Gotland

Fredag: Lila morgon.

Åh jag hade en sån sorglig dröm så jag studsade upp ur sängen när jag vaknade, svettig och tacksam över att det bara var en dröm. Drog på mig mina lila shorts och linne. Jag har kommit på att det är bra att ha springkläder i olika färger. Det gör att dagarna känns olika fastän man kutar samma runda om och om igen. Ja för nu har jag ju sprungit och förälskat mig i en fin sväng så den tog jag idag igen. Längs havet bort mot Holmhällar, förbi Austre och sen upp till asfaltsvägen och sen svänger jag in vid Augstens. 1 km ner på denna väg, sen vänster och Toscana-vägen ner till havet. Jag fortsatte längs vattnet och sprang förbi en liten fiskebod där någon numera bodde. De hade ställt upp dörrarna på vid gavel mot havet och de måste sovit hur skönt som helst där inne med vinden som fläktade och ljudet från vågorna. Jag sprang här och tänkte att det här livet, det är en jäklans grej ändå. Livet! 22 km. Snittfart 4:44/km.

Torsdag: Lyxrunda.

Det är en otroligt skön känsla att ha kört ett tufft pass på morgonen och sedan ge sig av på ett distanspass framåt eftermiddagen. Ingen press utan bara låta benen göra det som de gillar: springa. Precis som de själva känner för. Benen valde att springa längs havet. Det var riktigt varmt ute, solen gassade och jag blev nästan bländad av den vita kalkstenen. Jag vände halvvägs och tog samma väg tillbaka, 11 km totalt. En grej som man ska försöka unna sig när man kan, särskilt när man är på ett så vackert ställe som Gotland, det är att inte bara kuta direkt hem utan stanna till tio minuter på något fint ställe. Jag brukar försöka planera rutten efter det när jag har de där extra minuterna. Jag hängde en stund på stenstranden nära oss. Sen joggade jag hem, där var det full ruljans med gräsklippning och jag fick kaffe och en chokladmuffins i efterskott.

Torsdag: Chins!

Efter lunch var det dags att ge sig ut till pumprummet och köra chins. Stången hänger bra där den hänger men det är något med vinkeln som gör det aningen jobbigare än hemma, tror det är för att jag behöver akta huvudet här, lite svårt att fatta av bilden kanske. Dessutom så skruvade den upp sig idag men som var hade vi (läs min pappa) satt fast säkerhetsbyglarna under. Så jag överlevde! Gjorde totalt 101 stycken. Lite ensamt här ute vid pumpen, tur att Ali, Kuba och Selma (syrrans katt) håller mig sällskap.

Torsdag: Morgonpigg.

Vaknar rätt tidigt fast jag är ledig och barnen sover. Å andra sidan går vi och lägger oss tidigt också. Vid halv elva på kvällen är det knäpptyst i huset, haha vi är inga vidare festprissar här: två som slitit en massa med huset och blir trötta redan vid halv nio (mina föräldrar), en som är höggravid (syrran), två som vill upp och springa tidigt och en som gillar att ligga och läsa.

Jag och Nils hade det underbara tröskelpasset på schemat nu på morgonen, vi möttes nyvakna ute i trädgården och gav oss av. Samma upplägg som sist: uppvärmning och spänsthopp och sedan 20 minuter tröskelträning. Hade klockan på armen men hade bestämt mig för att inte springa och titta på tiden utan gå på känslan i kroppen, det är den som ska styra passet. Kände mig trött i benen redan vid spänsthoppen men när vi väl satte fart tyckte jag det kändes bättre. Kul att springa med Nils, vi ligger på samma nivå på den här typen av pass så det passar oss att hålla jämnt fart. Idag var det inte lika blåsigt heller vilket var skönt. När vi kom i mål och jag kollade på klockan så låg snittfarten på dessa 20 min på 3:55/km. Den bästa kilometern låg på 3:41 och den sämsta på 4:07. Nedjogg inkl. löparsnack efter det. Sen kaffe och gröt hemma. Jag tappade förresten min kamera i marken idag, till min stora glädje. Den ska ju vara stöttålig och japp, det var den.

P.S. Som ni nog vet vid det här laget har jag ju problem med min uppkoppling här på Gotland. När jag väl hittar lite internet någonstans så är det ändå vissa saker som inte vill funka t ex svara på kommentarer som ni så trevligt lämnat. När det funkar så gör jag det men igår satt jag och väntade i evigheter på att få till det utan att lyckas. Men jag återkommer med svar så fort det funkar!

Onsdag: 20 km och ännu fler kaniner.

Att springa nere på Sudret är just nu som att springa i nån slags Disneyfilm fylld av små söta kaniner. På morgonens korta långpass såg jag ca 45 stycken. Jag skämtar inte för jag räknade, förmodligen var det ännu fler för ibland skuttade de iväg så jag inte hann med. Tyvärr såg jag också två påkörda stackare. I övrigt så var det en fin tur men idag var benen lite trötta. Dels efter tröskelpasset igår morse men också för att jag de senaste passen fokuserat på att verkligen springa mer på framfoten och det känner vaderna av. Men annars känns det bra! Så idag blev det 20 km i behagligt 5:00-tempo. Hittade en sån fin väg, lite Toscana-känsla på det hela. Italien+Disney helt enkelt, bra kombination.

Tisdag: 11 km i fästingarnas rike.

Jag var oerhört rädd för att få fästingar förr. Så fort jag såg en al så gick jag en lång omväg för det visste man ju, att fästingar bodde i alar. Sen kom nya rön: fästingar bor i gräs! Då blev det jobbigare. Då hoppade jag liksom fram i gräset alt. gick inte alls i högt gräs. Det gjorde en ju rätt begränsad om man säger så. Men sen började jag springa mycket fick min fästingskräck stryka på foten, det funkar ju inte att planera springrutten utifrån var det inte finns fästingar (läs gräs/alar). Numera kutar jag rätt in i högt gräs, vass, whatever och lever med tanken på att det kanske fastnade 10-12 fästingar på mig. Det hela har gjort att jag fått en ganska avslappnad inställning till fanskapen. Alltså, jag ogillar dem fortfarande skarpt men väljer att ignorera dem. Hittills i år har jag inte fått en enda, inte ens ikväll när jag sprang elva km genom högt gräs.

Ja, ni ser ju hur nöjd jag är med mig själv som övervunnit fästingskräcken.

Tisdag: tröskelmorgon med Nils.

Nils (alltså min svåger) springer också. Han ska köra Lidingöloppet i september och tanken var ju att jag också skulle det. Tills jag bestämde mig för att springa Berlin Marathon istället vilket jag verkligen ser fram emot – yeay! Hur som helst så har vi bestämt oss för att försöka köra en del tröskelpass ihop nu när vi är lediga. Ovant för mig som så gott som alltid kutar själv men kul att sporra varandra när man ska få upp farten – Nils är en snabb figur. Vi hoppade upp tidigt och gav oss av. 3 km uppvärmning följt av spänsthopp. Spänsthoppen är bra att köra innan tröskeln för att få igång benen (Pekkas tips). Då Nils inte kört just tröskelpass tidigare hade vi enats om att han fick hänga på mig så nu gällde det ju att hålla ett snyggt tempo, jag slog på låren som en uppmaning att skärpa till sig. Sen satte vi av! Vi höll mycket bra tempo första delen: 3:43, 3:55 och 3:54 men sen blev det en jäkla motvind på sista två kilometrarna som landade på 4:11 och 4:19 (Nils aningen snabbare på slutet). Snitt blev därmed på 4:00. Bra för att vara 07.00 på morgonen, nu vaknade benen till liv om man säger så. Sen ett par km nedjogg och hem till frukost och barn. Detta gör vi om!

Måndag: Bonussväng och husvagnsspioneri.

Ett litet extrapass framåt kvällen. Ville utforska en annan rutt. Det här är andra året vi har vårt hus här på Gotland så det finns en massa saker kvar att inspektera. 10 km i mina Lunaride och avslutade med att klättra upp vid raukarna nära där vi bor. En del husvagnar hade parkerat sig här på första parkett och jag tycker alltid det är så intressant att spionera på husvagnsnlivet. Det är ju lite båt över det hela; alla saker har sin plats, bord som fälls ihop och viks in. Om man tittar närmare på dessa husvagnsmänniskor så kan man även lägga märke till ett otroligt sampel dem sinsemellan. Man märker att de är vana vid att vara nära varandra non stop och har hittat rutiner och rörelsemönster för detta. Sånt satt jag där på raukarna och tänkte på och insåg att det där husvagnslivet är rätt fint ändå. (Observera hur jag bryter den grå smakfulla gotländska färgskalan med mina skrälliga neonfärger. Syrran sa jag såg ut som 80-talets Susanne Lanefeldt när jag sprang iväg).

Måndag: Jeanschins.

Jag har redan efter tre dagars semester vuxit fast i mina jeansshorts. Förra sommaren hade jag jeansshorts på mig varje dag, fast att det regnade. Som tur är har jag fyra stycken jeansshorts med mig i år, har kommit fram till att det är det optimala plagget på landet. Det är bra när det är varmt och kallt, man kan cykla, man kan harva runt i dem i trädgården och klippa buskar och man kan ha dem på stranden om man bara känner för att sitta och hänga och inte bada. Och man kan styrketräna och göra chin-ups i dem. Som idag. Jag fick sällskap av Ruben en kortis men sen blev jag trött på att hänga själv i ett vattenpumpsrum så jag nöjde mig med 82 stycken.

Måndagmorgon.

Måndag. Första riktiga semesterdagen. Barnen lekte till sent igår och vanligtvis hade man blivit stressad och gastat om att det är skola och dagis imorgon men nä, nu satt man där helt from och personlighetsförändrad. För ingen stress, alla är lediga! Vi kan lika gärna ta bort mån, tis, ons, tors, fre, lör och sön på alla dagarna och bara säga dag om allt för alla dagarna är ju liksom samma när man är ledig. Jag inledde denna dag med löpning. I en familj där det finns fler löpare så är ju en bra runda högvilt. Min svåger Nils hade igår hittat en bra tur som inte bestod av så mycket asfalt.  Jag (och Ali, katten) vaknade tidigt och jag gav mig förväntansfull iväg (efter att jag fått vända tillbaka två gånger då Ali envisades med att följa efter mig).

Till en början samma sträcka som igår men idag svängde jag ner mot Augstens (skrev ju fel igår, det heter inte Austre utan Augstens.) Och så kutade jag rätt fram en bra bit. Här var det fint men efter en stund skulle jag komma fram till havet men jag hittade inte stigen genom enbuskarna. Efter 10 km vände jag om och kutade tillbaka. Blev totalt 20 km, några kilometer i 4:30-fart men snitt landade på 4:44/km. Väl hemma visade det sig att jag hade missuppfattat var jag skulle kuta ner. Men det finns fler dagar att hitta stigen, om man säger så. Vi hörs framöver, när vet jag inte, jag är helt och hållet beroende av internets humör numera – och hur ofta jag åker och handlar. Ikväll planerar jag ytterligare att distanspass men kortare. Au revoir!