Nu kan man fråga sig hur min mage mådde när jag vaknade idag, ja efter magrullandet igår kväll. Jo tack, den mådde faktiskt bra. Lite träningsvärk men inte så farligt (vilket betyder att jag måste rulla mer!). Däremot så var som vanligt benen och fötterna rätt stela. Vissa dagar kan det liknas vid tortyr att tvinga benen att springa fort på morgonen, men ibland har jag inget val för att få ihop tillvaron. Idag hade jag dock det så det blev bara hederlig distans i lugn takt.

 Tog en tur i Lidingöloppsspåret. Länge sen jag sprang där. Förr gjorde jag det alltid. Jag kom liksom av mig lite då jag fick plantar fasciit och backar var det värsta min vänsterfot kunde tänka sig. Till en början undvek jag även asfalt så då var utmaningen att hitta mjukt underlag utan några som backar. När foten så sakteliga blev lite bättre så föredrog den asfalt framför backar. Så då blev det platt asfalt. Och när väl backar var ok så hade jag liksom vant mig vid asfalten och trivdes rätt bra på det underlaget, och har fortsatt att till stor del springa på just asfalt. Det blir ju också så automatiskt i och med att jag ofta kutar till och från jobbet. Jag är dessutom uppvuxen på Lidingö och kan ibland känna att jag har fått min Lidingöloppsspårsdos för en rätt bra tid framöver. Men ibland finns det inget bättre än just denna skog. Som imorse, som att möta en kär gammal vän igen! Skönt var det. Sen blev det en kortis ner till hamnen.

 Jag har sagt det förr men undrar jämt när jag ser den här skylten i Askrikehamnen, vad utländska besökare tycker om välkomnandet?

 Totalt 10 km.

På lunchen lyckades jag med lock och pock att lura med mig Olle till Juicefabriken för att äta mexikanska wraps och dricka hälsojuicer. Han var så skeptisk när vi promenerade dit och gnällde om att han inte ville ha torra smuliga wraps och hälsojox.

 Ni ser att han försöker se lite skeptisk ut? Det funkade bara ett litet tag, sen fick han erkänna att det var väldans gott. Det är sånt där modernt ”pulled pork” i wrapsen som är så otroligt gott.

 Mmmmm! Jag drack en juice med allt möjligt i; mango, spenat och sen minns jag inte mer.

Efter jobbet var det distans som gällde.

 Slapp ryggan som fick åka bil hem. Jag hade också varit duktig och ätit mellanmål på eftermiddagen. Perfekt upplägg med andra ord! För mig är de här milen de bästa. Ingen hets men ändå känslan av pigga ben som springer på så fort de behagar. Och idag ett särskilt lugn. Veta att barnen har det så bra på Gotland, inget jag måste rusa hem till. Det gäller att njuta av stegen då. Tog min tur från S:t Eriksplan ner till Kungsholms Strand, Norr Mälarstrand fram (tro´t eller ej men idag sprang jag inte på cykelbanan för det var fritt fram på promenixvägen) och sen över Västerbron. Söder Mälarstrand, Skeppsbron och Strandvägen. Därefter sista biten som redan känns som hemma: Lindarängsvägen fram, Värtan och så bron. Och i mina öron hela vägen en så bra spellista som jag fick av Amanda på jobbet eftersom jag höll på att bli TOKIG på alla mina gamla listor.

 Totalt 21 km i 4:37 min/km.

P.S.# 1 Jag har bestämt hur jag ska göra med bloggen i sommar. Som några av er vet har vi noll internet där vi bor, vare sig i huset eller på mobilen. Totalt avskärmade från omvärlden, vilket jag på många vis älskar. Jag brukar åka till ett pumphus där min mobil hittar nät och så kopplar jag upp min dator på det viset. Det är dock krångligt. Det tar tid. Tid som jag hellre vill lägga på familjen än bloggen, hur mycket jag än gillar att skriva om mina löpardagar. Planen för sommaren blir därför att jag varje söndag summerar min vecka. Ett inlägg i veckan, varje söndag, i fem veckor. Så får det bli. Det viktigaste är ändå familjen. Och att hinna springa. Jag återkommer om när detta mer sparsmakade bloggande börjar. Jag knegar ju på här hemma ett tag till.

P.S.# 2 Även idag har jag jobbat i fredens tecken. Kolla bara:

P.S.# 3 Olle har inte sprungit idag. Tur! Började ju bli smått orolig över den plötsliga konkurrensen på hemmaplan.