Träningspass

Till skogs.

Kunde inte startat sista jobbdagen innan jul på ett bättre vis. Uppvärmning och sen ner till Lidingöloppsspåret och den upplysta 1,7-kilometersslingan. Hårt packad snö, äntligen fick mina Icebugs fäste. Naturliga intervaller stod på schemat. Sprang sex varv så totalt med upp- och nedjogg lite mer än 10 km. Men skogen idag, hörrni. Så fint att jag ville flytta dit. På nedjoggen stannade jag upp en stund.

Stod bara där. Och blundade en stund. Inte ett knyst hördes, alldeles mjuk tystnad. En mäktig känsla där i skogen, ni vet när man själv känner sig så liten, som den där droppen i havet (eller snöflingan i skogen) och naturen känns så stor och mäktig. För er som inte kutat i skogen en tidig morgon när ingen annan är vaken, pröva det.

Hallå du snögubben. God jul.

Hem till nyvaken familj och dusch. Och sen till Kaffeverket för frukost.

Haha, idag fanns min kokos-favorityoghurt så jag slapp tjafsa om vad jordgubbe heter på franska.

Bonne journée!

En halvmara i tystnad.

Den här morgonen gick i tystnadens tecken. Klockan pep och jag smög upp. Tyst när jag klädde på mig, öppnade ytterdörren och gav mig av. Tyst ute. Det gillar jag med snön. Men så trött jag ser ut! Här har ni den osminkade sanningen:

Gatorna var rätt bra plogade så det kändes lite lättare att springa idag. En ambulans stod en bit innan Lidingöbron, fick en tumme upp ambulansföraren och ett ”Bra!” -2°C och 6 tappra cyklister hade passerat Lidingöbron in mot stan. Sprang genom Värtan. Tyst även här. Sen ut mot Djurgården en bra bit. Åh det var så vackert. Och tyst.

Vände tillbaka efter en bit, sen Valhallavägen fram. Nu började staden vakna och ljuden med den. Odengatan. Jobbet!

Totalt 21 km. Och så stretch.

Och dusch och civila kläder.

Och frukost.

Just det, träffade Pekka igår. Alltid så kul att ses och prata framåt. Och få prata löpning i detalj med någon så duktig. Vi gjorde även tester och såklart har jag tappat lite styrka i och med problemen med foten, men däremot har min syreupptagningsförmåga förbättrats. Om man jämför med när jag gjorde första testen i februari 2012, så har den förbättrats med 19,4%. Trevliga nyheter! Nu håller jag tummarna för att foten och resten av kroppen håller framåt så jag kan få tillbaka styrkan.

Hej löpband.

Var så jättetrött när jag kom hem från jobbet. Men ändå sugen på spring. Och fart. Funderade först på Bosön men min vänsterfot gillar inte riktigt att springa på banan, har jag märkt. Den får spänna sig så på de lutande kortsidorna så det får vänta ett tag. Så det blev Friskis och löpbandet istället. Var rädd för att det skulle vara fullt med folk men det var helt ok, till en början var jag faktiskt helt ensam på banden. Värmde upp och sen dags för tröskelintervaller, 3×10 min. Blev totalt 10 km med upp- och nedjogg. Jag gillar egentligen inte att springa på band, men i och med slasket så får det duga ibland. Och rätt skönt att få springa utan att konstant spänna sig.

Kunde som vanligt inte hålla mig ifrån chin-ups-stången. Körde 15+12 men sen var det dags att köra hem i vinterkvällen.

Blev plötsligt så nyfiken på Lidingöloppsstatusen då jag inte kutat där på ett tag så jag körde ner till Grönsta för att kika.

Såg helt ok ut, får kanske bli ett pass där i helgen. Sen hem till familj, mat och säng!

Sov gott.

Onsdagsuppladdning.

Rundade av gårdagskvällen med två ägg innan jag la mig. Klockan ringde tidigt, knät kändes ok så jag klädde på mig och sprang in mot stan. Hade egentligen planerat en längre runda men skjuter lite på den för att verkligen känna att knät är på banan. 10 km distans, den perfekta uppladdningen för en hektisk och viktig dag.

Köpte en kaffe, stretchade noga både fot och knä. Tur att jag var ensam i det lilla omklädningsrummet för jag tar sån plats när jag stretchar. När jag låg där på golvet tyckte jag plötsligt att det luktade så illa. Efter en stund insåg jag att lukten kom från mina Boston. Lustigt, det är likadant varje gång; känner att det luktar, undrar vad sjutton det kan vara för att sedan inse att det är mina rosa Boston. Man kan tycka att jag borde lära mig.

De står där och ser så oskyldiga ut men det ska man inte låta sig luras av. De luktar fruktansvärt. Jag tror det ”skedde” när de var splitternya och jag sprang genom ett kärr. Lukten har liksom aldrig försvunnit efter det. Men men, så länge jag springer bra i dem så får de stanna. Och ni behöver ju inte lukta på dem utan bara titta på bilden. Hej.

Sakta vi springa genom stan.

Vaknade och gjorde gröt till barnen.

Klädde mig i orange och gosade med Ali.

Sen sprang jag iväg.

Idag 10 lugna kilometer till jobbet, kroppen lite sliten efter gårdagens långpass. Passade rätt bra då det ändå var helt omöjligt att få upp någon fart på underlaget.

Döm av min förvåning när jag öppnade dörren till omklädningsrummet och såg att någon (vem?!) hade flyttat högen med handdukar från stolen till torkskåpet!

Den där handdukshögen på stolen har ju legat där i decennier. Mycket bra initiativ men… ovant. Nu finns det liksom helt plötsligt en stol. Kaffe i duschen och sen frukost vid skrivbordet. Olle berättade att det varit ett program på P1 imorse om kvinnliga elitidrottare (Obs! Jag räknar mig icke till denna skara på något som helst vis!) och mat. På programmet sa de att hälften av alla kvinnliga elitidrottare äter så dåligt att de kan få bestående men som utebliven mens (som kan leda till sterilitet), benskörhet och förtvining. Herregud, när jag hörde detta tog jag genast en macka till. Jag äter verkligen ordentligt och mycket, men detta kan vara värt att ha i bakhuvudet då de menade att en idrottare på elitnivå bör äta dubelt så mycket som en ”vanlig” människa.

Annars tror jag på en bra dag i mina nya skor. Oerhört mycket denna sista vecka innan jul men det fixar vi!

Tjong, låt måndagen börja.

35 km svensk vinter.

Mycket på schemat idag: långpass, åka och dricka kaffe, massa jobb och ikväll se en av världens roligaste människor: Ricky Gervais. Så jag satte klockan tidigt. Åt frukost, gick och la mig igen och när jag vaknade på nytt hade frukosten smält så jag klädde på mig och gav mig iväg. Ut i det gråa.

Om Stockholm visade sig från sin bästa sida på förra veckans långpass så var det motsatsen idag. Tyckte synd om de få turister jag såg. Sprang in till stan och ut på Djurgården. Men om man nu tyckte det var lite ruggigt så kan man ju tänka på hur det är att jobba på ett lastfartyg såna här dagar, som på ett sånt där rött fartyg som man ser långt bort:

Sprang hela vägen ut till Biskopsudden och sen förbi Djurgårdsstaden och Vasamuséet. Det var så gott som öde överallt.

Strandvägen, Skeppsbron och sen Söder Mälarstrand. Söder Mälarstrand var nog ett av dagens sämsta partier med tjock snömodd. När jag kom upp på Västerbron var det som att komma till himmelriket – man fick återigen kraft i steget och lite bättre fart.

Norr Mälarstrand var folktomt så här gick det för en gångs skull att pinna på i bra fart. Rosenbad, Strömkajen, Sibyllegatan fram genom Östermalm och sen tog jag Lidingövägen till Värtan. Värtan var gråare än någonsin.

Snart hemma. Vid det här laget var jag så himla törstig. Ibland hoppar jag över vatten på vintern men idag borde jag haft det med mig. Man blir törstig av snö och vind i ansiktet, ja och av att springa långt i massa snö. Kutade med utsträckt tunga en bit, så törstig var jag!

Totalt 35 km! Bra pass trots de stundtals kassa förutsättningarna. Lycka att kunna springa så långt utan att foten gnäller. Så fort jag kom innanför dörren drack jag typ upp hela den här flaskan vatten. Plus åt ett helt paket frysta körsbär.

Sen skön dusch och spaghetti med tomatsås.

Nu fortsätter söndagen. Herregud, hoppas på riktigt mycket skratt ikväll.

Kvarterskoll.

Åh vad jag gillar restauranger som verkligen är gjorda för vuxna, men som samtidigt förstår hur man gör det roligt för barnen. Som har såna här bra grejor, så bra att man nästan vill be om ett eget ex.

Men helt ärligt, den här var rätt svår:

När vi kom hem från stan och Rubens födelsedagslunch yrde snön. Jag blev så himla sugen på att ge mig ut en kortis i och med att jag sprang på löpbandet imorse. Stoppade in telefonen i en vattentålig plastficka.

Och klädde på mig.

Sen gav jag mig ut på en kvarterskoll i snön.

Vet inte riktigt varför jag är besatt av öde basketplaner, fotbollsplaner och hockeyrinkar. Saker som är gjorda för skrik, spring och tävling blir så himla tomma och övergivna när ingen är där. En fin sorgsenhet.

Sen hem. Bara 5 km men ahh, så skönt med vind i ansiktet. I övrigt traskar jag runt här hemma i mina nya vinterskor.

Ja, eller ligger med dem på badrumsgolvet i en konstig vinkel för att ta en snygg bild.

Födelsedag och fart!

Idag fyllde en liten människa sju år och därmed blev det pannkakor till frukost (som jag stekte i natt efter en trevlig middag). När maten fått smälta en stund så gav jag mig av till Friskis med löpardojorna i handen. Idag ville jag köra intervaller och lämnade därmed snömodden bakom mig. 10 minuters uppvärmning och sen långa intervaller i bra fart. När jag springer på band så brukar jag köra med ett knep för att bli lite mer inspirerad. Jag tänker att jag springer utomhus på något ställe där jag brukar köra intervaller, och så visualiserar jag vägen framför mig. Rakt fram 100 meter, där kommer busken och vägen svänger lite, liten uppförsbacke osv. Då blir det alltid roligare. Därefter avslutande jogg.

Hann med lite styrka innan det var dags att dra hem till sjuåringen och födelsedagslunch. Sicken bra dag!

Smyger in och sätter fart.

La små pepparkaksbarn och sen drog jag till Friskis och Svettis. Det finns ett sånt på Lidingö. När jag var liten fanns typ inget på Lidingö, i alla fall inga gym eller flådiga caféen. Hur som helst så har jag aldrig tidigare varit på Friskis så jag var lite exalterad. Men precis när jag kom fram insåg jag att jag glömt mina dojor. Fick därmed vända tillbaka hem, hämta dojor och köra tillbaka.

Fick sån trevlig hjälp av en gullig kruttant som så visade mig runt i varje vrå. Bytte om och körde igång, ett par kilometers uppvärmning och sen tröskelintervaller på löpbandet. Totalt 9 km.

Hittade såklart en chin-upsstång! En sån passerar jag aldrig o-chinnad. Hann dock bara köra 15+12 då jag hade lite bråttom hem till jobb.

Men allvarligt, det här gillade jag. Vi ses snart igen, Friskis!

Hej då.

Lunchruscher!

Luciauppvisning x 2 imorse. Små huttrande barn med trånga Lucianattlinnen och pepparkaksdräkter utanpå overallerna, små dikter som det glömdes bort texten på, pepparkakor, kaffe, fina sånger och allt annat som hör Lucia till. Därmed blev det lunchlöpning.

Kallt ute, nästan så jag borde tagit rånarluvan. Hade tänkt mig lite fartlek så jag sprang ner till Karlberg och slingorna.

Men nä, där var det alldeles för mycket snö. Funderade ett tag på att springa i skidspåren men blev rädd för att få någon arg skidåkare efter mig. Plus det där med vrickningar. Så jag vände om ner till vatnnet och tog vanliga rundan över på Kungsholms Strand. Någon hade gjort fint med lyktor längs vägen.

Kutade på och la in några snabba 100-metersintervaller. Hur fort det gick vet jag inte men i alla fall skönt att bli andfådd. Vände om, vinkade till kontoret men jag tror inte de såg mig.

Totalt 8,5 km, varken mer eller mindre.

Hallå, nu blir det deodorant-reklam:

Jag älskar den här deon. Eller älskar. Det är kanske att ta i. Men den luktar gott och håller bra, det är väl det jag kan säga och ungefär det jag kräver av en deodorant. Finns på Apoteket/Apoteken.