Lätt distans

En lugn mil, människoplågeri och allmän hypokondri.

Vaknade av vågskvalp på klockan men ute var det ingen sommar precis. Bara åtta grader när jag sprang in mot jobbet. Idag tog jag det lugnt, njöt mest av hösten. Såna här morgnar i stan alltså! Helt perfekt.

Men den här hypokondrin! Till och med när jag springer förbi folk som småhostar på gatan får jag panik. Håller andan och rusar förbi i full sprutt. Och blänger argt på dem!

Totalt 10 km. Sen blev det kaffe och The Strokes i duschen.

Värst idag var däremot att jag tvingades ta tunnelbanan en sväng. Vad jobbigt det är när man inte får springa överallt och måste gå ner i underjorden. Eller får och får. Såklart jag får springa men det vore ju dumt att landa på 17 mil samma vecka som det är marathon. Och jag dessutom har ett gnälligt knä.

Höll typ andan hela vägen och stod tryckt mot dörrarna. Dock blev jag som vanligt glad när jag klev av och såg favoritmärket på Östermalmstorg.

Varför utsatte jag mig då för tunnelbanan? Jo, för att ta mig till naprapat-Niklas. Men det var det värt. I väntrummet spanade jag in de här två:

Och sen blev det en sån där hemsk behandling igen men idag var det faktiskt inte fullt lika jobbigt. Det går åt rätt håll. Och dessutom så vet jag ju när jag ligger där, att det är bra. Efter detta hann jag med att gå till Apoteket. Jag lovar, de kunde sålt på mig exakt vad som helst där inne men det blev följande:

Den där Physiomer ska jag skölja näsan med varje kväll. ColdZyme sprayar jag vidare med och förutom att dricka juice med ingefära i kommer jag nu boosta upp med detta rör. Saken är att jag har en liten liten liten vag känsla av förkylning på gång. Jag har nyst ett par gånger så nu gäller det att mobilisera exakt allt som finns att tillgå. Även denna köpte jag hos Niklas. Inget mot förkylning men kan vara skönt att dra på knät innan jag kutar.

Ja som ni hör så är jag i mitt esse just nu vad gäller hypokondri. Det blir ju så när det närmar sig, och ännu mer när jag inte får springa så mycket som jag egentligen vill för då går huvudet igång på annat. Annars två grejer:

1. En bra mask! Vi köpte den i Köpenhamn för 20 spän och jag tycker den är så rolig och kass på samma gång. Här är Uma i den.

2. En tjusig ryggsäck som jag fått! Med insydda reflexer! Proffsigt! Hoppas den sitter som en smäck. Återkommer i ärendet.

Nu ska jag gå och skölja näsan och spraya munnen och massera vaderna och stretcha knät och dricka te och C-vitamin. Och ja, vi hörs!

Jag och dimman.

Det var overkligt imorse. Så dimmigt var det. Nio grader och alldeles vitt.

Mina fötter längtade efter mjukt underlag och min näsa ville känna skogsdoften, så jag sprang inte in mot stan utan ut mot Elfvik. Förbi båtarna.

Och vidare in i det vita.

Det var så vackert och höstigt, att jag nästan smällde av. Alldeles tyst, bara jag, dimman och alla höstdofterna. Jag tog det väldigt lugnt, för höftens och knäets skull. Sprang och tänkte på, att förra året precis vid den här tiden, så bråkade min vänsterfot med mig. Alltid är det något när det gäller… grrrrr. Men ahh, jag kunde bara inte sluta ta kort, allt var som målningar.

Sen vände jag hemåt igen. Tur man hittar vägen!

Nästa hemma igen såg jag två veliga rådjur en bit bort.

De stod där stilla, som att det var första gången de hamnat i ett radhuskvarter och inte visste vad de skulle ta sig till. Jag sprang närmare och sa hej.

Totalt 10 km. Det var dagens enda spring. Denna vecka ska jag göra mitt bästa för att dra ner lite på mängden. Eventuellt blir det nu några lugna dagar för att inte förvärra känningarna, det beror på hur det utvecklar sig. Men i övrigt kan jag berätta två saker:

1. Att jag idag gått under namnet Domaren. Ja, ni ser ju varför.

2. Jag har köpt ett nytt sportlinne. Mycket nöjd med detta. Funderar på att köra det i Berlin för det var väldigt mjukt och skönt. Och jag hoppas såklart på bra väder så man kan köra minimalt med kläder för att få upp race-känslan.

Hon i kassan frågade om jag testat modellen innan och om jag i så fall tyckte det funkade bra med pulsbandet. Va? Jag som bara tyckte det var snyggt med de där knapparna! Det var visst för pulsbandet. Själv springer jag ju aldrig med sånt. Nix, nu blir det gymboll och styrketräning. Vi hörs!

Lätt och hårt! Och annat jox!

Började dagen med att kliva ut genom våra syrénbuskar. Efter att ha sovit lite smårisigt sådär. Trots min kuddspray!

Drog på mig ryggsäcken och sprang in mot stan.

Inget att klaga på vad gäller vädret. Jag blir fullkomligt galen av lukten utomhus på morgonen. Friskt och höstruttet på samma gång – jag älskar den! Kan man få den som parfym?!

Sprang förbi byggjobbarna vid Husarviken. De stod utomhus och drack kaffe och snackade och det såg så trevligt ut. Jag känner mig rent allmänt lite nära byggjobbarna då vi tenderar att vara uppe och ”jobba” vid samma tider. Mina ben jobbade dock inte så hårt just då, de var lite morgontrötta. Jag blev hur som helst otroligt sugen på kaffe och bestämde mig för att ta en liten extrasväng förbi Kaffeverket för det hör man ju på namnet, att de kan det här med kaffe.

Där var de snälla och jag fick köpa kaffe fast de egentligen inte hade öppnat än. Ah så god den var. De flesta bra caféer öppnar först kl 07:30 här i Stockholm, det tycker jag är alldeles för sent! Jag försöker ofta vara riktigt tidigt på jobbet för att hinna med allt jag ska och jag tycker det hör en storstad till att öppna upp sina caféer och bagerier senast 07:00. På tal om städer: när det är såhär soligt och fint – det känns så internationellt i stan då. Jag fick ett oproportioneligt stort längt efter London när jag stod där på gatan och drack kaffe.

Sen duschade jag och tada! Tog fram en nystruken skjorta ur, nä inte ur ryggsäcken, ur mitt skåp. Jag hade proffsigt nog fraktat dit den redan igår.

Jag börjar få det riktigt hemtrevligt i mitt lilla skåp, släpar dit mer och mer grejer. Sen jobbade jag. Mitt jobb är på det viset att det inte alltid syns att jag jobbar och sliter. Kolla här där jag sitter helt avslappnad i en fåtölj och till synes dagdrömmer – ni ska veta att min hjärna går på högvarv!

På lunchen blev det mer spring. Skyndade mig iväg, jag hade mycket att göra! Uppjogg och därefter tempopass. Hade tänkt dela upp passet på tre block men ändrade planen och slog ihop de två första blocken till ett för att hinna – på lunchen är varje minut dyrbar! Efter första blocket en kort paus.

Just det, ursäkta alla ni lunchätare som jag flåsade förbi när ni satt där i godan ro med er mat, men det kunde inte hjälpas. Det blev ett riktigt bra pass i fin fart men jag hoppas att farten ska kännas ännu lite lättare när jag så småningom lättar upp träningen… Totalt 16 km. En annan rolig grej är att Febe har börjat på basket. Jag älskar basket och spelade det som liten och tonåring i massa år. (Jo, man kan spela fast man bara är 164 cm lång). Jag har försökt med barnen tidigare men ingen har nappat trots (eller kanske på grund av av?) mitt stora pepp men nu kanske så… Jag blev helt nostalgisk när jag klev in i Hersby, fick gåshud av alla matchminnen jag har därifrån.

Två saker till bara:

1. Jag har vägt mina vanliga Adios 2 och mina nya Adios Boost. Jag har tyckt att Boosten känns aningen tyngre och mycket riktigt. Mina vanliga Adios väger (i storlek 39 1/3) 183 gram och mina Adios Boost i samma storlek väger 193 gram. Kan det vara möjligt att jag känner skillnaden på 10 gram?

2. Tro´t eller ej men jag har saker att säga även utanför löparspåret. Jag är med i senaste numret av tidningen Icon och babblar kort om mitt jobb, men lyckas givetvis flika in lite löpning också. Såhär ser det hela ut och ni ska veta hur mycket jag vlil ha den här satans skinnvästen från BLK DNM som jag fick ha på mig på plåtningem. GAAH!

Slut för idag.

Lite spring och inskolad på jobbet!

Och… där var det vanliga livet igång igen. Barnen på fritids och dagis, med extrakläder på hyllan och gummistövlar och galonbyxor på sin plats. Och vi på jobbet, med datorerna på sin plats och en kaffekopp bredvid. Efter varje sommarlov slås jag av samma sak: hur sunt man lever på sommaren. Ute i frisk luft hela dagarna, man cyklar hit och dit, badar, äter bär, går barfota och ja, lever liksom lite närmare naturen. Man lever även närmare glassen kom jag på nu. En hel del glass har det blivit när jag tänker efter. I alla fall, jag kände mig helt enkelt som ett djur i bur idag första dagen på jobbet. Men snart är man varm i kläderna och sen börjar det blåsa och bli höstigt ute, och då är det rätt mysigt att sitta och kura på ett kontor. Och använda hjärnan! Det är kul. Jag har ju mest använt benen sista tiden.

Idag har det inte blivit så mycket spring. Jag ska nämligen träffa Pekka och göra ett test och var därför tvungen att vila benen lite idag. Men 10 km lätt distans blev det när jag vaknade.

Det var så höstigt ute. Sådär perfekt kyligt och det luktade liksom nytt ute. Och vägarna… ahh vad de var vackra där i morgonsolen.

Totalt 10 km. Åt gröt när jag kom hem men var fortfarande hungrig så efter dagislämning stannade vi och köpte kaffe och varsin sån här:

Har man inte en ny ryggsäck och pennvässare när höstterminen startar så kan man väl åtminstone få en god macka. Jaha, nu blir det magstyrka! Hej då.

Gotland 29 juli-4 augusti.

Det här med att vara utan internet om dagarna, så som vi är här på Gotland. Det är ganska intressant. Hur ens dagar faktiskt påverkas och blir annorlunda. Både jag och Olle är annars tyvärr rätt bra på att hela tiden pumpa in mail och kolla upp en massa pryttlar. Oftast ganska onödiga pryttlar, ja som åtminstone kan vänta några timmar. Men här gör vi plötsligt inte så, för det går inte. Och att slippa se den andre utan en mobil konstant i näven, det är rätt trevligt. Härmed lovar jag att göra mitt bästa för att fortsätta på det här stenåldersviset när vi kommer hem. Haha, får se hur det går med den saken, man har sagt det förr om man säger så.

Jo, jag har även funderat på bloggen. Jag har faktiskt gillat att göra mina inlägg veckovis. Dels har bloggen fått mer rimliga proportioner, ja särskilt just här där det blir sånt ståhej så fort man ska hitta nät. Men jag har faktiskt även gillat att springa ”i ensamhet” i veckorna. Och därefter summera hela rasket. Själva dagbokseffekten att skriva om varje dag, den gillar jag ändå – av helt egoistiska skäl. Jag funderar vidare men det kan hända att bloggen fortsätter på det här viset.

Annars har löpningen fortskridit enligt plan och utan missöden – och detta är jag oändligt tacksam över. Sen jag hade problem med plantar fasciit så är jag verkligen just tacksam och vet att inget är självklart. Denna vecka landade på 22,4 mil. Det har varit flera tunga mängdveckor på raken, och att kroppen (och huvudet!) ändå orkat med att kuta rätt fort på en del pass, det känns bra. Nu håller jag tummarna för att jag får fortsätta vara hel och frisk hela vägen till Berlin. Nä nu kör vi då, såhär har mina gotlandsdagar varit:

Måndag

Oftast försöker jag se till att ett av mina två löppass per dag (ja de dagar jag kör två) passerar under radarn. För att förtydliga: under familjeradarn. Dvs att det ena passet passerar obemärkt förbi. Bäst är t ex när man lyckas klämma ett par mil och ingen märkte det, oftast för att de sov. Det här funkar absolut inte alltid, ibland märker familjen av båda passen. Och ibland märker de inte av något.

Här nere på Gotland har jag gjort mitt bästa för att mina morgonpass ska passera under radarn. Därför har jag rätt många morgnar satt klockan och så var det även i måndags. Upp ur sängen 06:15 för att hinna. Målbilden var att vara tillbaka till frukosten.

När jag väl tagit första steget ångrar jag aldrig den där väckarklockan. Ok då, bara ibland. Men inte idag.

Jag tog en längre tur. Sprang bort till Augstens.

Fina kossor som stirrade ut mig.

Hela tiden hängde regnet i luften men det kom inga droppar. Sprang vidare en bit längs vattnet innan jag vände om.

Totalt 18,5 km. Sen fortsatte vädret att vela en stund för att slutligen bestämma sig för att regn var dagens grej. Men luften var alldeles varm så vi åkte till Burgsvik och badade i hamnen.

Med oss hade vi en massa nyttigheter.

Sen gick vi runt i Burgsviks trädgårdsland. Synd bara att vi redan hade köpt grönsaker i affären.

När vi kom hem somnade jag. Men det som var bra var att jag samtidigt fyllde någon slags funktion i Umas lek, typ var en sovande patient eller något, så hon var nöjd och jag med. Sen pallrade jag mig ut igen.

Nu hade vädret bestämt sig för att ösregna men tro inte att det stoppade mig! Jag malde fram längs vägarna och kände mig som Rocky. Totalt 17 km så dagens total blev… nu ska vi se… 18,5+17= (huvudet har gått ner i semestermood)… (tur det finns miniräknare på datorn)… 35,5 km! När jag kom hem var alla borta så jag drog in i lekhuset och gjorde lite styrketräning i min ensamhet.

Detta medan The Beatles tittade uppfodrande på mig.

Avslutade måndagen med att kolla på The Fall. Åh, så obehaglig. Åh, så bra. Se!

Tisdag

Det var grått och duggade lite när jag gav mig av på morgonens distans.

Det doftade så otroligt gott. Från havet, ängarna och när jag sprang där under träden med kaninerna som hoppade framför mig och tittade upp, så tänkte jag att det här, att springa utan press, steg för steg framåt, och bara ta in allt – det är allt bra fint. Men kanske uppskattar jag just detta för att inte varje pass är sådär fullt av njutning? I alla fall inte i stunden, efteråt känns det mesta bra.

Det var en märklig känsla utomhus. Dimmigt, varmt och riktigt fuktigt.

Havet och himlen gick inte att skilja från varandra. Totalt 10 km. Lång, skön frukost och jag vet inte hur många koppar kaffe jag drack. Ute hade regnet kommit igång ordentligt. Jag var präktig och lagade till kvällens köttfärssås. Och sen gav jag och barnen oss av i regnet, och lånade dessutom två av syrrans barn. Först åkte vi och köpte lammkorv på en gårdsbutik som jag så många gånger sprungit förbi. Sen ville alla till Hoburgen. Jag älskar att åka till såna där ställen i ruskväder. Herregud så vackert det var.

Regnet vräkte ner, vi hade vindrutetorkarna på högsta hastighet och såg knappt något ändå. Vi klev ur bilen och traskade runt en stund.

Helt genomblöta avslutade vi med glass på Körsbärsgården. Sen åkte vi hem och gjorde varma mackor och alla fick ta av sig sina genomblöta kläder och käka i pyamas. Sen låg jag i sängen med Ali.

Att lämna en varm katt kan vara bland det svåraste som finns. Men jag lyckades masa mig upp och byta om till spring. Och om nu morgonpasset var njutningsfullt kan jag meddela att eftermiddagens pass var rena motsatsen.

Jag värmde upp i regnet. Det öste ner. Sen var det dags för tre tempoblock. Herregud, vad hade jag gett mig in på? Regnet ökade i styrka och piskade mig i ansiktet och så rejäl vind ovanpå det. Gaah, jag kämpade på men det var verkligen en bedrövlig syn. Kort paus. Jag vred ur linnet som kändes som det nu vägde något kilo extra av allt regn. Nästa block var lika illa, det var fan som ett jäkla skämt det hela. Mina linser höll på att åka ur ögonen på mig, så mycket regn var det. Ungefär samma känsla som att simma under vatten med öppna ögon – jag skämtar verkligen inte. Kort paus och sen vidare med sista blocket. Sista 3 kilometrarna var ändå helt ok, nu avtog regnet och jag slapp motvinden, men vid det här laget var jag helt slut. Precis när jag var klar så slutade det regna och jag kunde jogga ner på ett värdigt vis. Totalt 21,5 km. Tiderna inte de bästa i mannaminne men jag gav ändå mig själv väl godkänt för det var fasiken en bedrift att genomföra det här passet. Och nä, någon njutning var det absolut inte. När jag kom hem blev det kokos för hela slanten, var tvungen att vältra mig i sånt jag gillar.

Och efter det kändes det bra, men vid det laget var jag ju torr och hade myspyskläder på mig. Därefter middag!

Spaghetti och köttfärssås. Oj det var så gott. Tog om tre gånger.

Onsdag

Den blå himlen var tillbaka när jag vaknade. Smög upp och klädde på mig. Mina vanliga Adios var genomsura efter gårdagen så jag tog mina Tove-Adios på fötterna.

Det låg dimma över fotbollsplanen. Väldans fint.

Sen väntade jag på att Nils skulle bli redo, vi skulle köra tröskel tillsammans.

Uppjogg och sen vanliga rundan. Skönt för ögonen att se blått hav igen. Vi slet på bra, hetsade varandra och kunde klocka en bra tid. Alltid en skön känsla att ha avverkat dagens hårda pass redan runt sju på morgonen, och dessutom var det mitt sista med Nils då de skulle åka hem dagen efter.

Totalt 11 km. Vid lunch åkte vi till Hamra Krog och jag grundade inför dagens andra pass med en pulled pork hamburgare.

Allvarligt. Den var så fruktansvärt god. Efter detta blev det en av de skönaste grejerna med semester: vilostund hemma i soffan. Just att slumra i sådär femton, tjugo minuter. Man börjar med att läsa lite, för att inse att man plötsligt får läsa om varje mening minst tre gånger, för att sedan inse att man inte ska läsa utan bara sova lite. Det enda var att jag var aningen seg när jag väl skulle ge mig av på lite distans.

Men jag kände också att morgonens pass tagit på krafterna så det var bara att låta benen springa i det tempo de ville. Vädret var allt bra konstigt. Regnet öste ner när jag stod ombytt och klar men då jag öppnade dörren slutade det plötsligt för att kort därefter klarna upp till en fin sommarkväll. Tur det för jag hade nog med blöta kläder och dojor hemma efter tisdagens skyfall. Totalt 14,5 km så dagens total blev 25,5 km.

Torsdag

Vaknade… och låg kvar i sängen. Herregud så skönt. Insåg att jag gått upp och sprungit nästan varenda morgon. Men idag var det långpass på eftermiddagen och vila fram till dess. Vi cyklade till stranden.

Vi hade nybakade croissanter med oss. Och jag en riktigt intressant bok.

Det gick ingen som helst nöd på oss. Dessutom så fick jag ett jättestort sandansikte tillägnat mig. Jag ser tuff ut!

Framåt eftermiddagen bytte jag om.

Febe sa att hon skulle visa hur jag alltid ser ut på bloggen. Tja, det stämmer ju rätt bra måste jag säga.

Sen gav jag mig av. Vanliga turen till Hoburgen och tillbaka. Kände att benen hade fått vila hela dagen för de var rätt pigga. Jag anser att Gotland är rätt platt men den här rutten är faktiskt rätt kuperad. Alltså inga branta backar men såna där långa smygande backar som ändå tar en del kraft. Totalt 38,5 km i 4:41 min/km.

Fredag

Fredag! Började med ett tröskelpass.

Herregud sicken fin morgon. Tyst. Det var någon som sa att det bara är på morgonen man kan äga världen.

Det kändes lite ensamt utan Nils. Jag har insett att det ger ganska mycket att ha någon att fajtas mot, jag skulle nog kunna förbättra mig mer om jag sprang ihop med andra. Jag kör ju så gott som 100% av mina pass själv, vilket jag på många vis gillar – men framförallt är det ofta enda sättet för mig att få ihop det. Men hur som, jag körde min vanliga runda. Tjong!

Det bästa jag vet är att bara helt sonika lägga mig på marken när jag är klar. Måste sett ut som jag dött. Totalt 11 km.

Sen hade vi sån jäkla härlig dag på stranden. Klarblå himmel, kaffe, tidning, bok, bad, kakor, sandaffär… ni vet. Och alldeles stilla. Inte förrän senare på eftermiddagen gav jag mig av på mitt andra pass.

Nu börjar semestern så sakta gå mot sitt slut. Jag saknar redan vägarna, havet… allt.

Totalt 16 km i 4:41 min/km. Stannade vid stenstranden för att bada.

Olle och barnen hade tänkt samma sak och kom precis i samma ögonblick. Perfekt, tänker alltid att jag vill att de ska vara där när jag tar mitt avslutningsdopp. Vi kastade maneter på varandra.

Badkrukan är knappt någon badkruka längre!

Sen drog vi hem.

Finito.

Lördag

Sovmorgon, sov ända till åtta! Har inte sovit så länge på hela semestern, vilket i för sig är galet. Vi hängde på stranden hela förmiddagen, det var magiskt. Senare på dagen var det dags tempopass. Alltid lite ångestfyllt innan, särskilt när det var så varmt ute och jag visste jag skulle ligga och svettas på vägarna… länge. Smorde in mig med vaselin under armarna.

Får såna jäkla skavsår av linnet i den här värmen annars. Gjorde en dålig liten fläta.

Sen värmde jag upp. Larvigt egentligen att man behöver det när man redan är så varm av värmen… Därefter var det i alla fall dags för 10+10 km. Första blocket kändes lätt och bra och värmen var faktiskt inte så farlig. Blev dock fruktansvärt arg på en idiotbilist som körde så jäkla nära mig trots att det bara var jag och han på den lilla vägen, och jag höll mig nära intill kanten. Jag hytte med näven som en gammal tant efter honom! På tillbakavägen fick jag motvind och nu var det tuffare. Hade egentligen velat komma ner i tid på andra blocket men det gick inte riktigt vägen. Ah, längtar efter ett vindstilla tempopass. Avslutade med 3 km nedjogg och ett bad i hamnen. Totalt 26 km.

Söndag

Dags för veckans andra långpass. På lördagkvällen klurade jag på när jag skulle springa det och bestämde mig för att springa iväg riktigt tidigt på söndagmorgonen. Det är så få semesterdagar kvar och tanken på att inte få hänga med gänget på stranden på förmiddagen, den klarade jag inte av. Jag vaknade av en jäkla fluga runt fem, vilket i för sig var bra, för då passade jag på att äta en macka. Sen somnade jag om en stund. Klockan ringde, jag klev upp och bytte om. Gav mig av hemifrån runt halv sju.

Det är väldigt ovanligt att jag springer ett långpass såhär tidigt. Jag brukar vara noga med att äta rejäl frukost innan men vadsjutton, såhär fick det bli idag. Och jag hade ju i alla fall en limpmacka i magen. Och vatten och en energigel med mig. Det var helt öde ute. Jag hade kameran med mig men i och med att jag hade handvattenflaskorna i händerna, och inte ville stanna, så blev det inte en enda bild längs vägen. Men jag sprang där i ensamhet och såg solen skjuta undan molnen som var på himlen när jag gav mig av. Det klarnade upp och var sådär perfekt varmt och ingen jobbig vind att kämpa mot. Tänkte att jag borde bli hungrig men nä, faktiskt inte. Lite morgontrötta ben men efter någon halvmil vaknade de till liv. Vid 26 km drack jag energigelen (ja eller sån där ”energidrink” som de kallas) för att i alla fall ge kroppen något trevligt. Efter tre mil började det bli varmt och jag såg stranden och havet framför mig. Jag hade bestämt med Olle och barnen att jag skulle möta dem på stranden och när jag bara hade någon kilometer kvar och jag kom kutandes längs havet, såg jag dem långt där framme. Då fick jag ett sånt lyckorus i mig!

Totalt 40 km. Oerhört skönt att ha hela dagen kvar, jag får nog göra om det här morgonlångpasset. Det var den veckan. Med mina 22,4 mil så satte jag nog ännu ett lite nytt personligt mängdrekord, yeay! Det ska firas med Razzle Dazzle-glass. Och sen kommer kompisar på middag. När vi hörs nästa söndag är det från Stockholm. Jag längtar faktiskt så smått efter mina gator där hemma.

Adieu!

Gotland 22-28 juli.

Veckan har återigen bestått av många gotlandsmil och nytt mängdrekord – och flera väckarklocksmorgnar. Men även min storasysters 40-årsfirande, semesterns första moln och skruttväder, ett storslaget besök till Stora Karlsö och ett kallt besök i Lummelundagrottorna.

Måndag

Hade ställt klockan på 06:00. Det är inte riktigt någon semesterkänsla men idag var det dags för en utflykt till Stora Karlsö så då fick det bli väckning för att hinna med lite distans på morgonen. Första dagen som det är molnigt. Då ser allt plötsligt annorlunda ut.

Jag har sett ovanligt få kaniner den här sommaren men idag var det som att de plötsligt dök upp överallt. Små ungar som skuttade över vägen här och där. Totalt 9 km.

Sen packade jag ihop vår matsäck. Hade gjort jäkla lass pannkakor på kvällen.

Olle tyckte det kunde räcka med mackor men icke. Det blir alltid en roligare utflykt när man har pannkakor med sig, så är det bara. Dessutom är jag allmänt livrädd för att behöva gå hungrig – ytterligare en noja som kommit med löpningen. Det är faktiskt en av de värsta sakerna jag vet så det gällde att säkra upp med både mackor, pannkakor och frukt.

Vi tog bilen till Klintehamn och sen båten ut till Stora Karlsö. Har aldrig sett så många människor med enorma kikare och kameraobjektiv på en och samma båt. Jag kände mig som en riktig amatör med min lilla kompaktkamera. Nu hade himlen klarnat upp och solen sken, men det var riktigt blåsigt. Och ute på den här vackra fågelön blåste det om möjligt ännu mer. Tur jag hade gummisnodd med mig så jag kunde undvika enormt sockervaddshår. Men hörrni. Landskapet. Herregud så vackert. Man kunde knappt tro man var i Sverige.

Vi promenerade till Vandrarhemmet. Uma tröttnade redan efter 300 meter men kämpade på hela vägen. Ja, tack vare mutor om kex vid framkomst. Ser lite läskigt ut det där vandrarhemmet, på ett bra vis.

Högst upp i vandrarhemmet är fyren så dit gick vi såklart upp.

Vi hängde på ön hela dagen. Det var verkligen exotiskt för ögonen. På hemvägen var det dock rejält vågigt och det var nära att jag kräktes där på båten. Fick gå in i mig själv och apatiskt stirra ut på horisonten. Tillbaka i Klintehamn bytte jag helt vimmelkantig om i bilen.

Sen åkte jag med gänget till Havdhem där jag hoppade av för att kuta sista biten hem. Sträckan Havdem-Grötlingbo kan vara en av de tråkigaste vägarna att kuta på. Inget fint att titta på och väldigt trafikerad. Jag sprang som alltid mot trafiken för att ha uppsikt. Och tur var det för jag blev snudd på påkörd av en drömmande man som satt och petade i näsan vid ratten och körde alldeles för långt ut i vägrenen. I sista stund fick han dock syn på mig, släppte näspetningen och väjde. Och då var jag ändå klädd i grönt och rött för att synas men jag vet, inte en helt optimal väg att springa på. Framme vid Grötlingbo öppnar landskapet äntligen upp sig och det blir fint igen. Men det var egentligen inte förrän jag svängde av mot Fide som det blev lugnt och jag kunde fokusera på löpningen istället för bilarna. Och på den fina kvällen.

Jag sprang förbi Fide, Öja och Hamra. När jag stannade utanför vårt hus visade klockan på 26 km. Snittfart 4:34 min/km.

Perfekt distanspass (om man bortser från första biten). Sen grillade vi hamburgare.

Tisdag

Riktigt molnigt på morgonen och ingen blå himmel i sikte.

Rätt trött i benen men klämde ändå 12 km.

Det är ändå lite skönt med en mulen dag. Vi hann städa, baka citronkaka och joxa runt hemma. Ja, tills det var dags för tempo. Någon måste stått bredvid och sagt något riktigt kul till mig här på bilden för a) jag hatar att låtsasskratta på bilder när jag tar dem själv och därmed inte har något att skratta åt 2) så kul tyckte jag inte att det var att ge mig ut och kuta när de andra skulle dricka kaffe. Särskilt inte då det blåste som satan.

Det blåste så mycket att jag tog på mig en t-shirt – första gången här på Gotland faktiskt. Ångrade mig dock genast, har vant mig vid att kuta runt som en inföding med lite kläder. Idag blev tre tempoblock. Jag sprang och sprang men det kändes som en tecknad film när man inte kommer någon vart, åtminstone inte upp i önskat tempo. Hoppas det gav något ändå då intensiteten ändå var hög. Psyke ger det åtminstone för det är bra frestande att lägga ner det hela och bara köra distans när det är sådär vindigt. Första pausen tog jag här. Fint bredvid vägen.

Kutade vidare. Testade alla väderstreck men ingenstans blev det vindstilla. Andra pausen tog jag här. Min tröja känns lite malplacé i landskapet.

När passet väl var avverkat (de två sista blocken gick ändå helt ok fartmässigt) så joggade jag ner ordentligt och sen klättrade jag runt här lite.

Kan inte få nog av de här raukarna. Totalt 22 km så dagens total blev 34 km.

Onsdag

Vädret fortsätter att vara grått så på kvällen bestämmer vi oss för att åka till Lummelundagrottan på onsdagen. Därmed fick jag sätta klockan på ringning (igen!). Upp tidigt och köra tröskelpass.

Benen kändes ovanligt pigga för att vara på morgonen. Eller så var det bara önsketänkande. Nere vid havet har två gamla bussar slagit läger.

Och en bit bort har något hängt upp en kvarglömd sjal så det nästan såg ut som en konstinstallation.

Och precis här satte jag igång med tröskelpasset.

Jag tyckte det gick snabbt och kände mig pigg men när jag till slut stannade klockan så hade det inte alls gått så bra som jag trott. Konstigt. Ibland när man känner sig kass går det riktigt bra och tvärtom.

Totalt 9,5 km. Bara att duscha, glömma passet och dra till grottorna istället.

Kallt var det där nere i underjorden, bara åtta grader. Guiden vi hade, han kan max ha varit 11 år. Eller ok, kanske 14 – max! Trots sin ringa ålder berättade han lugnt och värdigt om stalakiter, sediment och bergarter. Blir så imponerad av ungdomar som kan prata sådär inför massa vuxna och inte tycker det är pinsamt. Han frågade efteråt om man hade frågor och ja, det skulle ha varit hans ålder då men jag lät bli. Hur som helst drog han hela historien om de tre pojkarna som upptäckte grottan på 50-talet och utforskade den i hemlighet flera år. Men jösses vad hungrig jag var där i slutet av grottan, kunde inte alls ta in mer fakta om de där tre pojkarna, hur duktiga de än var. Vi skyndade oss in till Visby och åt crêpes.

Och på vägen hem var det bara att göra en repris av måndagen. Fast idag hoppade jag över tristesststräckan och nöjde mig med att kliva av vid Öja.

12 sköna kvällskilometer. På kvällen badade vi i sommarens kanske finaste kväll.

Ungarna var så fina när de höll på med båtar och krokodiler att Olle och jag satt tårögda där på stranden.

Jaja, så är det att vara förälder. När det blir för fint så slutar det alltid med gråt.

Torsdag

Återigen en väckarklocksmorgon för idag fyllde min syrra 40 år! Nu körde vi inte tårta på sängen men det vankades eftermiddagsfirande så jag fick kravla mig upp vid sexsnåret, äta mackor och fil, somna om, gå upp och gratulera syrran och sen ge mig ut på långpass redan strax efter klockan åtta.

Idag var det perfekt löparväder, mulet men ändå varmt och inte så blåsigt. Huvudvärken försvann men benen… de var trötta idag. I för sig inte så konstigt när jag insåg att det här var mitt tredje långpass på sju dagar. Men jag och benen malde vidare hela vägen till Hoburgen. Sista biten dit fram är verkligen fantastisk; slingrande vägar som att man vore i Toscana. Sen vidare längs havet med klipporna på ena sidan, över alla fårgaller och sen blir det rak asfalt sista biten. När jag är nästan hemma så möter jag en dam på cykel. Jag känner igen henne och inser att jag nog passerade henne när jag precis gav mig av för hon frågar mig: Springer du fortfarande?? Totalt 38,5 km. Bra jobbat benen! Sen blev det firande av min fina storasyster som nu faktiskt blivit stor.

Men syskon. Man blir ändå aldrig riktigt stora för varandra eller hur?

Fredag

På fredagen fick jag med mig Nils på morgonens tröskelpass. Och tur var det för när jag gick upp där vid halv sju var jag så satans trött och sängen så himmelskt skön, särskilt med det öppna fönstret och den svala morgonluften. Fast jag hade ändå lite revanschlust i mig då jag inte tyckte att onsdagens tröskel gick som önskat. Vi värmde upp i tystnad i 3 km och sen satte vi av längs havet. Det är lite lurigt där vi kutar; det är en hel del stenar och gropar så det gäller att se var man sätter fötterna och parera. Vi springer fram och sen tillbaka samma väg och får även ett par små backar att kämpa i. Helt perfekt. Att det dessutom är så fruktansvärt vackert gör det inte sämre. Vet att det är den här rutten som jag alltid saknar allra mest när jag är tillbaka hemma, även om jag hyser någon slags hatkärlek till den då den ofta består av mycket svett. Men! Idag gick det mycket bättre än sist. Kände mig stark hela vägen. När vi kom hem möttes vi av en nyvaken tiger. Fattar inte riktigt varför vi alla tre ser så skeptiska ut?

Kanske för att det kändes lite onormalt att ta en uppstyrd gruppbild klockan sju på morgonen? Totalt 11 km.

På eftermiddagen hade vi trevligt kompisbesök och barnen fick mäktiga mustascher. Man vill ju själv ha på sig en, jomen kolla bara:

Framåt kvällen var det dags för lite mer distans. Det var dock lite stressigt för det var Olle och jag som hade matdag så jag fick pinna på i rask takt för att hinna hem till storkoket. Jösses, plötsligt hade det blivit riktigt varmt.

Gillar när man springer sådär lite sent och folk fortfarande hänger på stranden, som att dagen var evig. På slutet sprang jag extra snabbt för att kuta ifrån alla flugor. Det gick sådär.

Totalt 10,5 km.

Lördag

När jag vaknade var det blå himmel. Det var kvavt och redan riktigt varmt fastän klockan knappt var sju. Det luktade sådär utomlands på något vis.

Sprang en lite kortare morgonrunda för att spara på benen till eftermiddagen. När jag sprang där i all sköns ro fick jag plötsligt syn på en naken farbror som stod i dörröppningen till sin husbil och njöt av morgonlugnet. Jag fick lite av en chock först när jag såg honom, eller så var det inspirerad jag blev för kort därefter slet jag av mig mitt linne och kutade vidare i bara sportlinnet. Det var verkligen kvavt.

Totalt 7 små km. När jag kom hem släppte jag ut Ali, Kuba och Selma som sover i andra huset på natten. Jag tycker Ali ser lite förorättad ut. Kanske för att jag inte släppte ut honom innan jag sprang iväg men då bara följer han efter mig.

Och sen var det strand!

Vädret har varit lite småskruttigt den här veckan, ja i alla fall om man jämför med de två veckorna innan. Men idag var det riktig sommar igen och det kändes lite kärvt att ge mig ut på dagens andra pass i den här värmen.

Satt och tyckte lite synd om mig själv. Man är ju schizofren som löpare. Ena stunden vill man ha sol och värme (när löpardojorna inte är på) och sen plötsligt vill man ha moln. Hur som, det måste varit någon som höll med för när jag reste mig upp och sa ”Äsch, nu bara gör vi detta!” så dök plötsligt ett slöjmoln upp och sedan mulnade det faktiskt på undan för undan. Jag värmde upp och körde sen 10+10 km med 2 minuters vila mellan blocken. Idag gick det riktigt bra och hade det inte varit för rejäl motvind sista tre kilometrarna så hade det gått ännu lite bättre. Totalt 24 km. Lustig kroppen är ändå. Den kändes rätt tung och trött i början av veckan men snäppte ändå upp sig här mot slutet. Kanske har den vant sig vid mängden eller så är det bara dagsformen. Jag avslutade som vanligt passet med ett galet skönt bad. Såg ut såhär när jag kom hem:

Och syrran hade bakat när jag kom hem!

Åh, jag ligger verkligen efter på bakfronten numera. Jag gillar jättemycket att baka (och äta) kakor men det får oftast stryka på foten numera. Tur jag får smaka, det är jag egentligen inte värd.

Söndag

Söndag igen och tre semesterveckor till ända. Bara två kvar… Det betyder även två till hårda träningsveckor. Inte för att jag sedan radikalt drar ner på mängden och träningen men lite extra hårt kör jag nu när jag är ledig. Vilket egentligen är lite lurigt för det är nästan enklare att få till träningen i vardagen. Då springer jag till och från jobbet, dit jag ändå ska, och så försöker jag så ofta det går att klämma in lunchträning. De tillfällena finns inte på samma vis när man är ledig. Då är fokus på familjen och träningen får rätta sig efter den. Därmed fick jag stiga upp strax innan sex imorse, äta frukost och sen somna om ett par timmar till innan det var dags att ge mig av på långpass.

Jag trodde benen skulle vara trötta efter gårdagens pass men de verkade ha återhämtat sig under natten. Tog turen mot Hoburgen och jag kom in i ett sånt skönt flow runt 17 km. Lite småmulet men varm skön vind i ansiktet och som vanligt helt öde. Sprang mitt i vägen och blundade – måste sett ut som en tok. Totalt 40 km och veckans total landade därmed på 22,1 mil. Tjong! Efter lunchen fanns det bara en sak att göra: dra till Razzle Dazzle och käka glass!

Men bäst var inte glassen utan den här kattungen – som dessutom är till salu!

Ojojoj vad sugna vi blev. Uma var dock oväntat präktig och sa ”Men vi kan nog inte köpa den för den får inte plats i buren med Ali och Kuba när vi åker hem.” Tur någon är förståndig för jag var nära att åka hem med den där och då. Jaha ni, det var min vecka. Att jag dessutom fick sitta och göra det här inlägget i lugn och ro på Hamra Krog med ett riktigt nät och en god kaffe gjorde inte det hela sämre. Nu måste jag dock använda nätet till att betala räkningar. Vi hörs om en vecka! Slut.

Gotland 15-21 juli.

Och så var det söndag igen. Den här veckan har till 90% bestått av bad, glass och löpning. Men även släktbesök, myspysklädsinköp och lite annat. Och så ett millopp mitt i allt! Men jag gör som förra veckan och tar det dag för dag.

Och jo, beträffande mitt förra inlägg så blev Olle högröd i ansiktet när han såg att den enorma husfasad som Olle och Nils likt trälar håller på att skrapa ren från färg förekommer på flera bilder, detta utan att trälandet kommenterats med ett enda ord. Så här kommer lite rättmätigt beröm. I timmar har de kisande stått och skrapat i hettan och fått färgdamm i håret och stickor i fingrarna. Förutom detta har de även sågat och röjt i skogen. Olle har nämligen läst att skogsarbete är den effektivaste träning som finns efter hård löpning. Så nu håller han på och pratar om detta som ”Träningen som ger mer” eftersom skogsjobbet är en nyttig syssla samtidigt som det är träning. Till skillnad från min löpning då alltså.

En sista grej: nätet är bedrövligt idag, därför tvingas det bli lite färre bilder än vanligt för annars dör jag här vid pumphuset. Och just det, av någon anledning funkar det ofta inte att svara på era kommentarer när jag är här på Gotland. Ibland går det men oftast inte. Bara så ni vet och inte tror jag är allmänt dryg.

Måndag

Förbi morgontrötta kossor malde jag fram. Totalt 15 km.

Efter frukosten cyklade vi till stranden. Det är verkligen måndag-hela-veckan-känsla: vi gör exakt samma sak på förmiddagen varje dag om det är fint väder. Men jag gillar det. Just det är verkligen semester för mig. Har inget som helst behov av fart och fläkt.

På eftermiddagen var det mer distans under den blå himlen.

Åh… önskar jag kunde plocka blommor utan att behöva stanna. Totalt 21 km. Avslutade med ett dopp på mitt hemliga ställe som visst inte var så hemligt längre för nu låg några andra där. Men i alla fall, rakt ner i plurret hoppade jag, springskorna tog jag dock av.

När jag låg här och poserade trillade min kamera ner i vattnet. Jag hade ju fått skynda mig att ställa upp den på en sten för att sen slänga mig ner i vattnet för att hinna se harmonisk ut – och då ställde jag den väl lite ostadigt, allt för konstens skull. Plupp så låg kameran på botten. Tur den är stöt- och vattentålig. När jag kom hem så hade Olles föräldrar kommit på besök från Småland!

Tisdag

Sen blev det tisdagmorgon och det var sådan höstkänsla i luften; liksom sådär svalt och friskt och plötsligt blev jag påmind om hösten, hur underbart det är att springa då när allt är sådär klart och perfekt. Jag kom också att tänka på Berlin Marathon! Två och en halv månad kvar bara. Totalt 10 km. Sen stranden med hela tjocka släkten och nu var höstkänslan som bortblåst. Riktigt varmt var det.

På vägen hem trillade jag med Uma på cykeln. Jag hade lastat den helt full med handdukar, badkläder, kaffe, saft, frukt, kakor, solkrämer, hinkar, spadar och tusen grejer till för jag vill gärna vara macho och visa att jag kan cykla med hur mycket som helst (som att någon skulle bry sig) – och plötsligt vinglade vi till och föll. Som tur var rätt långsamt. Uma klarade sig lyckligtvis utan en skråma (tur för morsan med machobehov). Själv fick jag ett litet skrap som inte såg så mycket ut för världen men jag blev rätt öm även om det inte syns. Såhär:

Hade ju annars varit typiskt att skada sig rejält på något sånt vis. Som han ishockeyspelaren som skar gurka, tappade kniven som landade på foten så han skadade en sena. Och fick lägga ner hockeykarriären. Ja, nu har ju inte jag precis en sån löparkarriär men ändå. Sen åkte vi till Körsbärsgården med Olles föräldrar. Vi åt dock inte körsbär utan glass.

Och så tittade på den fina utställningen med bland annat den här fina blå kålen:

Tog en 15-minuterstupplup när vi kom hem och sen, sen var det dags för tempoooooo!

Uppjogg och sedan tre block bestående av fem km. Mitt stackars lilla knä fick kämpa på. En hel del motvind stundtals men tiderna landade ändå helt ok. Avrundade passet med lång nedjogg. Totalt 23 km. Denna långa dag avslutades med middag på Grå Gåsen. Alldeles soligt och varmt ute och god mat och alla glada och… tack.

Onsdag

Tidigt på onsdag morgon bestämmer jag mig plötsligt för att kuta Viruddenloppet. Trots noll förberedelser och inte någon som helst uppladdning. Jag anmälde mig egentligen till loppet redan i våras men bestämde mig sen långt innan vi åkte till Gotland för att inte springa. Ville inte bryta av en träningsvecka med uppladdning. Det är tack vare Olle som tycker att det vore kul att åka och kolla, som jag ändrar mig och tur var det. För plötsligt när jag väl bestämmer mig för att springa så känns det liksom så skönt. Skönt att inte alltid hålla på att förbereda sig till max, kul att bara kuta på så gott man kan – och få ett riktigt bra träningspass på köpet! Men jag bestämmer mig också för just det: att se det som ett träningspass och därmed hålla kvar vid onsdagens två pass. Dock möblerar jag om så att tröskelpasset görs direkt på morgonen och lägger distansen på eftermiddagen. Det är redan varmt ute när Nils och jag ger oss av runt halv sju. På det viset är det skönt att få det hårda passet avklarat redan på morgonen för man vet att det kommer bli varmt. Vi värmer upp och springer sedan i fullt fräs längs havet. Idag behöver jag inte ta en skogspaus utan magen håller hela vägen. Jag slår Nils med ca 200 meter. Då ser man såhär självgod ut efteråt.

Obs! Titta nu gärna någon minut extra på väggen som Olle och Nils kämpat med där i bakgrunden. Totalt 11 km. Och så bad på det.

På eftermiddagen skrapade Olle vidare.

Oj vad jag berömde honom. Sen gömde jag mig bakom en buske och gjorde magövningar.

Jag har verkligen slarvat med magstyrkan på sista tiden. Under all kritik. Det blir lätt så när jag skrapar så mycket på huset, ursäkta, springer mycket. Man hinner inte allt, bara att inse.

Men herregud vilket späckat schema det var där på onsdagen för sen åkte vi till Prästgården och drack kaffe. Och tittade på massa fina blommor som jag önskade att jag kunde kopiera in till vår trädgård. När de andra hoppade in i bilen så sprang jag hemåt i värmen.

Totalt 10,5 km. Avrundade passet med ett gäng från den här burken.

Jag har blivit så jäkla saltsugen sen jag kom till Gotland, måste bero på att jag svettas så mycket. Det har mest blivit saltlakrits som botemedel dock. Kanske inte bäst i världen men gott.

Torsdag

Och sen plötsligt var det loppdag! Känns oerhört märkligt i och med att jag sprang så pass hårt och långt senast igår. Och att de senaste veckorna bestått av så många mil. Hela dagen går dock utan att jag tänker på loppet. Vi är bland annat nere i hamnen på Sjöräddningens Dag där barnen får hänga i en helikopter.

Loppet går inte av stapeln förrän klockan 19:30 vilket är perfekt. Dels för att det är riktigt varmt på dagen men också för att benen hinner vila upp sig några fler timmar. Jag äter ett rejäl lass spaghetti vid tretiden. Och runt halv sex ger vi oss av hemifrån. Loppet äger rum i När, ca 45 minuters bilfärd nerifrån Sudret.

Vi lyssnar på massa bra musik på vägen (ja kanske förutom Umas val ”Hästen Plopp”) och det är världens underbaraste kväll. Så otroligt vackert ute. Känns som vi ska åka på picknick fast det egentligen är raka motsatsen, ja i alla fall för min del.

Jag blir glad när vi kommer fram. Några dansande fjortisar visar vägen in för bilarna och det är världens trevligaste stämning. Det känns sådär lokalt och fint. Nils ska också springa så det hela är väldigt spännande! Han hoppas springa under 40 minuter och jag hoppas på, ja jag vet faktiskt inte. Tänkte knappt på det innan starten. Var mest sugen på att kuta och visste inte alls vad benen skulle mäkta med efter de senaste veckornas tunga mängd, och gårdagens dubbelpass. Men under 40 bara måste jag.

Jag värmer upp för mig själv i ett par kilometer och sen är det dags för start.

Startskottet går. Ni ser mig där längst fram. Två tjejer rusar iväg i bra fart men jag tänker att jag ska ta det i min planerade takt. Nils och jag springer jämsides i början. Redan efter ett par kilometer passerar jag den ena tjejen men den andra kutar fortfarande en bit framför mig och hon ser sådär lätt och snabb ut. Vår egna lilla hejarklack passerar vi två gånger under tjo och tjim. Här springer jag förbi Ruben i randig tröja och ja, jag highfivar såklart. Taskigt vore det annars, gäller att behandla sin klack väl.

Banan var beskriven som flack och lättsprungen men jag är inte riktigt redo att hålla med. Två gånger springer man över en åker och får kuta i traktorspår. Här är det rätt tungt och framförallt svårt att springa om folk och jag känner att farten sinkas här, tvingas fokusera på var jag sätter fötterna. Men ju längre vi springer desto mindre blir avståndet mellan mig och tjejen framför. Runt 4 km ligger jag precis i hennes rygg och sådär kutar vi på tills jag vid 6 km passerar henne. Känner mig rätt stark men är beredd på att när som helst bli omsprungen. Vända mig om vägrar jag. Jag pinnar på och när det bara är två km kvar ökar jag tempot. Jag pinnar på och springer i mål på 38:57 – på en förstaplats (av damerna)!

Inte långt därefter, på tiden 39:39, kommer Nils!

Jo men det där får jag vara nöjd med ändå. 38:57, jag slog i alla fall mitt pb med hela sju sekunder! Sen kan jag inte låta bli att undra vad jag skulle kunna springa på om jag kört lite korta intervaller och vilat benen lite… men vad sjutton, jag tränar inte för milen men blev väldigt uppåt av det hela. Att stå högst upp på pallen är något alla borde få göra någon gång.

Att jag dessutom vann en flygbiljett till Gotland och honung gjorde inte det hela sämre. Hon som kom tvåa var 22 år yngre än jag, haha, sånt gillar jag. Jaha ni, sen packade vi in oss i bilen och åkte hemåt i sommarkvällen, nöjda och glada.

Fredag

Då det blev lopp istället för långpass på torsdagen så blir det en hel del distans mot slutet av veckan. Ingen rast och ro dagen efter loppet med andra ord. Istället blir det ett långpass.

Det är så otroligt ljust här på Gotland så jag borde verkligen bli duktigare på att kuta i solglasögon för det är ju väldigt skönt när man väl gör det. Dagens långpass går inte i någon rekordfart men jag är glad över att ben och allt känns som vanligt. Det blir en fin tur ner till Hoburgen och jag känner mig faktiskt rätt duktig som klämmer ett långpass dagen efter loppet. Men sjutton, vilken vind det var ute! Havet helt fullt av vita gäss och jag får kämpa i motvind långa bitar. Men ändå, så skönt med vinden i ansiktet. Totalt 38,5 km i 4:54 min/km. Jag avslutar som vanligt med ett dopp och traskar hemåt genomblöt och känner mig som värsta duatleten. Haha, tur det inte syns hur kass jag är på att simma! Väl hemma får jag middag serverad av syrran och Nils. Vi kör tvådagarsblock där man i två dagar handlar mat, fixar lunch och frukost och sköter all disk – för att sedan i två dagar få slappa. Skönt att Olle och jag hade slappdag just idag. Jo just det. Jag hann även till Vamlingbolaget på dagen och köpte ett par brallor och en myspysjacka i plysch på rea. Kolla in 70-talslooken!

Det är mest barnen som har kläder därifrån men jesus, dessa material. Så otroligt sköna. Perfekta att gå runt i här hemma mellan mina löpturer! Jag tyckte att jag förtjänade dessa efter gårdagens millopp. Jag tänker att Mick Jagger hade varit grym i dessa.

Lördag

Börjar dagen med 9 km lätt distans. Rätt trött, har sovit lite risigt de senaste nätterna. Det har varit så kvavt och vårt täcke är för tjockt. Måste komma ihåg att skaffa ett tunnare till nästa sommar. Men ute är det som vanligt tyst och vackert.

En del folk ute vid havet. Eller haha, en del folk betyder alltså kanske tre stycken. Det är förvånansvärt öde jämt. Totalt 9 km. Sen har vi en av sommarens bästa dagar. Bara vår lilla familj på stranden där det inte är en kotte förutom vi. Det grävs och leks café, vi dricker kaffe och läser DN och jag önskar jag kunde frysa den där stunden. Dagen fortsatte med mjukglass på Hoburgen där vi satt och tittade på det blåsiga havet. Sen åkte till Fide Fajans och köpte ett par fina skålar. Efter alla dessa trevligheter tog jag mig samman och bytte om till ett tempopass.

På något vis så tycker jag ofta att man inte så jättesugen på en distans direkt efter ett lopp. Lite så var det idag när jag skulle kuta 10+10 km. Dessutom var det riktigt blåsigt ute. Först värme jag upp 3 km. Sen var det bara att öka. Men sicken vind! Helt ärligt?! Jag kutade på så gott jag kunde men det gick omöjligt att komma upp i en bra fart. Första 10:an landade på 4:16 min/km. På vägen tillbaka gick det bättre men ändå, vad är det med vind? Åt ena hållet totalt motvind och på tillbakavägen ingen medvind utan bara plus minus noll? Jaja, nöjd med att det var vindstilla åtminstone. Sista 10:an gick i 3:58 min/km och det fick bli godkänt idag, bara två dagar efter loppet och gårdagens långpass. Avslutade med bad i havet. Fattar inte hur jag ska klara mig utan det när vardagen börjar. 1 km nedjogg så totalt 24 km och dagens total 33 km.

Sen kan jag även visa er detta mästerverk:

Olle och Nils har nu kommit till nästa fas och målat fasaden med grundfärg! Applåder!

Söndag

Känns som att jag precis sprang ett långpass men idag var det dags igen. Allt blev ju som sagt förskjutet pga torsdagens lopp. Jag hade faktiskt tankar på att klämma ett långpass samma morgon som loppet, men där gick till och med min gräns. Jag klev därmed upp redan kl 06:00 imorse och tryckte i mig mackor och filmjölk i min ensamhet. Sen sov jag ytterligare någon timme innan jag gick upp och gjorde mig i ordning för spring.

En tråkig sak är dock att jag lyckats tappa mina springsolglasögon! Arrrgh! Så irriterande, så gott som oanvända. Dessutom snygga vilket inte hör till vanligheterna i sportsolglasögonvärlden. I alla fall. Jag hade noll fantasi så det blev en repris av fredagens pass som jag förlängde med ett par kilometer så att passet landade på prick 40 km. Helt ärligt så gillar jag också att springa samma rutt, särskilt på långpassen. Ju fler gånger jag kutar en runda, desto kortare känns den. Dessutom så är den fin min runda, varierande underlag och förhållandevis kuperad för att vara på Gotland. Jag hade lite trötta ben till en början men snart kom de igång och idag var det inte alls lika blåsigt. Däremot väldigt varmt. Vädret har verkligen varit helt otroligt här på Gotland, blå himmel för jämnan. När klockan visade 40 km var jag precis vid stenstranden så det var bara att kasta sig i som belöning. Totalt 40 km i 4:46 min/km.

Det var min vecka det. Den landade på 21,4 mil. Tacksam att kroppen orkar och är så glad att huvudet ryckt upp sig och njuter av löpningen i den här vackra omgivningen. Jag blev också uppåt av det där lilla loppet som påminde mig om det fina med en massa människor som springer och är glada. Pga det kassa internetutbudet är jag dock helt ouppdaterad på omvärlden men jag hoppas ni alla har det bra. Ajöss, hörs om en vecka! Nu ska jag lämna internet och pumphuset och spurta iväg (i bil) till Hamra Krog där vi ska äta detta:

Det känns alltid lite extremt när man ser det tillagas såhär men det är lika bra att se sanningen i vitögat. De där små söta lammen jag brukar springa förbi… ska jag nu äta. Men som sagt, sakta men säkert blir jag i alla fall lite mer vegetarisk. Hej då.

8-14 juli på Gotland. Varning för massa bilder och text!

Första semesterveckan till ända. Och en rejäl träningsvecka! Den landade precis på 21,3 mil. Det tog ett tag att komma in i semesterkänslan, kanske just för att jag hade med mig ett digert springprogram i väskan. Och det liksom tyngde mig lite i början. Det kändes som att löpningen tog för mycket plats, både i mitt huvud och på dagarna – och resultatet blev en tung känsla. Men allteftersom vi fått in semesterrutinerna har jag lyckats anpassa springschemat efter sommartillvaron; det gäller ju att luckorna som passar både familjen och min egen energi. Och när jag gjorde det, då blev det genast lite lättare. Och roligare!

För som alla med barn vet ju, det är ju ett helt annat pussel med träningen när man har ett litet gäng man vill hänga med så mycket som möjligt. Och sen är det det där med maten. Det känns som man handlar och lagar mat non stop på sommaren, och det tar ett tag att komma in i de rutinerna också. Men i alla fall, nu känns det som att vi landat i sommarlivet. Och jag ser fram emot träningen framåt. Eller nä, helt sant är det inte. Tuff träning är jobbig, det kommer man liksom aldrig ifrån. Och stundtals är den även ångestfylld. Men så länge man har en lätt och lite pirrig ångestfylld känsla så är allt som det ska vara! Och jag tänker att jag tar en dag i sänder. Så länge det är roligt kutar jag på enligt plan.

Veckans stora händelse är annars att jag tappat en tånagel.

Men där under fanns ju en ny liten nagel så det var inte mer med det. Har tyckt att mina fötter och naglar har varit rätt förskonade efter alla mil.

Vi har även varit på Burgsviksbibblan och jag lånade Ingmarie Nilssons bok ”Löpträning”.

Jag gillade den! Mycket känner man ju redan till men bra förklaringar till allt och jag gillade tonen. Och ibland är det just väldigt kul att läsa om saker som man kan en del om. På tal om böcker så har jag även beställt en bok som kom här i slutet av veckan:

Jag skulle verkligen vilja bli bättre på att laga vegetariskt. Den här har massa goda recept men känns kanske aningen krånglig. Vi får se.

Men nu till löpningen. Jag har ju inte gjort veckosummeringar på det här viset tidigare men i och med att jag är nordens största vanedjur så tar jag det ändå dag för dag. Varning för bild- och textoverload! Fortsätt på egen risk!

Måndag

På måndagen sprang jag två distanspass. På morgonen genom vallmo- och sädersfält.

Totalt 16 km. Efter en varm dag på stranden var det dags för ytterligare ett distanspass.

Kroppen kändes lätt, som att jag flög fram i jämförelse med söndagspasset och jag fick både tutningar och vinkningar medan jag sprang. Förmodligen för att jag såg så glad ut. Jag sög in omgivningen, luften och la denna tur på minnet. Totalt 19 km. Måndagens total 35 km.

Tisdag

Morgonens distans är som mjölk; havet och himlen går ihop till ett så det ser ut som att båtarna flyger.

Totalt 10 km, som balsam för benen. Vi hänger på stranden och det är sådär smärtsamt vackert.

På eftermiddagen är det dags för tröskelpass.

Ner till havet och först lite hopp.

Sen iväg! Man känner sig alltid extra malplacé när man flåser förbi medan folk ligger och dåsar på stranden.

Stannar en stund vid raukarna och tänker att det är märkligt att något så jobbigt kan vara så skönt efteråt. Totalt 10,5 km.

Dagens totalt landar på 20,5 km.

Onsdag

Startar morgonen med 10 km distans. Det regnar och stranden är tom. Ja, förutom en kvinna jag sett ett par morgnar och de vanliga hundägarna.

Efter frukost åker vi till Visby och Kneippbyn. Vi har en av årets bästa dagar. Kombinationen nöjda barn och inte alltför mycket folk är oslagbar.

På eftermiddagen är det dags för tempopass även om häng och kaffe i en solstol i skuggan är lockande.

Värmer upp och kör sedan igång med mina tre tempoblock. Hittar en bra väg som i alla fall delvis ligger i skugga och lyckas hålla tempot riktigt bra på den två första blocken. Sista blocket tappar jag ett par sekunder men hallå, semesterlägret har ju precis börjat. Totalt 20 km med upp- och nedjogg så dagens total landar på 30 km. Bäst är ändå trädgårdskonserten när jag kommer hem.

Torsdag

På torsdagen springer jag inte på morgonen. Det är mulet och jag ligger kvar och myser i sängen. Vi äter nybakat bröd till frukost (Obs! Ej hembakat. Tur det finns bageri nära.). Sicken semesterkänsla. Vi åker och handlar mat, köper fiskespön och lånar böcker på bibblan. På eftermiddagen ger jag mig av på ett långpass.

Snudd på en repris av söndagens långpass: springer bort till Hoburgen som jag rundar och sen tillbaka. Fast känslan tusen gånger bättre idag. Skönt att springa lite senare på dagen. Sol och moln blandat, stundtals rejäl motvind. Totalt 36 km.

Fredag

Vaknar till distans.

Vanliga rundan längs havet.

Önskar att jag alltid kunde springa såhär vackert – vilken lyxfrukost! Totalt 9 km. På eftermiddagen blir det tröskelpass.

Idag med syrrans man Nils! Solen skiner och vi är så duktiga som drar på oss löpardojorna istället för badbrallorna.

Vi värmer upp och sätter sedan av längs havet. Nils håller riktigt bra fart och jag hamnar några meter efter. Efter ett par km tvingas jag pga magen springa in i skogen och ta en kort ”paus”! Men strax därpå är jag tillbaka, snabbare än någonsin, och springer nu om Nils som hamnar på efterkälken – men såklart lite fusk i och med min minutpaus.

Passet landar på totalt 12 km med upp- och nedjogg och dagens total blir 21 km.

Lördag

Sover så gott som åtta timmar varje natt. Tänk vad kroppen måste vara lycklig. Tanken på en lång, mörk vinter skrämmer mig såhär års. Hur ska man stå ut, orka? Jag kliver upp och smyger ut i morgonen.

Alltid havsrundan på morgonen, ljudet så skönt för öronen. Jag tar det lugnt, joggar 7 km och sparar krafterna till eftermiddagens långa tempopass. Efter frukosten cyklar vi till stranden och gräver ner varandra.

På eftermiddagen åker de andra och köpet glass. Herregud så frestande. Själv byter jag om och ger mig av på ett tempopass bestående av 10+10 km.

14:00 och gassande sol – inte bästa upplägget för att ge sig ut på ett sånt här pass. Samma sak förra lördagen. Men inte så mycket att göra åt saken. Värmde upp 3 km och sen iväg. Första 10 km gick i 4:07 min/km. 2 minuters vila på en solig grusväg där jag önskar att jag hade haft min personlige vätskelangare med mig. Men någon sån har jag ju inte så det var bara att härda. Och sedan dags att sätta fart igen. Sista 10 km landade på 4:01 min/km. Totalt 24 km. Sprang raka vägen ner till havet och badade. Jag var så varm, det fick vattnet att kännas som Thailand. När jag kom hem tvingade jag gänget att äta mer glass. Jag var i akut behov av Razzle Dazzle.

Söndag

Veckans andra långpass. Velade om jag skulle kuta på morgonen eller eftermiddagen men beslöt mig till sist för att få det gjort och därmed ha eftermiddagen fri.

Återigen bort till Hoburgen. Alla måste varit på stranden för jag mötte knappt en endaste bil. Totalt lugn och jag hittade en sån skön känsla inom mig där jag sket i klockan och bara var där i naturen. Jag kan verkligen bli naturreligiös när jag kutar, kan känna sån lust att bli ett med vägarna, ängarna, allt. Passet landade på 40 km och återigen sprang jag direkt ner till hamnen efteråt och badade på finaste stället.

Det var min första semestervecka. Både lätt och tung. Lätt för att jag får hänga med familjen med allt vad det innebär och för att jag får springa i så fantastiska omgivningar. Tung för att jag tränat en hel del. Veckan landade som sagt på 21,3 mil och jag tror det är rekord för mig. Än så länge håller kroppen. Lite småskvanker har jag känt av så t ex tog jag bort spänsthoppen på sista tröskelpasset. Men annars känns det ok, lite känningar här och där hör till vanligheterna och brukar gå över av sig själv. Huvudet håller också än men det tar mentalt att plöja så många mil, det gör det. Som sagt, en dag i sänder – annars kan allt kännas övermäktigt. Sist men inte minst: två produkter som jag tyvärr gått och förälskat mig i. Tyvärr för de var inte billiga. Först denna hand- och fotkräm:

Den luktar lavandel och man ska visst bli trött av den. Funkar på mig! (Hmm kan ju också vara alla mil som gör mig trött…). Och sen den här från samma märke:

En olja som jag smörjer in benen med. Och armarna. Och magen. Jag har blivit besatt av den!

Det var allt från mig. Hoppas ni alla har en fin och svettig sommar! Vi hörs om en vecka igen!

Lördagslyx i ensamhet.

Sent igår kom barnen hem, och åkte sen igen tidigt imorse. 12 timmars mellanlandning men de hann berätta allt om Gotland; tacosmiddagar med hemgjord guacamole, böcker de lånat på bibblan, strandpromenader och sen veckans katastrof: glassbilen som kom för tidigt så när de kom upp från stranden för att handla såg de den gasa iväg mitt framför näsan på dem! Trauma. (Observera att glassbilen visst stannar precis utanför vårt hus! Jag som trodde jag skulle på avvänjning från de där fruktglasspinnarna.)

Men sen åkte de alltså imorse igen och kvar hemma var nu bara jag, Ali, Kuba och alla mina springskor. För Olle skulle skjutsa ner barnen.

Redan varmt ute halv tio på morgonen.

Jag drog på mig dojorna och gav mig av. 2,5 km uppjogg och sedan tempo bestående av 5×3 km med en minuts jogg mellan blocken. Tog vägen in mot stan via Värtan, där jag gjorde en bilist förbannad för jag tvingades spurta på gatan en bit. Trottoaren har nämligen en så jobbig sväng på ett ställe som sänker farten för mycket, men allt det hann jag ju inte berätta för bilisten som tutade på mig. Ungefär i höjd med Sjöhistoriska muséet vände jag tillbaka. Tog en extrasväng längs Husarviken och framme vid Kyrkviken på Lidingö hade jag fått ihop mina 5×3 km och avslutade med 2,5 km nedjogg för att passet skulle landa på jämna 20 km. Gick bra! Sen drack jag kaffe i solen, begrundade mitt pass, och längtade lite efter gänget. Efter duschen såg jag ut såhär:

Jag skulle nämligen in till stan förstår ni. Så länge sen jag strosade runt i stan bara sådär. Kände mig som värsta ungdomen med all tid i världen. Gick i affärer jag gillar…

… och sen skulle jag äta lunch.

Men nääää. Den var för nyttig på något vis. Lite väl trälig. Jag åt och åt men lyckades ändå inte pressa i mig alla bladen. Så jag gick till Juiceverket och köpte en juice med spenat, banan och massa grejer i för att kompensera för de missade bladen.

Nu kommer det bästa av lyxlördagen. För kanske sju år sen var jag på massage, alltså inte idrottsmassage utan skön massage (och då har jag även räknat bort massagen jag fick på Stadion efter Stockholm Marathon). Efter förra årets två marathon tänkte jag att jag borde gå på skönmassage, som en belöning efter alla mil. Men ingen tid har funnits – tills nu! Ensam i stan, nu var det dags! Jag hade bokat tid på Sturebadet. Flott ska det vara.

En timmes massage. Jag visste ju redan innan att jag är Nordens stelaste människa men fick det återigen svart på vitt. Mina skinkor ägnades en bra stund, och även baksida lår, och jag fick lova att stretcha lite bättre. Jag fick även förklara varför man frivilligt springer 19 mil i veckan. Det gick sådär, massören verkade ändå inte så sugen på det när jag var klar.

Jaha nu var det inte slut här, ser ni. Dags för ögonbrynsfärgning och noppning! Alltså, det är väldigt långt ifrån mig att gå på sånt vill jag informera om. Men just eftersom jag är så otroligt ointresserad av sånt här ansiktspill har jag på egen hand lyckats noppa ögonbrynen på ett väldigt märkligt vis. Det var rätt länge sen, jag lyckades liksom ta bort alldeles för mycket så det blev som ett hål i ena ögonbrynet, fattar inte hur jag tänkte. Så kan det gå när man har lite tid, dålig belysning, noll sminkförmåga men ändå inte vill att ögonbrynen ska se ut som Barnen Hedenhös. Hon som fixade ögonbrynen var smått fascinerad av det hela. Hon var även lite fascinerad av att hon tyckte jag såg rätt ung ut – men ändå hade grått hår! Jag sa som det var: jag tycker det är snyggt, jag gillar det och har inget behov av att dölja det. Det verkar väldigt många människor ha svårt att förstå. Men sen var jag i alla fall klar! Mjukare i kroppen och prydligare än någonsin. Jag återkommer väl om sju år igen. Efter detta lyxande kunde jag inte sluta. Jag spatserade vidare i sommarstaden och drog hit:

Och köpte en sån här:

En mycket god yoghurtglass. Till sist la jag av med mina ungdomsfasoner och åkte hem och drog på mig löparkläder igen.

Och joggade ner till Lidingöloppet.

Jag har kommit på att det är bra att springa här när jag ska tvinga benen att ta det lugnt. Det blir så naturligt av kuperingen. Här ser ni mig joggandes, inspektera gärna mina nya ögonbryn. Ja, ni ser ju hålet där på mitt vänstra bryn. Det är som det är.

Totalt 7 km, dagens total blev 27 km. Som avslutning på detta lyxande så gjorde jag först mozzarellasallad med vitlök på till förrätt.

Och sen rårakor till huvudrätt (åt två stora så jag höll på att spricka).

Och nu, nu blir det film och efterrätt. Sen kommer jag slockna, jag är helt slut av detta lyxliv. Tur det inte varar för evigt. Hej.

Stappel och spring i fredens tecken!

Regnsmatter mot fönstret (och på väckarklockan) väckte mig på morgonen. Herregud så sövande ljud i kombination med skön säng, fönster på glänt och svalt täcke. Tog mig till sist upp ur sängen och på med linser och kläder. Kände direkt att benen var tunga och trötta efter gårdagen så jag möblerade om dagens pass i huvudet och klev ut genom dörren.

Sprang lugnt. Kände mig som en stel gammal gumma som stapplade fram på mina nyvaknade ben. Tills jag kom till det här gamla trädet som måste känna sig ännu äldre än jag.

Åh, härligt med regn. Tänkte just på alla träden och buskarna som måste bli så glada. Luften var sådär frisk och ny och hade det inte varit för mina sega ben så hade jag gärna kört mitt jobbiga pass där och då. Gillar att omringa det jobbiga med kasst väder, det sporrar mig alltid mer än värme och härligheter som oftare får något i min hjärna att börja ifrågasätta varför jag springer istället för att ligger och läser en bok. Stappel, stappel. Hej hästar, här kommer en gammal gumma förstår ni, var inte rädda.

Totalt 10 km. Sen ville jag dra mitt strå till stacken för en fredligare värld, och tog på mig fredsskjorta efter duschen.

Jag älskar den även om det finns mycket effektivare sätt för att uppnå fred. Har varit sugen på att i klassisk hippiestil göra en fredstatatuering på armen men det lär aldrig bli av, skjortan får räcka så länge. Jag kanske gör tatueringen när jag fyller 80. Således jobbade jag hela dagen i fredens tecken. Fick mycket gjort idag kan jag informera om. Efter jobbet hade mina ben fått vila länge nog så när jag kom hem var det bara att byta om. Till min stora glädje mulnade det till sig precis då och det kom ett par regndroppar.

Men tyvärr blev det bara några fjuttiga droppar och jag fick nöja mig med en solig inramning av passet. Efter uppvärmningen körde jag mina spänsthopp och därefter var det då till slut dags att sätta fullt fräs ut mot Hustegaholm. Tjong! Förbi några promenixare, några hundar, rakt fram, uppför lilla backen, parera en cykel, förbi parkeringen och vidare! Sen vända tillbaka – andra halvan alltid skönast, mindre än hälften kvar! Varmt! Lite kvar, lite till! Piiiip. Och så känslan efter. När man flåsar ut. Sträckte ut mig på en bänk, var riktigt trött men kände mig i alla fall inte längre som en stapplande gumma. Den där känslan efteråt är bra mycket härligare än känslan precis innan man sätter igång, det kan vi väl alla skriva under på? Sprang några kilometer som avslutning. Totalt 11 km. Kom hem. Var var Olle? Ute och sprang! Vet inte vad som flugit i honom den här veckan. Själv drog jag fram jättebollen. Har slarvat lite med magstyrkan men nu var det dags. Bland annat blev det detta:

Och sen. Sen var det dags för nya magrullen!

Men herrejösses. Sicken grej. Ganska jobbigt om man säger så. Inget för dig som är rädd för att magen ska spricka på mitten. Jag fick köra på knä och då anser jag mig ändå ha rätt stark mage.

Men jag återkommer! Ska fasiken lära mig detta. I vredesmod över den nesliga knäövningen svingade jag mig upp i chin-upsstången och gjorde 2×10 chins.

Så. Sen kunde jag duscha och här sitter jag nu och äter och gör inlägg samtidigt. Hej då!