Hej löpband.

Var så jättetrött när jag kom hem från jobbet. Men ändå sugen på spring. Och fart. Funderade först på Bosön men min vänsterfot gillar inte riktigt att springa på banan, har jag märkt. Den får spänna sig så på de lutande kortsidorna så det får vänta ett tag. Så det blev Friskis och löpbandet istället. Var rädd för att det skulle vara fullt med folk men det var helt ok, till en början var jag faktiskt helt ensam på banden. Värmde upp och sen dags för tröskelintervaller, 3×10 min. Blev totalt 10 km med upp- och nedjogg. Jag gillar egentligen inte att springa på band, men i och med slasket så får det duga ibland. Och rätt skönt att få springa utan att konstant spänna sig.

Kunde som vanligt inte hålla mig ifrån chin-ups-stången. Körde 15+12 men sen var det dags att köra hem i vinterkvällen.

Blev plötsligt så nyfiken på Lidingöloppsstatusen då jag inte kutat där på ett tag så jag körde ner till Grönsta för att kika.

Såg helt ok ut, får kanske bli ett pass där i helgen. Sen hem till familj, mat och säng!

Sov gott.

Onsdagsuppladdning.

Rundade av gårdagskvällen med två ägg innan jag la mig. Klockan ringde tidigt, knät kändes ok så jag klädde på mig och sprang in mot stan. Hade egentligen planerat en längre runda men skjuter lite på den för att verkligen känna att knät är på banan. 10 km distans, den perfekta uppladdningen för en hektisk och viktig dag.

Köpte en kaffe, stretchade noga både fot och knä. Tur att jag var ensam i det lilla omklädningsrummet för jag tar sån plats när jag stretchar. När jag låg där på golvet tyckte jag plötsligt att det luktade så illa. Efter en stund insåg jag att lukten kom från mina Boston. Lustigt, det är likadant varje gång; känner att det luktar, undrar vad sjutton det kan vara för att sedan inse att det är mina rosa Boston. Man kan tycka att jag borde lära mig.

De står där och ser så oskyldiga ut men det ska man inte låta sig luras av. De luktar fruktansvärt. Jag tror det ”skedde” när de var splitternya och jag sprang genom ett kärr. Lukten har liksom aldrig försvunnit efter det. Men men, så länge jag springer bra i dem så får de stanna. Och ni behöver ju inte lukta på dem utan bara titta på bilden. Hej.

I mitt huvud idag: bär, ull och norsk visdom.

En smart grej tycker jag är att ha frysen full av bär. Alltid är det något som kan behöva muntras upp, t ex en tallrik fiberberikad havgregrynsgröt eller ett glas yoghurt som vill förvandlas till en smoothie. Eller bara äta som de är när man får ett vansinnigt sockersug. Varför man nu skulle få det?

Sen har jag ett julklappstips till en löpare som du gillar mycket och inte vill ska bli förkyld. En fin ylletröja från Houdini! Otroligt sköna och små fina detaljer, som det rosa blixtlåset som på den jag själv kutat runt i en hel del. Finns även en snygg grön för män. Och nej, den är inte så snygg att du ska börja gå runt i den som en vanlig tröja på jobbet. Där går gränsen.

För alla i intresseklubben, anteckna detta: jag vilar från löpningen idag. Jag hade lite ont i mitt vänstra knä igår. Det var länge sen jag hade det, typ i våras. Då vilade jag några dagar och sen blev det bra. Nu hoppas jag det räcker med en dag eller så. Jag läser just nu en bok, Running with legends (tack Magnus!), och där handlar ett kapitel om norska Ingrid Kristiansen, en helt grym långdistanslöpare på 80-talet. Jag har inte kommit så långt än men läste en bra grej hon sa. Att hon tyckte att många av dagens löpare var för seriösa med sin löpning, att det för hennes del alltid hade varit viktigt att springa för att det är kul och att inte låta allvaret ta över. Och att det för henne betydde mycket att ha sin familj runt sig, att inte allt skulle handla om löpning. Jag gillar det där och försöker nog tänka ganska lika runt min löpning. Därför sa jag till mig själv imorse när jag var irriterad över knät och inte fick packa ner löparkläderna: Stressa inte! Du springer för att det är kul. Kom ihåg det. Kul!

Hundra chins. Noll julstämning.

Hallå. Här står jag med en boll på huvudet. Jag har en otrolig förmåga att kunna jobba och göra chin-ups samtidigt, och det är väldigt bra när det är mycket att stå i. Nu på kvällen blev det 100 stycken chins, och i vilan svarade jag på mail. Medan jag hängde där så funderade jag dock på vad jag ska hänga i när vi är i Mexiko. Får hitta någon gren/busshållplats/räcke/åsna? Efter chinsen blev det magövningar.

I övrigt kan jag berätta att vi inte har ett endaste julpynt här hemma. Jo en sak har vi: den stora jättestjärnan, men det är allt. Och inte en endaste julklapp har vi köpt. Det känns otroligt befriande och skönt, hur mycket jag än älskar julen. Istället för julpryttel hängde jag upp dessa idag:

Önskar det var jag själv som ritat dem. Men det är han Jan Håfström. Kan dock genast säga att nej, det är inga riktiga konstverk. Det är flyers! Men lika fina för det. God jul.

Sakta vi springa genom stan.

Vaknade och gjorde gröt till barnen.

Klädde mig i orange och gosade med Ali.

Sen sprang jag iväg.

Idag 10 lugna kilometer till jobbet, kroppen lite sliten efter gårdagens långpass. Passade rätt bra då det ändå var helt omöjligt att få upp någon fart på underlaget.

Döm av min förvåning när jag öppnade dörren till omklädningsrummet och såg att någon (vem?!) hade flyttat högen med handdukar från stolen till torkskåpet!

Den där handdukshögen på stolen har ju legat där i decennier. Mycket bra initiativ men… ovant. Nu finns det liksom helt plötsligt en stol. Kaffe i duschen och sen frukost vid skrivbordet. Olle berättade att det varit ett program på P1 imorse om kvinnliga elitidrottare (Obs! Jag räknar mig icke till denna skara på något som helst vis!) och mat. På programmet sa de att hälften av alla kvinnliga elitidrottare äter så dåligt att de kan få bestående men som utebliven mens (som kan leda till sterilitet), benskörhet och förtvining. Herregud, när jag hörde detta tog jag genast en macka till. Jag äter verkligen ordentligt och mycket, men detta kan vara värt att ha i bakhuvudet då de menade att en idrottare på elitnivå bör äta dubelt så mycket som en ”vanlig” människa.

Annars tror jag på en bra dag i mina nya skor. Oerhört mycket denna sista vecka innan jul men det fixar vi!

Tjong, låt måndagen börja.

35 km svensk vinter.

Mycket på schemat idag: långpass, åka och dricka kaffe, massa jobb och ikväll se en av världens roligaste människor: Ricky Gervais. Så jag satte klockan tidigt. Åt frukost, gick och la mig igen och när jag vaknade på nytt hade frukosten smält så jag klädde på mig och gav mig iväg. Ut i det gråa.

Om Stockholm visade sig från sin bästa sida på förra veckans långpass så var det motsatsen idag. Tyckte synd om de få turister jag såg. Sprang in till stan och ut på Djurgården. Men om man nu tyckte det var lite ruggigt så kan man ju tänka på hur det är att jobba på ett lastfartyg såna här dagar, som på ett sånt där rött fartyg som man ser långt bort:

Sprang hela vägen ut till Biskopsudden och sen förbi Djurgårdsstaden och Vasamuséet. Det var så gott som öde överallt.

Strandvägen, Skeppsbron och sen Söder Mälarstrand. Söder Mälarstrand var nog ett av dagens sämsta partier med tjock snömodd. När jag kom upp på Västerbron var det som att komma till himmelriket – man fick återigen kraft i steget och lite bättre fart.

Norr Mälarstrand var folktomt så här gick det för en gångs skull att pinna på i bra fart. Rosenbad, Strömkajen, Sibyllegatan fram genom Östermalm och sen tog jag Lidingövägen till Värtan. Värtan var gråare än någonsin.

Snart hemma. Vid det här laget var jag så himla törstig. Ibland hoppar jag över vatten på vintern men idag borde jag haft det med mig. Man blir törstig av snö och vind i ansiktet, ja och av att springa långt i massa snö. Kutade med utsträckt tunga en bit, så törstig var jag!

Totalt 35 km! Bra pass trots de stundtals kassa förutsättningarna. Lycka att kunna springa så långt utan att foten gnäller. Så fort jag kom innanför dörren drack jag typ upp hela den här flaskan vatten. Plus åt ett helt paket frysta körsbär.

Sen skön dusch och spaghetti med tomatsås.

Nu fortsätter söndagen. Herregud, hoppas på riktigt mycket skratt ikväll.

Chockar kroppen!

Precis när kroppen trodde den skulle sätta sig i soffan och äta godis och kolla på någon halvkass svensk deckare, så chockade jag den med 100 chins och magstyrka. Pang!

Som ni ser börjar jag ladda inför Mexikoresan. Förresten mailade jag hotellet idag och frågade hur springvänligt det är i krokarna dit vi ska. Detta svarade hon vilket låter perfekt: ”If you want you can run to the area of Tulum hotelarea up to the ruins, or if you prefer you can also run towards the center of the country, in some parts you can run the bike path, in some you have to run the other way. There ‘a lot of traffic and there are usually several people running in the morning and evening.” Herregud, detta låter för bra för att vara sant. Värmen, snart kommer jag (med en jäklans massa solkräm på mig). Och nu, nu är det dags för snask. Tyvärr hann jag inte införskaffa mitt favoritgodis pistonger idag. Men detta får duga. Den här mörka chokladen är mycket god; det är pecannöt och flingsalt inkorporerat i den.

Kvarterskoll.

Åh vad jag gillar restauranger som verkligen är gjorda för vuxna, men som samtidigt förstår hur man gör det roligt för barnen. Som har såna här bra grejor, så bra att man nästan vill be om ett eget ex.

Men helt ärligt, den här var rätt svår:

När vi kom hem från stan och Rubens födelsedagslunch yrde snön. Jag blev så himla sugen på att ge mig ut en kortis i och med att jag sprang på löpbandet imorse. Stoppade in telefonen i en vattentålig plastficka.

Och klädde på mig.

Sen gav jag mig ut på en kvarterskoll i snön.

Vet inte riktigt varför jag är besatt av öde basketplaner, fotbollsplaner och hockeyrinkar. Saker som är gjorda för skrik, spring och tävling blir så himla tomma och övergivna när ingen är där. En fin sorgsenhet.

Sen hem. Bara 5 km men ahh, så skönt med vind i ansiktet. I övrigt traskar jag runt här hemma i mina nya vinterskor.

Ja, eller ligger med dem på badrumsgolvet i en konstig vinkel för att ta en snygg bild.

Födelsedag och fart!

Idag fyllde en liten människa sju år och därmed blev det pannkakor till frukost (som jag stekte i natt efter en trevlig middag). När maten fått smälta en stund så gav jag mig av till Friskis med löpardojorna i handen. Idag ville jag köra intervaller och lämnade därmed snömodden bakom mig. 10 minuters uppvärmning och sen långa intervaller i bra fart. När jag springer på band så brukar jag köra med ett knep för att bli lite mer inspirerad. Jag tänker att jag springer utomhus på något ställe där jag brukar köra intervaller, och så visualiserar jag vägen framför mig. Rakt fram 100 meter, där kommer busken och vägen svänger lite, liten uppförsbacke osv. Då blir det alltid roligare. Därefter avslutande jogg.

Hann med lite styrka innan det var dags att dra hem till sjuåringen och födelsedagslunch. Sicken bra dag!

Stilla fredag.

Idag vilar jag kroppen, har inte sprungit en meter, inte gjort en enda chin-up. Istället har jag suttit på en stol hela dagen och pratat idéer. Och ätit en sån här:

Och en sån här:

Annars är jag glad att kroppen, och framförallt foten, hittills orkat med veckans mil. Jag försöker vara försiktig med upptrappningen och när lusten att ösa på hejvilt kommer över mig, då tänker jag att jag ju är så himla ung, bara 37! Rena barnet i sammanhanget. Så jag måste ju vara rädd om min kropp som ska orka kuta många, många år framöver. En helt annan sak: funderar på om det är dags att ta in cyklarna. Vad tror ni?

Hej.