Träningspass

Tar mig genom stan.

Åkte in till jobbet efter lunch för att jobba vidare. När jag var klar var det knappt några andra kvar, och de på dagtid eftertraktade mötesrummen stod tomma. Gillar vårt kontor när det är mörkt ute och man kan blicka ut så bra över staden. När jag gjort det en stund, tog jag hissen ner och sprang hemåt. Några grejer på vägen:

1. Korsningen Odengatan/Västmannagatan körde en bil i hög fart över övergångsstället trots att det var grönt ljus för oss fotisar/springisar. Jag blev oerhört arg då det var nära att hon körde över mig – och observera här nu att jag hade saktat in innan övergångsstället. Viftade/hytte åt föraren med mina vita boxarvantar så hon tvärnitade, hon såg förskräckt ut men jag skrek ändå IDIOT och gjorde några märkliga gester med armarna, vet inte var de kom ifrån. Sen kändes det bättre och jag sprang vidare.

2. Jag höll på att halka vid ett övergångsställe på Valhallavägen och jag funderade en stund över varför de valt att göra de vita strecken på övergångsställena i ett så oerhört halt material. Det är ju jättedumt. Där folk liksom ska gå? Särskilt gamla som går knaggligt och kanske har rullator. Det måste finnas bra vit färg som inte är hal. Får dyka ner i detta ämne någon gång. (Eller inte.)

3. På Lidingöbron hade 235 cyklister passerat mot Lidingö och 247 stycken in mot stan. Oh så jämnt. Spänningen är olidlig. Vem vinner när klockan slår tolv?

4. I Källängens skola lyste det i ett fönster och jag tyckte mig se ett gäng gamla gubbar som spelade i band? Om detta stämmer så var det en fin/tuff avslutning på torsdagkvällen.

Totalt 10 km. 4:50 min/km. Klart slut för idag.

Bekänner färg!

Herrejesus vilken tur att jag är frisk. Hade jag inte fått springa i det här vårvädret innan kylan kommer tillbaka så hade jag blivit tokig.

Idag var det ju till och med så varmt att jag kunde ha vanliga löparvantar dvs inga stora boxarvarianter. På lunchen var det dags för årets första tröskelpass. Det som jag kallar tröskelpass och inte tröskelintervaller. Mina tröskelpass kan nog närmast liknas vid snabbdistans, fast ändå inte för det är hela tiden viktigt att undvika mjölksyra. Otroligt länge sen jag körde den här typen av tröskel då min fot inte klarat av det. Fick lägga ned den typen av pass ett bra tag innan Berlin. Men nu var det alltså dags. Pga fortsatt sjuka barn och jobb hemifrån så fick lunchpasset äga rum ute på Lidingö. 3 km uppvärmning i 4:45 fart följt av utfallssteg och några spänsthopp. Kände mig lite nervös. Fastän det bara var ett litet lopp jag själv skulle vara med i.

Ingen idé att dra ut på det – iväg! Svårt att hitta en lång plan sträcka här ute. Jag har en rätt bra rutt men just nu är den alltför snöig och ojämn. Nu sprang jag istället på gångbanan som går längs Norra Kungsvägen. Där är det dock några sega backar på ett par ställen som jag hellre hade varit utan. Men i alla fall. Sprang gjorde jag. Till en början vågade jag inte titta på klockan för rädsla att bli besviken. Jag har ju bara matat på med distans, tänk om farten helt försvunnit ur mig? Flåsade förbi några människor som skrämt hoppade åt sidan när jag, biet (helt svartklädd med gula skor), rusade förbi. Halvvägs över Lidingöbron vände jag och sprang tillbaka. Kämpade uppför sista sega backen, mjölksyran nära, saktade ner för att få det att släppa, och sen full rulle sista biten. Piiip!

20 minuter, exakt 5 km, snittfart 4:00 min/km varav första och sista gick i 3:54-fart. Jorå, det finns väl lite fart där, som kanske konserverats av vinterns distans. Och så var det ju de där backarna. Så det här blir nog bra. Får väl höra fotens utlåtande om det hela senare. Avslutade med 2 km nedjogg. Totalt 10 km.

Kräksjuka… och färgmatchning!

Jorå. Vi har fått kräksjukan på besök hemma hos oss. Minsta dottern blev dålig sent igår. Alltså kräksjukan, den önskar man inte ens sin värsta fiende. Och förutom att det är så synd om den som är dålig, så är det ju hinkar hit och dit hela natten, lakan som ska bytas, omöjligt att somna om bredvid en plutt som vrider och vänder på sig. Kort och gott: ingen har sovit mycket i natt. Förutom detta så är det hur mycket som helst på jobbet. Tänk då att man (jag) har en mamma och pappa som säger att de kan passa lillskrutten under dagen. Trots kräksjukan! Samt hämta resten av gänget på skolan. Det borde de få en medalj för.

Så vi kunde jobba som planerat. Och! Jag hann med 10 km på lunchen. Kände mig rätt trött men lite luft för att sortera upp tankarna kändes rätt. Måndagar är egentligen ofta min vilodag men beroende på hur jag mår, tar jag helvila eller kör lätt jogg.

Tjong ner till omklädningsrummet och på med kläderna. Svenska flaggan blev det idag. Och sen ner mot Karlbergs Slott som jag insåg att jag matchade. Flott!

Det var delvis väldigt moddigt längs Kungsholms Strand men luften, den var vårig och härlig och fåglarna kvittrade. Och jag kände mig helt uppåt av att kunna springa med pannband, om än ett rätt varmt och brett sådant.

Vände vid Stadshuset, som jag för övrigt också matchade (ja, flaggorna alltså). Sen tillbaka mot jobbet. Blev totalt 10 km i behagligt 5:00-tempo. Ingen fart men skön uppmjukning av kroppen. Dusch och sen full speed på jobbet. Nu då? Ja nu sitter jag faktiskt hemma och mår lite illa. Vi får se om det är ren och skär inbillning eller ej. Återkommer!

Megafrukost, långpass och jobb!

Åh hade sån trevlig kväll igår! Hade gärna sovit länge idag. Men. Det gick inte för jag behövde jobba på eftermiddagen. Så det var bara att stiga upp och göra frukost tidigt för att hinna smälta maten innan det planerade långpasset.

Men frukosten sen! Jag läser ju just nu Paula Radcliffs bok ” My story so far”. Eller, läser och läser. Jag har inte så mycket tid att läsa men då och då blir det några sidor innan jag däckar på kvällen. Häromdagen så beskrev hon i alla fall sina ”pre race-frukostar” som liten. Kolla här (ursäkta suddig bild, jag blir typ själv åksjuk av den):

Jamen, hur gott låter inte det? Blev hur sugen som helst på hela rasket, inklusive en mormor som stod och pysslade i köket. Gjorde dock en annan variant av det hela; scrambled eggs och bacon, surdegsbröd (ej hembakat) med ost och salami, nötkaffe och färskpressad juice.

Riktigt gott var det. Blev så mätt att jag var tvungen att pusta ut i sängen en stund. Men efter ett par timmar var det hög tid att ge sig ut på långpasset – för att hinna innan det var dags för söndagsjobb. Jag gjorde en fläta för att få lite pepp men som ni ser blev den rätt kass. Jag är värdelös på allt vad gäller flätor och avancerade sminkningar. Ojoj, var rätt omotiverad och seg. Och det var ju så grååååååått ute.

Men kom igen! Nu springer vi! Och det gjorde jag. Fortfarande lite väl mätt men det gick bra. Exakt samma runda som förra söndagen: springspring kilometrarna fram till Lidingöbron, Värtan, Djurgården, lilla Djurgårdsbron, över på andra sidan, Strandvägen, Skeppsbron, Stadsgården förbi Viking Line-båtarna, Norra Hammarbyhamnen, under Skanstullsbron, Hornstulls Strand (tyckte jag skymtade Charlotte Karlsson?), Söder Mälarstrand (klockan visade exakt 24,24 km vid Münchenbryggeriet), Skeppsbron igen, Strandvägen, Värtan, Lidingöbron, sista biten spring – piip! Hemma. 36 km, snittfart 4:48 min/km. Konstigt det är ibland. Jag var ju så seg innan jag gav mig av men när jag väl sprang så kändes det så självklart. Den känslan älskar jag. Och det kändes som tiden gick fort.

Som vanligt blev jag galet sugen på smoothie sista biten. Det är ofta det första jag gör när jag kommer hem, kan knappt prata med någon förrän mixern är igång. Idag hallonsmoothie som jag drack medan jag stretchade.

Lunch i expressfart för att sedan ta tunnelbanan till jobbet.

Kommunaltrafiken gör mig aningen folkskygg nuförtiden. Har absolut inget emot den, på många vis älskar jag tunnelbanan; glo på folk, tjuvlyssna på folk etc. Ja, bortsett från tiden precis innan ett lopp, klarar inte av folks host och nys då, då är jag extremt folkskygg. Och rent allmänt springer jag hellre än fraktas fram, men det kändes lite väl att springa till jobbet efter mina 36 km.

Köpte kaffe och hälsojuice med massa jox i, hör bara: mango, banan, spenat, spirulina… ok? God var den hur som helst, slank ner på tre sekunder då jag fick enorm törst efter mitt långpass. Nu: jobba! Vi hörs!

10 km vackert förortsdepp.

Förutom att ta rosa balsam i mitt grå hår, så har jag hunnit med en del annat. Som att hänga med barnen, äta glass, handla lim, tejp, pennor och annat pyssel. Men sen, sen han jag med några förortskilometer. Jag har blivit något av en expert att hitta små luckor. De bästa luckorna är när det knappt märks att man varit ute en sväng.

Första gången på länge som jag inte kände mig tvingad att ha ylletröja under jackan. Benen kändes lite stumma till en början men jag var snäll mot dem. Höll konstant fem-minuterstempo. Insåg att jag knappt sprungit här ute på ön på sista tiden. Men idag sprang jag längs bilvägen en bit ut mot Elfvik, efter fem kilometer vände jag om och tog en annan väg tillbaka. Längs förortens gångvägar.

Ofta kan jag känna sån kärlek till förortens depp; gångtunnlarna och de övergivna lekparkerna. Ingen glamour eller storstadspuls så långt ögat når. Men frisk luft och bakom gångvägarna: skog. Och hav. Det gillar jag.

Det blev exakt 10 km i exakt 5:00 min/km. 50 minuter förort, varken mer eller mindre. Nu däremot vankas middag hos kompisar i stan. Av med löparkläderna och på med klänning. Bra avslut på förortsdagen!

Hoppas ni får en vacker/rolig/mysig/spännande/annorlunda/vanlig lördagkväll. God afton!

Lördagsfart i benen.

Igår kväll bestämde jag mig för att köra morgonens löppass på bandet på Friskis. Jag tycker det är svårt att få upp bra fart utomhus just nu, särskilt när jag är så rädd för att vricka till vänsterfoten. Tyvärr öppnar inte Friskis förrän 08:30 vilket jag tycker är lite sent. Jag gillar att sova tills jag vaknar men ändå kommit ut i tid – för att kunna komma hem till familjen i tid. Så jag hängde på låset på Friskis.

På med Adiosen! Hmm, all färg från Mexiko har trillat av nu, förutom på benen kanske.

På schemat stod tröskelintervaller. Planen var:

3 km uppvärmning

3 x 3 km tröskelintervaller

3 km nedjogg

Sagt och gjort. 3 km uppjogg gick i 4:45 min/km, höjde direkt därefter upp farten på nästa 3 km till 4:00 min/km (15 km/h). Efter 3 km skulle jag egentligen tagit någon minuts vila till nästa intervall men kände mig lite stressad av att det började drälla in en massa folk, och den där skylten om max 10 min satt ju rätt framför ögonen på mig. Lika bra att köra på, blir så stressad av tanken på att någon ska komma och kräva löpbandet av mig mitt i mitt pass. Jag hade vägrat, haha, och då kan det ju bli dålig stämning.

Så jag öste på och sprang därmed 6 km på raken i 4:00-fart. Därefter promenixade jag en minut och höjde sen upp farten till 3:52 min/km (15,5 km/h) i två km och sista kilometern gick i 3:45 min/km (16 km/h) – varav sista 500 meterna i 3:32 min/km (17 km/h). Puh! Därefter 3 km nedjogg i ca 4:45 min/km. Totalt 15 km.

Sen stretch i lilla avslappnings- och stretchrummet. Jag gillar den här väggen.

På med Michelingubbsjackan och hem till familjen och dusch.

Och frukost! Äntligen!

Hej då.

Slutspurt!

Efter en hektisk dag, och en hektisk vecka, finns det inget bättre än att springa hem. Bytte om och gav mig av mot dagishämtningen. Benen kändes lätta och jag hade tur med rödljusen. Så skönt att det det är lite ljusare om eftermiddagarna nu, en helt ny känsla i stan. Åh jag längtar efter en somrig Odengata.

10 km på prick 45 minuter dvs 4:30 min/km. Hem med alla barn och göra smoothie.

Och nu, nu är det fullt fräs på fredagsmyset, med allt vad det innebär!

Backe med The Hives!

Jajamen. Upp och hoppa. In mot stan. Idag dags för lite backträning. Jag har inte kunnat springa ordentligt i backe sen i augusti pga min vänsterfot. Fart och kuperat har varit det som foten mer än gärna undvikit. Men idag var det dags för lite test. 7 km till Lill- Jansskogen där jag hittat en lämplig backe.

Mer den långa sega stilen på backen. Spurt uppför, jogg ned. Kändes helt otroligt att äntligen kunna använda fötterna som man ska i en backe. När jag haft som mest ont i foten har jag fått sätta i hela foten i uppförsbackarna, inte så bra teknik om man säger så.

En ensam dam kom promenerandes i mörkret. Ibland kan jag bli lite rädd för att skrämma andra i min rånarlook. Försökte nicka lite snällt medan jag spurtade förbi henne både en och två gånger medan denna braiga låt höll peppen uppe. 5 ruscher, får vara en slags första fottest. Sen ytterligare en sväng bortåt för att sedan vända och springa mot jobbet. Totalt 15 km.

En stor kaffe och stretch i omklädningsrummet. Allt detta till till en annan bra låt som kommer här.

Fredag! Yeay!

Slutar som jag började.

Efter jobbet drog jag ner till omklädningsrummet för att byta om från art director till löpare. Insåg att om den här kölden fortsätter, måste jag snart köpa mer tröjor och grejer. Tvättmaskinen går redan på högvarv. Ner med de vanliga kläderna i ryggan. Ja, allt utom min sån riddarrustningströja, den är så tung så den får sova över i omklädningsrummet.

Sen var jag redo!

Det var något typ av event i Bonnierhuset och när jag gick förbi så fick jag många långa frågande blickar. Men hallå, så konstigt är det väl inte att springa på vintern? Sen satte jag kurs mot Lidingö. Vid Ropsten kom plötsligt syrrans man Nils ifatt mig på cykel. Oh, så trevligt! Vi sprangcyklade ihop sista halvan.

Nils påstod att jag nu verkligen fått ett ultramarathonlöpsteg. ”Haha, vad är det?” frågade jag. ”Jo men du springer ju med korta steg och huvudet är alldeles rakt, liksom bara benen och armarna som rör sig framåt. Själv svajar jag ju armarna hit och dit när jag springer.” Haha. Intressant det där med löpsteg. Jag har ju aldrig liksom funderat så mycket på det. Jag bara springer.

Och så avslutade jag dagen utanför huset där jag började den, fast i annan mundering. 10 km i 4:46 min/km vilket kändes bra då vi snackade en hel del sista femman. Ser fram emot när morgnarna blir ljusare, då ska jag och Nils kuta lite ihop igen. Hemma var en trevlig brasa igång.

Och jag fick en sån fin teckning. Mina favoritdjur. Och kolla namnet (som visst skulle vara ett bokförlag): Ajdos. Nästan som mina favoritdojor: Adios.

Sen blev det mat i stora lass; kyckling i ugn med ris och tomat- och morotssallad. Till efterrätt: magstyrka. Adios!

-18°C och 21 km.

18°C tidigt i morse. Bara att dra på sig långkalsongerna under tightsen och på med rånarluvan.

Sen in mot stan. Den här veckan kommer det mest bli distans men sen hoppas jag kunna snäppa upp det hela med lite mer fart. Hoppas foten håller för det. I alla fall så sprang jag över Lidingöbron (10 cyklister hade passerat in mot stan) och sen ut mot Djurgården. Efter någon halvtimme började himlen bli sådär perfekt. Lite suddig bild men ni ser ju vad jag menar.

När jag kutar runt såhär i mörkret känns det ibland som att jag tillhörde ett annat slags folk, ett nattsläkte, som är vakna och ränner runt medan alla andra sover.

Kallt var det och det syns ju, men jag frös inte det minsta. När jag springer är jag alltid så ordentligt klädd och dessutom så rör man sig ju. Plus hade jag Olles jättevantar på mig. Det är värre när knatar ut på lunchen för att äta, utan långkalsonger och allt. I alla fall så såg jag Djurgården vakna. Vände på mitt vanliga ställe och sen Valhallavägen fram. Såg en liten gullig mops med världens minsta mockasiner på tassarna.

Blev prick 21 km. I ett helt ok morgondistanstempo. Sen stretch och jag väljer att visualisera det med den spänniga bilden nedan. Observera att min mage inte ser ut såhär från alla vinklar och ljus. Medan jag låg där och drog fortsatte jag lyssna på spellistan som Olle snickrat ihop till mig. Mycket bra!

Därefter varm dusch och massa frukost medan jag spejade ut på den här fantastiska utsikten.

Ojoj, sicken dag!