En halvmara i tystnad.

Den här morgonen gick i tystnadens tecken. Klockan pep och jag smög upp. Tyst när jag klädde på mig, öppnade ytterdörren och gav mig av. Tyst ute. Det gillar jag med snön. Men så trött jag ser ut! Här har ni den osminkade sanningen:

Torsdag Gatorna var rätt bra plogade så det kändes lite lättare att springa idag. En ambulans stod en bit innan Lidingöbron, fick en tumme upp ambulansföraren och ett ”Bra!” -2°C och 6 tappra cyklister hade passerat Lidingöbron in mot stan. Sprang genom Värtan. Tyst även här. Sen ut mot Djurgården en bra bit. Åh det var så vackert. Och tyst.

Torsdag Vände tillbaka efter en bit, sen Valhallavägen fram. Nu började staden vakna och ljuden med den. Odengatan. Jobbet!

Torsdag Totalt 21 km. Och så stretch.

Torsdag Och dusch och civila kläder.

Torsdag Och frukost.

Torsdag Just det, träffade Pekka igår. Alltid så kul att ses och prata framåt. Och få prata löpning i detalj med någon så duktig. Vi gjorde även tester och såklart har jag tappat lite styrka i och med problemen med foten, men däremot har min syreupptagningsförmåga förbättrats. Om man jämför med när jag gjorde första testen i februari 2012, så har den förbättrats med 19,4%. Trevliga nyheter! Nu håller jag tummarna för att foten och resten av kroppen håller framåt så jag kan få tillbaka styrkan.

6 reaktioner på ”En halvmara i tystnad.

    1. Åh tack! Jag gillar också mössan, alla de där färgerna – lite som det blir när barn håller på med målarfärg. Vi hörs!

  1. Du är bara bäst, såååå imponerad av dina prestationer, och bilden av den osminkade sanningen gjorde bara att du steg högre i mina ögon!!!

  2. Du är så himla cool. Får mig att vilja kunna göra chins. Men de (få) gånger jag testat har jag inte ens kommit upp för att göra en enda.

    1. Haha, men tack! Oh så trevligt att höra. Och du, du kan göra chins. I början är ett bra tips att stå på en stol och istället för att försöka dra sig upp, sakta sänka sig ner. Då jobbar också musklerna och efter ett tag går det nog lättare att dra sig upp. Eller om man har en snäll människa i närheten så kan den ju hjälpa en upp med en liten knuff, också bra i början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s