Idag vilar jag kroppen, har inte sprungit en meter, inte gjort en enda chin-up. Istället  har jag suttit på en stol hela dagen och pratat idéer. Och ätit en sån här:

 Och en sån här:

 Annars är jag glad att kroppen, och framförallt foten, hittills orkat med veckans mil. Jag försöker vara försiktig med upptrappningen och när lusten att ösa på hejvilt kommer över mig, då tänker jag att jag ju är så himla ung, bara 37! Rena barnet i sammanhanget. Så jag måste ju vara rädd om min kropp som ska orka kuta många, många år framöver. En helt annan sak: funderar på om det är dags att ta in cyklarna. Vad tror ni?

 Hej.