon.
19. Vaknar. Ute är det +16 grader, halvmulet och stundtals sol. Yeay!
Sista lilla morgonpasset innan premiärmaran. Dels för att känna springet i benen men jag ville också få in känslan för vädret. Det är fasiken rätt trist med det här regnet och kylan. Man ska ju ändå kuta rätt långt. Och man kan inte låta bli att angsta lite angående sin klädsel. Men egentligen skitsamma, jag kommer ändå köra i shorts och linne. Mindre kläder som kan bli blöta, kalla och tunga, tänker jag. Sådär gick tankarna och när jag och White Stripes hunnit två km så kände jag plötsligt en slags kraft i vädret. Det är ju bara lite regn! Det är ju samma för alla som springer! Dessutom är det tufft och hårt att springa i hällregn! Och så kom jag att tänka på när jag sprang i vintras, det kan man kalla väder. När det var -20 grader där en vecka och håret liksom blev till spaghetti:
Så nu lägger jag ner alla tankarna på vädret. Det blir bra vare sig det regnar eller är sol. 42 km är lika långt oavsett (men snälla, hård vind kan vi väl slippa?).
Sen hem till frukost. Som ni ser behöver vi köpa ny ost.
Men så trevligt det här ser ut. Rostade (brända) mackor med smör och honung, grönt te och färskpressad juice. Och en bra bok! Ännu trevligare att det är jag som sitter och äter/dricker/läser det.
Sisådär. Då var provianten fixad. Jag brukar bara köra vatten på mina långpass men har i alla fall hunnit testa Maxims gel drink och vanliga energi gelen en gång. Tycker den där drickan var bra, stoppar nog ner två såna utifall att. Sen gillade jag Leifs förslag på nötcrème – mest för att jag älskar det i vanliga fall. En ny idé: springa och äta godis samtidigt, det bästa av två världar! Sen har jag köpt massa vanliga energi gels som man ska blanda med en klunk vatten men skippar nog dem. Kommer hur som helst mest dricka vatten och sportdryck men något ska man väl stoppa ner i den där lilla fickan på shortsen, får se vad som får plats. Och ja, eventuellt Resorb imorgon. Och så Vaselin, inte att äta men smörja lite under armarna. Åhhh, vilket pepp!
På lunchen drog jag ut på stort klocktest. Smög längs väggarna då jag skämdes lite, folk måste ju trott att jag var en person som var extremt dålig på att hålla tiden och därför var tvungen att ha tre klockor på armen. Alternativt tänkt att jag måste vara besatt av att hålla tiden på sekunden. Det sista stämmer i för sig just för tillfället! Hur som helst så blev jag ännu snurrigare av mitt lilla test då alla tre klockor gick rätt olika. Herregud! På väg hem åkte jag förbi Östemalms IP för att hämta min nummerlapp. Vem hittade jag där om inte en kille från Garmin. Gissa om jag flög på honom! Drog upp alla tre klockorna och han kollade alla inställningar. Allt var korrekt, inga konstigheter som han kunde se. Han hjälpte mig även med lite annat jox men något mer måste han gjort för sen när jag testade igen så var de synkade – äntligen! Samma känsla som när man ropar på datakillen på jobbet för att något inte funkar men sen precis när han kommer så funkar det. Strunt samma, oerhört skönt att detta är utrett. Så nu är beslutet taget: jag springer med Garmin 610!
3 km, det kan man väl knappt kalla ett löppass? I alla fall skönt att sträcka på benen. Testade även båda klockorna igen och samma sak: de visar emellanåt väldigt olika. Gaahh! På lunchen ska dock det hela redas ut ytterligare. Då ska jag nämligen ta med en tredje klocka som jag lånat av Lennart. Kommer nog se aningen märkligt ut när jag springer runt i löparskor fast med vanliga kläder och med tre stora klockor på armen. Men vad gör man inte? Återkommer med domen (för jag gissar att ni alla sitter på helspänn och inte kunnat sova på hela natten för att ni är så himla nyfikna!)
Ok, ett i-landsproblem i kubik men lyssna på detta: Jag har länge sprungit med en Garmin 405:a och varit nöjd. Inte jättenöjd för jag tycker 405:ans touch-ring faktiskt är rätt dålig. Svår att reglera och ballar ofta ur när det regnar. Men annars bra. Sen plötsligt la den av häromdagen, eller rättare sagt: den hittade inte satelliterna. Den höll på att leta och leta och den fick det inte att funka på hela dagen. Morgonen därpå var den i form igen den men nu var jag redan stressad. Jättestressad! Tänk om detta skulle hända på Marathon-dagen, hemska tanke! Jag måste hålla koll på min kilometertid, annars faller allt. Snabbt som attan såg jag till att låna en Garmin 610. Imorse sprang jag med båda klockarna samtidigt och nu kommer det värsta: det skiljde titt som tätt upp till 30 sekunder mellan klockorna på fart/km. 30 sekunder, det är ju jättemycket! Inte en enda gång var de helt synkade. Oftast visade 610:an att jag sprang fortare men just i backar blev det ofta tvärtom. Nu har jag uppdaterat mjukvaran i båda klockorna men frågan som kvarstår är: vilken klocka ska jag köra med på Marathon? Jag ska testa båda imorgon och på fredag igen men säg att det fortfarande är likadant dvs att de visar så olika? Jag tog min tid från Kungsholmen runt och räknade ut att mina kilometertider med 405:an stämde med en diff på 30 sek, alla 21 km totalt ihopräknade. Så den är ju inte helt fel ute. Men klockstressen är maximal. Jag kan ju inte kuta med båda heller. Den gamla är jag skeptisk mot för den trasslat nu på sistone men 610:an känner jag inte på samma vis… Såna här små (stora!) problem vill man inte joxa med ett par dagar innan sitt första marathon. Nä, då vill man ligga i soffan och ta det lugnt, på sin höjd spänna sina benmuskler litegrann.
Oavsett så ska jag nog investera så snart som möjligt i en 610:a då den känns mycket mer gedigen och har bra funktioner som vibration, är ju jättebra när man kör intervaller och lyssnar på musik och inte hör pipet. Dessutom mycket lättare då den har touchscreen som funkar bättre än 405:ans ring.
Ja, ni hör. Det är väldigt synd om mig! Finns det ett klockproffs där ute, hör av dig!
Den där satt bra.
rocknrollrunning.se 