Träningspass

En regnig onsdagskväll.

Det här såg jag ikväll när jag sprang hem från jobbet:

En chihuahua med en liten blå regnrock.

En kille som köpt tre citroner och en burk majonäs i en genomskinlig påse.

Människor som satt utomhus under infravärmen på Primo Ciaociao.

En tjej med knallröda gympaskor på Odengatan.

En busschaufför som körde dåligt.

Ett damgäng på Valhallavägen.

En skäggig man med en brun labrador vid Sophiahemmet.

En cyklist med röda cykelbyxor.

En kille som joggade lugnt i regnet på Lidingöbron.

En annan kille som sprang intervaller nästan framme där jag bor.

Massa bilar.

Om de såg mig så såg de mig först köra uppvärmningsjogg i 4 km. Sedan såg de mig springa 2 x 5×400 metersintervaller i ösregnet. Och sen såg de mig jogga hemåt alldeles blöt.

Farväl huvudvärk.

Igår fick benen vila efter mitt 37-kilometerspass i söndags. Märkligt när man springer ofta, idag kändes det som att det var evigheter sen jag sprang. Jag var oerhört tidigt på jobbet, och kvar till sent. Hade tänkt springa hem i kvällssolen men då jag var klar var det redan mörkt sen länge. Bytte om och sprang hemåt. Huvudvärken som kommit smygande under dagen släppte vid Valhallavägen, så skönt! Körde stegrad fartökning så gott jag kunde med ryggsäck på ryggen. Och på den svarta kvällshimlen ovanför mig: en sagoboksmåne. Tack benen och god natt.

37 km nyanser av grått.

Vaknade till en grå söndagsmorgon. Behövde jobba från lunch så jag fick hoppa i springskorna direkt, utan frukost. Jag brukar alltid trycka i mig ett par smörgåsar på kvällen när jag ska springa på morgonen. Nu var det dags för ett rejält långpass och då är det ju inte riktigt bra med tom mage men så fick det vara. Det var dock premiär för mina nya kompressionstights så det piggade upp.

Sprang till Koltorp och sen hela Lidingöloppet. Kändes skönt att springa terräng igen, har haft en liten känning i mitt vänstra knä efter förra helgens distanspass på asfalt. Efter två mil i Lidingöloppet brukar ofta energin ge vika men idag kom jag in i en andra andning och stegen kändes plötsligt lättare än vanligt. Var det kompressionstightsen? Man vill ju hemskt gärna tro det då de kostade en del. När jag kom i mål vid Grönsta så tog jag ett extra 3 km varv. Blev totalt 37 km i skön distansfart. Vid Grönsta såg jag skyltar där det stod Löparklubben. Surfade in på det när jag kom hem och insåg att det idag är ett Lidingö Marathon. Det borde man ju sprungit! Om man inte hade behövt jobba.

Mina nya skor ser inte alls nya ut längre. Vid golfbanan är det som ett kärr som jag fick springa genom, typ vatten upp till halva vaden. 

Har svårt att säga om jag tycker det funkade med kompressionstightsen. Men hur som helst så är det oerhört skönt att springa i dem och kanske är det så att de sista 17 kilometrarna idag blev lite lättare tack vare dem. Dessa kommer från 2XU. Ska nog införskaffa ett par korta också.

Tröskeltrött.

Körde tröskelpass efter lång uppvärmning men benen kändes trötta efter gårdagens dubbla pass. Gjorde en minivariant av tröskelpasset och sedan nedjogg. Måste nog trappa ner på antal mil per vecka för att kunna ta i ordentligt på kvalitetspassen. Jag tycker det är svårt det där; det jag gillar mest är att springa långt och ofta men gör man det för mycket så har man ju inte samma kraft sen när man ska köra intervaller, tröskelträning etc. Samtidigt kan man fråga sig varför man springer och hur man själv vill springa. För att må bra eller för att kapa minuter på loppen? Tja, det är ju både och på sätt och vis och det är det svåra. Men i grunden springer jag ju inte för att tävla utan för att jag gillar att springa, för att det är kul. Sånt här som jag klurar på en lördagkväll.

Aprilkväll.

Sprang i behagligt tempo från jobbet hem till ostbågarna. Kanske borde skaffa vattenfast mascara om det ska fortsätta på det här viset. Slogs av att många cyklister cyklar i skitvädret medan det är oerhört ont om löpare på gatorna. Ett tips jag har till alla som vill utmana vädrets makter: ha en snäll man som åker hem med dina riktiga skor och jacka. Då måste du springa hem.

Aprilmorgon.

Morgonpass i regnet. 4 km uppvärmning och sen 8 x 800 meters intervaller. Det var enorm motvind så åt ena hållet halkade jag hela tiden efter på farten. Jag känner att jag verkligen behöver köra mer tröskelpass för att komma vidare vad gäller farten och uthålligheten. Efter det 5 km nedjogg till jobbet i ösregnet. Brukar gilla att tänka när jag springer i sånt här skitväder att just nu, på något annat ställe på jordklotet, springer någon i en ljummen storstad, en annan i stekande sol bland bergen, någon annan i snö, någon på en sandstrand…och jag springer i ösregn. Då känns det lite poetiskt och fint, som att allas våra steg räknas. Nog med poesi, nu ska jag göra reklam.

Min sista löptur som 36.

Hade tänkt vila från löpningen idag. Men när alla hade somnat och jag kikade ut på den fina skymningen så var det bara att dra på sig dojjorna. Man kan inte missa såna här kvällar. När jag kommit en bit så insåg jag plötsligt att det här är ju min sista löprunda som 36-åring för imorgon fyller jag år, javisst! Det kändes mäktigt, sista 36-årsmilen. I alla fall i det här livet. Ja, det var tio fina skymningskilometer att minnas.

Innan ägg kommer tröskel.

Ibland är det oerhört lurigt hur man ska få till sina pass. T ex som när man ska gå på Guldäggsfest på kvällen. Då får man knöla in en klänning i ryggsäcken på kvällen, ställa klockan tidigt och köra ett tröskelpass med ryggsäck på ryggen på väg till jobbet. Vilket inte alls är optimalt när man vill försöka få upp farten. Sen springer man runt som en tok ute vid Stora Skuggan och tackar musiken i lurarna för peppet i den alldeles grå omgivningen. Man kutar 3 x 3km med 90 sek vila mellan tröskelpartierna, man blir helt slut och sen joggar man till jobbet. Sen på eftermiddagen panikmålar man naglarna och nu tar man ett glas vin.

 

Sun Day.

Långpass. Det var ju så lerigt i Lidingöloppsspåret igår och dessutom har jag tänkt att jag borde kuta Stockholm Marathon-varvet (ett varv) någon gång så det kändes som rätt tillfälle idag. Sprang över Lidingöbron, genom Värtan och precis då sprack molnen upp och solen kikade fram, förbi SVT på Oxenstiernsgatan, förbi alla gottemajor på Strandvägen, längs Skeppsbron och jag blev bara malligare och malligare inför alla turister för Stockholm var så galet vackert, Söder Mälarstrand fram där jag såg Viggo Cavling komma joggandes men jag hann inte heja och jag vet inte om han kände igen mig, uppför Västerbron som var seg men ändå helt ok, trängde mig förbi alla flanerare på Norr Mälarstrand, sen Vasagatan upp där det var bullrigt, sprang förbi jobbet på Torsgatan, Odengatan upp och ner, in på Valhallavägen där jag såg en massa springgrupper på väg mot Djurgården, ut på Gärdet som var fullt av hundmänniskor som stämt träff med hundmänniskor med samma hundras, sen varvade jag Kaknästornet och sen tillbaka hem via Värtan. Det flöt på så skönt idag och jag kände sånt pepp. Totalt 33,5 km. Att sen få nötkaka hemma hos syrran, ja det blir inte bättre. Halleluja.

P.S. Mina X-socks Marathon får högsta betyg!