36,7 km för kroppen och huvudet.

Det är många som brukar fråga mig vad jag tänker på när jag springer långt. Idag var det dags för långpass så här kommer en liten redogörelse. Att springa 36,7 km som jag gjorde idag är såklart väldigt annorlunda jämfört med att springa 10 km. Det tar ju mycket längre tid och kräver därmed mycket av kroppen men också av huvudet. Hur som helst så följde dagens löppass ungefär mönstret så som det brukar funka för mig. De första tre kilometrarna tänkte jag på jobbet, huruvida alla tre barnen har tagit sina fästingsprutor eller ej, jag kom på att jag måste göra Adressändring till sommaren, att jag måste fixa mat till ikväll då vi ska ha barnvakt. Det kan vara alla möjliga tankar som behöver tänkas eller bearbetas. Så där håller det alltså på en stund men sen blir det plötsligt tyst. Därefter är det bara jag och stegen, underlaget, naturen, andningen, musklerna. Det är som ett slags meditativt tillstånd där hjärnan vilar och kroppen arbetar. Och i det tillståndet befinner jag mig, kilometer efter kilometer. Jag försöker att inte tänka på banan i förväg utan ta den som den kommer, det ger mer ro och faktiskt mer energi, i alla fall för mig. När jag närmar mig slutet brukar verkligheten komma tillbaka så smått och därmed tankarna. De kretsar ofta kring ganska banala ting, som vad jag är mest sugen på att dricka när jag kommer hem.

Kändes hur som helst bra idag. Förra helgen var det ju halvmaran så det blev det inget rejält långpass. Kändes skönt att ta igen det idag. Det är förmodligen mitt nästsista långpass innan nedtrappningen inför maran. Sprang till Lidingöloppsstarten och sen hela loppet plus ett extra 3-km varv på slutet och jogg hem. Totalt 36,7 km i terräng i 5min/km-tempo.