sit-ups

Gotland 29 juli-4 augusti.

Det här med att vara utan internet om dagarna, så som vi är här på Gotland. Det är ganska intressant. Hur ens dagar faktiskt påverkas och blir annorlunda. Både jag och Olle är annars tyvärr rätt bra på att hela tiden pumpa in mail och kolla upp en massa pryttlar. Oftast ganska onödiga pryttlar, ja som åtminstone kan vänta några timmar. Men här gör vi plötsligt inte så, för det går inte. Och att slippa se den andre utan en mobil konstant i näven, det är rätt trevligt. Härmed lovar jag att göra mitt bästa för att fortsätta på det här stenåldersviset när vi kommer hem. Haha, får se hur det går med den saken, man har sagt det förr om man säger så.

Jo, jag har även funderat på bloggen. Jag har faktiskt gillat att göra mina inlägg veckovis. Dels har bloggen fått mer rimliga proportioner, ja särskilt just här där det blir sånt ståhej så fort man ska hitta nät. Men jag har faktiskt även gillat att springa ”i ensamhet” i veckorna. Och därefter summera hela rasket. Själva dagbokseffekten att skriva om varje dag, den gillar jag ändå – av helt egoistiska skäl. Jag funderar vidare men det kan hända att bloggen fortsätter på det här viset.

Annars har löpningen fortskridit enligt plan och utan missöden – och detta är jag oändligt tacksam över. Sen jag hade problem med plantar fasciit så är jag verkligen just tacksam och vet att inget är självklart. Denna vecka landade på 22,4 mil. Det har varit flera tunga mängdveckor på raken, och att kroppen (och huvudet!) ändå orkat med att kuta rätt fort på en del pass, det känns bra. Nu håller jag tummarna för att jag får fortsätta vara hel och frisk hela vägen till Berlin. Nä nu kör vi då, såhär har mina gotlandsdagar varit:

Måndag

Oftast försöker jag se till att ett av mina två löppass per dag (ja de dagar jag kör två) passerar under radarn. För att förtydliga: under familjeradarn. Dvs att det ena passet passerar obemärkt förbi. Bäst är t ex när man lyckas klämma ett par mil och ingen märkte det, oftast för att de sov. Det här funkar absolut inte alltid, ibland märker familjen av båda passen. Och ibland märker de inte av något.

Här nere på Gotland har jag gjort mitt bästa för att mina morgonpass ska passera under radarn. Därför har jag rätt många morgnar satt klockan och så var det även i måndags. Upp ur sängen 06:15 för att hinna. Målbilden var att vara tillbaka till frukosten.

När jag väl tagit första steget ångrar jag aldrig den där väckarklockan. Ok då, bara ibland. Men inte idag.

Jag tog en längre tur. Sprang bort till Augstens.

Fina kossor som stirrade ut mig.

Hela tiden hängde regnet i luften men det kom inga droppar. Sprang vidare en bit längs vattnet innan jag vände om.

Totalt 18,5 km. Sen fortsatte vädret att vela en stund för att slutligen bestämma sig för att regn var dagens grej. Men luften var alldeles varm så vi åkte till Burgsvik och badade i hamnen.

Med oss hade vi en massa nyttigheter.

Sen gick vi runt i Burgsviks trädgårdsland. Synd bara att vi redan hade köpt grönsaker i affären.

När vi kom hem somnade jag. Men det som var bra var att jag samtidigt fyllde någon slags funktion i Umas lek, typ var en sovande patient eller något, så hon var nöjd och jag med. Sen pallrade jag mig ut igen.

Nu hade vädret bestämt sig för att ösregna men tro inte att det stoppade mig! Jag malde fram längs vägarna och kände mig som Rocky. Totalt 17 km så dagens total blev… nu ska vi se… 18,5+17= (huvudet har gått ner i semestermood)… (tur det finns miniräknare på datorn)… 35,5 km! När jag kom hem var alla borta så jag drog in i lekhuset och gjorde lite styrketräning i min ensamhet.

Detta medan The Beatles tittade uppfodrande på mig.

Avslutade måndagen med att kolla på The Fall. Åh, så obehaglig. Åh, så bra. Se!

Tisdag

Det var grått och duggade lite när jag gav mig av på morgonens distans.

Det doftade så otroligt gott. Från havet, ängarna och när jag sprang där under träden med kaninerna som hoppade framför mig och tittade upp, så tänkte jag att det här, att springa utan press, steg för steg framåt, och bara ta in allt – det är allt bra fint. Men kanske uppskattar jag just detta för att inte varje pass är sådär fullt av njutning? I alla fall inte i stunden, efteråt känns det mesta bra.

Det var en märklig känsla utomhus. Dimmigt, varmt och riktigt fuktigt.

Havet och himlen gick inte att skilja från varandra. Totalt 10 km. Lång, skön frukost och jag vet inte hur många koppar kaffe jag drack. Ute hade regnet kommit igång ordentligt. Jag var präktig och lagade till kvällens köttfärssås. Och sen gav jag och barnen oss av i regnet, och lånade dessutom två av syrrans barn. Först åkte vi och köpte lammkorv på en gårdsbutik som jag så många gånger sprungit förbi. Sen ville alla till Hoburgen. Jag älskar att åka till såna där ställen i ruskväder. Herregud så vackert det var.

Regnet vräkte ner, vi hade vindrutetorkarna på högsta hastighet och såg knappt något ändå. Vi klev ur bilen och traskade runt en stund.

Helt genomblöta avslutade vi med glass på Körsbärsgården. Sen åkte vi hem och gjorde varma mackor och alla fick ta av sig sina genomblöta kläder och käka i pyamas. Sen låg jag i sängen med Ali.

Att lämna en varm katt kan vara bland det svåraste som finns. Men jag lyckades masa mig upp och byta om till spring. Och om nu morgonpasset var njutningsfullt kan jag meddela att eftermiddagens pass var rena motsatsen.

Jag värmde upp i regnet. Det öste ner. Sen var det dags för tre tempoblock. Herregud, vad hade jag gett mig in på? Regnet ökade i styrka och piskade mig i ansiktet och så rejäl vind ovanpå det. Gaah, jag kämpade på men det var verkligen en bedrövlig syn. Kort paus. Jag vred ur linnet som kändes som det nu vägde något kilo extra av allt regn. Nästa block var lika illa, det var fan som ett jäkla skämt det hela. Mina linser höll på att åka ur ögonen på mig, så mycket regn var det. Ungefär samma känsla som att simma under vatten med öppna ögon – jag skämtar verkligen inte. Kort paus och sen vidare med sista blocket. Sista 3 kilometrarna var ändå helt ok, nu avtog regnet och jag slapp motvinden, men vid det här laget var jag helt slut. Precis när jag var klar så slutade det regna och jag kunde jogga ner på ett värdigt vis. Totalt 21,5 km. Tiderna inte de bästa i mannaminne men jag gav ändå mig själv väl godkänt för det var fasiken en bedrift att genomföra det här passet. Och nä, någon njutning var det absolut inte. När jag kom hem blev det kokos för hela slanten, var tvungen att vältra mig i sånt jag gillar.

Och efter det kändes det bra, men vid det laget var jag ju torr och hade myspyskläder på mig. Därefter middag!

Spaghetti och köttfärssås. Oj det var så gott. Tog om tre gånger.

Onsdag

Den blå himlen var tillbaka när jag vaknade. Smög upp och klädde på mig. Mina vanliga Adios var genomsura efter gårdagen så jag tog mina Tove-Adios på fötterna.

Det låg dimma över fotbollsplanen. Väldans fint.

Sen väntade jag på att Nils skulle bli redo, vi skulle köra tröskel tillsammans.

Uppjogg och sen vanliga rundan. Skönt för ögonen att se blått hav igen. Vi slet på bra, hetsade varandra och kunde klocka en bra tid. Alltid en skön känsla att ha avverkat dagens hårda pass redan runt sju på morgonen, och dessutom var det mitt sista med Nils då de skulle åka hem dagen efter.

Totalt 11 km. Vid lunch åkte vi till Hamra Krog och jag grundade inför dagens andra pass med en pulled pork hamburgare.

Allvarligt. Den var så fruktansvärt god. Efter detta blev det en av de skönaste grejerna med semester: vilostund hemma i soffan. Just att slumra i sådär femton, tjugo minuter. Man börjar med att läsa lite, för att inse att man plötsligt får läsa om varje mening minst tre gånger, för att sedan inse att man inte ska läsa utan bara sova lite. Det enda var att jag var aningen seg när jag väl skulle ge mig av på lite distans.

Men jag kände också att morgonens pass tagit på krafterna så det var bara att låta benen springa i det tempo de ville. Vädret var allt bra konstigt. Regnet öste ner när jag stod ombytt och klar men då jag öppnade dörren slutade det plötsligt för att kort därefter klarna upp till en fin sommarkväll. Tur det för jag hade nog med blöta kläder och dojor hemma efter tisdagens skyfall. Totalt 14,5 km så dagens total blev 25,5 km.

Torsdag

Vaknade… och låg kvar i sängen. Herregud så skönt. Insåg att jag gått upp och sprungit nästan varenda morgon. Men idag var det långpass på eftermiddagen och vila fram till dess. Vi cyklade till stranden.

Vi hade nybakade croissanter med oss. Och jag en riktigt intressant bok.

Det gick ingen som helst nöd på oss. Dessutom så fick jag ett jättestort sandansikte tillägnat mig. Jag ser tuff ut!

Framåt eftermiddagen bytte jag om.

Febe sa att hon skulle visa hur jag alltid ser ut på bloggen. Tja, det stämmer ju rätt bra måste jag säga.

Sen gav jag mig av. Vanliga turen till Hoburgen och tillbaka. Kände att benen hade fått vila hela dagen för de var rätt pigga. Jag anser att Gotland är rätt platt men den här rutten är faktiskt rätt kuperad. Alltså inga branta backar men såna där långa smygande backar som ändå tar en del kraft. Totalt 38,5 km i 4:41 min/km.

Fredag

Fredag! Började med ett tröskelpass.

Herregud sicken fin morgon. Tyst. Det var någon som sa att det bara är på morgonen man kan äga världen.

Det kändes lite ensamt utan Nils. Jag har insett att det ger ganska mycket att ha någon att fajtas mot, jag skulle nog kunna förbättra mig mer om jag sprang ihop med andra. Jag kör ju så gott som 100% av mina pass själv, vilket jag på många vis gillar – men framförallt är det ofta enda sättet för mig att få ihop det. Men hur som, jag körde min vanliga runda. Tjong!

Det bästa jag vet är att bara helt sonika lägga mig på marken när jag är klar. Måste sett ut som jag dött. Totalt 11 km.

Sen hade vi sån jäkla härlig dag på stranden. Klarblå himmel, kaffe, tidning, bok, bad, kakor, sandaffär… ni vet. Och alldeles stilla. Inte förrän senare på eftermiddagen gav jag mig av på mitt andra pass.

Nu börjar semestern så sakta gå mot sitt slut. Jag saknar redan vägarna, havet… allt.

Totalt 16 km i 4:41 min/km. Stannade vid stenstranden för att bada.

Olle och barnen hade tänkt samma sak och kom precis i samma ögonblick. Perfekt, tänker alltid att jag vill att de ska vara där när jag tar mitt avslutningsdopp. Vi kastade maneter på varandra.

Badkrukan är knappt någon badkruka längre!

Sen drog vi hem.

Finito.

Lördag

Sovmorgon, sov ända till åtta! Har inte sovit så länge på hela semestern, vilket i för sig är galet. Vi hängde på stranden hela förmiddagen, det var magiskt. Senare på dagen var det dags tempopass. Alltid lite ångestfyllt innan, särskilt när det var så varmt ute och jag visste jag skulle ligga och svettas på vägarna… länge. Smorde in mig med vaselin under armarna.

Får såna jäkla skavsår av linnet i den här värmen annars. Gjorde en dålig liten fläta.

Sen värmde jag upp. Larvigt egentligen att man behöver det när man redan är så varm av värmen… Därefter var det i alla fall dags för 10+10 km. Första blocket kändes lätt och bra och värmen var faktiskt inte så farlig. Blev dock fruktansvärt arg på en idiotbilist som körde så jäkla nära mig trots att det bara var jag och han på den lilla vägen, och jag höll mig nära intill kanten. Jag hytte med näven som en gammal tant efter honom! På tillbakavägen fick jag motvind och nu var det tuffare. Hade egentligen velat komma ner i tid på andra blocket men det gick inte riktigt vägen. Ah, längtar efter ett vindstilla tempopass. Avslutade med 3 km nedjogg och ett bad i hamnen. Totalt 26 km.

Söndag

Dags för veckans andra långpass. På lördagkvällen klurade jag på när jag skulle springa det och bestämde mig för att springa iväg riktigt tidigt på söndagmorgonen. Det är så få semesterdagar kvar och tanken på att inte få hänga med gänget på stranden på förmiddagen, den klarade jag inte av. Jag vaknade av en jäkla fluga runt fem, vilket i för sig var bra, för då passade jag på att äta en macka. Sen somnade jag om en stund. Klockan ringde, jag klev upp och bytte om. Gav mig av hemifrån runt halv sju.

Det är väldigt ovanligt att jag springer ett långpass såhär tidigt. Jag brukar vara noga med att äta rejäl frukost innan men vadsjutton, såhär fick det bli idag. Och jag hade ju i alla fall en limpmacka i magen. Och vatten och en energigel med mig. Det var helt öde ute. Jag hade kameran med mig men i och med att jag hade handvattenflaskorna i händerna, och inte ville stanna, så blev det inte en enda bild längs vägen. Men jag sprang där i ensamhet och såg solen skjuta undan molnen som var på himlen när jag gav mig av. Det klarnade upp och var sådär perfekt varmt och ingen jobbig vind att kämpa mot. Tänkte att jag borde bli hungrig men nä, faktiskt inte. Lite morgontrötta ben men efter någon halvmil vaknade de till liv. Vid 26 km drack jag energigelen (ja eller sån där ”energidrink” som de kallas) för att i alla fall ge kroppen något trevligt. Efter tre mil började det bli varmt och jag såg stranden och havet framför mig. Jag hade bestämt med Olle och barnen att jag skulle möta dem på stranden och när jag bara hade någon kilometer kvar och jag kom kutandes längs havet, såg jag dem långt där framme. Då fick jag ett sånt lyckorus i mig!

Totalt 40 km. Oerhört skönt att ha hela dagen kvar, jag får nog göra om det här morgonlångpasset. Det var den veckan. Med mina 22,4 mil så satte jag nog ännu ett lite nytt personligt mängdrekord, yeay! Det ska firas med Razzle Dazzle-glass. Och sen kommer kompisar på middag. När vi hörs nästa söndag är det från Stockholm. Jag längtar faktiskt så smått efter mina gator där hemma.

Adieu!

Gotland 15-21 juli.

Och så var det söndag igen. Den här veckan har till 90% bestått av bad, glass och löpning. Men även släktbesök, myspysklädsinköp och lite annat. Och så ett millopp mitt i allt! Men jag gör som förra veckan och tar det dag för dag.

Och jo, beträffande mitt förra inlägg så blev Olle högröd i ansiktet när han såg att den enorma husfasad som Olle och Nils likt trälar håller på att skrapa ren från färg förekommer på flera bilder, detta utan att trälandet kommenterats med ett enda ord. Så här kommer lite rättmätigt beröm. I timmar har de kisande stått och skrapat i hettan och fått färgdamm i håret och stickor i fingrarna. Förutom detta har de även sågat och röjt i skogen. Olle har nämligen läst att skogsarbete är den effektivaste träning som finns efter hård löpning. Så nu håller han på och pratar om detta som ”Träningen som ger mer” eftersom skogsjobbet är en nyttig syssla samtidigt som det är träning. Till skillnad från min löpning då alltså.

En sista grej: nätet är bedrövligt idag, därför tvingas det bli lite färre bilder än vanligt för annars dör jag här vid pumphuset. Och just det, av någon anledning funkar det ofta inte att svara på era kommentarer när jag är här på Gotland. Ibland går det men oftast inte. Bara så ni vet och inte tror jag är allmänt dryg.

Måndag

Förbi morgontrötta kossor malde jag fram. Totalt 15 km.

Efter frukosten cyklade vi till stranden. Det är verkligen måndag-hela-veckan-känsla: vi gör exakt samma sak på förmiddagen varje dag om det är fint väder. Men jag gillar det. Just det är verkligen semester för mig. Har inget som helst behov av fart och fläkt.

På eftermiddagen var det mer distans under den blå himlen.

Åh… önskar jag kunde plocka blommor utan att behöva stanna. Totalt 21 km. Avslutade med ett dopp på mitt hemliga ställe som visst inte var så hemligt längre för nu låg några andra där. Men i alla fall, rakt ner i plurret hoppade jag, springskorna tog jag dock av.

När jag låg här och poserade trillade min kamera ner i vattnet. Jag hade ju fått skynda mig att ställa upp den på en sten för att sen slänga mig ner i vattnet för att hinna se harmonisk ut – och då ställde jag den väl lite ostadigt, allt för konstens skull. Plupp så låg kameran på botten. Tur den är stöt- och vattentålig. När jag kom hem så hade Olles föräldrar kommit på besök från Småland!

Tisdag

Sen blev det tisdagmorgon och det var sådan höstkänsla i luften; liksom sådär svalt och friskt och plötsligt blev jag påmind om hösten, hur underbart det är att springa då när allt är sådär klart och perfekt. Jag kom också att tänka på Berlin Marathon! Två och en halv månad kvar bara. Totalt 10 km. Sen stranden med hela tjocka släkten och nu var höstkänslan som bortblåst. Riktigt varmt var det.

På vägen hem trillade jag med Uma på cykeln. Jag hade lastat den helt full med handdukar, badkläder, kaffe, saft, frukt, kakor, solkrämer, hinkar, spadar och tusen grejer till för jag vill gärna vara macho och visa att jag kan cykla med hur mycket som helst (som att någon skulle bry sig) – och plötsligt vinglade vi till och föll. Som tur var rätt långsamt. Uma klarade sig lyckligtvis utan en skråma (tur för morsan med machobehov). Själv fick jag ett litet skrap som inte såg så mycket ut för världen men jag blev rätt öm även om det inte syns. Såhär:

Hade ju annars varit typiskt att skada sig rejält på något sånt vis. Som han ishockeyspelaren som skar gurka, tappade kniven som landade på foten så han skadade en sena. Och fick lägga ner hockeykarriären. Ja, nu har ju inte jag precis en sån löparkarriär men ändå. Sen åkte vi till Körsbärsgården med Olles föräldrar. Vi åt dock inte körsbär utan glass.

Och så tittade på den fina utställningen med bland annat den här fina blå kålen:

Tog en 15-minuterstupplup när vi kom hem och sen, sen var det dags för tempoooooo!

Uppjogg och sedan tre block bestående av fem km. Mitt stackars lilla knä fick kämpa på. En hel del motvind stundtals men tiderna landade ändå helt ok. Avrundade passet med lång nedjogg. Totalt 23 km. Denna långa dag avslutades med middag på Grå Gåsen. Alldeles soligt och varmt ute och god mat och alla glada och… tack.

Onsdag

Tidigt på onsdag morgon bestämmer jag mig plötsligt för att kuta Viruddenloppet. Trots noll förberedelser och inte någon som helst uppladdning. Jag anmälde mig egentligen till loppet redan i våras men bestämde mig sen långt innan vi åkte till Gotland för att inte springa. Ville inte bryta av en träningsvecka med uppladdning. Det är tack vare Olle som tycker att det vore kul att åka och kolla, som jag ändrar mig och tur var det. För plötsligt när jag väl bestämmer mig för att springa så känns det liksom så skönt. Skönt att inte alltid hålla på att förbereda sig till max, kul att bara kuta på så gott man kan – och få ett riktigt bra träningspass på köpet! Men jag bestämmer mig också för just det: att se det som ett träningspass och därmed hålla kvar vid onsdagens två pass. Dock möblerar jag om så att tröskelpasset görs direkt på morgonen och lägger distansen på eftermiddagen. Det är redan varmt ute när Nils och jag ger oss av runt halv sju. På det viset är det skönt att få det hårda passet avklarat redan på morgonen för man vet att det kommer bli varmt. Vi värmer upp och springer sedan i fullt fräs längs havet. Idag behöver jag inte ta en skogspaus utan magen håller hela vägen. Jag slår Nils med ca 200 meter. Då ser man såhär självgod ut efteråt.

Obs! Titta nu gärna någon minut extra på väggen som Olle och Nils kämpat med där i bakgrunden. Totalt 11 km. Och så bad på det.

På eftermiddagen skrapade Olle vidare.

Oj vad jag berömde honom. Sen gömde jag mig bakom en buske och gjorde magövningar.

Jag har verkligen slarvat med magstyrkan på sista tiden. Under all kritik. Det blir lätt så när jag skrapar så mycket på huset, ursäkta, springer mycket. Man hinner inte allt, bara att inse.

Men herregud vilket späckat schema det var där på onsdagen för sen åkte vi till Prästgården och drack kaffe. Och tittade på massa fina blommor som jag önskade att jag kunde kopiera in till vår trädgård. När de andra hoppade in i bilen så sprang jag hemåt i värmen.

Totalt 10,5 km. Avrundade passet med ett gäng från den här burken.

Jag har blivit så jäkla saltsugen sen jag kom till Gotland, måste bero på att jag svettas så mycket. Det har mest blivit saltlakrits som botemedel dock. Kanske inte bäst i världen men gott.

Torsdag

Och sen plötsligt var det loppdag! Känns oerhört märkligt i och med att jag sprang så pass hårt och långt senast igår. Och att de senaste veckorna bestått av så många mil. Hela dagen går dock utan att jag tänker på loppet. Vi är bland annat nere i hamnen på Sjöräddningens Dag där barnen får hänga i en helikopter.

Loppet går inte av stapeln förrän klockan 19:30 vilket är perfekt. Dels för att det är riktigt varmt på dagen men också för att benen hinner vila upp sig några fler timmar. Jag äter ett rejäl lass spaghetti vid tretiden. Och runt halv sex ger vi oss av hemifrån. Loppet äger rum i När, ca 45 minuters bilfärd nerifrån Sudret.

Vi lyssnar på massa bra musik på vägen (ja kanske förutom Umas val ”Hästen Plopp”) och det är världens underbaraste kväll. Så otroligt vackert ute. Känns som vi ska åka på picknick fast det egentligen är raka motsatsen, ja i alla fall för min del.

Jag blir glad när vi kommer fram. Några dansande fjortisar visar vägen in för bilarna och det är världens trevligaste stämning. Det känns sådär lokalt och fint. Nils ska också springa så det hela är väldigt spännande! Han hoppas springa under 40 minuter och jag hoppas på, ja jag vet faktiskt inte. Tänkte knappt på det innan starten. Var mest sugen på att kuta och visste inte alls vad benen skulle mäkta med efter de senaste veckornas tunga mängd, och gårdagens dubbelpass. Men under 40 bara måste jag.

Jag värmer upp för mig själv i ett par kilometer och sen är det dags för start.

Startskottet går. Ni ser mig där längst fram. Två tjejer rusar iväg i bra fart men jag tänker att jag ska ta det i min planerade takt. Nils och jag springer jämsides i början. Redan efter ett par kilometer passerar jag den ena tjejen men den andra kutar fortfarande en bit framför mig och hon ser sådär lätt och snabb ut. Vår egna lilla hejarklack passerar vi två gånger under tjo och tjim. Här springer jag förbi Ruben i randig tröja och ja, jag highfivar såklart. Taskigt vore det annars, gäller att behandla sin klack väl.

Banan var beskriven som flack och lättsprungen men jag är inte riktigt redo att hålla med. Två gånger springer man över en åker och får kuta i traktorspår. Här är det rätt tungt och framförallt svårt att springa om folk och jag känner att farten sinkas här, tvingas fokusera på var jag sätter fötterna. Men ju längre vi springer desto mindre blir avståndet mellan mig och tjejen framför. Runt 4 km ligger jag precis i hennes rygg och sådär kutar vi på tills jag vid 6 km passerar henne. Känner mig rätt stark men är beredd på att när som helst bli omsprungen. Vända mig om vägrar jag. Jag pinnar på och när det bara är två km kvar ökar jag tempot. Jag pinnar på och springer i mål på 38:57 – på en förstaplats (av damerna)!

Inte långt därefter, på tiden 39:39, kommer Nils!

Jo men det där får jag vara nöjd med ändå. 38:57, jag slog i alla fall mitt pb med hela sju sekunder! Sen kan jag inte låta bli att undra vad jag skulle kunna springa på om jag kört lite korta intervaller och vilat benen lite… men vad sjutton, jag tränar inte för milen men blev väldigt uppåt av det hela. Att stå högst upp på pallen är något alla borde få göra någon gång.

Att jag dessutom vann en flygbiljett till Gotland och honung gjorde inte det hela sämre. Hon som kom tvåa var 22 år yngre än jag, haha, sånt gillar jag. Jaha ni, sen packade vi in oss i bilen och åkte hemåt i sommarkvällen, nöjda och glada.

Fredag

Då det blev lopp istället för långpass på torsdagen så blir det en hel del distans mot slutet av veckan. Ingen rast och ro dagen efter loppet med andra ord. Istället blir det ett långpass.

Det är så otroligt ljust här på Gotland så jag borde verkligen bli duktigare på att kuta i solglasögon för det är ju väldigt skönt när man väl gör det. Dagens långpass går inte i någon rekordfart men jag är glad över att ben och allt känns som vanligt. Det blir en fin tur ner till Hoburgen och jag känner mig faktiskt rätt duktig som klämmer ett långpass dagen efter loppet. Men sjutton, vilken vind det var ute! Havet helt fullt av vita gäss och jag får kämpa i motvind långa bitar. Men ändå, så skönt med vinden i ansiktet. Totalt 38,5 km i 4:54 min/km. Jag avslutar som vanligt med ett dopp och traskar hemåt genomblöt och känner mig som värsta duatleten. Haha, tur det inte syns hur kass jag är på att simma! Väl hemma får jag middag serverad av syrran och Nils. Vi kör tvådagarsblock där man i två dagar handlar mat, fixar lunch och frukost och sköter all disk – för att sedan i två dagar få slappa. Skönt att Olle och jag hade slappdag just idag. Jo just det. Jag hann även till Vamlingbolaget på dagen och köpte ett par brallor och en myspysjacka i plysch på rea. Kolla in 70-talslooken!

Det är mest barnen som har kläder därifrån men jesus, dessa material. Så otroligt sköna. Perfekta att gå runt i här hemma mellan mina löpturer! Jag tyckte att jag förtjänade dessa efter gårdagens millopp. Jag tänker att Mick Jagger hade varit grym i dessa.

Lördag

Börjar dagen med 9 km lätt distans. Rätt trött, har sovit lite risigt de senaste nätterna. Det har varit så kvavt och vårt täcke är för tjockt. Måste komma ihåg att skaffa ett tunnare till nästa sommar. Men ute är det som vanligt tyst och vackert.

En del folk ute vid havet. Eller haha, en del folk betyder alltså kanske tre stycken. Det är förvånansvärt öde jämt. Totalt 9 km. Sen har vi en av sommarens bästa dagar. Bara vår lilla familj på stranden där det inte är en kotte förutom vi. Det grävs och leks café, vi dricker kaffe och läser DN och jag önskar jag kunde frysa den där stunden. Dagen fortsatte med mjukglass på Hoburgen där vi satt och tittade på det blåsiga havet. Sen åkte till Fide Fajans och köpte ett par fina skålar. Efter alla dessa trevligheter tog jag mig samman och bytte om till ett tempopass.

På något vis så tycker jag ofta att man inte så jättesugen på en distans direkt efter ett lopp. Lite så var det idag när jag skulle kuta 10+10 km. Dessutom var det riktigt blåsigt ute. Först värme jag upp 3 km. Sen var det bara att öka. Men sicken vind! Helt ärligt?! Jag kutade på så gott jag kunde men det gick omöjligt att komma upp i en bra fart. Första 10:an landade på 4:16 min/km. På vägen tillbaka gick det bättre men ändå, vad är det med vind? Åt ena hållet totalt motvind och på tillbakavägen ingen medvind utan bara plus minus noll? Jaja, nöjd med att det var vindstilla åtminstone. Sista 10:an gick i 3:58 min/km och det fick bli godkänt idag, bara två dagar efter loppet och gårdagens långpass. Avslutade med bad i havet. Fattar inte hur jag ska klara mig utan det när vardagen börjar. 1 km nedjogg så totalt 24 km och dagens total 33 km.

Sen kan jag även visa er detta mästerverk:

Olle och Nils har nu kommit till nästa fas och målat fasaden med grundfärg! Applåder!

Söndag

Känns som att jag precis sprang ett långpass men idag var det dags igen. Allt blev ju som sagt förskjutet pga torsdagens lopp. Jag hade faktiskt tankar på att klämma ett långpass samma morgon som loppet, men där gick till och med min gräns. Jag klev därmed upp redan kl 06:00 imorse och tryckte i mig mackor och filmjölk i min ensamhet. Sen sov jag ytterligare någon timme innan jag gick upp och gjorde mig i ordning för spring.

En tråkig sak är dock att jag lyckats tappa mina springsolglasögon! Arrrgh! Så irriterande, så gott som oanvända. Dessutom snygga vilket inte hör till vanligheterna i sportsolglasögonvärlden. I alla fall. Jag hade noll fantasi så det blev en repris av fredagens pass som jag förlängde med ett par kilometer så att passet landade på prick 40 km. Helt ärligt så gillar jag också att springa samma rutt, särskilt på långpassen. Ju fler gånger jag kutar en runda, desto kortare känns den. Dessutom så är den fin min runda, varierande underlag och förhållandevis kuperad för att vara på Gotland. Jag hade lite trötta ben till en början men snart kom de igång och idag var det inte alls lika blåsigt. Däremot väldigt varmt. Vädret har verkligen varit helt otroligt här på Gotland, blå himmel för jämnan. När klockan visade 40 km var jag precis vid stenstranden så det var bara att kasta sig i som belöning. Totalt 40 km i 4:46 min/km.

Det var min vecka det. Den landade på 21,4 mil. Tacksam att kroppen orkar och är så glad att huvudet ryckt upp sig och njuter av löpningen i den här vackra omgivningen. Jag blev också uppåt av det där lilla loppet som påminde mig om det fina med en massa människor som springer och är glada. Pga det kassa internetutbudet är jag dock helt ouppdaterad på omvärlden men jag hoppas ni alla har det bra. Ajöss, hörs om en vecka! Nu ska jag lämna internet och pumphuset och spurta iväg (i bil) till Hamra Krog där vi ska äta detta:

Det känns alltid lite extremt när man ser det tillagas såhär men det är lika bra att se sanningen i vitögat. De där små söta lammen jag brukar springa förbi… ska jag nu äta. Men som sagt, sakta men säkert blir jag i alla fall lite mer vegetarisk. Hej då.

Stappel och spring i fredens tecken!

Regnsmatter mot fönstret (och på väckarklockan) väckte mig på morgonen. Herregud så sövande ljud i kombination med skön säng, fönster på glänt och svalt täcke. Tog mig till sist upp ur sängen och på med linser och kläder. Kände direkt att benen var tunga och trötta efter gårdagen så jag möblerade om dagens pass i huvudet och klev ut genom dörren.

Sprang lugnt. Kände mig som en stel gammal gumma som stapplade fram på mina nyvaknade ben. Tills jag kom till det här gamla trädet som måste känna sig ännu äldre än jag.

Åh, härligt med regn. Tänkte just på alla träden och buskarna som måste bli så glada. Luften var sådär frisk och ny och hade det inte varit för mina sega ben så hade jag gärna kört mitt jobbiga pass där och då. Gillar att omringa det jobbiga med kasst väder, det sporrar mig alltid mer än värme och härligheter som oftare får något i min hjärna att börja ifrågasätta varför jag springer istället för att ligger och läser en bok. Stappel, stappel. Hej hästar, här kommer en gammal gumma förstår ni, var inte rädda.

Totalt 10 km. Sen ville jag dra mitt strå till stacken för en fredligare värld, och tog på mig fredsskjorta efter duschen.

Jag älskar den även om det finns mycket effektivare sätt för att uppnå fred. Har varit sugen på att i klassisk hippiestil göra en fredstatatuering på armen men det lär aldrig bli av, skjortan får räcka så länge. Jag kanske gör tatueringen när jag fyller 80. Således jobbade jag hela dagen i fredens tecken. Fick mycket gjort idag kan jag informera om. Efter jobbet hade mina ben fått vila länge nog så när jag kom hem var det bara att byta om. Till min stora glädje mulnade det till sig precis då och det kom ett par regndroppar.

Men tyvärr blev det bara några fjuttiga droppar och jag fick nöja mig med en solig inramning av passet. Efter uppvärmningen körde jag mina spänsthopp och därefter var det då till slut dags att sätta fullt fräs ut mot Hustegaholm. Tjong! Förbi några promenixare, några hundar, rakt fram, uppför lilla backen, parera en cykel, förbi parkeringen och vidare! Sen vända tillbaka – andra halvan alltid skönast, mindre än hälften kvar! Varmt! Lite kvar, lite till! Piiiip. Och så känslan efter. När man flåsar ut. Sträckte ut mig på en bänk, var riktigt trött men kände mig i alla fall inte längre som en stapplande gumma. Den där känslan efteråt är bra mycket härligare än känslan precis innan man sätter igång, det kan vi väl alla skriva under på? Sprang några kilometer som avslutning. Totalt 11 km. Kom hem. Var var Olle? Ute och sprang! Vet inte vad som flugit i honom den här veckan. Själv drog jag fram jättebollen. Har slarvat lite med magstyrkan men nu var det dags. Bland annat blev det detta:

Och sen. Sen var det dags för nya magrullen!

Men herrejösses. Sicken grej. Ganska jobbigt om man säger så. Inget för dig som är rädd för att magen ska spricka på mitten. Jag fick köra på knä och då anser jag mig ändå ha rätt stark mage.

Men jag återkommer! Ska fasiken lära mig detta. I vredesmod över den nesliga knäövningen svingade jag mig upp i chin-upsstången och gjorde 2×10 chins.

Så. Sen kunde jag duscha och här sitter jag nu och äter och gör inlägg samtidigt. Hej då!

En söndag gjord av långpass, mage och chins!

Igår kväll satte jag ingen väckarklocka på ringning. Vetskapen om att få sova och låta kroppen bestämma själv gjorde att jag kände mig utvilad när jag vaknade. Trots att jag inte sovit längre än vanligt – men däremot vaknat och somnat om på ett skönt slummeraktigt vis. Jag och Uma gick upp och åt gröt och ett par timmar senare dags att ge mig av på veckans långpass.

Men vad det blåste! Stundtals svårt att hålla tempot pga blåsten och jag tackade för att det inte var något fartpass jag skulle genomföra. Dock stor skillnad i benen idag jämfört med förra helgen, då jag för första gången vågade mig på det första (kortare) långpasset efter Stockholm Marathon. Idag var benen piggare och kändes ”vanliga”. Tanken var ett aningen längre pass, men ändå inte fullt så långt som jag brukar köra. Efter de tre marathon som jag hittills sprungit så har jag alltid omedelbart varit sugen på att springa ett till. Även sugen på att börja träna inför det. Men ändå så är det något i huvudet som behöver lite vila, som behöver få komma ur det där nötandet om än bara för ett par veckor. Och då menar jag just vad gäller långpassen för i övrigt så känns milen bara bra, både för mitt huvud och min kropp. Så: jag kör inte fyra mil pang bom såhär nära inpå maran, det får vänta ytterligare en eller ett par veckor. Idag gick turen in till stan, ut på Djurgården där jag rundade Biskopsudden för att sedan vända tillbaka och ta ytterligare en sväng i Kaknästornetkrokarna. Största skillnaden nu jämfört med tiden innan Stockholm Marathon är avsaknaden av alla Team Stockholm Marathon-grupper. Idag såg jag bara en, annars brukar de vara precis överallt. I övrigt så kändes det bra, saknade bara dricka. För jag orkade inte släpa på vatten idag men jag ångrade mig så smått, för det blev rätt varmt på slutet. Totalt 31 km i 4:37 min/km. Gjorde jordgubbssmoothie när jag kom hem.

Och stretchade. Alltså, denna årstid. Att man kan ligga såhär och stretcha utomhus, fasiken jag älskar det!

Notera gamträdet i bakgrunden. Det är vårt körsbärsträd, eller tja, före detta körsbärsträd. Olle skulle beskära det och efter det är det sig inte likt. Inte ett enda blad har vuxit ut och körsbär får vi nog köpa i affären. Efter dusch så gjorde jag chin-ups.

3×10 stycken chins blev det. Och sen magövningar utomhus.

I övrigt så har jag fått äran att färga dotterns hår, från ljust till brunt. Vi blev riktigt nöjda med resultatet.

Och här kommer slutligen dagens reklam:

Frutti från glassbilen. Helt beroendeframkallande. Jag springer till och med ut på gatan fortare än barnen när jag hör den där jäkla melodin. Tur att jag åker till Gotland på avvänjning om några veckor, där finns ingen glassbil. I övrigt så har jag bokat flygbiljett till Berlin Marathon i september. När alla kommer till Lidingö för att kuta Lidingöloppet så pyser jag därifrån. Yeay!

Chiiiiiins! Och tigerkaka!

Efter middagen drog jag fram gymbollen. Körde magstyrka: sit-ups (sneda och raka), ball bridge, danish specials, rumplyft och en del annat jox som känns som att magen kan behöva få smaka på. Sen gjorde jag chins.

20 stycken totalt. För inte längesen körde jag ofta 60-100 stycken men som sagt, har dragit ner på det hela lite inför maran. Dock tycker jag det är en grym övning för oss löpare för man får både stark mage och rygg av att hänga i stången. Och! Inte minst: man känner sig tuff. Särskilt om man lyssnar till denna medan. Förutom att hänga och slänga så har jag bakat en tigerkaka. Det drar nämligen ihop sig för klassresa för äldsta dottern. De ska sluta trean och börja fyran. Det är stort! Och bra för på det viset fick jag även användning för vår fina 4-form.

Adjö.

Hem till lite fart.

Vi åkte hem över ett blått hav igår eftermiddag. Det var fint. Vissa resenärer satt och pressade i solen uppe på däck hela resan men det funkar inte för mig. Jag blir typ åksjuk av vinden. Tänk att så mycket kan hända medan man är borta några dagar. Hemma hade nämligen vår syrénbuske börjat bli grön.

Det betyder att nu börjar också tiden på året då vi får små meddelanden från brevbäraren om att vi kanske borde klippa vår buske så han når brevlådan.

Imorse blev det ett tidigt tempopass.

Bestämde mig för att springa ute på Lidingö för att få det lite kuperat. Och för att jag var sugen på den fina ön. Började med 1 km uppjogg. Benen var rätt stela till en början vilket var väntat efter gårdagens 4 mil. Förr tog jag det alltid lugnt dagen efter mina långpass men nu har kroppen börjat vänja sig vid att det ibland kan smyga sig in lite fart såhär dagen efter. Om de sen gillar det är en annan fråga. Men min plan var ingen superfart, man får ju ta det lite försiktigt. Jag körde 8+8 km med en minuts vila mellan blocken. Första 8 km gick i 4:17 min/km och när jag sen satte fart igen så kände jag hur stelheten började släpa så smått. Följande 8 km hamnade på 4:09 min/km. Med tanke på mina trötta ben och backarna här och där så kände jag mig nöjd. 1 km nedjogg. Totalt 18 km. Sen raka vägen hem till smoothie innan dagen satte igång.

Det var det. Här kommer nu två grejer jag gillar:

1. Min löpardagbok. I den skriver jag ned alla mina pass och en del annat som är kopplat till löpningen som skadekänningar, tester, chin-ups, styrketräning, diverse tankar etc. Jag kan sitta och glo i den här boken i evigheter. Det gjorde jag på båten hem igår. Nu är det ju många som loggar sina pass digitalt och jag är den första att heja på detta moderna tillvägagångssätt. Men. Jag kommer ändå alltid ha en sån här bok. Och känner just nu inget behov av att registrera mitt löparliv digitalt också. Den har inga som helst finesser som att själv summera veckomängden, jämföra tider med tidigare resultat eller räkna ut hur många mil jag sprungit i ett visst par skor. Den har bara ett uppslag per vecka med utrymme för varje dag. Punkt. Men just att man kan sitta någonstans helt utan uppkoppling, mobil eller dator och ändå kunna gotta sig bland sina gamla pass, skador och annat – det gillar jag. Och att den bara är för mina ögon, det gör den ännu bättre. Ok, nästa bra grej:

2. Hallon. Kommer ju aldrig bli lika gott som geléhallon men ändå. Ibland kan jag fastna när jag ska äta något. Ni vet, när man liksom plötsligt ser det man äter. Det gjorde jag idag. Jag såg hur fina hallonen var. Liksom helt perfekta; formen, sammansättningen, rubbet.

Men nu då, en grej som jag inte gillar lika mycket:

3. Min gymboll har gått och skadat sig. Jag hade bollen ute i trädgården och låtsades att jag var en brasilianare som låg och gymmade på en strand. Sen skulle jag bara gå in och hjälpa barnen med en grej. När jag kommer ut så har bollen blåst iväg i trädgården och när jag rullar tillbaka den och ska fortsätta så är den plötsligt helt mjuk. Jag pumpar upp den i hopp om att det bara hänt något mystiskt. Pyyyyyys. Då hittar jag det: ett litet irriterande hål. Jag tejpar. Den funkar en stund. Pyyyyyyys. Jag tejpar lite till och sådär lär det väl hålla på. Så går det när man tar ut svängarna i vädret. Man ska helt enkelt inte låtsas vara en strandbrasilianare utan hålla sig inne och gymma som den trebarnsmorsa man är.

Ajöss.

Springer in maj.

Igår kväll var vi på en väldigt trevlig middag. Jag blir lite rörd när kompisar tänker på att jag knappt dricker längre och har inhandlat sånt här tjusigt, bara för min skull.

I natt sov jag förresten åtta timmar. Åtta! Det är lyxigt. Vaknade för att somna om, vaknade igen, somnade om… Till sist gick jag upp, det var för fint väder för att ligga och lata sig. Åt frukost och spelade lite fotboll med bland annat en tomte.

Spelade på ett oerhört mesigt och mähä-aktigt vis. Jag alltså, inte tomten. Tomten var i högform. Men själv är jag så himla rädd för att skada mig. På tal om det så höll jag på att trilla i trappan idag när jag skulle bära upp ett gigantiskt lass vikt tvätt. Herregud, tänk om ens dagar som löpare slutade på ett så nesligt vis. Efter fotbollen var det löpdags. Den här veckan är ju lättare i och med halvmaran på lördag. Jag gillar det inte alls men samtidigt ska det bli kul med ett lopp, och ska man springa så bör det väl vara med någorlunda pigga ben. Dessutom bra med lite tävlingsuppvärmning inför Stockholm Marathon.

2,5 km uppjogg och sen ett tempopass som bestod av 5+5 km med ca en minuts vila mellan blocken. Lite blåsigt men soligt och fint. Lite seg känsla till en början men sen tyckte jag kroppen kom igång. Ville inte heller pressa den för hårt utan sparar på krafterna till lördag. Avslutade med 1,5 km nedjogg. Totalt 14 km. För övrigt nöjd med mina dojor, dem kör jag med på lördag. När jag visade dem för Lennart på jobbet sa han att jag borde haft barnens namn på dojorna. Då kände jag mig plötsligt väldigt egocentrisk. Men vad sjutton.

Sen begav vi oss iväg på en utflykt hela familjen. Olle är bra på att hitta oväntade sevärdheter och idag var det Raul Wallenbergs föräldrars nedbrunna sommarstuga som stod på programmet.

Det nedbrunna huset ligger i en fin liten skog på södra Lidingö och är kanske inte en upplevelse i klass med pyramiderna, men den här bronsportföljen står där som ett minne till allt fint han gjorde.

Gatstenarna portföljen står på är riktiga gatstenar från Budapest som ju är staden där Raul Wallenberg räddade livet på tusentals judar under kriget. Vi hade laddat upp med matsäck och allt men vet inte hur vi tänkte med kläderna när vi gav oss av. När solen gick i moln började alla frysa. Själv hade jag shorts och sandaler på mig, hade typ inbillat mig att det var mitt i sommaren på Gotland, och barnen hade inga jackor. Så efter att ha begrundat portföljen och den nedbrunna sommarstugan en stund satte vi oss i bilen och åt upp maten istället. I för sig rätt mysigt. Jag älskar allmänt att äta i bilen, tror det är efter alla bilresor ner till Göteborg. Precis lagom till att matsäcken var uppäten, dök solen givetvis upp igen. Då var vi redan hemma så jag drog jag fram jättebollen, gjorde magstyrka och pressade lite i solen.

Var dagen slut nu? Nej. På eftermiddagen blev det fem lätta kilometer till.

Sprang lugnt och mina ögon såg detta:

Det kliade i benen. De tyckte de där fem kilometrarna var mesiga och ville springa mer. Men huvudet sa bara: Sansa er, er tid kommer.

Chins i natten!

Ni kanske undrar om jag lagt av med mina chins? Såklart jag inte har. Men jag kör inte lika hårt längre. Har lättat upp chinsträningen lite inför vårens lopp, för det känns lite tungt att släpa på en Starke Adolf-kropp när man ska springa 42 km. Ikväll körde jag totalt 30 stycken i set om 10. Och sen gjorde jag en massa magövningar för just magen har jag slarvat med senaste veckan. Fy skäms. Magen kan man aldrig träna för mycket. God afton.

Styrka och tigerkaka!

Nej. Jag säger nej. Nej nej nej. Nu får det räcka. Idag blev sonen sjuk. Hur många olika sjukor kan man ha på en säsong i en familj? Kan hända att vår familj kommer med i Guiness Rekordbok inom kort. Man får vara glad om man själv håller sig frisk. Till och med söndag SKA jag hålla mig frisk, så är det bara. För att övertyga kroppen om att den inte på något vis ska inbilla sig att gå och bli sjuk så blev det chin-ups och hemmastyrka.

Körde 10+10+10 chins enligt chins light-programmet som jag nu gått över till. Sen sit-ups, raka och sneda. Ball bridge och Danish Special. Och lite annat som jag hann med innan sonen kraxade och ville att jag skulle ligga och hålla om honom. Såklart jag gjorde det. Det går ju inte att hålla på och värja sig mot bacillusker när man är förälder, inte sina egna barns bacillusker. Jag tror tvärtom på att omfamna det. Ali var också gossugen.

I övrigt så bakade jag och Uma tigerkaka idag när vi kom hem. Den bästa kakan som finns. Vi tog dessutom fram 4-årsformen. Obs! Om ett par år behöver jag bara köpa till en nolla så kan jag ha den på mitt kalas.

Kakan är snart slut. Och då ska ni veta att den är gjord på dubbel sats smet. Nää vad nu, känner jag lite ont i halsen? Nä. Det är nog bara inbillning. Får sova bort det. Hej.

Hemmastyrka!

Idag blev det hemmastyrka på kvällen. Då kan man även låtsas att det är sommar och glida runt i linne och shorts.

Ja ni, det här gjorde jag:

Jag har som jag tidigare sagt dragit ner på mina chins. När jag plötsligt var lika stark som Pippi Långstrump så kände jag att det var dags att pausa. Nej men jag känner att det just nu räcker med att köra tre set och istället kompletterar jag med armhävningar. Alltid bra med lite variation även om jag alltid kommer hålla liv i chinsen.

Är det förresten ingen som undrar hur det går med mitt smågodisuppehåll? Helt otroligt men jag lyckades ta mig igenom helgen utan en endaste smågodisbit. Men å andra sidan åt jag glass och choklad och massa annat men det är helt ok. Det är ju just allt det där onaturliga som känns så kasst. Jag har även hittat dessa i affären:

Jag har sneglat åt deras håll förut men hånskrattat åt dem i smyg, och gått och plockat smågodis istället. Nu fick jag krypa till korset och jag kan informera om att denna lakrits är jäkligt god. Om man kan tänka sig söt lakrits. OK. God kväll.