Träningspass

Backar in påsken.

Rrrring. Upp. I med linser, på med kläder och iväg. Lång och fin uppvärmning.

14 cyklister hade hunnit ta sig över bron i riktning mot stan. Vid Östermalms IP höll Military Training-gänget på att kuta runt, runt. Efter 7 km var det dags för backintervaller. Som vanligt tycker jag alltid att första backen är så seg och man känner sig helt värdelös. Men så är det som att man kommer igång. Men tungt var det. I för sig inte så konstigt med tanke på milen i söndags och så tröskeln igår.

Sen sprang jag upp hit för att glo lite. Det finns en liten byggbarack här under och när jag tog kortet kom en kille ut och tittade misstänksamt på mig. Jag sa hej men han var ändå misstänksam med pliriga ögon. Löpare + kamera tyckte han uppenbarligen var suspekt. Jag hann i alla fall ta den här bilden också.

Jahapp, sen kutade jag i riktning mot jobbet.

Totalt 16 km. Köpte en kaffe och ägnade mig sen åt diverse balansövningar i omklädningsrummet.

Jag har sagt det förr men slås ändå av att jag blivit som ett med det smutsiga golvet i omklädningsrummet. Jag bara ligger där bland grus och hårstrån som att det vore den naturligaste saken i världen. Där ser man vad löpningen gör med en. Nu blir det frukost och jobb hela dagen. Sent ikväll dundrar vi över med färjan till Gotland.

Hemåt med träningsläger och kaffe i skallen.

Idag blev det en lite försenad lunch framför datorn. Försenad med god bibimbap. Bra rätt med det där ägget ovanpå. Och så gillar jag namnet: bibimbap. Det enda som var dumt var att det var lite för kort tid mellan bibimbapen och tills det var dags att springa och hämta på dagis. Vädret däremot, det var perfekt: tre plusgrader och sol. Benen kändes pigga och glada. Bara aningen trött i höger framsida lår efter Premiärmilen, men vad sjutton, alltid är det något om man känner efter. Efter ett tag lugnade bibimbapen ner sig i magen också.

Sprang och tänkte på alla arrangerade träningsläger som finns för oss löpare. Att åka på träningsläger till ett varmt ställe, verkar vara snudd på en mänsklig rättighet för löpare i norden nuförtiden. För egen del skulle jag inte behöva en hel sån där anläggning. Helst skulle jag vilja bo på ett litet anonymt hotell med massa fina torra vägar runt knuten att nöta på, och så lite värme. Jag hade i för sig mitt egna lilla träningsläger i Mexiko så jag får vara glad, det gjorde att vintern gick lite fortare. Och imorgon åker vi till Gotland! Det är ju inte precis som att åka och kuta på t ex Mallorca, Kanarieöarna eller Italien, men ändå. Det ska bli så skönt att se något annat. Mina föräldrar har rapporterat att snön är borta längs havsstigen. Så nu håller jag tummarna för att det inte snöar mer, i alla fall inte över Gotland i påskhelgen. Dock lär det inte bli löpning i shorts och linne tyvärr.

Totalt 10 km i 4:40 min/km.

Sen har jag införskaffat det här nya kaffet till vår Nespresso-apparat: Linizio Lungo. De beskriver kaffet som ett vanligt kaffe men lite mildare.

När jag köpte det i Nespressoaffären så frågade jag tjejen i kassan om det var lite som flygplanskaffe. Det är nämligen bland det godaste kaffet jag vet, trots att det är blaskigt så har det sån jäkla god smak. Tjejen i kassan verkade inte fatta alls vad jag menade utan log sitt Nespresso-leende till svar. I alla fall så kan jag nu rapportera om att det inte är så likt flygplanskaffe, det saknar den rätta flygplanskänslan. Tyvärr. Men gott var det ändå. Ja, när man är sugen på blaskkaffe. Vi hörs.

Tillbaka till farten.

Kroppen var halvsugen på att springa fort när jag väckte den imorse. Huvudet också för den delen. Huvudet dessutom lite trött efter att ha drömt de mest märkliga och sorgliga drömmarna under natten. Men vi gick upp ändå och tog på oss kläderna. För er info så tog jag på mig tightsen med hål i. Jag ska nöta ner dem tills kylan försvunnit och sen ska jag elda upp dem.

Värmde upp. Sprang förbi en taxibil som stod och pausade nere vid Lidingövallen. Chauffören vevade ner rutan och ropade hur glatt som helst: ”Gomorr´n, gomorr´n! Duktig flicka!” Flicka? Jaja, bara tacka och ta emot. Det hela var ju lite uppiggande och nu började skallen bli sugen på fart.

Hoppade lite och sen satte jag fart. Helt ärligt, börjar tröttna så smått på att ruscha fram på cykelvägen bredvid bilarna. Jag längtar till stigar utan bilar och morgoncyklister. Full fart till mitten av Lidingöbron och sen tillbaka. Duktiga ben som orkade kuta på.

Sen genom Konsttunneln och jogg hem. Totalt 10 km.

Finito.

P.S. Ett tack till Olle idag. Jag åt nämligen en leverpastejmacka i bilen på väg till jobbet. När jag mumsade råkade jag tappa en liten leverbit mellan sätena. Den var helt omöjlig att få upp. Jag behövde en spetsig pinne för att lyckas, och det hade jag inte i väskan. Sen hoppade jag ur bilen vid jobbet innan Olle parkerade, och lovade att jag skulle fiska upp leverbiten senare. Olle blev väldigt arg och tyckte jag skulle fixa det direkt men jag orkade bara inte hitta en pinne runt Torsgatan. Sen när jag satt och drack kaffe här på jobbet kom Olle upp från garaget och informerade om att han fiskat upp leverbiten, fråga mig inte hur. Tack Olle.

Bakisjogg.

Kände mig nästan bakis när jag vaknade imorse. Men det är jag helt säker på att jag inte var för jag drack bara vatten och grönt te igår kväll. Och så åt jag otroligt god indisk mat, massa god grillad kyckling. Kolla bara:

Då jag har annat att göra på lunchen idag fick det bli en morgonjogg istället för den vanliga måndagslunchjoggen. Hopp i kläderna och ut.

Det här ljuset hörrni. Det är fint. Men det passar ju inte alls ihop med temperaturen, som två olika världar. Men fåglarna kvittrade och var glada och jag började jogga. Rätt stel. Lustigt att kroppen verkar ganska slut efter loppet igår, sååååå himla fort gick det ju inte och så långt var det inte heller. Men det kanske var både en kroppslig och mental trötthet efter den kassa veckan, och så loppet ovanpå det. Men jag joggade på och sakta men säkert blev jag mjukare och kände mig som mig själv igen. Inte för att jag är en mjuk och rörlig människa till vardags men ändå.

Jag brukar passera det här lilla huset vid Ropsten:

Det ligger ju så fruktansvärt fint vid vattnet. Sen att det är en parkering bredvid kan vi strunta i. Jag skulle kunna tänka mig att bo där. Eller nä, men ha alla mina löpargrejer i. Och ett springband, hantlar och chin-upsstång. Om någon vill ge mig det här huset kan ni höra av er. Jag lovar att träna ordentligt i det. Sprang vidare i lugn takt. Idag gick det inte fort. Men en liten extrasväng längs andra sidan av Husarviken blev det.

Och sen genom stan. Jag var uppe tidigt idag så gatorna höll på att vakna.

Totalt 11 km. Nu börjar det andra livet: jobbet!

Premiärmilen 39:04!

Alltså. Jag är så glad. Igår kväll hade jag feber, inte mycket men tillräckligt för att tro att en start idag förmodligen inte skulle bli av. Var så hängig och seg i skallen. Sms:ade med Pekka som sa det som jag redan visste: känner du dig pigg så spring, annars hoppa över det. Ställde in mig på ett DNS. Men så vaknade jag på morgonen och mådde som vanligt! Halleluja! Träningen har inte riktigt gått som på räls sista veckan, det har varit tungt och jag har väl haft någon skit i kroppen. Men så länge jag mår bra, tänkte jag, så ska jag ge järnet.

Till frukost åt jag såklart fattiga riddare. Så jäklans gott. Sen gjorde jag varm choklad och mackor till min lilla hejarklack. Viktigt att sköta om dem väl så att de fortsätter hänga med mig på loppen och heja.

Sen gick jag runt och gjorde jag vet inte vad men var sådär allmänt irriterad och otrevlig. Jag är ledsen men det är så jag är innan lopp. Egentligen vill jag helst gå in i någon slags bubbla och vara ensam men nu gick jag runt och gastade om att alla måste gå och kissa innan vi åker och ta fram overallerna och ja, ni fattar. Till sist var det äntligen dags att åka. Såhär såg jag ut då:

I bilen var jag DJ och spelade några goda små stycken.

Det var ju inte så långt att åka så vi var strax framme. Jag hade ju gastat om att det var så bråttom men nu var vi såklart alldeles för tidiga (när jag ska flyga vill jag helst vara tre timmar i förväg på flygplatsen). Jag fick sitta och trycka i bilen en stund men sen höll alla på att svettas ihjäl i sina overaller så jag fick lov att stiga ur – och hejarklacken åkte vidare för att parkera på ett annat ställe. Jaha, då var man på plats. Vad molnigt det blev plötsligt.

Jag kan bli lite folkskygg i såna här sammanhang. Så jag klev upp på kullen och stod där och huttrade en stund.

Sen gick jag lite fram och tillbaka, gick och kissade och sen tog jag av mig jackan och satte på mig nummerlappen. Därefter träffade jag Staffan och hans kompis Tobias i verkligheten – väldans trevligt! Sen lämnade jag in mina prylar och startade uppvärmningen. Sprang 3 km, benen kändes bra och borta var den där hängiga känslan som förföljt mig hela veckan. Fick hopp om att kunna göra ett bra lopp ändå. Sen var det dags att ställa sig vid starten och där träffade jag nu Leif som hade shorts. Det är lite kul att träffa människor på riktigt som man annars bara ser i bloggformat. Jaja, vi babblade lite och sen, sen var det dags för START!

Jag pinnade på. Första kilometern gick på 3:44. Det kändes bra. Jag kan inte riktigt säga så mycket om loppet. Jag sprang och förvånades över att jag ändå höll en ganska hög fart utan att bli trött. Ibland fick jag mjölksyrakänning men då släppte jag aningen på farten. Jag missade klockan vid 5 km, men om jag nu kunde lita på min Garmin så förstod jag att jag än så länge hade sub40 inom räckhåll. Min lilla hejarklack stod vid 1 km och således på sista varvningen vid 6 km – så bra med hejarop! Sista två kilometrarna kämpade jag järnet, ahh nu var det rätt jobbigt alltså. När jag närmade mig målet hörde jag någon ropa ”Heja Tove!” – tack! Precis vad jag behövde där vid spurten! Såg nu klockan, herrejesus, insåg att jag var nära sub39! Kämpade på men missade det med fyra sekunder! Men hallå! Så jäkla nöjd med loppet! Med tiden! Med att må bra! Hade loppet varit igår så hade jag inte ens kunnat starta. Vid mål träffade jag en massa fler trevliga människor, både som jag känner sen tidigare och nya, varav några som visst läser min blogg. Sen gick jag och hämtade mina pryttlar och gick till min lilla hejarklack. De var väldigt intresserade av min medalj.

I bilen kikade jag på detta och såg att jag sprungit in på en 14:e plats av damerna.

Sen åt jag en macka i bilen. Åkte hem och bytte till torr tröja och tights. Och sen drog jag ut igen!

För det var så fint ute; solen hade kommit fram, och jag var så glad att jag var tvungen att få fira det med lite distans. Kände av vaderna efter loppet men så fort jag började springa i en skön takt så kände jag hur kroppen mjukades upp. Sprang in mot stan. Kroppen kändes både pigg och trött i en märklig blandning. Genom Värtan och ut på Djurgården. Vid Djurgårdskanalen var det riktig vår och folk satt och åt glass och hade jag haft stålar med mig hade jag lätt köpt en där och då.

Det var så varmt att jag fick stoppa ner jättevantarna i jackan. Vände efter 10 km och sprang samma väg tillbaka.

När jag stannade klockan på 20 km utanför huset var jag nöjd.

Totalt 20 km. Tog det precis lagom med tanke på milen där innan.

Och sen drack jag blåbärssoppa. Ojoj, så gott det var.

Därefter: glass i stora lass. Har ni inte ätit Häagen-Dazs ”Mint leaves & Chocolate”? Då är det dags att ni gör det. Satt där och åt och tittade på min fina medalj.

ÄNTLIGEN SUB40! 39:04! Jag är faktiskt väldigt glad. Tack och hej.

Laddar!

Kroppen känns ta mig sjutton inte riktigt hundra. Sonen har feber och är skruttig. Själv känner jag mig lite småhängig… eller är det bara inbillning? Men vad sjutton, imorgon kl 11:30 mår jag prima. Så är det bara. Idag har jag i alla fall:

1. Gjort apelsinjuice med massa ingefära i för att mota krasselheten i grind.

2. Bytt lakan i sängen. Det gör jag alltid dagen innan ett lopp.

3. Varit på klassträff med dottern och grillat korv. Hela jag luktade majbrasa när jag gick därifrån.

4. Köpt världens finaste godisägg. Så fina att jag först inte villa äta upp dem. Sen gjorde jag det. Kan dock informera om att de gula var skitäckliga, köp inte dem!

5. Joggat fem lätta km inklusive några stegringslopp.

6. Tvättat håret och tagit i massa rosa balsam.

7. Målat naglarna gröna.

8. Inhandlat och druckit ett rött te som smakar bland annat ingefära. Schas förkylning/inbillning eller vad det nu är.

9. Lagt fram morgondagens springkläder! Synd att det inte är lite varmare, annars hade jag kunnat tänka mig att låta mina vita ben kuta i shorts. Nu blir det långa tights. I övrigt tar jag nog långärmad tröja i ull. Armvärmare under. Kanske t-shirt över det hela. Och så vantar. Men nä, jag kan inte köra boxarvantarna när det är lopp. Jag får förfrysa fingrarna i fingervantar. Allra helst vill jag ha mina Christianiavantar, de där gröna på bilden. Jag tänker mig att hårda människor som bor i Christiania i Köpenhamn har såna på sig när de står och gnider händerna över en öppen eld. Kanske att jag tar dem och ett par fingervantar under. Hårband, självklart. Adios på fötterna. Så. Tror jag.

10. Och så har jag läst om min förra Premiärmil. Det gillar jag med bloggen, att det funkar som en dagbok för mig själv.

Jaja hörrni, nu smäller det snart. Vi hörs efter loppet. Förmodligen lite senare på kvällen, jag ska försöka klämma lite distans efter loppet om jag mår bra. LYCKA TILL ALLA SOM SKA KUTA! VI SES DÄR!

Premiärmilenjogg!

Gick upp tidigt och hoppade in i bilen. Och så körde jag till Norra Djurgården. Tänkte att jag lika gärna kunde köra dagens 5 lätta km i Premiärmilenspåret och kolla in banan. Såhär ser delar av banan ut idag, varsågod alla Premiärmilenlöpare:

Det är med andra ord helt ok. Visst är det isigt på några ställen men det var inte halt och om det dessutom sandas ordentligt innan så kommer det bli bra. Dobbskor kommer jag absolut inte springa i. Och jo, bilden med all snön. Jag minns inte om man springer över där eller kutar på asfaltsvägen? Det är liksom det enda partiet där man får akta fötterna.

Annars då? Annars känner jag mig rätt seg. Den här veckan har jag inte riktigt känt mig i form men det är bara att hålla tummarna för att kroppen vaknar till liv på söndag. Har haft lite känning i höfterna och känt mig ovanligt stel, men då passar det ju att kroppen får ta det lite lugnt ett par dagar nu inför söndag. Och det är ju inte så konstigt att kroppen är lite trött efter alla mil. I alla fall så är jag sugen på lite loppstämning! Det ska bli kul! Springer jag bara lite bättre än förra årets lopp är jag nöjd. Någon gång vill jag sub40 men vet i sjutton om det kommer ske på söndag. I så fall behöver kroppen vakna till rejält. Om inte annat så blir det ett bra pass!

Tempopass med hål i rumpan!

Ja här står jag igen. Redo för ett tempopass light. Idag Adios på fötterna för att testa känslan mot underlaget.

Startade med 2,5 km uppjogg.

Sen ökade jag upp tempot. Sprang 5 km in mot stan. Vilade 2 min. Precis här:

Sen ytterligare 5 km. Ute på Djurgården var underlaget rätt kasst. Drivor av snö och isigt, och jäkla kallt i kinderna. Jag sprang på asfalten så gott det gick. Uppiggande var dock att jag stötte ihop Eva som också kämpade på i kylan. Piip. Och där hade fem km till sprungits. Därefter blev det ytterligare 6 km i lite lugnare tempo.

Totalt 18,5 km. Sen blev det stretch och dusch. Och då upptäckte jag att mina tights har ett jättestort hål mitt i rumpan. Kolla bara när jag kikar ut genom hålet.

Detta hål talar sitt tydliga språk och språket är riktat mot VÄDRET. Nu vill vi inte ha varken snö, vind eller kyla. Vi vill inte springa med hål i rumpan. Nä, vi vill springa med tunna tights och linnen. Och vi vill springa snabbt! Men i för sig, det kanske inte hänger på vädret.

Springer rätt in på dagis!

Den här bilden säger rätt mycket. Precis såhär tycker jag ofta det känns att vara löpare på vintern. För alla som inte är det, och därför inte heller förstått tjusningen med att springa när det är iskallt eller snöstorm ute, får ofta det här lätt frågande uttrycket när man kutar förbi. Som att man vore någon slags utomjording alternativt spritt språngande galen. Hur som helst, idag blev jag lite glad när jag sprang genom stan mot dagishämtningen. Det var aningen vår i luften igen och jag fick lite hopp om söndagens lopp. Det måste bara vara lite vårigt då, något annat går inte för sig. Jag kutade på. Rakt in på dagis och hämtade den minsta lilla människan.

Totalt 10 km i 4:49 min/km.

Kämpar på!

Är så trött på mina vintertights så imorse körde jag långkalsingar och tunnare tights över. Det var lite uppiggande ändå. Igår kväll låg jag och funderade på om jag skulle springa morgonens pass på band men bestämde mig till slut för att köra utomhus. Så det blev 3 km uppjogg. Sedan spänsthopp.

Därefter dags att köra tröskelpass på denna inte alltför inbjudande väg. Jag hade Icebugs på mig för säkerhets skull.

Kändes helt ok när jag sprang mot bron men när jag sedan vände om var det motvind och det blev ett jäkla kämpande för att hålla farten. Kanske att jag borde kört inomhus istället men för egen del så tycker jag inte riktigt att fartpassen på band går att jämföra med att springa ute. Hur man än gör så blir det en annan känsla. Men imorgon får vi se, då kanske jag drar mig inåt.