Åh hade sån trevlig kväll igår! Hade gärna sovit länge idag. Men. Det gick inte för jag behövde jobba på eftermiddagen. Så det var bara att stiga upp och göra frukost tidigt för att hinna smälta maten innan det planerade långpasset.
Men frukosten sen! Jag läser ju just nu Paula Radcliffs bok ” My story so far”. Eller, läser och läser. Jag har inte så mycket tid att läsa men då och då blir det några sidor innan jag däckar på kvällen. Häromdagen så beskrev hon i alla fall sina ”pre race-frukostar” som liten. Kolla här (ursäkta suddig bild, jag blir typ själv åksjuk av den):
Jamen, hur gott låter inte det? Blev hur sugen som helst på hela rasket, inklusive en mormor som stod och pysslade i köket. Gjorde dock en annan variant av det hela; scrambled eggs och bacon, surdegsbröd (ej hembakat) med ost och salami, nötkaffe och färskpressad juice.
Riktigt gott var det. Blev så mätt att jag var tvungen att pusta ut i sängen en stund. Men efter ett par timmar var det hög tid att ge sig ut på långpasset – för att hinna innan det var dags för söndagsjobb. Jag gjorde en fläta för att få lite pepp men som ni ser blev den rätt kass. Jag är värdelös på allt vad gäller flätor och avancerade sminkningar. Ojoj, var rätt omotiverad och seg. Och det var ju så grååååååått ute.
Men kom igen! Nu springer vi! Och det gjorde jag. Fortfarande lite väl mätt men det gick bra. Exakt samma runda som förra söndagen: springspring kilometrarna fram till Lidingöbron, Värtan, Djurgården, lilla Djurgårdsbron, över på andra sidan, Strandvägen, Skeppsbron, Stadsgården förbi Viking Line-båtarna, Norra Hammarbyhamnen, under Skanstullsbron, Hornstulls Strand (tyckte jag skymtade Charlotte Karlsson?), Söder Mälarstrand (klockan visade exakt 24,24 km vid Münchenbryggeriet), Skeppsbron igen, Strandvägen, Värtan, Lidingöbron, sista biten spring – piip! Hemma. 36 km, snittfart 4:48 min/km. Konstigt det är ibland. Jag var ju så seg innan jag gav mig av men när jag väl sprang så kändes det så självklart. Den känslan älskar jag. Och det kändes som tiden gick fort.
Som vanligt blev jag galet sugen på smoothie sista biten. Det är ofta det första jag gör när jag kommer hem, kan knappt prata med någon förrän mixern är igång. Idag hallonsmoothie som jag drack medan jag stretchade.
Lunch i expressfart för att sedan ta tunnelbanan till jobbet.
Kommunaltrafiken gör mig aningen folkskygg nuförtiden. Har absolut inget emot den, på många vis älskar jag tunnelbanan; glo på folk, tjuvlyssna på folk etc. Ja, bortsett från tiden precis innan ett lopp, klarar inte av folks host och nys då, då är jag extremt folkskygg. Och rent allmänt springer jag hellre än fraktas fram, men det kändes lite väl att springa till jobbet efter mina 36 km.
Köpte kaffe och hälsojuice med massa jox i, hör bara: mango, banan, spenat, spirulina… ok? God var den hur som helst, slank ner på tre sekunder då jag fick enorm törst efter mitt långpass. Nu: jobba! Vi hörs!
De är såna fegisar de här katterna. De gillar inte när det är minusgrader och håller sig inomhus så gott som hela vintern. Men nu börjar de vädra ljusare tider med fågelsång, gräs och annat trevligt. Och jag, jag längtar ut till den här härliga isfria asfalten. Imorgon, då smäller det! Så länge smällde jag till med en sån här:
Jag tänkte att magen förtjänar lite mjukt fluff efter kräket. På tal om kräket, så är det sämsta med kräksjukan att man kan åka på den så många gånger. Det vore ju mer rättvist om man fick den (max) en gång per termin och sen var det bra med den saken. Men nehej då, de finns de som får den tre, fyra gånger per termin. Det är dock inte jag. Jag har nu bestämt att detta var det sista sjukdomstecknet från mig på ett bra tag. Imorgon, då är det bara en raksträcka framåt, på sin höjd någon härlig nedförsbacke här och där. Tack för det. Hej.
rocknrollrunning.se 