Ojoj, mycket på jobbet innan jul. Hetsade ner till omklädningsrummet på lunchen och bytte om i sedvanlig raketfart.

 Och så på med vantarna.

 Hade inte riktigt koll på vädret, så jag tog mina Boston och drapå-dobbar utanpå och satte av ner mot Karlberg. Insåg snabbt att jag lika gärna kunde lämnat dobbarna i ryggsäcken. Det lite smarta med just drapå-varianten är i för sig att man också kan dra av dem. Men jag hade för bråttom, tanken var ett tempopass, så jag hade inte lust att stanna. Men det där med tempo är inte helt enkelt med all lös snö på gatorna. Och trottoarerna var knappt framkomliga pga alla gigantiska snöhögar. Nere vid Kungsholmsstrand var det aningen bättre. Sprang fram till Stadshuset och sen samma väg tillbaka till jobbet. Gillar den här lunchrundan, brukade för övrigt springa här när jag bodde på Kungsholmen för en massa herrans år sen. Ibland blev det barmark och det gick lättare att få upp farten (men då lät jag å andra sidan som en häst som kom klapprandes). Snittet landade på 4:35/km. Knappt värt att kallas för tempopass men ok då. Får dra till Bosön här snart igen.

Efter löpningen dusch. Hade väldans bråttom så när jag råkade tappa handduken på golvet och skulle ta upp den, råkade jag tjonga huvudet i den här.

 Aaaaaaj. Inte klokt vad arg man kan bli på en pappershållare.

Därefter lunch ur frysen på jobbet. Jag tog en asiatisk låda med nudlar och kyckling som jag åt framför datorn.

 I övrigt så har barnen fixat ett pepparkakshus hemma. Eller fixat och fixat… ska erkänna att det var Annas Original som fixade själva bygget. Vi fokuserade lite mer på det visuella, som ju också är väldigt viktigt!

 Finito.

Inledde dagen med en riktigt god frukost. En tjusig frukost på café känns extra värd pengarna när regnet öser ner utanför. Den här yoghurten med cocos, håll utkik efter den och slå till när ni ser den! Finns bland annat på Kaffeverket.

 Klockan 12.00 drog jag ner i omklädningsrummet och bytte om.

 Sprang bort mot Karlberg i skitvädret. 1 km uppjogg i 4:40-tempo och sen åtta km längs vattnet i 4:20-fart. Rejäl motvind ena vägen så det var bara att kämpa på mot vind- och regnväggen. Men jag tänker ändå alltid att kroppen gillar det, när den övriga dagen mest sitter framför en dator, i någon soffa eller mötesrum. 1 km nedjogg och sen en dusch som jag önskar hade varit varm. Istället var den iskall då det tar evigheter för varmvattnet att komma i duschen, och jag hade inte tid att vänta. Och sen den här kulinariska måltiden som Olle så otroligt snällt hade handlat åt mig. Haha, bara synd han glömde ta lite grönsaker. Men det är sånt man får leva utan när man har det så lyxigt att man får mat levererad de dagar man springer, jajamen.

 Nu framåt ska jag göra mitt bästa för att långsamt trappa upp löpningen. Det gäller att ha tålamod, hur mycket jag än vill kan jag inte bara hoppa upp till veckomängden där jag befann mig innan foten blev som den blev. Den känns annars helt ok när jag inte öser på för mycket men jag har ju inte heller utsatt den för hård fart eller tuff backträning än. Det får bli längre fram, jag känner ju att den fortfarande är svagare än min högerfot. Undrar hur lång tid det kommer ta innan den känns helt normal och totalt återställd. Men herregud, det kunde varit värre. Går fortfarande på rus över att jag ändå kan springa utan att ha ont.

 Åkte tidigt från Göteborg. Läser att NY Marathon blivit inställt. Sicken downer. Jag tänker på alla som tränat hårt och satsat mot detta, att liksom inte få det där efterlängtade crescendot. Men såklart fattar man att de ställde in, jag tycker egentligen det var konstigt att de inte bestämde sig tidigare för det. Vi åt lunch på McDonald´s och spurtade vidare mot Stockholm.

 Bytte om till springkläder så fort vi kom innanför dörren för att hinna kuta medan det ännu var ljust. Precis när jag gav mig av kom en hagelskur följt av ösregn. Aha, nä du vädret, så lätt är det inte, såklart jag ska springa. Och fort ska det gå.

 Joggade ner på gräset till Kyrkviken. Idag var det dags för tempopass. Jag satte av. Sprang först 10 km i stöten – de första fem gick på 4:20/km och resterande fem på 4:15/km (jag gillar att nollställa klockan och splitta tiden på 5:or). Två minuters vila och därefter ytterligare 5 km som gick i 4:09/km. På slutet passerade jag Kyrkogården (på asfalt, förlåt foten) där det var fullt av människor för att tända ljus i skymningen. Allhelgonahelgen är så fin, och sorglig. Tänkte på barndomsminnen från mormor och morfar i Västerås när jag flåsade förbi.

 Kändes faktiskt riktigt bra idag, skönt med fart. Foten ok. Saken är dock att den fortfarande är lite svullen och hård på undersidan så i nästa vecka ska jag genomgå en behandling. Det innebär att jag inte kommer få springa på sex dagar så jag passar på nu innan. Ångest över det? Nä inte så mycket faktiskt, det känns ok. Jag har faktiskt insett att man inte tappar så mycket på lite vila, springet finns där i benen. Men trist är det såklart. Det blir så tomt när jag inte får kuta och andas och bli genomtrött.

 Sen promenad hem. Och där: brasa. Och lördagkväll!

 Au revoir.

 Soliga höstmorgnar. Finns det något bättre? Rakt upp ur sängen och ner i springkläderna.

 Ser ni den silvriga grejen på min mage? Det är en sån där liten magväska som jag köpte på nummerlappsmässan i Berlin och som jag har min kamera i. Tycker den är rätt fin för att vara en ful magväska.

 Hur som helst. Först körde jag ett par kilometer uppjogg. Sprang ner mot Grönsta där det var lerigt och geggigt och bara några få spår kvar av Lidingöloppet.

 Min tanke idag var att köra lite tempo. 5km+5km+3km. Satte av längs Kyrkviken ut mot Elfvik. Första fem kändes ok. Kort vila.

 Sen ytterligare fem. I den bästa av världar hade jag här höjt tempot som jag brukar men det kändes svårt idag. Jag ville inte heller pressa på alltför mycket utan insåg att jag fick nöja mig med att känna lite fart, ja fart jämfört med de första dagarna efter loppet. Känner igen känslan från både Stockholm Marathon och Visby Halvmarathon, en känsla av att man närmsta tiden efter loppen känner sig…rätt kass. Nästan som att man blivit en sämre löpare. Jag fattar ju också att det är kroppen som behöver återhämta sig och man får påminna sig om, att där under, där finns det fortfarande mer att ge. Inte riktigt än, men snart.

 Kort vila innan jag sprang de sista tre. Mötte många andra löpare idag, verkar inte vara någon som kan motstå en sån här fin höstdag.

 Sen hem till lördagskänsla, kaffe, juice och gröt med hallon och färska blåbär. Idag blir en bra dag. Vi ska hem till fina vänner, känns härligt då jag varit rätt asocial på sistone.

 Lördag! Ja ni ser hur glad jag ser ut. Jag gillar lördagar. Vi vaknade och åt lördagsfrukost. För min del var det kaffe, croissant och stor portion gröt. Ett par timmar senare var det dags för det sista lite hårdare passet innan Berlin. Tempopass 5km+5km+5km.

 Gav mig ut i hösten. Första 5 km hamnade snittfarten på 4:25, helt ok då benen behövde lite uppvärmning. Nästa 5km låg snittfarten på 4:17 och sista 5km ökade jag tempot och snittfarten hamnade på 4:04. Man vågar ju knappt säga det för då kommer väl en förkylning, sträckning eller liknande men jag säger det ändå: jag känner mig i form (förutom pyttelite hosta). Jag känner mig stark i benen. Jag känner mig uthållig. Jag känner maximalt pepp! Nu vill jag trolla mig till nästa söndag när jag står där på startlinjen, frisk och redo. Utmaningen denna sista vecka, i alla fall om det kommer kännas som inför Stockholmsmaran, är att ta det precis lagom lugnt. Att ladda. Jag är inte så bra på det. Jag är bättre på att springa.

 Min fot då? Ja, den mår inte lika bra i för sig. Men jag har blivit ganska bra på att förtränga den. Dock, och detta vågar jag verkligen knappt säga, tycker jag att den kanske har blivit lite, lite bättre. De tre senaste passen har jag sprungit i mina Adizero Boston och jag vet inte om det är pga det, men jag tycker mig känna en liten förbättring. Vi får se.

 Juice och dusch. Eller: juice i dusch.

 Miao.

 När jag kom hem från jobbet var det dags för ett pass som hette duga. Den där lilla känningen i halsen hade försvunnit och jag kände mig i form. Det enda var en lite seg känsla men då körde jag knepet att borsta tänderna. Plötsligt blir man ju mycket piggare. Dessutom hade snälla Amanda gjort en ny Spotifylista helt till min ära så jag kände att jag bara var tvungen att springa.

 Oj, vad tuff jag ser ut här då. Jaja, idag ville jag få till ett rejält tempopass: 10km+5km+5km. Allt i bra tempo och med kort vila. Jag sprang ut mot Elfvik. Jag försöker springa tempopassen så flackt som möjligt men det är rätt svårt att hitta här ute, blev några rejäla backar samt en hel del motlut. Första 10 km låg snittet på 4:16/km. Trettio sekunders vila, mest för att nollställa klockan egentligen, och nu hade det blivit helt mörkt. Nästa fem sprang jag på diverse gångvägar för att slippa springa i kolsvart mörker och snittfarten låg på 4:13/km. Tjugo sekunders vila. Sista fem kilometrarna låg snittfarten på 4:09/km. Sen joggade jag hemåt i höstkvällen. Totalt 20 km i bra tempo. Foten inte helt glad men det kändes som ett bra pass för att känna på formen. Och när jag kom hem, ja då drack jag juice.

 Sov gott.