Träningspass

Carpe kvällen!

Hade tänkt ta helvila från löpningen idag. Men det kliade en aning i benen och när klockan var 21.20 så kände jag att nä, den här kvällen kan inte gå till spillo, det är för vackert ute! Snabbt byta om och sedan 6 lugna km. Kände sån tacksamhet mot världen/naturen/någon för att det är så ljust ute på kvällarna nu. Hade gärna sprungit längre men nu när det är lopp på onsdag så tar jag det lite lugnt inför det. Får även lägga om veckans träningsupplägg en aning men det blir bra. Det mesta ska ändå finnas där i benen vid det här laget. God natt!

28 km och sol, orm, trappor och kylskåp.

Ja nu har det ju dykt upp lite moln på himlen men då jag skulle köra mitt långpass, ja då var det strålande sol och varmt. Jättevarmt! Jag drog ut vid elvatiden. Hade först tänkt springa in till stan och runt Djurgården men ångrade mig och sprang istället till Lidingöloppsstarten. Vid elva km så hörde jag hur det rasslade till framför fötterna på mig. En stor huggorm som slingrade in i gräset bredvid stigen! Ahhh, jag hatar ormar! Och krokodiler! (Jag älskar dock ormmönster.) Aningen chockad av naturupplevelsen höjde jag lägligt farten då passet för dagen var just långpass med fartökning. Sprang ca 5 km i maratempo. Oh, det var jobbigt, ska jag säga. Det var varmt! Sprang på den planaste biten av Lidingöloppet för att kunna hålla tempot. Drickan tog slut alldeles för tidigt idag så de sista 13 kilometrarna fick jag snåla vilket är en oskön känsla när det är så varmt.

Herregud vad jag längtade efter det här sista biten hem! Jag var så otroligt törstig och hade typ fått flingsalt på huden av all svett. Totalt 28 km med 5 km fartökning. Bra och jobbigt pass, mycket backar. Efter det här lunch och sen med barnen till Millesgården.

Millegården. Det är som att åka till Italien fast bara tio minuter bort. Hade sett framför mig hur jag flanerade runt i skuggan med ett par stora solglasögon på mig men barnen ville köra trapptävling så det var ju bara att ställa upp. Men! Den största bedriften idag är varken långpass i strålande sol eller trappinsatsen, det är nämligen att jag har frostat av och minutiöst rengjort kylskåpet. Detta har skjutits upp i flera år så detta är mycket, mycket stort! Knappt så man vill stoppa in något i kylskåpet igen.

 

 

Solglasögonpremiär!

Perfekt väder för att testa nya solglasögonen! 15 km terräng i underbart solsken. Vad konstig kroppen är, ibland när man tror att man ska ha kraft så har man det inte och ibland när man tror att man ska vara trött så är det ett oerhört klipp i benen. Jag sov lite dåligt i natt och kände mig lite allmänt trött men när jag väl fick på mig springskorna så var det som att kroppen vaknade till liv. Höll bra tempo och sprang på uppför och nerför i backarna.

Solglasögonen var väldigt bra! Var faktiskt rätt skeptisk men dels så satt de på riktigt bra och jag märkte att jag slappnade av i solen. Men så var det också som att jag skärmade av på ett behagligt vis. Kan vara så att dessa kvalar in på maradagen.

Stretch och därefter islatte!

Lååååång backe.

Det var ett tag sen jag körde intervaller i lång backe men idag var det dags. Alltid lite motvilligt innan, inte så mycket för själva passet i sig utan för att backen jag kutar uppför är rätt så trafikerad. Det betyder att det kör förbi bussar, bilar, går och cyklar en massa människor och det får mig alltid att känna mig lite udda när jag kutar upp och ner, upp och ner, upp och ner… Men det här är bästa backen, så sorry – här kommer jag igen! Sådär höll jag på i ca 20 minuter, sen lugn nedjogg. Nu ser jag fram emot en brakmiddag.

Marathonväder.

Idag anser jag att det är det perfekta Marathonvädret. I alla fall här i Stockholmstrakten: 15 grader, blandat sol och lite moln. Drog på mig springkläderna och skickade tankar till himlen om den borde plagiera upplägget den 2 juni. Sprang till Ropsten och Husarviken. Jäkla ben, har fortfarande stundtals ont men efter uppvärmning kändes det ok. Idag var det dags för kortintervaller: 3x5x200.

Lite pliktskyldig stretch vid en matchande vägg. Sen sprang jag hemåt. Totalt 12 km som högerbenet tyckte var mer än nog. Verkar ha fått någon slags hangup idag på att använda alla maskiner jag äger så när jag kom hem gjorde jag mango-smoothie.

Djurgårdstur.

Hemifrån tidigt. Herregud, det tar en stund för benen att vakna när man hoppar rätt från sängen ner i springskorna. Tur inte Marathonstarten är kl 06.00. Sprang genom en doft av hägg hela vägen till Ropsten. Genom Värtan, förbi Diplomatstaden, alla museum och hela vägen ut till Biskopsudden där jag vände och tog samma väg tillbaka på andra sidan kanalen. Alltid när jag springer ut mot Biskopsudden funderar jag över vilka som egentligen bor i alla de här fantastiska husen längs vattnet? Hoppas de utnyttjar sin tillvaro och springer mycket. Annars skulle de kunna skänka sitt hus till mig.

Vackert var det hela. Tyvärr stördes idyllen av ryggsäcksremmarna som skavde upp mot halsen, ytterst irriterande och störde koncentrationen. Ryggsäcken har funkat så bra på vintern men då har jag haft jacka som skyddat. Detta måste jag hitta en lösning på. Susade förbi alla nyduschade och piffiga människor på väg till sina jobb när jag sprang genom stan, aldrig känner man sig så ofixad som då.

Totalt 25 km. Inte världens snabbaste för benen var lite tunga och trötta. Nu dock 25 km rikare.

Tulpanerna i Vasaparken. Fint!

Ännu finare: att ens man har gjort mackor till en när man kommer till jobbet efter 25 km.

Naturruta.

Upp och hoppa tidigt för att hinna med 10 km fartlek innan jobbet. Det visade sig att det inte bara skulle bli en löprunda utan även en naturruta. På mina totalt 13 km hann jag se fem rådjur (på fyra olika ställen), två gäss med tre små ungar, sju människor och sex hundar. Inte illa för att vara halv sex på morgonen. Vad gäller fartleken så måste jag säga att jag gillar den träningsformen. Lite mer just lek än den mentala pressen som intervaller ibland för med sig.

36,7 km för kroppen och huvudet.

Det är många som brukar fråga mig vad jag tänker på när jag springer långt. Idag var det dags för långpass så här kommer en liten redogörelse. Att springa 36,7 km som jag gjorde idag är såklart väldigt annorlunda jämfört med att springa 10 km. Det tar ju mycket längre tid och kräver därmed mycket av kroppen men också av huvudet. Hur som helst så följde dagens löppass ungefär mönstret så som det brukar funka för mig. De första tre kilometrarna tänkte jag på jobbet, huruvida alla tre barnen har tagit sina fästingsprutor eller ej, jag kom på att jag måste göra Adressändring till sommaren, att jag måste fixa mat till ikväll då vi ska ha barnvakt. Det kan vara alla möjliga tankar som behöver tänkas eller bearbetas. Så där håller det alltså på en stund men sen blir det plötsligt tyst. Därefter är det bara jag och stegen, underlaget, naturen, andningen, musklerna. Det är som ett slags meditativt tillstånd där hjärnan vilar och kroppen arbetar. Och i det tillståndet befinner jag mig, kilometer efter kilometer. Jag försöker att inte tänka på banan i förväg utan ta den som den kommer, det ger mer ro och faktiskt mer energi, i alla fall för mig. När jag närmar mig slutet brukar verkligheten komma tillbaka så smått och därmed tankarna. De kretsar ofta kring ganska banala ting, som vad jag är mest sugen på att dricka när jag kommer hem.

Kändes hur som helst bra idag. Förra helgen var det ju halvmaran så det blev det inget rejält långpass. Kändes skönt att ta igen det idag. Det är förmodligen mitt nästsista långpass innan nedtrappningen inför maran. Sprang till Lidingöloppsstarten och sen hela loppet plus ett extra 3-km varv på slutet och jogg hem. Totalt 36,7 km i terräng i 5min/km-tempo.

Står och laddar i solen innan långpasset.

Hur fint får det bli?

Idag fick Garmin slita på i hela tre timmar.

Älskade regniga skog!

Mallorca var ju hur fint som helst men inget går upp mot en regnig lördag i Lidingöloppsspåret. Det är ändå där jag trivs allra bäst. Var sugen på att testa mina nya Adizero Adios men tänkte att jag tar premiärturen med dem en solig dag. Det finns så många bra sätt att springa på men en klar favorit, oavsett var, är att springa i regn. När andra sitter inne och kurar och det är alldeles tomt i spåret – finns inget bättre. Bara en och annan löpare som man hejar på. Visst, inga rollerblades och inget tjo och tjim à la Palma men däremot mjukt underlag, klar luft efter regnet och alldeles tyst. Körde 10 km fartlek, så skönt med backar igen!

Farväl.

När arbetsdagen var slut gav jag mig ut på en sista löptur i kvällsvärmen. 10 km återhämtande distans efter gårdagens intervaller. Mitt ben spökar fortfarande så jag gör mitt bästa för att ta det lite lugnt även om det är svårt, är sugen på att springa fort, långt, i backar! Det var full fart på stranden och rollerblades och cyklister överallt, en och annan löpare. Nu är det dags att packa ner alla svettiga springkläder, imorgon bär det av hemåt.