Ja här står jag igen. Redo för ett tempopass light. Idag Adios på fötterna för att testa känslan mot underlaget.

 Startade med 2,5 km uppjogg.

 Sen ökade jag upp tempot. Sprang 5 km in mot stan. Vilade 2 min. Precis här:

 Sen ytterligare 5 km. Ute på Djurgården var underlaget rätt kasst. Drivor av snö och isigt, och jäkla kallt i kinderna. Jag sprang på asfalten så gott det gick. Uppiggande var dock att jag stötte ihop Eva som också kämpade på i kylan. Piip. Och där hade fem km till sprungits. Därefter blev det ytterligare 6 km i lite lugnare tempo.

 Totalt 18,5 km. Sen blev det stretch och dusch. Och då upptäckte jag att mina tights har ett jättestort hål mitt i rumpan. Kolla bara när jag kikar ut genom hålet.

 Detta hål talar sitt tydliga språk och språket är riktat mot VÄDRET. Nu vill vi inte ha varken snö, vind eller kyla. Vi vill inte springa med hål i rumpan. Nä, vi vill springa med tunna tights och linnen. Och vi vill springa snabbt! Men i för sig, det kanske inte hänger på vädret.

 Ahh. Lördag. Sov skönt i en nybäddad säng. Vaknade och åt frukost. Vek flera ton tvätt som legat och väntat i tvättstugan hela veckan. Bytte lakan i barnens sängar och var allmänt huslig. Sen dags att springa! Hade hunnit bli lite varmare ute. Började med 2,5 km uppvärmning. Sen… tempo! Mot bron, genom Värtan och ut mot Djurgården. Sprang om en kille i Adios-dojor höjd mot Kaknästornet (visst kollar man alltid på skorna?). Längs Djurgårdskanalen, över bron vid Lilla Sjötullen och sedan längs andra sidan. 10 km! 2 min vila. Sedan dags att springa samma väg tillbaka. Nu mötte jag Adios-killen jag sprungit om och han gastade ”Grymt tempo!” till mig. När jag en stund senare skulle passera ett stort gäng hundägare framme vid Lilla Djurgårdsbron så ropade en tant ”Se upp! Här kommer en joggare!”. Joggare?! Jag rusade ju på i full sprutt! ”Grymt tempo” + ”Joggare” tar väl tyvärr ut varandra och blir till plus minus noll?

Alltid kämpigt sista biten hem efter bron. Det kommer en rätt seg backe där man får känna att man lever. Piip! 10 km! Sprang 1 km nedjogg och när jag kom hem kikade jag på klockan.

 Första 10 km gick i snittfart 4:03 min/km.

 Och sista 10 km gick i 4:04 min/km. Kände mig riktigt nöjd! Så mycket skönare att springa tempopass på helgen. Totalt 23,5 km. Sen gjorde jag banan- och mangosmoothie.

 Som jag drack i solen. Ser ju ut som att jag är i fjällen?

 För det ser väl ut lite så i fjällen va? Jag vet nämligen inte då jag aldrig är där och ogillar all typ av vintersport. Sen drog vi till ett soligt söder.

 Där åt jag en väldans god macka med ost, valnötter och honung.

 Hej då.

Idag vaknade jag och kände mig bara så trött på att dra på mig löparkläder. Kände egentligen för att duscha hemma, sen stå och hänga en bra stund framför vanliga garderoben och fundera på vad jag skulle kunna tänkas ha på mig denna 13/3-o3. Nuförtiden står jag ju nästan bara framför löpargarderoben och funderar över lämpliga kläder efter temperaturer och pass. Men jag masade mig upp och drog på mig de framlagda löparkläderna. Så till sist stod jag ändå utanför dörren såhär:

 Jag sprang 2,5 km uppjogg. Stannade sen här…

… där jag startade om klockan och satte lite mer fart. Sprang 5 km. Piip. En minuts vila på Tegeluddsvägen.

 Och sen satte jag fart igen. Men så sega benen var idag! Jag gillar egentligen inte att köra just tempopass utan att få vakna ordentligt, och helst äta lite innan också. Även om det funkar att kuta så vet jag att jag presterar bättre när benen fått mjuka upp sig lite mer. Dessutom så kände jag igen känslan från förra veckan. Backpasset dagen innan verkar ta en del på benen. Men men. Jag och benen kämpade vidare ut på Djurgården. Ytterligare fem km avverkade. Båda 5 km-intervallerna hade snittfart 4:12 min/km. Därefter blev det 7,5 km i 4:54-tempo. Totalt 20 km.

Stretchade benen ordentligt. Det var de värda efter att ha kutat på såhär tidigt. Efter dusch och allt såg jag sen ut såhär.

 Nu kanske ni tror att jag har löpartights på mig? Men icke. Det är vanliga brallor men jag känner mig ovanligt ”hemma” i dem då det känns som jag skulle kunna spurta iväg i dem när som helst. Särskilt med Nike Free på fötterna också. Därefter: frukost!

 Tralala.

 Idag ville jag gärna äta frukost innan  jag skulle springa. Men för att hinna smälta maten så fick jag ställa klockan tidigt (usch), äta och sen lägga mig en stund igen. Vid halv nio gav jag mig av. Började med 2,5 km uppjogg i det helt perfekta vädret; -5 grader och strålande sol. Därefter var det dags att nollställa klockan och höja tempot. Över Lidingöbron, genom Värtan och ut på fina Djurgården. 10 km, snittfart 4:09 min/km. 2 minuters jogg och därefter ytterligare 10 km, dessa gick i 4:07-fart. Ah, sån lycka att få springa i det här vädret! Avslutade med 1 km nedjogg så totalt blev det 23,5 km.

Jo, jag har funderat lite på milloppen som jag har framför mig och egentligen är jag helt osugen på dem. Inte osugen på själva springet och tävlingarna i sig, men om jag skulle satsa på en så bra tid som möjligt så borde jag dels anpassa träningspassen samt dra ner på mängden sista veckan för att ha pigga ben. Och inget av det är jag sugen på. Men ändå, när jag sprang idag slog jag ju mitt PB på milen och det gjorde jag även när jag sprang tempo i höstas – så jag känner att jag nog måste springa. Jag gillar inte den där miltiden jag har. Men det får nog ändå bli lite som det blir dvs jag kör nog på med min ordinarie träning och helt utvilade ben kommer jag inte ha.

När jag kom hem fick jag som vanligt skynda mig att stretcha och duscha. Sen drack jag också jordgubbssmoothie väldigt fort.

 För därefter var det dags att åka till Friends Arena med äldsta barnen för att se på Melodifestivalens genrep! Alltså, jag har knappt hört en enda låt innan detta men barnen var otroligt laddade. Ja, det har de egentligen varit sen i julas när de fick biljetterna i julklapp. Först fick man dock stå och huttra en bra stund utomhus. Tur det var soligt.

 Sen träffade vi vänner som hade extrabiljetter till superbra platser så plötsligt satt vi på parkett och viftade med såna här:

 Och såhär läskig såg man ut i ljuset:

 Sen satt vi där och klappade händerna och tittade på alla artister.

 Men tusen gånger roligare än att titta på alla som sjöng, var det att titta på barnens miner. Särskilt när Anton Ewald och Sean Banan kom in. Sen smet vi en stund innan det var slut för att slippa pendeltågskaoset. Ja ni, det var min lördag. Ajöss! (P.S. Åh så glad jag blir när trevliga bloggläsare hejar på mig, det hände faktiskt idag!)

 Startade med en bra lördagsfrukost. Kaffe, juice, gröt, mackor och croissant! Sen for jag runt hemma och packade upp resväskor, startade tvättmaskiner och allt sånt där som man skjutit upp hela veckan. Sen. Sen var det dags att ge sig ut!

 Nollgradigt så jag tog bara ylletröja och tunn väst. Jag brukar bli varm på en gång när jag börjar springa men idag, herregud så kallt och blåsigt det var. Var nära att vända om för att hämta en jacka men eftersom det var tempopass på schemat så tänkte jag att jag nog blir lite varmare efter uppjoggen. Det fick bli 2,5 km uppvärmning och sen startade jag om klockan. Idag skulle jag springa 10km+10km med 2-3 minuters vila mellan blocken. Satte fart. Jäkla väder. Stark blåst hela vägen och irriterande snö. Kämpade på och tänkte på Stockholm Marathon. Ja, man vet ju inte. Det kan bli ju faktiskt bli sånt där väder igen om det vill sig illa, lika bra att vänja sig vid att kuta i skiten. Genom Värtan som var lika blåsigt, över Gärdet och här minskade äntligen vinden lite. Ut på Djurgården, snurrade runt på en del av Marathon-vägen. Pang! 10 km. Joggade två minuter även om jag var rätt osugen på det. Kändes som jag precis kommit in i tempot. Sen var det dags att köra igång igen och springa sista tio km. Nu började det snöa rejält och efter Lidingöbron blev det plötsligt superhalt. Var nära att vurpa flera gånger och det var ett under att jag inte vrickade någon fot. Jag blir galen när jag ska springa fort och vädret sätter käppar i hjulet för mig! Sprang på så fort jag kunde och plötsligt visade klockan 10 km och jag stannade. Första tio km hade snittfart 4:17 min/km vilket kändes bra med tanke på blåsten. Sista tio km hade snittfart 4:09 min/km. Totalt 22,5 km. Såhär såg jag ut efteråt, liksom lite lidande efter att ha bekämpat vädrets makter.

 Kom hem till kattgos…

… och mexikanska brottare.

 I övrigt så har jag idag köpt Apotekets alla liniment.

 Jag masserar vaderna så gott som varje kväll och dessutom så har mina thailändska supersalvor tagit slut. De var värsta magic-grejerna, tog typ bort ont över natten. Som tur är kan jag inte thailändska och kunde därmed inte läsa på innehållsförteckningen vad de innehöll, lika bra det. Men. Nu får jag nöja mig med präktiga svenska grejer. Om någon ska till Thailand och råkar gå in i vilken mataffär som helst, kollar längst in i något obskyrt hörn av affären, så kan det hända att ni hittar de magiska salvorna. Jag betalar dyrt för dem! Jaja, nu ska jag se vilken av dessa svenska varianter jag startar upp med. Har lite känning på framsidan av ena smalbenet som jag måste smörja bort. Jo, jag köpte även rosor idag.

 En bra grej är att dela upp en bukett i massa olika små vaser. Då känns det som man får mer för pengarna. Ok, slut från mig.

 Idag var det lyxmorgon. Pga plåtning så kunde jag senarelägga min löpning en timme och därmed ge mig ut när det precis blivit ljust.

 Lätta skor på fötterna. 2,5 km uppjogg i den helt fantastiska morgonen. Tänk vad lite ljus kan göra. En grej som jag tycker är så jobbigt med mörkret är att jag har så svårt att få upp farten. Det känns som att man springer fort men tittar man på klockan så blir man alltid besviken. Efter uppvärmningen var det dags att nollställa klockan och köra tempopass. Sprang från Lidingö, genom Värtan och sen ut en bit på Gärdesfältet. Vände tillbaka och samma rutt hem igen. Tack alla snälla bilister som stannade och släppte fram mig när jag kom farandes i full galopp. 15 km tempo. Snittfart 4:13 min/km. Totalt 17,5 km denna onsdagsmorgon. Hem till oerhört snabb dusch och sen hopp in i bilen. Köpte kaffe och sån god macka på vägen.

 Sen brassade jag iväg till en fotostudio där jag ska hålla till tre dagar på raken och skapa reklam. Kul säger jag om det.

 Slut.

Idag sov jag på morgonen. Ja, till kvart i sju då Uma väckte mig. Men det är ändå sovmorgon och helgkänsla för mig. Helgkänslan är kanske ännu mer att inte behöva hoppa i löparkläderna direkt när jag vaknat, vilket jag i för sig gillar men helgen är nästan enda dagen då vi kan äta frukost tillsammans hela bunten. Så det gjorde vi idag. Och läste tidningen och skrotade runt rent allmänt hemma. Efter ett par timmar var det dags att ge sig ut i ljuset. För att få till en bra fartkänsla tog jag lite isblå kajalpenna, kan ju kanske ge lite fart, vad vet jag? Det stod nämligen tempopass på schemat.

 Sen gav jag mig av med mina gula Adios på fötterna. Efter ett par steg vände jag dock tillbaka och drog på mig Ice Bugsen istället. Det var rätt halt och det värsta jag vet när jag ska kuta fort, det är att behöva tänka på att inte halka.

 Bättre att ta det säkra före det osäkra. Sen var jag redo.

 Först 2,5 km uppvärmning. Sen nollställa klockan och tjong, höja tempot! Ville ha så flackt som möjligt men det är lite svårt här ute så jag sprang mot Ropsten. Precis innan bron tyckte jag ta mig sjutton att det var Lisa Nordén som kom cyklandes mot mig. Jag sprang över bron och isen var så vacker, som ett fint mönster med isblocjen som brutit sig loss och det mörka vattnet mellan blocken. Genom Värtan och förbi Gärdesfältet där jag fick väja kors och tvärs för alla passagerare som kommit med Talinnfärjan och nu promenixade som i ett långt tåg in mot stan. Ut på Djurgården och förbi museerna. Planen var egentligen att köra 5+5+5 km med en minuts vila, men det kändes bra och stabilt så jag sprang på. Vände efter en bit och tog samma väg tillbaka. På vägen hem sprack himlen upp och solen kom fram.

 Sprang 15 km i 4:12-fart. Med upp och nedjogg blev det totalt 18,5 km. Sån skön känsla att få upp farten utomhus igen! Gillar så oerhört mycket mer att springa ute än på band. Just styrkan i att förflytta sig själv, det är ju inte samma sak på band även om det också kan ha sin charm med rejält tempo. Fick dock lite ont i vänsterfoten (alltid vänsterfoten…) av Ice Bugsen, därför jag undvikit dem på sista tiden men idag behövdes de. Sen hem och stretcha med katterna i solen.

 Äta lunch, duscha och byta om.

 Och sen åkte vi till stan och åt glass.

 Pistage och kokos!

 Det var kärvt imorse. Kanske för att det var så tidigt, kanske för att det var så mysigt i sängen. Men jag lyckades ändå pallra mig upp, stoppa i linserna, ta på mig kläderna och ge mig av 05:45. Sprang in mot stan. Benen tunga och tanken på att få att kunna få upp farten kändes snudd på omöjlig. Jag sprang utan musik. Jag har haft en period då jag faktiskt lyssnat mycket på musik medan jag springer men nu vill jag bara ha tyst. Eller nä, jag kör just nu Naturens egen spellista dvs fågelkvittret. 7,5 km distans fram till Stadion.

 Ner till omklädningsrummet och byta om.

 Och ta fram mina små pryttlar.

 Och sen bara att köra igång på bandet. Eller, det var inte så bara. Det var faktiskt snudd på att jag sket i det hela när jag stod där, så jäkla osugen var jag på det. Men jag tog mig samman och så fort jag sprungit ett par minuter så kändes det bra och hjärnan var med på noterna. Detta blev det idag dvs samma upplägg som sist. Det är ungefär det jag hinner med på morgonen.

 Sen var jag trött! Och svettig.

 Flåsade en liten stund, sen var det dags att dra på sig ytterkläderna och springa vidare.

 Till min stora glädje hade min ylletröja hunnit torka medan jag sprang på bandet, så jag kunde dra på mig den igen. Alla extra kläder (läs tvätt) man kan undvika är uppskattat.

 Sen upp till verkligheten igen. Tre kilometrar till jobbet och dagens andra omklädningsrum.

 Totalt 20,5 km. Tack kroppen, tack för att du ställde upp på det här trots opeppet.