Författare: Tove

Långsöndag!

Jag sov lite knaggligt i natt, drömde märkliga drömmar. Jag tror det var den där massagen som satte igång grejer i kroppen. Så när jag vaknade bäddade jag omedelbart om i sängen för att ta bort den dåliga karman. Det brukar hjälpa. Dessutom så behöver jag byta lakan rätt ofta eftersom jag varje kväll masserar vaderna med olika kyl- och värmeliniment som liksom gör att sängen känns smutsig fast den är ren. Sängen blev i alla fall så mysig och fin att jag nästan ville gå och lägga mig igen. Men det gjorde jag inte för jag var hungrig. Gick upp och åt mackor, drack kaffe och gjorde även äggröra. Då känner jag mig alltid lite internationell. När jag äter äggröra alltså, eller scrambled eggs om ni hellre vill.

Jag hade en lite seg känsla i kroppen, lite sådär som att jag undrade om jag höll på att bli sjuk. Ja la mig i soffan och läste tidningen och efter en stund chockade jag kroppen genom att hoppa upp från soffan i raketfart – för att se om jag kände mig yr. Sen gick jag in och vek tvätt i tvättstugan, det brukar göra mig alldeles varm och snurrig när jag mår dåligt. Men det kändes som vanligt med allt det där så jag tog det som ett kvitto på att jag var frisk. Så då bytte jag om för att ge mig av på långpass.

Precis innan jag drog iväg ångrade jag mig och gick in och hämtade de här:

Men de var de enda som fick följa med. Ingen musik (det brukar jag i för sig nästan aldrig ha när jag kutar långt), ingen kamera och inget fult vätskebälte. Jahapp, sen tog jag min tur in till stan. Lite seg i starten men efter ett par kilometer började stegen kännas lättare. Ute på Djurgården var det väldigt mycket folk. Och när jag kom till Strömbron var det ännu mer folk, polisbilar och allt möjligt och jag insåg att det var den där Red Bull-grejen. Alldeles för mycket folk! Jag lyckades i alla fall nästla mig igenom och sprang vidare mot Söder. Efter Hammarby Slussväg, där nedanför kolonilottsområdet innan man kommer fram till Tantolunden, så står det en blå (grön? minns ej) liten husvagn som heter Café Rhodos. Det ser alltid så mysigt ut när jag springer förbi och tur att jag aldrig har stålar med mig för annars hade det funnits risk för att jag stannat. Och sen var det som vanligt loppis vid Hornstulls Strand men det har jag lärt mig vid det här laget och tar alltid ovanvägen för att inte behöva sakta ner och zickzacka längs alla södergottemajor som är ute och spenderar pengar. Fortfarande mycket folk när jag återigen passerade Strömbron. Sen lubbade jag vidare hemåt. Totalt 40 km i 4:37 min/km där den allra sista kilometern gick i 4:04-tempo och de tre dessförinnan gick i 4:20 min/km. Jag tror allt det har tagit fyra veckor för kroppen att återhämta sig efter Stockholm Marathon.

Ni märker ju att jag är ett jäkla vanedjur. För när jag kom hem gjorde jag smoothie. Jag sket i den där Hepatit-diskussionen om frysta bär och drog fram frysta jordgubbar och yoghurt som jag mixade. Och så hällde jag i dessa frön som jag köpte igår och som yoga-Eva på jobbet tipsade mig om.

Ja alla som läst Born To Run vet ju att Tarahumaraindianderna i boken käkar dessa. Och de pinnar ju på rätt bra så jag stoppade ner lite såna. Och kokos!

Sen drack jag tre såna stora glas medan de här slöfockarna höll mig sällskap.

Efter en dusch drog jag fram min cykel och cyklade till centrum för att hämta böcker som jag beställt till sommarlovet och handla mat. Men det här med att cykla. Jag är så dålig på det. Alltså, jag kan cykla, håller inte på och välter och så, men mina ben tycker det är både jobbigt och trist. Minsta backe är så seeeeeg. Men till sist var jag i alla fall hemma igen. Eftersom Olle kommer hem ikväll och har suttit en massa timmar i bil tänkte jag vara så huslig och göra god mat. Till efterrätt ska jag bjuda på marinerade jordgubbar med grädde OCH glass. Så det fixade jag ihop.

Man har ju så mycket tid när man är ensam hemma! Herregud, det är för mycket tid. Jag tänkte att jag springer väl en liten återhämtningsjogg.

Tog på mig myspyskläder för att tvinga mig själv att ta det lugnt.

Men precis när jag skulle springa iväg kom Olle hem! Tre timmar tidigare än jag trott. Han hade passat på att fylla bilen med ved i Småland eftersom han ”hatar att köra tomt”, som om han arbetade inom transportsektorn. Bra hur som helst, nu slipper vi köpa de där små säckarna på OKQ8 för 69 kr styck som bara räcker till två brasor.

Det som var trevligt var att jag fick med Olle på en jogg i Lidingloppsspåret.

Det var väldigt trevligt och jag fick en bra Smålandsrapport. Olle spurtade i backarna men det gjorde absolut inte jag utan tog det lugnt i mina myspyskläder (som för övrigt var alldeles för varma) och kom ifatt honom efter backarna.

Det var en fin liten tur på 5 km. Nu stänger jag denna vecka på 20,5 mil. Nu borde jag säga att jag ska stretcha en lång stund men vi får se hur det blir med den saken. Ajöss.

Lördagslyx i ensamhet.

Sent igår kom barnen hem, och åkte sen igen tidigt imorse. 12 timmars mellanlandning men de hann berätta allt om Gotland; tacosmiddagar med hemgjord guacamole, böcker de lånat på bibblan, strandpromenader och sen veckans katastrof: glassbilen som kom för tidigt så när de kom upp från stranden för att handla såg de den gasa iväg mitt framför näsan på dem! Trauma. (Observera att glassbilen visst stannar precis utanför vårt hus! Jag som trodde jag skulle på avvänjning från de där fruktglasspinnarna.)

Men sen åkte de alltså imorse igen och kvar hemma var nu bara jag, Ali, Kuba och alla mina springskor. För Olle skulle skjutsa ner barnen.

Redan varmt ute halv tio på morgonen.

Jag drog på mig dojorna och gav mig av. 2,5 km uppjogg och sedan tempo bestående av 5×3 km med en minuts jogg mellan blocken. Tog vägen in mot stan via Värtan, där jag gjorde en bilist förbannad för jag tvingades spurta på gatan en bit. Trottoaren har nämligen en så jobbig sväng på ett ställe som sänker farten för mycket, men allt det hann jag ju inte berätta för bilisten som tutade på mig. Ungefär i höjd med Sjöhistoriska muséet vände jag tillbaka. Tog en extrasväng längs Husarviken och framme vid Kyrkviken på Lidingö hade jag fått ihop mina 5×3 km och avslutade med 2,5 km nedjogg för att passet skulle landa på jämna 20 km. Gick bra! Sen drack jag kaffe i solen, begrundade mitt pass, och längtade lite efter gänget. Efter duschen såg jag ut såhär:

Jag skulle nämligen in till stan förstår ni. Så länge sen jag strosade runt i stan bara sådär. Kände mig som värsta ungdomen med all tid i världen. Gick i affärer jag gillar…

… och sen skulle jag äta lunch.

Men nääää. Den var för nyttig på något vis. Lite väl trälig. Jag åt och åt men lyckades ändå inte pressa i mig alla bladen. Så jag gick till Juiceverket och köpte en juice med spenat, banan och massa grejer i för att kompensera för de missade bladen.

Nu kommer det bästa av lyxlördagen. För kanske sju år sen var jag på massage, alltså inte idrottsmassage utan skön massage (och då har jag även räknat bort massagen jag fick på Stadion efter Stockholm Marathon). Efter förra årets två marathon tänkte jag att jag borde gå på skönmassage, som en belöning efter alla mil. Men ingen tid har funnits – tills nu! Ensam i stan, nu var det dags! Jag hade bokat tid på Sturebadet. Flott ska det vara.

En timmes massage. Jag visste ju redan innan att jag är Nordens stelaste människa men fick det återigen svart på vitt. Mina skinkor ägnades en bra stund, och även baksida lår, och jag fick lova att stretcha lite bättre. Jag fick även förklara varför man frivilligt springer 19 mil i veckan. Det gick sådär, massören verkade ändå inte så sugen på det när jag var klar.

Jaha nu var det inte slut här, ser ni. Dags för ögonbrynsfärgning och noppning! Alltså, det är väldigt långt ifrån mig att gå på sånt vill jag informera om. Men just eftersom jag är så otroligt ointresserad av sånt här ansiktspill har jag på egen hand lyckats noppa ögonbrynen på ett väldigt märkligt vis. Det var rätt länge sen, jag lyckades liksom ta bort alldeles för mycket så det blev som ett hål i ena ögonbrynet, fattar inte hur jag tänkte. Så kan det gå när man har lite tid, dålig belysning, noll sminkförmåga men ändå inte vill att ögonbrynen ska se ut som Barnen Hedenhös. Hon som fixade ögonbrynen var smått fascinerad av det hela. Hon var även lite fascinerad av att hon tyckte jag såg rätt ung ut – men ändå hade grått hår! Jag sa som det var: jag tycker det är snyggt, jag gillar det och har inget behov av att dölja det. Det verkar väldigt många människor ha svårt att förstå. Men sen var jag i alla fall klar! Mjukare i kroppen och prydligare än någonsin. Jag återkommer väl om sju år igen. Efter detta lyxande kunde jag inte sluta. Jag spatserade vidare i sommarstaden och drog hit:

Och köpte en sån här:

En mycket god yoghurtglass. Till sist la jag av med mina ungdomsfasoner och åkte hem och drog på mig löparkläder igen.

Och joggade ner till Lidingöloppet.

Jag har kommit på att det är bra att springa här när jag ska tvinga benen att ta det lugnt. Det blir så naturligt av kuperingen. Här ser ni mig joggandes, inspektera gärna mina nya ögonbryn. Ja, ni ser ju hålet där på mitt vänstra bryn. Det är som det är.

Totalt 7 km, dagens total blev 27 km. Som avslutning på detta lyxande så gjorde jag först mozzarellasallad med vitlök på till förrätt.

Och sen rårakor till huvudrätt (åt två stora så jag höll på att spricka).

Och nu, nu blir det film och efterrätt. Sen kommer jag slockna, jag är helt slut av detta lyxliv. Tur det inte varar för evigt. Hej.

Fredagsflit!

Hur trött kan man vara? Uppenbarligen jättetrött. Trots att jag sov länge i natt och inte gick upp och sprang imorse, så kände jag mig ändå så trött, så trött. Det måste vara pga mitt skriande semesterbehov. Kroppen mäktar knappt med spurten här på slutet. När man är såhär trött så kan man också bli så trött på allt. Trött på allt som är vardagligt. Typ ta deo under armarna exakt samma tid varje morgon. Tömma kattlådan. Hämta nytt toalettpapper och hänga upp när rullen tagit slut. Trycka på 8-knappen i hissen på jobbet. Packa springväskorna på kvällen. Ja, ni fattar. Allt det där är jag trött på! Kort och gott: det är hög tid för semester. För huvudet och ögonen. En vecka kvar. Fast en riktigt härlig grej händer senare ikväll: barnen kommer hem! I för sig åker de direkt imorgon bitti igen. Då ska de till farmor och farfar nere i Småland. Och även om jag gärna skulle behållit dem hemma så kommer de få en mycket roligare vecka i Smålands skogar medan vi jobbar klart. Men ikväll är de våra. Således ville jag ha allt spring klart tills de kommer. På lunchen blev det ett tröskelpass. På tal om saker man är trött på så är jag rätt trött på den här vägen när jag springer ner mot Karlberg:

Jag behöver bara några veckors semester från den, sen gillar jag den igen. Och jag är lite trött på att hoppa precis här:

Men det gjorde jag ändå idag. Därefter över till andra sidan där jag gav mig av i full fart. Kände att det här kan gå precis hur som helst i och med tröttheten. Men när jag väl var igång så kändes det faktiskt bra, nästan som att jag sprang bort den, tröttheten alltså.

Med upp-och nedjogg så blev det totalt 9 km. Och sen blev det stretch och dusch och jag hann till och med gå och köpa lunch som jag åt framför datorn. Idag morots- och apelsinsoppa med mackor. Och kokosyoghurt som jag av någon konstig alledning inte är trött på än.

När jag jobbat klart bytte jag om igen.

Även idag kunde ryggan åka med Olle. Jag bestämde mig för en lite längre väg hem. För att riktigt trötta ut mig på vägen ner mot Karlberg så tog jag den återigen, sen Kungsholms Strand fram, förbi Operan, Strandvägen, en kortis ut på Djurgården och sen hemåt.

Ali kom och mötte mig när jag kom hem. Jag var alldeles svettig men han fick skylla sig själv. Totalt 18 km. Nu ska jag sätta mig i trädgården och dricka öl och så fort barnen kommer ska jag krama dem och släpper inte förrän de åker igen.

P.S. Hade glömt hur det är med magträningsvärk. Idag har jag nämligen en massa av den varan. En slags fördröjning helt enkelt.

Från skog till stad. Och bloggsommaren!

Nu kan man fråga sig hur min mage mådde när jag vaknade idag, ja efter magrullandet igår kväll. Jo tack, den mådde faktiskt bra. Lite träningsvärk men inte så farligt (vilket betyder att jag måste rulla mer!). Däremot så var som vanligt benen och fötterna rätt stela. Vissa dagar kan det liknas vid tortyr att tvinga benen att springa fort på morgonen, men ibland har jag inget val för att få ihop tillvaron. Idag hade jag dock det så det blev bara hederlig distans i lugn takt.

Tog en tur i Lidingöloppsspåret. Länge sen jag sprang där. Förr gjorde jag det alltid. Jag kom liksom av mig lite då jag fick plantar fasciit och backar var det värsta min vänsterfot kunde tänka sig. Till en början undvek jag även asfalt så då var utmaningen att hitta mjukt underlag utan några som backar. När foten så sakteliga blev lite bättre så föredrog den asfalt framför backar. Så då blev det platt asfalt. Och när väl backar var ok så hade jag liksom vant mig vid asfalten och trivdes rätt bra på det underlaget, och har fortsatt att till stor del springa på just asfalt. Det blir ju också så automatiskt i och med att jag ofta kutar till och från jobbet. Jag är dessutom uppvuxen på Lidingö och kan ibland känna att jag har fått min Lidingöloppsspårsdos för en rätt bra tid framöver. Men ibland finns det inget bättre än just denna skog. Som imorse, som att möta en kär gammal vän igen! Skönt var det. Sen blev det en kortis ner till hamnen.

Jag har sagt det förr men undrar jämt när jag ser den här skylten i Askrikehamnen, vad utländska besökare tycker om välkomnandet?

Totalt 10 km.

På lunchen lyckades jag med lock och pock att lura med mig Olle till Juicefabriken för att äta mexikanska wraps och dricka hälsojuicer. Han var så skeptisk när vi promenerade dit och gnällde om att han inte ville ha torra smuliga wraps och hälsojox.

Ni ser att han försöker se lite skeptisk ut? Det funkade bara ett litet tag, sen fick han erkänna att det var väldans gott. Det är sånt där modernt ”pulled pork” i wrapsen som är så otroligt gott.

Mmmmm! Jag drack en juice med allt möjligt i; mango, spenat och sen minns jag inte mer.

Efter jobbet var det distans som gällde.

Slapp ryggan som fick åka bil hem. Jag hade också varit duktig och ätit mellanmål på eftermiddagen. Perfekt upplägg med andra ord! För mig är de här milen de bästa. Ingen hets men ändå känslan av pigga ben som springer på så fort de behagar. Och idag ett särskilt lugn. Veta att barnen har det så bra på Gotland, inget jag måste rusa hem till. Det gäller att njuta av stegen då. Tog min tur från S:t Eriksplan ner till Kungsholms Strand, Norr Mälarstrand fram (tro´t eller ej men idag sprang jag inte på cykelbanan för det var fritt fram på promenixvägen) och sen över Västerbron. Söder Mälarstrand, Skeppsbron och Strandvägen. Därefter sista biten som redan känns som hemma: Lindarängsvägen fram, Värtan och så bron. Och i mina öron hela vägen en så bra spellista som jag fick av Amanda på jobbet eftersom jag höll på att bli TOKIG på alla mina gamla listor.

Totalt 21 km i 4:37 min/km.

P.S.# 1 Jag har bestämt hur jag ska göra med bloggen i sommar. Som några av er vet har vi noll internet där vi bor, vare sig i huset eller på mobilen. Totalt avskärmade från omvärlden, vilket jag på många vis älskar. Jag brukar åka till ett pumphus där min mobil hittar nät och så kopplar jag upp min dator på det viset. Det är dock krångligt. Det tar tid. Tid som jag hellre vill lägga på familjen än bloggen, hur mycket jag än gillar att skriva om mina löpardagar. Planen för sommaren blir därför att jag varje söndag summerar min vecka. Ett inlägg i veckan, varje söndag, i fem veckor. Så får det bli. Det viktigaste är ändå familjen. Och att hinna springa. Jag återkommer om när detta mer sparsmakade bloggande börjar. Jag knegar ju på här hemma ett tag till.

P.S.# 2 Även idag har jag jobbat i fredens tecken. Kolla bara:

P.S.# 3 Olle har inte sprungit idag. Tur! Började ju bli smått orolig över den plötsliga konkurrensen på hemmaplan.

Stappel och spring i fredens tecken!

Regnsmatter mot fönstret (och på väckarklockan) väckte mig på morgonen. Herregud så sövande ljud i kombination med skön säng, fönster på glänt och svalt täcke. Tog mig till sist upp ur sängen och på med linser och kläder. Kände direkt att benen var tunga och trötta efter gårdagen så jag möblerade om dagens pass i huvudet och klev ut genom dörren.

Sprang lugnt. Kände mig som en stel gammal gumma som stapplade fram på mina nyvaknade ben. Tills jag kom till det här gamla trädet som måste känna sig ännu äldre än jag.

Åh, härligt med regn. Tänkte just på alla träden och buskarna som måste bli så glada. Luften var sådär frisk och ny och hade det inte varit för mina sega ben så hade jag gärna kört mitt jobbiga pass där och då. Gillar att omringa det jobbiga med kasst väder, det sporrar mig alltid mer än värme och härligheter som oftare får något i min hjärna att börja ifrågasätta varför jag springer istället för att ligger och läser en bok. Stappel, stappel. Hej hästar, här kommer en gammal gumma förstår ni, var inte rädda.

Totalt 10 km. Sen ville jag dra mitt strå till stacken för en fredligare värld, och tog på mig fredsskjorta efter duschen.

Jag älskar den även om det finns mycket effektivare sätt för att uppnå fred. Har varit sugen på att i klassisk hippiestil göra en fredstatatuering på armen men det lär aldrig bli av, skjortan får räcka så länge. Jag kanske gör tatueringen när jag fyller 80. Således jobbade jag hela dagen i fredens tecken. Fick mycket gjort idag kan jag informera om. Efter jobbet hade mina ben fått vila länge nog så när jag kom hem var det bara att byta om. Till min stora glädje mulnade det till sig precis då och det kom ett par regndroppar.

Men tyvärr blev det bara några fjuttiga droppar och jag fick nöja mig med en solig inramning av passet. Efter uppvärmningen körde jag mina spänsthopp och därefter var det då till slut dags att sätta fullt fräs ut mot Hustegaholm. Tjong! Förbi några promenixare, några hundar, rakt fram, uppför lilla backen, parera en cykel, förbi parkeringen och vidare! Sen vända tillbaka – andra halvan alltid skönast, mindre än hälften kvar! Varmt! Lite kvar, lite till! Piiiip. Och så känslan efter. När man flåsar ut. Sträckte ut mig på en bänk, var riktigt trött men kände mig i alla fall inte längre som en stapplande gumma. Den där känslan efteråt är bra mycket härligare än känslan precis innan man sätter igång, det kan vi väl alla skriva under på? Sprang några kilometer som avslutning. Totalt 11 km. Kom hem. Var var Olle? Ute och sprang! Vet inte vad som flugit i honom den här veckan. Själv drog jag fram jättebollen. Har slarvat lite med magstyrkan men nu var det dags. Bland annat blev det detta:

Och sen. Sen var det dags för nya magrullen!

Men herrejösses. Sicken grej. Ganska jobbigt om man säger så. Inget för dig som är rädd för att magen ska spricka på mitten. Jag fick köra på knä och då anser jag mig ändå ha rätt stark mage.

Men jag återkommer! Ska fasiken lära mig detta. I vredesmod över den nesliga knäövningen svingade jag mig upp i chin-upsstången och gjorde 2×10 chins.

Så. Sen kunde jag duscha och här sitter jag nu och äter och gör inlägg samtidigt. Hej då!

Morgon, middag och kväll!

Idag vaknade jag till vågskvalp. Om man ännu inte har semester så får man göra vad man kan med det man har dvs väckaklockan. Det var redan varmt ute fast det var så tidigt. Hade en liten känning i min högra vadmuskel igår kväll men det kändes bättre när jag vaknade så jag tänkte att jag värmer upp och ser sen.

När benen väl hade vaknat till liv så kändes det bra så jag begav mig till min backe för att köra intervaller. Som vanligt segt på första, segt på andra men sen igång på den tredje. Betade av dem en efter en och totalt blev det tio stycken. Men så varmt det var! Fick slita av mig tröjan på slutet.

Totalt 12,5 km.

Dagens andra pass rev jag av på lunchen. Egentligen hade jag velat springa i bara sportlinnet men det är något med att göra det mitt i stan som jag inte riktigt gillar. Istället fick det bli såhär:

Men fortsätter värmen till helgen så får jag ge upp och köra spännstyle. Hatar att vara för varmt klädd när jag springer! Ner längs vattnet och ut mot Solna. Förbi alla seglarskolor, sollunchätare och badare. Herregud så härligt det såg ut att bara få ligga sådär och slappa. På sin höjd klura på om man ska dricka lite mer kaffe, ta en cykeltur med barnen, köpa en glass eller liknande. Fick upprepa för mig själv: snart, snart. Jag vände borta vid Solna Strand och kutade tillbaka.

Totalt 10 km. Idag kändes det riktigt härligt att springa ner i ett svalt garage. Det var så skönt att jag stod där och stretchade bland avgaserna.

Efter jobbet var jag tvungen att göra en hemsk sak.

Åka tunnelbana. Det är altå inget fel på tunnelbanan och egentligen gillar jag detta transportmedel. Men jag har ju så svårt för host och nys sen jag började springa mycket. Ja, oerhört hypokondrisk för att tala klarspråk. Och oavsett årstid så hostas det överallt och idag var det dessutom supertrångt så jag hade främmande människor rakt i ansiktet. Och de stackarna hade mig i sitt. Men det gick bra. Jag hade hur som helst tänkt att det var färdigsprunget där efter lunchen men när vi kom hem från jobbet så skulle Olle ut och springa. Vad han ligger i! När han gav sig av kände jag mig så ensam i det tomma huset att jag tänkte att jag lika gärna kan springa lite (till). Hade nämligen några backövningar jag ville köra. På med springkläder igen.

Just det är ju rätt tjatigt alltså. Att byta om hela tiden. Efter uppvärmningen så sprang jag till min andra backe dvs inte samma som imorse. Lite variation måste man ju ha i tillvaron.

Och så körde jag mina grejer. Känslan i kvällen var fantastisk. Äntligen lite svalare och doften av skog och nyklippt gräs. Om man ändå kunde spara det på burk… Så värsta långt blev det inte. Totalt 7 km. Dagens totala dos landade således på 29,5 km. Sen hem till middag. Jag var helt galet hungrig! GALET!

Och jo, varför jag utsatte mig för tunnelbanan där efter jobbet, det var för att jag åkte och köpte denna på rea. 100 spänn!

Bra för magen. Men det blir inget med den saken ikväll för nu ska det drickas te och rullas golfbollar under fötterna och masseras vader. Särskilt den där högra rackaren. Vi hörs!

Svettar sönder en vacker dag.

Det var inte så konstigt att jag var lite matt igår eftermiddag. När jag räknade ihop veckans mil så blev det så mycket som 19,6 mil. Då får man lov att somna på NK. Men idag var det en ny dag och en ny vecka! På lunchen var det dags för löpning. Jag ska erkänna att jag var smått osugen. Funderade först på att byta ordning på dagens pass men insåg efter en stunds grubblande att det var lika bra att ta tjuren vid hornen. Så jag bytte om och gav mig av.

Ute var det riktigt varmt. När jag packade väskan igår kväll stod det att det förmodligen skulle bli regn så jag hade packat ner en t-shirt. Jag borde packat ett linne för det var inga regndroppar i sikte, och varmare än yr.no siat om.

Värmde upp och gjorde lite spänsthopp. Sprang över till andra sidan. Det var så vackert, kolla bara.

Var det kanske en för vacker dag? Liksom synd att förstöra den med självplågeri, svett, mjölksyra och skit? Jag fortsatte vela men när jag stod där på min startposition så tänkte jag, vad sjutton, nu kör vi! Nu bara gör vi det! Så det gjorde jag. Flåsade mig fram längs vattnet och hoppades att benen skulle förlåta mig eftersom de säkert hade gårdagens fyra mil i färskt minne. Varmt var det också, kände hur min bomullströja klibbade allt mer mot ryggen. Men sprang det gjorde jag. Piiip! Klar. Konstigt det där, ofta när jag känner mig seg och miserabel så går det ofta bra.

Genomsvettig sprang jag tillbaka mot jobbet.

Där hävde jag i mig vatten, åt lunch och fortsatte sen med mina kreativa utmaningar. Eftersom barnen är på Gotland så hade jag ingen hämtningstid att passa utan jobbade på i lugn och ro. När det senare var dags att ge mig av hemåt så bytte jag om. Igen. Jag hänger en del i omklädningsrummet om jag säger så.

Kände för en liten avstickare ut på Djurgården nu när det fanns tid.

När jag sprang där så fick jag sånt längt efter barnen. Det är så ovant att de alla är borta. Även om det är härligt att få lite tid bara med varandra, tid att få jobba utan att känna stress – så känns tillvaron halv, om ens det. Men samtidigt vet jag ju att de har världens härligaste vecka, tusen gånger bättre än att hänga på fritids i värmen. Vände tillbaka och sprang mot Värtan.

När jag kutade över Lidingbron höll jag på att få en strömming i skallen. En fiskare fick precis napp och drog upp sitt spö, det var inte långt mellan strömmingen och min skalle! Väldigt somrigt det hela. Vidare hemåt och så sista uppförsbacken!

Totalt 15,5 km. Jo, den uppmärksamme kanske märkt så har jag slutat skriva mina kilometertider. Eller ibland gör jag det. Men ibland inte. Bara för att man har en blogg måste man inte berätta allt, man kan välja vad man vill skriva beroende på hur man känner. Det är ju inte precis någon nyhet att det är på det viset, men ändå något jag själv måste påminna mig om ibland. Det jag däremot kan berätta, och det är nu ni hissar intresseflaggan, det är att jag drack en iskaffe när jag kom hem.

Jag har aldrig haft problem med att somna när jag druckit kaffe sent, jag gör det så gott som alltid om jag är på restaurang eller på middag. Jag har ofta skrattat åt dem som säger att de inte kan somna om de dricker kaffe sent, ja så hemsk är jag. Men eftersom jag på sistone själv haft lite svårt att somna, har ändå en misstanke börjat gro inom mig. Om att det kanske likt förbannat är det där kaffet som kan ha med saken att göra. Så det var en sån här mesig koffeinfri variant jag drack. Hur ska det här sluta?! Var det inte vid 65 års ålder man gick i pension? Hej.

Återerövrar distansen!

Ojoj, pizzan jag åt på Brillo igår kväll. Den gick inte av för hackor. Hjärtmusslor, mynta, koriander, chili och lime. När servitrisen kom med den så hade hon den i ena handen och Olles fisk i andra. Som att det vore självklart att det var Olle som skulle ha pizzan, var hon på väg att ställa ner den framför honom. Hon visste inte vem hon hade att göra med, fick tänka om och ställa ner den på min plats. Jag slukade den i ett nafs och skulle inte haft problem att äta ytterligare en halva. Efter denna fantastiska pizza drog vi till bion för att se The Bling Ring.

Den handlar om ett gäng konsumtionsgalna ungdomar i LA. Mycket bra film och hade den effekten på en att man tappade lusten att någonsin shoppa igen. I för sig bra så här i slutet av månaden. Sen imorse vaknade jag till sol och ett stilla hus. Trots endast sju timmars sömn kände jag mig helt utvilad, det är stor skillnad när man inte blir väckt på natten och bara ligger på sin plats i sängen. Idag var det ju självklart fattiga riddare på menyn.

Oh så trevligt jag och DN hade det på terrassen. När det sen var dags för långpass så fick jag krypa till korset och fylla upp mitt fula vätskebälte.

För det är ju fult att kuta runt med sånt här bälte, men till och med jag fattade att det ju kunde vara bra en sån här varm och kvav dag, när man dessutom ska springa långt. Så så fick det bli. På med det och solglasögon.

Solglasögon har jag nästan aldrig heller men det är faktiskt rätt dumt när man springer flera timmar med sol i ögonen. Kort sagt var jag präktig och rejält utrustad idag! Sen tog jag min vanliga tur: Lidingö-Värtan-Gärdet-Djurgården-Strandvägen-Skeppsbron-Stadsgården-Norra Hammarbyhamnen-Hornstull-Norra Hammarbyhamnen-Eriksdalsbadet-Hornstulls Strand-Bergsunds Strand-Söder Mälarstrand-Skeppsbron-Strandvägen-Gärdet-Värtan- och så tillbaka på Lidingö igen. Såhär såg det hela ut i några bilder i farten.

Jag höll en jämn fart hela vägen. Tog det medvetet lite lugnt i och med att det bara är tre veckor sen maran. Jag var liksom sugen på att återerövra distansen, men också för att ta det i den fart kroppen kände för.

Totalt 40 km i 4:49 min/km. Jädrans bra att jag hade vatten med mig. Det behövdes idag och det räckte precis. Precis när jag stod utanför vår dörr så kom Olle springandes. Otrolig timing på vår ankomst! Han hade kutat 13 km och var trött och ville inte prata alls.

Jag var i för sig också lite matt. Men vi fick inte ligga och slöa alls för jag var så sugen på att åka in till stan. Gårdagens känsla av att aldrig vilja shoppa igen var tyvärr som bortblåst nu. Det blir så ibland när jag springer genom stan och ser alla människor som går runt med massa kassar, dricker kaffe och äter glass – att jag också måste få gå runt lite sådär. Och utan barn hemma så passade det ju bra. Fast det blev inte så mycket gottande för jag höll nästan på att somna i en boll på NK.

Kan för övrigt informera att jag inifrån bollen såg Pelle Almqvist från The Hives. Han kollade på mattor. Sen när vi gick genom matavdelningen såg vi Fredrik Reinfeldt som var omringad av sommarklädda livvakter. Nu kan man tro att vi åkte hem och vilade efter detta. Men nej. Då åkte vi till Ikea.

Vi köpte en fin matta där. Fast sen när vi kom hem och la ut den så var den inte fin. Först försökte vi sådär ”Jo men den är fin”, ”Det är kul att det är lite annorlunda”. Sen gav vi upp och erkände: ”Nä. Den är ful. Den passar inte alls här.” Så nu måste vi åka till Ikea igen. Fast inte idag. En annan dag. För nu ska jag lägga upp benen i soffan en liten stund. Adieu.

Avloppsrensning, spring, farväl, mer spring, restaurang och bio.

Medan ni andra drack snaps och badade midsommarbad mitt i natten, så slutade min midsommarafton med att jag upptäckte att det var tvärstopp i handfatet i badrummet. Efter lite krimmande kunde jag härleda stoppet till när Uma tidigare på dagen hade målat sin kusin Ida till en tiger. Med tuschpennor. Sen blev hon inte riktigt nöjd med resultat så då blötte hon ner tusentals små bitar toapapper för att torka bort tigern. Ca 90% av bitarna verkade dock ha åkt ner i handfatet istället för toaletten eller papperskorgen. Så när jag somnade igår kväll var det i tron om att vi skulle behöva ringa en rörmokare på måndag. Men! Nu på morgonen tog jag tag i det hela och lyckades få bort stoppet. Så jäkla nöjd med mig själv. Saken är att vi av någon aledning valde ett rätt dumt handfat när vi renoverade vårt badrum, så det är faktiskt inte så lätt att fixa det. Men som sagt, det gjorde jag (synd att jag inte kan höra när ni applåderar). Efter detta hjältedåd så tvättade jag håret på alla barnen och sen gav jag mig ut för att springa. Här ser ni rörmokaren:

Trots att jag bara drack pyttelite champagne igår så var det ändå som att kroppen gått ner i något dvallikt semestermood. Kroppen var inte så jättesugen på att behöva ta ut sig istället för att bara ligga i en solstol, läsa en bok och dricka en till kopp kaffe. Men men. Jag började med uppvärming för att vara snäll mot den och sedan spänsthopp. En äldre farbror passerade mig när jag hoppade som bäst och sa ”Men oj vad spänstig du är!” Det var ju trevligt att höra i och med att jag kände mig seg och inte alls så spänstig. Tack. Sen satte jag full fart ut mot Hustegaholm. Nu insåg benen och kroppen att det inte gick att streta emot, bara att ränna på och få det överstökat. Tomt ute vilket alltid är skönt när man ska springa fort. Tjong! Drygt 5 km tröskel. Och så nedjogg på det.

Totalt 10 km. Sen käkade jag typisk sommarlunch.

Därefter kramar och hej då till barnen som drog till Gotlandsbåten med mina föräldrar. När vi stängde dörren efter dem: k n ä p p t y s t. Som ett annat hus. Vi drack kaffe och sen tog vi oss samman och tog tag i en grej som vi skjutit upp så länge: städa i garaget. Kan vara en av de tråkigaste sysslorna som finns. Rensa avlopp är mycket roligare. Men vi gjorde det i alla fall och kände oss väldigt duktiga. Det går också rätt mycket snabbare att städa när man inte har små barn som börjar leka med allt som man vill städa bort. En stund senare skulle Olle springa, och då insåg jag att jag ju kunde springa samtidigt. För det var ju bara vi hemma. Vad glad jag ser ut.

Det var evigheter sen vi sprang tillsammans. Helt ärligt, jag tror det är åtta år sen.

Eller, tillsammans och tillsammans. Olle sprang hela tiden en bit bakom. Jag vet faktiskt inte varför. Fast han höll på att tjata om att det var kvavt ute så det var kanske lika bra för sånt gnäll orkar jag inte lyssna på medan jag springer, och förresten lyssnade han på musik. Efter ett par kilometer så ville vi ta olika rutter och skiljdes åt. Jag fortsatte på grusstigen hela vägen ut mot Elfvik.

Förbi hästarna och lammen och sen tillbaka på gångvägen. Det var så lugnt och fint ute.

Efter mina 14 km distans körde jag en del backövningar. Egentligen var jag sugen på att bara dra hem men samtidigt så hade jag ju en massa tid i och med att barnen var borta. Lika bra att passa på. Totalt landade eftermiddagspasset på 19 km och dagens summa blev 29 km. Nu då? Nu blir det middag i stan och bio.

Det gäller att passa på! Ajöss alla människor.

Ensam i stan.

Idag blev det gröt till frukost. Sen for jag runt hemma. Städade, dukade och fixade eftersom mina föräldrar och syrran med familj skulle fira midsommar hos oss. Och innan dess ville jag hinna springa också. Efter två timmar kändes gröten och kaffet smält och det var dags att ge sig av.

Ah, sicket midsommarväder!

Benen kändes relativt pigga, kan bero på att jag bara kutade distans igår. Dagens tanke var ett tempopass så jag började med 2,5 km uppvärmning. Sen höjde jag tempot och sprang in mot stan. Blåsigt! För blåsigt! Kändes dock som jag var ensam i stan; tomma gator och helt tyst. Även framme vid promenadstråket längs Djurgårdskanalen var det lugnt, ja i alla fall på marken. I vattnet var det mer ruljans med kanoter och båtar på väg ut i skärgården. Såg en och annan löpare men de flesta verkade ha flytt stan. Även om det var skönt med vinden för att hålla värmen stången så var det faktiskt lite störande för farten. Men inte mycket att göra åt, bara att kuta på så gott man kan. Passet var totalt 20 km med fyra block om 5 km. Totalt 23,5 km med nedjoggen.

Sedan iskaffe och full sprutt för att ordna det sista innan midsommarfirandet skulle börja. Bytte om från löparkläder till klänning.

Det här är typ den enda klänning jag har som jag gillar för tillfället, så om vi ses på en fest så kan ni vara säkra på att jag dyker upp i just denna. Jahaja, sen kom alla och vi åt så mycket god mat. Förmodligen exakt samma mat som alla ni andra åt idag. Det är rätt bra när vi firar midsommar för vi hjälps åt med all mat, bland annat gjorde vi sallad.

Men överlägset godast av allt var min mammas lax och min syrras tårta.

Finns ingen som kan göra tårtor som min syrra, hon borde vara med i en tårttävling. Efter maten åkte vi till hamnen och badade.

Nä ok, just jag badade inte men jag virade in alla badare i handdukar! Det är också viktigt.

Nu ska jag gosa med alla barnen. Imorgon åker de nämligen med mina föräldrar till Gotland i en vecka medan vi knegar vidare. Och då blir huset sådär öde och tomt, ja så som stan var idag. Hörrni, GLAD MIDSOMMAR!