Kroppen var halvsugen på att springa fort när jag väckte den imorse. Huvudet också för den delen. Huvudet dessutom lite trött efter att ha drömt de mest märkliga och sorgliga drömmarna under natten. Men vi gick upp ändå och tog på oss kläderna. För er info så tog jag på mig tightsen med hål i. Jag ska nöta ner dem tills kylan försvunnit och sen ska jag elda upp dem.

 Värmde upp. Sprang förbi en taxibil som stod och pausade nere vid Lidingövallen. Chauffören vevade ner rutan och ropade hur glatt som helst: ”Gomorr´n, gomorr´n! Duktig flicka!” Flicka? Jaja, bara tacka och ta emot. Det hela var ju lite uppiggande och nu började skallen bli sugen på fart.

 Hoppade lite och sen satte jag fart. Helt ärligt, börjar tröttna så smått på att ruscha fram på cykelvägen bredvid bilarna. Jag längtar till stigar utan bilar och morgoncyklister. Full fart till mitten av Lidingöbron och sen tillbaka. Duktiga ben som orkade kuta på.

 Sen genom Konsttunneln och jogg hem. Totalt 10 km.

 Finito.

P.S. Ett tack till Olle idag. Jag åt nämligen en leverpastejmacka i bilen på väg till jobbet. När jag mumsade råkade jag tappa en liten leverbit mellan sätena. Den var helt omöjlig att få upp. Jag behövde en spetsig pinne för att lyckas, och det hade jag inte i väskan. Sen hoppade jag ur bilen vid jobbet innan Olle parkerade, och lovade att jag skulle fiska upp leverbiten senare. Olle blev väldigt arg och tyckte jag skulle fixa det direkt men jag orkade bara inte hitta en pinne runt Torsgatan. Sen när jag satt och drack kaffe här på jobbet kom Olle upp från garaget och informerade om att han fiskat upp leverbiten, fråga mig inte hur. Tack Olle.