Träningspass

Flås i Palma.

Uppe tidigt för att hinna springa innan jobbet drar igång. Nu fick det vara nog med finspringande längs stranden: dags för kortintervaller! Perfekt temperatur såhär tidigt till skillnad från lunchtid igår. Värmde upp 4 km och efter det 300-metersintervaller. På något vis passar det sig inte att flåsandes ruscha fram och tillbaka på en tjusig strandpromenad. Men det gjorde jag i alla fall. Kändes skönt att springa lite kortare intervaller efter alla 800-ingar – betyder att det inte är långt kvar till Stockholm Marathon nu!  4 km nedjogg tillbaka. Alltid så trevligt då man kört intervaller, nedjoggen går plötsligt i en rasande fart utan att man tänker på det.

Palma!

Palma. Fick en ledig stund på lunchen. Smörjde in mig och drog på mig springkläderna. Byter numera om snabbare än Stålmannen. Som tur var hade jag packat ner ett par supertunna strumpor som passade bra i 25-gradersvärmen. Sprang ner till strandpromenaden och kutade österut. Längs stranden, förbi Portixol och vidare utmed havet. Sanden och det blå havet, ögonen nästan grät av glädje. Sprang förbi massa fiskrestauranger som luktade gott och där folk satt och gottade sig i solen. Passerade en mamma som hade barnvagn och åkte rollerblades, det såg mycket avancerat ut. Sprang förbi en kille som kutade intervaller, förbi alla sommarälskare som låg på stranden och dessvärre även de knallröda som glömt att smörja in sig. Nästan framme vid flygplatsen vände jag och sprang tillbaka. Totalt 15 km i skön distansfart.

Tror inte ni kan föreställa er hur god den här färskpressade apelsinjuicen var efteråt. Den var så god att jag inte kan föreställa mig det själv ens. Buenos noches.

Int er va ll er .

Kvällspass. Var lite seg i benen till en början men sen kom de igång. Lång uppvärmning till min favoritintervallsträcka. Platt och bra, här finns inget att skylla på för att inte kunna hålla farten.

Körde 10×800 metersintervaller. Höll helt ok fart men kände av halvmaran i benen och ville inte pressa på alltför mycket. Dessutom är jag livrädd för att benet ska börja krångla igen.

Trixet när jag springer intervaller nuförtiden är verkligen att bara vara i nuet. Inte hålla på att tänka på hur många jag har kvar utan bara fokusera på varje enskild intervall. Tack benen för att ni orkade.

Sen lång nedjogg hem. Det här fina vädret med alla gröna träd och lukter och fåglar och pappor som är ute och cyklar med barn och blåa himlar och fina broar i kvällssolen – det gör mig galen, jag skulle kunna springa för evigt, helt ärligt.

Att sen få kyckling i grönpepparsås när man kommer hem, oh sån final! Nä visst, det ser kanske inte så kul ut men det är oerhört gott, jag lovar.

Mer sallad!

Försiktiga steg.

Ursäkta tjatet om mitt ben. Ni ska bara veta hur tjatigt jag tycker det är. Lyder läkaren och försöker helt enkelt ta det lite lugnt med benet inför halvmaran imorgon. Och egentligen inte bara för just det loppet, det viktigaste är ju om en månad. Kände dock att jag behövde ta några steg för att få in känslan inför morgondagen så jag tog en kort springtur i skogen. Benet blir bättre när jag väl blivit varm men det är inte samma swoong i stegen.

Slungas tillbaka i tiden.

Var hos läkaren igår. Fick en salva för benet och tillsägelsen att bara jogga lätt fram till lördag. Så det gjorde jag tidigt imorse. Fast klockan var så lite kändes det som att det var mitt på dagen med den klarblåa himlen och ljuset. Mindes då en vintermorgon för inte så länge sen då jag sprang på exakt samma ställe och det var den motsatta känslan.

Sköna maj.

Tolv grader, strålande sol. Alla som gillar löpning måste ju vara ute och kuta en dag som denna. Gav mig iväg efter en lång frukost. 4 km uppvärmning och sedan långa intervaller: 10×800 meter. Tog det ganska lugnt, ville inte pressa på med tanke på benet. Nedjogg och sen stretch. Totalt 16 km.

 

38 km och en svald fluga.

Söndagmorgon och dags för veckans långpass. Kändes skönt ute så jag bestämde mig för att det var dags för säsongens T-shirtpremiär. Det är stort! Dessutom premiär för mina nya korta kompressionsfödelsedagstights OCH kompressionsstrumpor. Jag tänkte att nu kör jag hela kittet och ser hur det känns. Sprang till Koltorp och Lidingöloppsstarten. Allting såg så annorlunda ut och det tog en stund innan jag insåg att det var för att träden börjat bli gröna. Äntligen får ögonen se något annat än brunt, brunt, brunt.

Sen sprang jag på. Benen kändes lite tunga efter fredagens backpass men däremot kände jag inte av sträckningen i höger lår vilket var skönt. Höll bra distansfart men kuperingen i Lidingöloppsspåret gör det periodvis svårt att hålla konstant tempo. Just det, jag svalde en fluga någonstans vid 18 km – det slutgiltiga beviset för att våren och snart sommaren är här. När jag var framme vid Grönsta tog jag ett extra 4 km-varv så totalt blev det 38 km i solen. Efter det kände jag ett akut behov av att se vatten, vet inte var det kom ifrån, men jag sprang ner till hamnen och sträckte ut mina trötta ben på bryggan som var alldeles varm. Herregud, det var så fruktansvärt skönt och ovanpå det favoritljudet av fallen som slår mot masterna. Fick påminna mig själv om att det bara är 29 april när jag joggade hemåt.

Kompressionen då? Ja, efter mina små ickevetenskapliga tester så måste jag säga att jag gillar det. Känns skönt att strumporna och tightsen liksom trycker ihop musklerna. Som en stor skön kram kan man säga. Ja ni hör, det är oerhört ickevetenskapligt det hela.

9,7 km vår.

Det är speciellt att springa genom stan när det är första varma vårdagen och dessutom lönehelg. Jag fick springa slalom mellan allt folk som flanerade Odengatan fram. Hade tung ryggsäck med dator på ryggen och blev alldeles svettig av solen. Blev sugen på att fråga om jag fick smaka en klunk öl ur ett glas på någon av alla uteserveringar. Kutade på i skön fart hemåt och tänkte att nu, nu börjar löparnas tid. Se upp alla flanerare!

Fredagsbacke.

Uppe med soluppgången och fågelkvittret. Trots att det var tidigt var det en ljummen känsla i luften, det luktade sommar och jag fick stoppa ner mössa och vantar i fickan. Sprang 6 km till Aborrbacken, körde 15 min backpass och sen tillbaka hem till nyvaken familj, snabb kaffe och ännu snabbare dusch. Såna här morgnar, herregud vad bra ni är.