Träningspass

Tisdag: tröskelmorgon med Nils.

Nils (alltså min svåger) springer också. Han ska köra Lidingöloppet i september och tanken var ju att jag också skulle det. Tills jag bestämde mig för att springa Berlin Marathon istället vilket jag verkligen ser fram emot – yeay! Hur som helst så har vi bestämt oss för att försöka köra en del tröskelpass ihop nu när vi är lediga. Ovant för mig som så gott som alltid kutar själv men kul att sporra varandra när man ska få upp farten – Nils är en snabb figur. Vi hoppade upp tidigt och gav oss av. 3 km uppvärmning följt av spänsthopp. Spänsthoppen är bra att köra innan tröskeln för att få igång benen (Pekkas tips). Då Nils inte kört just tröskelpass tidigare hade vi enats om att han fick hänga på mig så nu gällde det ju att hålla ett snyggt tempo, jag slog på låren som en uppmaning att skärpa till sig. Sen satte vi av! Vi höll mycket bra tempo första delen: 3:43, 3:55 och 3:54 men sen blev det en jäkla motvind på sista två kilometrarna som landade på 4:11 och 4:19 (Nils aningen snabbare på slutet). Snitt blev därmed på 4:00. Bra för att vara 07.00 på morgonen, nu vaknade benen till liv om man säger så. Sen ett par km nedjogg och hem till frukost och barn. Detta gör vi om!

Måndag: Bonussväng och husvagnsspioneri.

Ett litet extrapass framåt kvällen. Ville utforska en annan rutt. Det här är andra året vi har vårt hus här på Gotland så det finns en massa saker kvar att inspektera. 10 km i mina Lunaride och avslutade med att klättra upp vid raukarna nära där vi bor. En del husvagnar hade parkerat sig här på första parkett och jag tycker alltid det är så intressant att spionera på husvagnsnlivet. Det är ju lite båt över det hela; alla saker har sin plats, bord som fälls ihop och viks in. Om man tittar närmare på dessa husvagnsmänniskor så kan man även lägga märke till ett otroligt sampel dem sinsemellan. Man märker att de är vana vid att vara nära varandra non stop och har hittat rutiner och rörelsemönster för detta. Sånt satt jag där på raukarna och tänkte på och insåg att det där husvagnslivet är rätt fint ändå. (Observera hur jag bryter den grå smakfulla gotländska färgskalan med mina skrälliga neonfärger. Syrran sa jag såg ut som 80-talets Susanne Lanefeldt när jag sprang iväg).

Måndagmorgon.

Måndag. Första riktiga semesterdagen. Barnen lekte till sent igår och vanligtvis hade man blivit stressad och gastat om att det är skola och dagis imorgon men nä, nu satt man där helt from och personlighetsförändrad. För ingen stress, alla är lediga! Vi kan lika gärna ta bort mån, tis, ons, tors, fre, lör och sön på alla dagarna och bara säga dag om allt för alla dagarna är ju liksom samma när man är ledig. Jag inledde denna dag med löpning. I en familj där det finns fler löpare så är ju en bra runda högvilt. Min svåger Nils hade igår hittat en bra tur som inte bestod av så mycket asfalt.  Jag (och Ali, katten) vaknade tidigt och jag gav mig förväntansfull iväg (efter att jag fått vända tillbaka två gånger då Ali envisades med att följa efter mig).

Till en början samma sträcka som igår men idag svängde jag ner mot Augstens (skrev ju fel igår, det heter inte Austre utan Augstens.) Och så kutade jag rätt fram en bra bit. Här var det fint men efter en stund skulle jag komma fram till havet men jag hittade inte stigen genom enbuskarna. Efter 10 km vände jag om och kutade tillbaka. Blev totalt 20 km, några kilometer i 4:30-fart men snitt landade på 4:44/km. Väl hemma visade det sig att jag hade missuppfattat var jag skulle kuta ner. Men det finns fler dagar att hitta stigen, om man säger så. Vi hörs framöver, när vet jag inte, jag är helt och hållet beroende av internets humör numera – och hur ofta jag åker och handlar. Ikväll planerar jag ytterligare att distanspass men kortare. Au revoir!

Lång lördagslöpning till Hoburgen.

Som jag befarade så funkar inte nätet här i vårt hus på Gotland. Det gör att det nog kommer bli aningen glesare mellan uppdateringarna de kommande veckorna. Kanske tycker nätet att jag borde ta semester från bloggen men det vill jag ju helst inte. Jag kommer kuta på och ska försöka hålla er så uppdaterade som möjligt. Just nu är jag i Burgsvik för att handla och postar därmed detta inlägg som borde kommit redan igår:

Jag gick upp tidigt för att ta färjan till Gotland. Fick ägna en bra stund åt att få in våra smarta katter i buren för de hajade ju direkt att något var i görningen. Jag och katterna åkte med mina föräldrar upp till Nynäshamn för Olle skulle ta omvägen via Småland och hämta upp barnen. Min packning. Som ett skämt. Det där jag sa en gång i tiden om att löpning är så vackert för det enda man behöver är ett par skor, vi glömmer det va?

Man blir alltid lite rastlös på färjan. Roade mig med att räkna män i prassliga bomullsshorts/knickers som slutar strax under knäna men jag tappade räkningen, de var för många. De där braxorna måste ju vara Sveriges skönaste för annars skulle väl inte 80% av Sveriges män gå runt i dem. Gick upp en stund på däck och tog vindihåretkort och tänkte att de ju borde anlagt löparbanor runt däck så att alla löpare kunde kört lite intervaller.

Men så till slut var vi äntligen framme vid huset! Vi är ett stort gäng som hänger här tillsammans; vi och min syrra, hennes man och deras tre barn och katt samt mina föräldrar. Det blir några stycken och när det blir extra påtagligt, ja det är då man drar på sig löpardojorna. Vi kånkade sängar, stolar, dörrar och bäddade sängar hela eftermiddagen men framåt halv sex kunde jag ge mig ut på långpass.

Sprang ner till havet, längs stranden, förbi raukarna, den fina stranden och Holmhällar, fortsatte en bra bit och vek sedan av upp genom skogen. Det var varmt och jag höll ca 4:37/km. Förbi avfarten mot Austre. Planen var att springa till Hoburgen. Här kommer efter ett tag en lång rak asfaltssträcka som är rätt trist och jag tänkte att dessa långpass kommer vara bra för psyket om inte annat. Bara mala, mala, mala. Sen till slut kom jag fram till fina kustvägen mot Hoburgen så här svängde jag av men det tar ju ett tag innan man når själva havet. Fast vägen som går här är väldigt fin. Jag slogs av att jag knappt sett några människor, varken på stranden eller bilar som passerat. Alla åt nog middag i den fina kvällen. Nu började det dock bli lite kyligare, perfekt springväder! Sen äntligen kom jag fram till havet och jesus maria, det var så otroligt vackert.

Lite engelska landsbygden över det hela, Morden i Misomar-känsla med dimman och kullarna och solen som bröt in. Några få bilar passerade i sakta fart men annar bara jag och svetten. Och just det, 40 flugor som hängt kring mitt huvud ända från start. Efter 17 km vände jag och sprang samma väg tillbaka. Mot slutet blev benen rätt trötta, ovana vid all asfalt, dessutom hade jag varit uppe sen 04.20 och jag blev irriterad på mig själv som planerat maten dåligt och gett mig av lite småhungrig. Efter 33 km var jag tillbaka vid vår lilla strand så jag stannde där och stretchade. Snittfarten hamnade på 4:50/km och med lite bättre mat i magen hade jag nog kunnat hålla lite snabbare tempo ända till slutet. Ok, det var lördagen. Jag hör av mig snart igen. Idag ska jag fixa gymmet i ladan.

 

Sista Lidingölöpningen.

Blev ett litet minilöppass nu på kvällen, sista innan det är dags att åka till Gotland imorgon bitti. 5 km för att skola in mina Kinvara efter problemen med knät. Tog det väldigt lugnt och tyckte det kändes bra. Men jag har en känsla av att de har att göra med knäproblemen så jag kommer ta det oerhört lugnt med tunnare skor framöver. Fast jag kommer nog ändå släpa med mig alla fem par löpardojor till Gotland. Men vet aldrig.

Åh vilka fina blommor. Bäst att lukta medan tid är.

Åh vilken fin bil. Den hade jag velat åka till Gotland med. Och jo alla ni som är här, jag hoppas att jag hittar lite täckning på Gotland och kan fortsätta blogga. Jag får springa tills jag hittar täckning helt enkelt. Hörs snart igen!

Jag trösklar vidare.

Dessa tröskelpass! Man känner att de tar om man säger så. Kan nästan känna lite ångest inför dem innan och man kan ju inte påstå att de är sköna att springa. Men som sagt, det känns att de ger effekt. Gick upp tidigt och körde samma upplägg som i onsdags; 3 km uppvärmning och sedan 20 minuters tröskel. Tyckte att benen kändes tunga och sega (jag gillar egentligen inte att köra såna här pass på morgonen) men när jag sedan låg och pustade ut och kollade klockan så insåg jag att jag i snitt låg en sekund snabbare per km jämfört med förra tröskelpasset. Och efteråt, då är det väldans skönt. Man ligger och känner sig som blixten.

Efteråt sprang jag ner till Grönsta och tog 3-kilometersslingan som nedjogg. Ville känna lite skog eftersom jag åker till Gotland imorgon och där finns det inte lika mycket av den varan.

Just det, ni ser den lilla fula magväskan jag har? Nej, jag har inte smågodis i den utan en kamera. Jag brukar ju köra med min iPhone men har efter diverse olyckor insett att det vore bättre att ha en stöt- och regntålig kamera. Efter att ha surfat runt och framförallt snackat med min svåger Anders slog jag till på en Panasonic Lumix FT4. Den är orange (=sportigt) och ska visst klara av att vara 12 meter under vatten i 60 sekunder samt tåla fall på 2 meter. Proffsigt va? Ser fram emot att utsätta den för riktigt skitväder, dock helst efter semestern. Så numera har jag kameran i den här lila magväskan. Bear with me.

Run Idiot Run.

På med Finisher-tröjan från Stockholm Marathon och full fart hemåt. Det lustiga är att jag precis utanför jobbet mötte en annan löpare med samma tröja. Jag upptäckte det dock precis när vi passerade varandra vilket gjorde att jag inte hann le sådär lite pillemariskt uppmuntrande mot honom. Han gjorde i för sig inte heller det men det tycker jag är god sed att göra när vi maralöpare möter varandra – särskilt detta år med skitvädret! Jag kutade hemåt, denna dag med The Hives som sällskap. Kände mig lite trött i benen till en början men sen kom jag in i ett bra distanstempo. För varje meter jag springer utan att känna av knät känner jag mig så oändligt tacksam. Och lycklig. Och peppad. Etc etc.

Hopphopp! Lite spänsthopp innan middagen.

Har det regnat? Nej, det är bara svett.

Morgonmil.

Huset är så öde när man är vana vid att vara fem i det men plötsligt bara är två. Morgnarna är vääääldigt lugna. Det gjorde att jag kunde sova lite längre idag innan jag sprang iväg mot jobbet. En skön mil från Lidingö och genom stan. På Valhallavägen sprang jag förbi en dam som grät och torkade tårarna med en näsduk. Jag tycker alltid det är så sorgligt när man ser okända människor som går och är ledsna, nästan så man skulle vilja stanna och fråga hur det är fatt. Framme vid jobbet blev det kaffe och stretch i omklädningsrummet. Jag gillar allmänt att göra flera saker samtidigt, tycker det är ett optimalt sätt att vinna tid på.

Vet dock inte riktigt hur jag tänkte när jag packade ryggsäcken. Varför valde jag en skjorta som blir skrynklig bara man tittar på den? Och som nu dessutom fick ligga hopknölad i en liten ryggsäck under tio skumpiga kilometer.

Ajöss!

En kväll som inte går av för hackor.

Nu på kvällen var det dags för tröskelpass. Var rätt trött när jag kom hem från jobbet och så varmt ute. Men jag bytte om och gav mig ut. Först 3 km uppvärmning och därefter körde jag spänsthopp. Sedan 20 minuters tröskelträning. Jag pinnade på i bra fart på en ganska rak sträcka. Var lite osäker på hur det skulle gå med knäet men det kändes ok, tack och lov. Verkar främst vara kuperat som knät inte gillar. Snittfarten hamnade på 4,04/km. Snabbaste kilometern låg på 3:59 och den långsammaste på 4:09 (jag springer dock på känslan och håller inte på att kolla klockan medan jag kutar). Mycket nöjd med detta i värmen.

Ett par kilometers nedjogg och sen blev jag plötslig galet sugen på iskaffe. Rusade in i köket när jag kom hem och fixade i ordning, drack kanske upp det hela på 5 sekunder. Sen bästa avslutningen på dagen: Olle och jag cyklade ner till hamnen och badade och åt jordgubbar. Fast vi saknade barnen som är hos sin farmor och farfar på landet hela veckan. Men jösses så mysigt vi hade:

Nu middag!

Sista milen.

Dags att springa lite mer kuperat för att testa knät. Blev Lidingöloppets sista mil. Tog det aningen försiktigt i backarna men i övrigt ok fart. Kändes bra medan jag sprang men fick lite känning nu efteråt. Gaah! I övrigt var det ett löppass som bara flöt på, ni vet när man springer och inser att man plötsligt kommit sju km utan att reflektera över det. I lurarna: Pulp.