Och så var det söndag igen. Den här veckan har till 90% bestått av bad, glass och löpning. Men även släktbesök, myspysklädsinköp och lite annat. Och så ett millopp mitt i allt! Men jag gör som förra veckan och tar det dag för dag.

Och jo, beträffande mitt förra inlägg så blev Olle högröd i ansiktet när han såg att den enorma husfasad som Olle och Nils likt trälar håller på att skrapa ren från färg förekommer på flera bilder, detta utan att trälandet kommenterats med ett enda ord. Så här kommer lite rättmätigt beröm. I timmar har de kisande stått och skrapat i hettan och fått färgdamm i håret och stickor i fingrarna. Förutom detta har de även sågat och röjt i skogen. Olle har nämligen läst att skogsarbete är den effektivaste träning som finns efter hård löpning. Så nu håller han på och pratar om detta som ”Träningen som ger mer” eftersom skogsjobbet är en nyttig syssla samtidigt som det är träning. Till skillnad från min löpning då alltså.

En sista grej: nätet är bedrövligt idag, därför tvingas det bli lite färre bilder än vanligt för annars dör jag här vid pumphuset. Och just det, av någon anledning funkar det ofta inte att svara på era kommentarer när jag är här på Gotland. Ibland går det men oftast inte. Bara så ni vet och inte tror jag är allmänt dryg.

Måndag

 Förbi morgontrötta kossor malde jag fram. Totalt 15 km.

Efter frukosten cyklade vi till stranden. Det är verkligen måndag-hela-veckan-känsla: vi gör exakt samma sak på förmiddagen varje dag om det är fint väder. Men jag gillar det. Just det är verkligen semester för mig. Har inget som helst behov av fart och fläkt.

 På eftermiddagen var det mer distans under den blå himlen.

 Åh… önskar jag kunde plocka blommor utan att behöva stanna. Totalt 21 km. Avslutade med ett dopp på mitt hemliga ställe som visst inte var så hemligt längre för nu låg några andra där. Men i alla fall, rakt ner i plurret hoppade jag, springskorna tog jag dock av.

 När jag låg här och poserade trillade min kamera ner i vattnet. Jag hade ju fått skynda mig att ställa upp den på en sten för att sen slänga mig ner i vattnet för att hinna se harmonisk ut – och då ställde jag den väl lite ostadigt, allt för konstens skull. Plupp så låg kameran på botten. Tur den är stöt- och vattentålig. När jag kom hem så hade Olles föräldrar kommit på besök från Småland!

Tisdag

 Sen blev det tisdagmorgon och det var sådan höstkänsla i luften; liksom sådär svalt och friskt och plötsligt blev jag påmind om hösten, hur underbart det är att springa då när allt är sådär klart och perfekt. Jag kom också att tänka på Berlin Marathon! Två och en halv månad kvar bara. Totalt 10 km. Sen stranden med hela tjocka släkten och nu var höstkänslan som bortblåst. Riktigt varmt var det.

 På vägen hem trillade jag med Uma på cykeln. Jag hade lastat den helt full med handdukar, badkläder, kaffe, saft, frukt, kakor, solkrämer, hinkar, spadar och tusen grejer till för jag vill gärna vara macho och visa att jag kan cykla med hur mycket som helst (som att någon skulle bry sig) – och plötsligt vinglade vi till och föll. Som tur var rätt långsamt. Uma klarade sig lyckligtvis utan en skråma (tur för morsan med machobehov). Själv fick jag ett litet skrap som inte såg så mycket ut för världen men jag blev rätt öm även om det inte syns. Såhär:

 Hade ju annars varit typiskt att skada sig rejält på något sånt vis. Som han ishockeyspelaren som skar gurka, tappade kniven som landade på foten så han skadade en sena. Och fick lägga ner hockeykarriären. Ja, nu har ju inte jag precis en sån löparkarriär men ändå. Sen åkte vi till Körsbärsgården med Olles föräldrar. Vi åt dock inte körsbär utan glass.

 Och så tittade på den fina utställningen med bland annat den här fina blå kålen:

 Tog en 15-minuterstupplup när vi kom hem och sen, sen var det dags för tempoooooo!

 Uppjogg och sedan tre block bestående av fem km. Mitt stackars lilla knä fick kämpa på. En hel del motvind stundtals men tiderna landade ändå helt ok. Avrundade passet med lång nedjogg. Totalt 23 km. Denna långa dag avslutades med middag på Grå Gåsen. Alldeles soligt och varmt ute och god mat och alla glada och… tack.

Onsdag

Tidigt på onsdag morgon bestämmer jag mig plötsligt för att kuta Viruddenloppet. Trots noll förberedelser och inte någon som helst uppladdning. Jag anmälde mig egentligen till loppet redan i våras men bestämde mig sen långt innan vi åkte till Gotland för att inte springa. Ville inte bryta av en träningsvecka med uppladdning. Det är tack vare Olle som tycker att det vore kul att åka och kolla, som jag ändrar mig och tur var det. För plötsligt när jag väl bestämmer mig för att springa så känns det liksom så skönt. Skönt att inte alltid hålla på att förbereda sig till max, kul att bara kuta på så gott man kan – och få ett riktigt bra träningspass på köpet! Men jag bestämmer mig också för just det: att se det som ett träningspass och därmed hålla kvar vid onsdagens två pass. Dock möblerar jag om så att tröskelpasset görs direkt på morgonen och lägger distansen på eftermiddagen. Det är redan varmt ute när Nils och jag ger oss av runt halv sju. På det viset är det skönt att få det hårda passet avklarat redan på morgonen för man vet att det kommer bli varmt. Vi värmer upp och springer sedan i fullt fräs längs havet. Idag behöver jag inte ta en skogspaus utan magen håller hela vägen. Jag slår Nils med ca 200 meter. Då ser man såhär självgod ut efteråt.

 Obs! Titta nu gärna någon minut extra på väggen som Olle och Nils kämpat med där i bakgrunden. Totalt 11 km. Och så bad på det.

 På eftermiddagen skrapade Olle vidare.

 Oj vad jag berömde honom. Sen gömde jag mig bakom en buske och gjorde magövningar.

 Jag har verkligen slarvat med magstyrkan på sista tiden. Under all kritik. Det blir lätt så när jag skrapar så mycket på huset, ursäkta, springer mycket. Man hinner inte allt, bara att inse.

Men herregud vilket späckat schema det var där på onsdagen för sen åkte vi till Prästgården och drack kaffe. Och tittade på massa fina blommor som jag önskade att jag kunde kopiera in till vår trädgård. När de andra hoppade in i bilen så sprang jag hemåt i värmen.

 Totalt 10,5 km. Avrundade passet med ett gäng från den här burken.

 Jag har blivit så jäkla saltsugen sen jag kom till Gotland, måste bero på att jag svettas så mycket. Det har mest blivit saltlakrits som botemedel dock. Kanske inte bäst i världen men gott.

Torsdag

Och sen plötsligt var det loppdag! Känns oerhört märkligt i och med att jag sprang så pass hårt och långt senast igår. Och att de senaste veckorna bestått av så många mil. Hela dagen går dock utan att jag tänker på loppet. Vi är bland annat nere i hamnen på Sjöräddningens Dag där barnen får hänga i en helikopter.

 Loppet går inte av stapeln förrän klockan 19:30 vilket är perfekt. Dels för att det är riktigt varmt på dagen men också för att benen hinner vila upp sig några fler timmar. Jag äter ett rejäl lass spaghetti vid tretiden. Och runt halv sex ger vi oss av hemifrån. Loppet äger rum i När, ca 45 minuters bilfärd nerifrån Sudret.

 Vi lyssnar på massa bra musik på vägen (ja kanske förutom Umas val ”Hästen Plopp”) och det är världens underbaraste kväll. Så otroligt vackert ute. Känns som vi ska åka på picknick fast det egentligen är raka motsatsen, ja i alla fall för min del.

 Jag blir glad när vi kommer fram. Några dansande fjortisar visar vägen in för bilarna och det är världens trevligaste stämning. Det känns sådär lokalt och fint. Nils ska också springa så det hela är väldigt spännande! Han hoppas springa under 40 minuter och jag hoppas på, ja jag vet faktiskt inte. Tänkte knappt på det innan starten. Var mest sugen på att kuta och visste inte alls vad benen skulle mäkta med efter de senaste veckornas tunga mängd, och gårdagens dubbelpass. Men under 40 bara måste jag.

 Jag värmer upp för mig själv i ett par kilometer och sen är det dags för start.

 Startskottet går. Ni ser mig där längst fram. Två tjejer rusar iväg i bra fart men jag tänker att jag ska ta det i min planerade takt. Nils och jag springer jämsides i början. Redan efter ett par kilometer passerar jag den ena tjejen men den andra kutar fortfarande en bit framför mig och hon ser sådär lätt och snabb ut. Vår egna lilla hejarklack passerar vi två gånger under tjo och tjim. Här springer jag förbi Ruben i randig tröja och ja, jag highfivar såklart. Taskigt vore det annars, gäller att behandla sin klack väl.

 Banan var beskriven som flack och lättsprungen men jag är inte riktigt redo att hålla med. Två gånger springer man över en åker och får kuta i traktorspår. Här är det rätt tungt och framförallt svårt att springa om folk och jag känner att farten sinkas här, tvingas fokusera på var jag sätter fötterna. Men ju längre vi springer desto mindre blir avståndet mellan mig och tjejen framför. Runt 4 km ligger jag precis i hennes rygg och sådär kutar vi på tills jag vid 6 km passerar henne. Känner mig rätt stark men är beredd på att när som helst bli omsprungen. Vända mig om vägrar jag. Jag pinnar på och när det bara är två km kvar ökar jag tempot. Jag pinnar på och springer i mål på 38:57 – på en förstaplats (av damerna)!

 Inte långt därefter, på tiden 39:39, kommer Nils!

 Jo men det där får jag vara nöjd med ändå. 38:57, jag slog i alla fall mitt pb med hela sju sekunder! Sen kan jag inte låta bli att undra vad jag skulle kunna springa på om jag kört lite korta intervaller och vilat benen lite… men vad sjutton, jag tränar inte för milen men blev väldigt uppåt av det hela. Att stå högst upp på pallen är något alla borde få göra någon gång.

 Att jag dessutom vann en flygbiljett till Gotland och honung gjorde inte det hela sämre. Hon som kom tvåa var 22 år yngre än jag, haha, sånt gillar jag. Jaha ni, sen packade vi in oss i bilen och åkte hemåt i sommarkvällen, nöjda och glada.

Fredag

Då det blev lopp istället för långpass på torsdagen så blir det en hel del distans mot slutet av veckan. Ingen rast och ro dagen efter loppet med andra ord. Istället blir det ett långpass.

 Det är så otroligt ljust här på Gotland så jag borde verkligen bli duktigare på att kuta i solglasögon för det är ju väldigt skönt när man väl gör det. Dagens långpass går inte i någon rekordfart men jag är glad över att ben och allt känns som vanligt. Det blir en fin tur ner till Hoburgen och jag känner mig faktiskt rätt duktig som klämmer ett långpass dagen efter loppet. Men sjutton, vilken vind det var ute! Havet helt fullt av vita gäss och jag får kämpa i motvind långa bitar. Men ändå, så skönt med vinden i ansiktet. Totalt 38,5 km i 4:54 min/km. Jag avslutar som vanligt med ett dopp och traskar hemåt genomblöt och känner mig som värsta duatleten. Haha, tur det inte syns hur kass jag är på att simma! Väl hemma får jag middag serverad av syrran och Nils. Vi kör tvådagarsblock där man i två dagar handlar mat, fixar lunch och frukost och sköter all disk – för att sedan i två dagar få slappa. Skönt att Olle och jag hade slappdag just idag. Jo just det. Jag hann även till Vamlingbolaget på dagen och köpte ett par brallor och en myspysjacka i plysch på rea. Kolla in 70-talslooken!

 Det är mest barnen som har kläder därifrån men jesus, dessa material. Så otroligt sköna. Perfekta att gå runt i här hemma mellan mina löpturer! Jag tyckte att jag förtjänade dessa efter gårdagens millopp. Jag tänker att Mick Jagger hade varit grym i dessa.

Lördag

 Börjar dagen med 9 km lätt distans. Rätt trött, har sovit lite risigt de senaste nätterna. Det har varit så kvavt och vårt täcke är för tjockt. Måste komma ihåg att skaffa ett tunnare till nästa sommar. Men ute är det som vanligt tyst och vackert.

 En del folk ute vid havet. Eller haha, en del folk betyder alltså kanske tre stycken. Det är förvånansvärt öde jämt. Totalt 9 km. Sen har vi en av sommarens bästa dagar. Bara vår lilla familj på stranden där det inte är en kotte förutom vi. Det grävs och leks café, vi dricker kaffe och läser DN och jag önskar jag kunde frysa den där stunden. Dagen fortsatte med mjukglass på Hoburgen där vi satt och tittade på det blåsiga havet. Sen åkte till Fide Fajans och köpte ett par fina skålar. Efter alla dessa trevligheter tog jag mig samman och bytte om till ett tempopass.

 På något vis så tycker jag ofta att man inte så jättesugen på en distans direkt efter ett lopp. Lite så var det idag när jag skulle kuta 10+10 km. Dessutom var det riktigt blåsigt ute. Först värme jag upp 3 km. Sen var det bara att öka. Men sicken vind! Helt ärligt?! Jag kutade på så gott jag kunde men det gick omöjligt att komma upp i en bra fart. Första 10:an landade på 4:16 min/km. På vägen tillbaka gick det bättre men ändå, vad är det med vind? Åt ena hållet totalt motvind och på tillbakavägen ingen medvind utan bara plus minus noll? Jaja, nöjd med att det var vindstilla åtminstone. Sista 10:an gick i 3:58 min/km och det fick bli godkänt idag, bara två dagar efter loppet och gårdagens långpass. Avslutade med bad i havet. Fattar inte hur jag ska klara mig utan det när vardagen börjar. 1 km nedjogg så totalt 24 km och dagens total 33 km.

Sen kan jag även visa er detta mästerverk:

 Olle och Nils har nu kommit till nästa fas och målat fasaden med grundfärg! Applåder!

Söndag

Känns som att jag precis sprang ett långpass men idag var det dags igen. Allt blev ju som sagt förskjutet pga torsdagens lopp. Jag hade faktiskt tankar på att klämma ett långpass samma morgon som loppet, men där gick till och med min gräns. Jag klev därmed upp redan kl 06:00 imorse och tryckte i mig mackor och filmjölk i min ensamhet. Sen sov jag ytterligare någon timme innan jag gick upp och gjorde mig i ordning för spring.

 En tråkig sak är dock att jag lyckats tappa mina springsolglasögon! Arrrgh! Så irriterande, så gott som oanvända. Dessutom snygga vilket inte hör till vanligheterna i sportsolglasögonvärlden. I alla fall. Jag hade noll fantasi så det blev en repris av fredagens pass som jag förlängde med ett par kilometer så att passet landade på prick 40 km. Helt ärligt så gillar jag också att springa samma rutt, särskilt på långpassen. Ju fler gånger jag kutar en runda, desto kortare känns den. Dessutom så är den fin min runda, varierande underlag och förhållandevis kuperad för att vara på Gotland. Jag hade lite trötta ben till en början men snart kom de igång och idag var det inte alls lika blåsigt. Däremot väldigt varmt. Vädret har verkligen varit helt otroligt här på Gotland, blå himmel för jämnan. När klockan visade 40 km var jag precis vid stenstranden så det var bara att kasta sig i som belöning. Totalt 40 km i 4:46 min/km.

Det var min vecka det. Den landade på 21,4 mil. Tacksam att kroppen orkar och är så glad att huvudet ryckt upp sig och njuter av löpningen i den här vackra omgivningen. Jag blev också uppåt av det där lilla loppet som påminde mig om det fina med en massa människor som springer och är glada. Pga det kassa internetutbudet är jag dock helt ouppdaterad på omvärlden men jag hoppas ni alla har det bra. Ajöss, hörs om en vecka! Nu ska jag lämna internet och pumphuset och spurta iväg (i bil) till Hamra Krog där vi ska äta detta:

 Det känns alltid lite extremt när man ser det tillagas såhär men det är lika bra att se sanningen i vitögat. De där små söta lammen jag brukar springa förbi… ska jag nu äta. Men som sagt, sakta men säkert blir jag i alla fall lite mer vegetarisk. Hej då.