Hur trött kan man vara? Uppenbarligen jättetrött. Trots att jag sov länge i natt och inte gick upp och sprang imorse, så kände jag mig ändå så trött, så trött. Det måste vara pga mitt skriande semesterbehov. Kroppen mäktar knappt med spurten här på slutet. När man är såhär trött så kan man också bli så trött på allt. Trött på allt som är vardagligt. Typ ta deo under armarna exakt samma tid varje morgon. Tömma kattlådan. Hämta nytt toalettpapper och hänga upp när rullen tagit slut. Trycka på 8-knappen i hissen på jobbet. Packa springväskorna på kvällen. Ja, ni fattar. Allt det där är jag trött på! Kort och gott: det är hög tid för semester. För huvudet och ögonen. En vecka kvar. Fast en riktigt härlig grej händer senare ikväll: barnen kommer hem! I för sig åker de direkt imorgon bitti igen. Då ska de till farmor och farfar nere i Småland. Och även om jag gärna skulle behållit dem hemma så kommer de få en mycket roligare vecka i Smålands skogar medan vi jobbar klart. Men ikväll är de våra. Således ville jag ha allt spring klart tills de kommer. På lunchen blev det ett tröskelpass. På tal om saker man är trött på så är jag rätt trött på den här vägen när jag springer ner mot Karlberg:

 Jag behöver bara några veckors semester från den, sen gillar jag den igen. Och jag är lite trött på att hoppa precis här:

 Men det gjorde jag ändå idag. Därefter över till andra sidan där jag gav mig av i full fart. Kände att det här kan gå precis hur som helst i och med tröttheten. Men när jag väl var igång så kändes det faktiskt bra, nästan som att jag sprang bort den, tröttheten alltså.

 Med upp-och nedjogg så blev det totalt 9 km. Och sen blev det stretch och dusch och jag hann till och med gå och köpa lunch som jag åt framför datorn. Idag morots- och apelsinsoppa med mackor. Och kokosyoghurt som jag av någon konstig alledning inte är trött på än.

 När jag jobbat klart bytte jag om igen.

 Även idag kunde ryggan åka med Olle. Jag bestämde mig för en lite längre väg hem. För att riktigt trötta ut mig på vägen ner mot Karlberg så tog jag den återigen, sen Kungsholms Strand fram, förbi Operan, Strandvägen, en kortis ut på Djurgården och sen hemåt.

 Ali kom och mötte mig när jag kom hem. Jag var alldeles svettig men han fick skylla sig själv. Totalt 18 km. Nu ska jag sätta mig i trädgården och dricka öl och så fort barnen kommer ska jag krama dem och släpper inte förrän de åker igen.

P.S. Hade glömt hur det är med magträningsvärk. Idag har jag nämligen en massa av den varan. En slags fördröjning helt enkelt.