Träningspass

I löpartankar genom stan.

Har man tre barn så kan jag informera om att tiden runt Lucia och jul är otroligt intensiv. Vart man än vänder sig är det föräldrakaffe och uppvisningar. Mysigt på alla sätt och vis men aningen hektiskt. Särskilt då det vid samma tid på året alltid är som mest hektiskt på jobbet. Men! Springa hinner man alltid.

Efter en lång dag så fick jag äntligen byta om till springkläder. Och mina nya hörlurar! Lennart på jobbet hjälpte mig att mäta upp en bra rutt då Olle försvunnit hem med min dator. Detta blev planen:

Kanske lite svårt att se då jag tycker kartor är så fula och därmed gjorde allt blått. Men rutten var alltså Torsgatan-Karlberg-Kungsholms Strand-Norr Mälarstrand-Västerbron-Söder Mälarstrand-Slussen-Skeppsbron-Strandvägen-Gärdet-Värtan-Lidingöbron-Norra Kungsvägen-Hemma!

Jag körde igång. Kände direkt att hörlurarna var värsta bra köpet. Dock får man passa sig för trafiken då man verkligen försvinner in i sin egen bubbla. Gick att hålla bra fart längs Kungsholms Strand men i lössnön är det fasiken svårt. Flera gånger var jag nära att vricka vänsterfoten så jag tvingade mig att ta det lite lugnare där det var svårt att få fäste.

Några saker jag tänkte på idag:

1. Uppe på Västerbron fick jag något slags rus och fylldes av en enorm kärlek till Stockholm. Kan vara en av de bästa städerna att springa i, tänkte jag då.

2. Vid Slussen sprang jag förbi ett äldre par. De höll varandra i handen och jag tänkte att detta kan vara en av de finaste grejerna. Gamlingar som håller varandra i handen. Alltså inte för att undvika att halka utan för att de gillar varandra.

3. På Skeppsbron står den här jättegranen och jag tänkte att de som bor här, med utsikt mot granen, måste nästan inte ha en gran hemma, för de har ju den här.

4. Cirkus Scott på Gärdet. Jag undrade hur mycket bröderna Scott tjänar på varje föreställning i och med att det är svindyrt att gå på cirkus. Hoppas att pengarna går till djuren så de har det bra.

Sen tänkte jag inte så mycket mer utan fokuserade på snön och stegen. Fick raska på för att hinna hem till läggning av barnen, mycket bra pepp på slutet av den här dängan. Lennart mätte rutten till 20,24 km men klockan stannade på 21,5 km. Perfekt!

En julklapp till mig själv. Och häng på Bosön!

På lunchen drog jag in till city. Åt mat på Hurry Curry och köpte en julklapp till mig själv. Ett par hörlurar som jag kan ha när jag kutar och är sugen på musik. Ja, i och med att jag inte längre kan ha mina smålurar pga mitt nya hål i örat – som jag för övrigt är oerhört nöjd med! Blev såna här som halva Stockholm går runt med: Urban Ears Plattan (efter Sergels Torg, ”Plattan”, i Stockholm). Köpte ett par grå.

Sen på kvällen hann jag med ett andra pass för dagen. Tog bilen till Bosön.

Värmde upp. Känns lyxigt att få ha korta shorts, linne och mina älskade Adios på fötterna.

Sen sprang jag 3×3 km. Höll 4:08-tempo på första tre, 4:06 på andra tre och 4:17 på sista tre. 2 minuter vila mellan varje. Känner att det är lite ansträngande för foten att springa inomhus med tanke på den ganska ordentliga lutningen på banans kortsidor. Så foten krävde att jag saktade ner tempot på sista tre. Och jag lydde. Så länge jag kan kuta gör jag allt för den. Kändes som ett bra pass hur som helst. Aningen kärvt att ligga och mata så många varv på bana. Totalt blev det alltså 45 stycken. Tur man gillar det.

Efter löpningen blev det 2×12 på Brutalbänken. Jag börjar känna mig någorlunda bekväm med att ta mig upp och ner på bänken på egen hand, men idag när jag var klar med andra setet så fastnade liksom foten. Hallå? Som tur var fanns det en kille i närheten som kunde hjälpa mig att lossa den. Trist om man var helt ensam i hallen och fastnade – och stod där på händer med benen fast i bänken. Mycket trist. Körde även en liten serie chins. Ser jag en chin-ups-stång kan jag inte hålla mig. Sen lite benstyrka i gymmet men det var knappt att det räknades. Hej!

En helt vanlig tisdagsmorgon.

Ska jag springa på morgonen kollar jag alltid vädret innan jag går och lägger mig. Enligt yr.no skulle det inte vara alltför kallt idag så jag tänkte bra, då kan jag ta en lite tunnare jacka – i färg! Tralala. Så jag la fram följande:

Sportlinne, Nike-linne som liksom är fodrat på insidan, ylletröja och jacka.

Windstopper-tights från Casall. Dessa tycker jag är jättebra, till och med när det var -15°C hade jag inget annat under. Shorts för att jag tycker det är snyggt, värmer exakt noll, nada, niente. Yllestrumpor och Icebugs.

Halsduk, jättevantarna som är totalt oproffsiga, men varma, samt min yllebuff. Jag hatar egentligen det där larviga ordet, buff. Men jaja, en sån i alla fall.

Så när jag drog iväg imorse såg jag ut såhär (enda skillnaden var att jag inte tog mina Icebugs):

Sprang in mot stan, vanliga rundan via Husarviken och byggarbetsplatsen. Svårt att få fäste i all lös snö men det gjorde inget för det var inget krav på fart.

Hej stan. Jag gillar att springa på dina gator.

Framme! 10 km.

Dusch och sen lite smink, som låg i den här fina necessären som Febe gjort till mig i slöjden. Ahh, förresten, hon kanske kan laga min andra ryggsäck?

Lugn löpning och trasiga kläder.

Man börjar bli vinterhärdad när man tycker det är varmt när det bara är -2°C ute. Idag lugn löpning till jobbet då benen var lite trötta efter gårdagens långpass. Trots mackor innan jag la mig blev jag så himlans hungrig när jag kommit halvvägs, jag brukar inte ha problem att springa på tom mage men just dagen efter långpass tycker jag ofta att det är så. Därför blev det en kaffe så fort jag kom fram.

Förresten kanske någon uppmärksam människa ser att jag har ny ryggsäck? Precis samma modell som min gamla som har gått sönder lite och måste lagas. Det är nu man önskar man var lite bättre på syslöjd. Enda skillnaden på den här blå, är att den har en ficka framtill på bandet. Det är bra för där har jag numera min kamera så att jag lätt kan dra fram den och fota i farten.

En annan grej som gått sönder är min gröna ylletröja som jag använt och tvättat tusentals gånger. I för sig är det bara ett litet hål så det är bara att nöta vidare med den. Jag kan gilla när saker går sönder, då känner man att man verkligen använt dem – ja förutsatt att de inte går sönder direkt.

Vi ses!

Stad i vitt.

Söndag! Långpass. Men först frukost.

Och så en långpasscroissant också.

Termometern visade -15°C så det var inte alla som var sugna på att ge sig ut.

Själv tog jag på mig läppstift. Det är ju värsta bra tipset för läpparna när det är kallt ute. Ni killar kan ju köra en ljust rosa ton? Först lite Försvarets extra vårdande hudsalva och sen läppstift.

Idag var jag sugen på musik så jag gjorde en ny spellista.

Dags att ge sig av. Körde rånarluva men tog den här fina från Houdini ovanpå för att verkligen hålla öronen varma.

När jag var ute och kutade igår passade jag på att spana in Lidingöloppsspåret, och insåg att det skulle bli för riskabelt för foten att pulsa runt där i snön idag, om jag skulle hålla ett ok tempo. Så idag hade jag istället planerat en stadsrutt. Stoppade in lurarna i öronen och drog iväg. Nä, just det, ena luren gick inte att stoppa in i örat pga det nytagna hålet. Insåg att det var exakt av den orsaken jag hade låtit det växa igen. Jag får helt enkelt skaffa stora hörlurar. Dimslöjor ovanför vattnet vid Lilla Värtan.

Sprang genom Värtan, förbi Gärdet och ut på Kungliga Djurgården. Idag gjorde verkligen Djurgården skäl för namnet då det var kungligt vackert.

Vad tycks om min nya mascara?

Sprang över på andra sidan vid Djurgårdsbrunn, Strandvägen fram, Skeppsbron och så Söder Mälarstrand.

Upp på Västerbron med den här fantastiska i lurarna (läs: luren).

Sen Norr Mälarstrand tillbaka. Alltid fint men ändå tycker jag det är rätt värdelöst att springa här, för mycket fotisar och barnvagnar. Stadshuset, Gustav Adolfstorg, Strandvägen, Gärdet och så genom älskade Värtan igen.

Totalt 31 km, 4:48/km. Och foten kändes bra, lite trött på slutet men så hade den kämpat genom en del snömodd också.

Sista milen tänkte jag bara på smoothie. Så jag sprang in och gjorde en.

Det var det hela.

Intervaller på Bosön!

Vaknade bredvid Uma. Hon var jättepigg, jag var jättetrött. Men jag gick upp och insåg att klockan ändå var så mycket som 07.30. Drog på mig löparkläder och packade ner det sista i ryggsäcken eftersom jag skulle bege mig till Bosön. Ut till den klara himlen, och månen som fortfarande syntes.

2,5 km uppvärmning till Bosön.

Älskar att Bosön öppnar så tidigt som 08.00. Bytte om till min outfit som jag köpte i Berlin efter marathonet.

Det var basketträning inne i stora hallen och jag fick sån lust att vara med. På löparbanorna var det tomt. Men så var jag tidig också.

Jag var uppvärmd så jag körde genast igång. På schemat stod 1 km-intervaller. Inte i alltför snabb fart, hade det gått lättare att springa ute så hade jag egentligen tänkt att köra ett tempopass. Och som jag tjatar om non stop så är jag ju rädd att pressa foten alltför hårt. Sprang på, så skönt att ha banorna för sig själv. Dock gäller det att ha full koncentration när man kör så pass många varv, annars tappar man lätt bort sig. Sprang totalt 8×1 km. Efter det 3 km nedjogg.

Därefter: Brutalbänken! Jag älskar den. 4×15.

Och så chins. 15+12+12. Sen längtade jag hem till familjen och var hungrig (hade ju inte käkat frukost) så jag drog på mig vinterstassen och sprang 2,5 km hem i den fantastiska vintern. Totalt 16 km.

Skyndade mig att göra frukost till kroppen. Massa blåbär i gröten.

Nu blir det dusch och solig lördag.

10 km tempoförsök.

Ojoj, mycket på jobbet innan jul. Hetsade ner till omklädningsrummet på lunchen och bytte om i sedvanlig raketfart.

Och så på med vantarna.

Hade inte riktigt koll på vädret, så jag tog mina Boston och drapå-dobbar utanpå och satte av ner mot Karlberg. Insåg snabbt att jag lika gärna kunde lämnat dobbarna i ryggsäcken. Det lite smarta med just drapå-varianten är i för sig att man också kan dra av dem. Men jag hade för bråttom, tanken var ett tempopass, så jag hade inte lust att stanna. Men det där med tempo är inte helt enkelt med all lös snö på gatorna. Och trottoarerna var knappt framkomliga pga alla gigantiska snöhögar. Nere vid Kungsholmsstrand var det aningen bättre. Sprang fram till Stadshuset och sen samma väg tillbaka till jobbet. Gillar den här lunchrundan, brukade för övrigt springa här när jag bodde på Kungsholmen för en massa herrans år sen. Ibland blev det barmark och det gick lättare att få upp farten (men då lät jag å andra sidan som en häst som kom klapprandes). Snittet landade på 4:35/km. Knappt värt att kallas för tempopass men ok då. Får dra till Bosön här snart igen.

Efter löpningen dusch. Hade väldans bråttom så när jag råkade tappa handduken på golvet och skulle ta upp den, råkade jag tjonga huvudet i den här.

Aaaaaaj. Inte klokt vad arg man kan bli på en pappershållare.

Därefter lunch ur frysen på jobbet. Jag tog en asiatisk låda med nudlar och kyckling som jag åt framför datorn.

I övrigt så har barnen fixat ett pepparkakshus hemma. Eller fixat och fixat… ska erkänna att det var Annas Original som fixade själva bygget. Vi fokuserade lite mer på det visuella, som ju också är väldigt viktigt!

Finito.

Till alla plogbilar: jag älskar er!

Innan vi somnade igår kväll så sa Olle ”Du kommer inte kunna springa imorgon. Det ska bli snöstorm”. Äsch, tänkte jag och tog en kvällsmacka. Imorgon blir det ett kortare långpass, snöstorm eller ej.

Jag vaknade imorse och såg att det var ett tjockt lager snö på takfönstret men klev upp och drog på mig min passande snöflingetröja.

Allt lugnt so far. Men när jag var redo att ge mig av och öppnade ytterdörren så gick den knappt att få upp pga all snö. Fick därför börja med att skotta mig ut från huset.

Sen började jag springa. Det var som ett skämt. Ända fram till Lidingöbron fick jag springa i decimetertjock snö. För er som inte provat det så kan jag upplysa att det blir som ett kombinerat snö- och styrketräningspass. Framme vid Lidingöbron mötte jag till min stora glädje en plogbil så jag fick det lättare i någon kilometer. 11 cyklister hade passerat på bron.

Genom Värtan var det eländigt igen. De flest plogbilarna hade uppenbarligen inte vaknat än. Men jag kämpade på. Mötte en kille som gjorde så mycket tummen upp åt mig att han nästan tappade tummen. Höll på att börja grina, ja ni hör ju hur psyket mådde. Hade tänkte springa ut på Djurgården men fick ändra planerna och istället springa där det var åtminstone var något sånär framkomligt. Tog Strandvägen fram. Ungefär såhär såg det ut:

Kämpade på och insåg, att detta måste vara ett av mina tuffaste löppass någonsin. Snön och vinden piskade mig i ansiktet. Fötterna pinnade på och höll farten i snön (faktiskt helt ok fart!), samtidigt som jag var nära att vricka fötterna både en och två gånger. Skeppsbron fram och svängde in i Gamla Stan där jag vände efter en bit och sprang tillbaka hela vägen till Gärdesfältet där jag tog Valhallvägen fram. Alla människor, som bortblåsta. Odengatan och så äntligen Torsgatan. 19,5 km. Ah, sån seger! Där fick du, snöstormen. Mina ögonfransar och ögonbryn hade förvandlats till något annat.

Drog in på caféet. Men tog av mig rånarluvan först för att inte skrämma slag på folk. Köpte en kaffe och juice, den där juice drack jag upp på fyra sekunder. Pustade ut lite.

Alltså, det ligger en bok här i omklädningsrummet, jag kanske fotograferat den förut. Men varför är den här? Vems är den? Eller är det så enkelt att Bonniers Barnbok ligger här för att detta är Bonnierhuset. Men ändå? Sånt jag tänkte på medan snön smälte från ögonfransarna.

Punkt.

Brandlarm ger Bosön!

Min plan var att springa ett tempopass på lunchen idag. Men vad händer runt kl 11.00? Jo, brandlarmet går på jobbet. När man hör ett brandlarm tänker man oftast att det är någon övning eller falsklarm, man tror aldrig det är på riktigt. Men det visade sig faktiskt vara det idag. Hela jobbet fick storma ut och det var ett jäkla pådrag från både ambulans, brandbil och polis. Halvvägs ner i trappan kom jag på att jag glömt jacka, men framförallt mina löparkläder – jag skulle ju kuta kl tolv! Skyndade mig upp igen. Det visade sig ryka längre ner i byggnaden, och efter en stunds huttrande på gatan förstod man att detta kommer att ta tid. Och jag insåg att löpningen bara var att glömma då omklädningsrum och dusch ligger i källaren, ja typ där röken kom från. Istället fick det bli en hederlig lunch.

Med andra ord fick jag styra om planen. Det fick bli kvällslöpning på Bosön på kvällen istället. Uppjogg på 2,5 km ut till Bosön. Bytte om från…

till…

Eftersom jag redan var uppvärmd så körde jag igång direkt med lite fart. Sprang i bra tempo i ca 20 min. Därefter Brutalbänken som jag fixade på egen hand idag, 2×15. Bar dips 10+8 (ahh, såååå jobbigt idag!) och avslutningsvis kunde jag inte hålla mig från lite chins, även om armarna borde fått vila idag. Det blev 12+10+8.

På vägen hem stannade jag hos mina föräldrar för att hjälpa till ett lyfta ett tungt bord.

Jogg hem. Nu: jobba! Tur man blir pigg av att springa.

Måndag hela veckan.

Varför uppfinna hjulet? Jag klev upp när klockan ringde och gjorde exakt samma sak som igår: klädde på mig lager på lager och gav mig av i mörkret. Enda skillnaden i klädväg var att jag idag tog mina Boston och drog på dubbar. Kolla också vad präktigt med reflexer och allt. Har blivit inspirerad av alla fotriktiga cyklister.

Måste säga att en sak som är lite tråkig med vintern, det är att man mest kutar runt i samma svarta kläder. Tur det finns mössor i lite roliga färger. Ja, och reflexer. Denna vinter är jag dock glad över att jag äger fyra varmare tights så jag slipper tvätta non stop.

-11°C. 19 cyklister hade passerat på Lidingbron. Samma väg som igår, längs Husarviken och bakvägen fram till Valhallavägen och så Odengatan fram. 10 tidiga km, precis som igår. För att på något vis bryta måndaghelaveckan-känslan så köpte jag en kaffe idag.

Hörrni, en grej som jag tycker är lite fin är när man köper en tröja från Icebreaker och kan följa exakt var ullen kommer ifrån. Jag ska resa digitalt till Nya Zeeland lite senare idag om jag får en stund över.

Adieu.