
Oj så tidigt klockan ringde idag. Mörkt ute. Ahh, just det, det var såhär det kändes hela vintern när man skulle upp och springa i becksvart mörker. Velade lite, var så trött, men mentaliserade mig fram i tiden till avslutat pass och kände att jo, jag ska visst springa. Lyckades tyvärr väcka resten av familjen en kort stund där trots att jag smög så gott jag kunde och gick på golvet precis där jag vet att det knakar som minst. Gatan öde. Månen uppe. Och jag med. Uppjogg ner till Kyrkviken. Där låg båtar upplagda och inplastade, kändes symboliskt på något vis. Jag satte igång. Även idag stod tempopass på schemat: 5km+5km+5km med ca en till två minuters vila mellan blocken.
Svårt att få in tempot där i början, dels för att benen var nyvakna men ännu mer för att det var så mörkt. Tycker altid det är svårt att springa fort när ögonen inte riktig ser. Och jag kunde inte heller se tiden på klockan pga mörkret. Första fem gick i 4:28-tempo. Kort vila, ljusare ute nu.

Nästa fem blev det således lättare att hålla koll på tempot, dessa gick i 4:12-fart. Kort vila. Och nu ännu lite ljusare ute.
Sista fem fick jag kämpa idag, snittet hamnade på 4:10.
Så skönt efteråt. Extra nöjd för jag såg både ett rådjur och en räv längs vägen, trevligt med sällskap när man sliter i mörkret. Sen snabbt hem för att packa ryggsäckar till friluftsdagar och raketdusch.





















