Distanspass

Spring, stan och spring igen!

Igår kväll var vi på Kiin Kiin.

Det är en oerhört modern thairestaurang. Man fick tusentals små rätter. De var just väldigt små och jag blev såklart genast rädd för att behöva gå därifrån hungrig. Min mardröm. Men om jag bara vetat! Herregud, vi åt så vi höll på att spricka. Men det bästa av allt var att man kunde välja ett vinpaket till maten men också ett juicepaket. Jag dricker inte så mycket nuförtiden och tycker alltid det finns så trista alternativ om man inte vill dricka alkohol. Men här hade de tänkt till. Till varje rätt fick man ett glas juice som var särskilt anpassat till rätten man skulle äta. Jag vågade inte hålla på att fota dem alla men här ser ni äppeljuicen:

Och sen betade jag mig igenom plommonjuice, ananasjuice, ingefärsjuice och massa andra juicer. Det var väldigt gott.

Vi babblade en massa. Bland annat oerhört intressanta diskussioner om min löpning. Jag anser att jag fått lite sämre humor sen jag började springa såhär pass mycket. Tyvärr är det så. Och lite att jag inte står på tå intellektuellt heller. Så fort jag har en stund över så tänker jag ju på hur jag ska kuta olika pass, räknar på tider eller kollar upp skor och prylar. Eller läser en och annan löparblogg. Det tenderar att göra en lite enkelspårig. Men det där med humorn, jag vet inte vad som hänt. Kanske att man blir lite matt av att springa så mycket och inte är på hugget? Men igår kväll var jag på topp vill jag lova! Jag var faktiskt tvungen att fråga servitören om det var alkohol i juicen. Vi rullade hem sent eftersom det tog ett bra tag att ta sig igenom alla rätter och juicer.

Imorse vaknade jag ändå rätt tidigt. Frukosten öppnar klockan 07:00 och vem stod där då om inte jag? Killen som fixar frukosten sa att det var rekord på en lördag, att typ ingen någonsin kommit så tidigt. Jaja, här har du en småbarnsmorsa. Efter att jag ätit la jag mig en stund igen men sen var det dags att ge sig av. Jag lämnade Olle såhär:

Den där boken är över en decimeter tjock så han hade att göra. Själv såg jag ut såhär:

Joggade ner till sjöarna. 2 km uppvärmning och sedan blev det tempo! Hade planer på att köra en repris av mastodontpasset förra lördagen men bestämde mig för att ändra planerna. Kände på en gång att benen inte var i rätta skicket, trötta efter veckans pass och gårdagens promenerande. Och dessutom så längtade jag efter Olle, fast jag precis lämnat honom. Det var världens finaste väder och jag ville hänga runt med honom istället för att nöta varv efter varv efter varv runt sjöarna. Det blev 15 km i 4:16 min/km och därefter nedjogg. Totalt 19 km. Sen duschade jag och så drog vi ut i årets finaste väder. Promenerade mot Norrebro. Svanen låg på sin plats.

De verkar helt klart ha bestämda platser, fåglarna där i sjön. Vi drack kaffe. Jag såg såklart till att ställa mig framför klotter.

Men så dålig jag är på danska. Jag fattar ingenting. Jag förstår inte heller hur en femtiolapp kan heta halvtreds.

När man handlar och de säger hur mycket det blir bara chansar jag och räcker fram en sedel, ofta den största jag har för att vara på säkra sidan. Vi har promenixat en massa idag igen. Mina ögon har bland annat sett detta:

Och vi handlade lite mer små grejer. Jag köpte ett fint linne från samarbetet mellan Adidas och Opening Ceremony. Kassen var nästan lika fin.

När vi kom hem till hotellet var vi trötta i fötterna igen. Men kvällen var så fin. Jag var bara tvungen att ge mig ut och kuta en gång till. Kolla! Jag hade shorts! Och linne! Premiär!

Sen ner till de där små sjöarna igen. Jag vet, jag kan springa på andra ställen men nu var tiden lite knapp så det fick bli en sista tur här. Blått och fint.

Nollställde klockan och drog av en mil. Såg bara en enda kille som också körde shorts och linne men det var faktiskt helt perfekt. Det är lätt att glömma bort att man kan vara lättklädd, springet värmer ju upp en. I alla fall om man inte lufsspringer.

10 km i 4:22 min/km på vita/grönblå ben. Sen joggade jag tillbaka till hotellet i kvällssolen. Totalt 13,5 km. Det var sista passet på dansk mark. Imorgon flyger vi hem igen och det blir ett sent långpass hemma. God kväll. Nu ut i Köpenhamnskvällen!

38-åring på dansk mark!

Vaknade som 38-åring. Till den här utsikten:

Bästa födelsedagsvädret! Och jag tror helt ärligt att jag inte sovit så bra som i natt på flera år. Vaknade några gånger under natten, bara för att tänka ”men vad skönt jag sover, det är inte klokt” och somna om. Jag smög upp och drog på mig löparkläderna. Olle låg och läste. Jag var så sugen på att springa på dansk mark. Dessutom behövde jag reka lite för de kommande passen.

Sprang ner till sjöarna. Fast de känns ju mer som en slags kanal?

Här var det fint och fullt av löpare. Man springer liksom runt de här små sjöarna och jag kutade här när jag var sist också. Det är platt och bra om man vill få upp fart men på ett ställe behöver man ta sig över en ganska trafikerad väg. Det var därför jag ville springa och mäta lite hur jag kan lägga upp kommande rutter utan att behöva ta mig över vägen. Jag såg den här fina svanen som låg och sov. Ser ju ut som en bild ur en barnbok.

Snurrade runt lite extra för att få ihop en mil. Finns ju en massa andra fina ställen att springa på här, men just då jag vill springa på lite fortare på kommande pass vill jag slippa tänka på bilar, och jag kan ju inte heller några genvägar då jag inte är så hemma i stan. Så jag får kuta runt här helt enkelt. Helgens långpass blir nog hur som helst hemma i Stockholm, annars hade jag behövt hitta en bra lång tur.

Totalt 10 km, varav några av dem gick i en gigantisk motvind.

Sen åt vi födelsedagsfrukost på hotellet!

Jag åt exakt allt som ni ser här. Yoghurten som jag åt, med allt som man kunde slänga på, kan vara en av de godaste jag ätit. Jag längtar redan till imorgon bitti. Nej ni, nu blir det födelsedag på stan. Ajöss.

Från Torsgatan till Vesterbrogade!

På lunchen hann jag med ett distanspass. Över till Kungsholmssidan men istället för att springa vänster sprang jag nu höger.

Det var regnigt och väldigt grått. Men det här regnet gillar man ju, det är vårregn och liksom snällt regn.

Bort mot Fredhälls backar. Vände framme vid Fredhällsbadet och sprang tillbaka. Ibland kom det vindpustar så jag höll på att flyga bort.

Idag var för övrigt första dagen som jag sprang utan mössa eller brett pannband för öronen, fast i för sig så blåste det lite så jag fick sätta det tunna bandet över öronen som ni ser. Men ändå. Och inga som helst vantar. Såna här fakta önskar jag att jag kunde minnas från år till år. För det är faktiskt lite intressant för oss löpare.

Totalt 10 km i 4:44 min/km. Nu tror väl ni att jag ska säga att jag duschade, åt en bibimbap vid datorn och jobbade? Ok, jag duschade men sen ska ni höra! Jag köpte med mig mat (ej bibimbap) och sen satte sig Olle och jag på flygbussen för att åka till Köpenhamn! Det är en flott födelsedagspresent från Olle till mig, att hänga i Köpenhamn över helgen. Och egentligen skulle det visst vara hemligt in i det sista men så insåg han att jag skulle bli enormt stressad om jag inte hann planera min köpenhamnslöpning ordentligt innan. Så därför gick han ut med nyheten för några dagar sen. På Arlanda drack Olle en öl.

Själv gick jag till parfymerna och allt jox. Det bara är så, att när jag är på en flygplats måste jag handla någon skit. Fast jag varken behöver eller är så sugen på det så bara måste något inhandlas. Jag slog till på ett paket med tre läppstift.

Jomenvisst, man kan tro att det är typ något för huden och inte läppstift. Men när jag stod där och provade dem på handen så tänkte jag att det här blir ju tufft. När jag hade betalat provade jag dem på läpparna, blandade färgerna lite hejvilt. När jag visade Olle så tyckte han att ”läpparna smälte ihop med ansiktet till en hudocean”. Det lät inget vidare. Jag gick runt med läppstiftet ett tag i ren protest men sen torkade jag av det och gick och köpte ett nytt som matchar mitt rosa hår. Såhär såg det ut:

Jag vet att ni hellre vill se de hudfärgade, kanske återkommer med bild på hudoceanen en annan dag. Nog om det. Till sist var vi framme vid Centralstationen i Köpenhamn.

Taxi till hotellet som ligger här.

Plötsligt stod jag där på ett hotell i Köpenhamn. Jag stod ju på Torsgatan alldeles nyss!

Men så fint Olle ordnat! En fin säng.

Och fin utsikt. Det ser oerhört danskt ut vilket jag är nöjd med.

Nu ska vi gå ut och äta och fira min sista dag som 37-åring för imorgon smäller det och jag blir 38. Tycker för övrigt att 38 känns bättre än 37. Morgondagen kommer definitivt att firas med löpsteg. Haj haj.

Svett till lunch och shoppinglöpning!

Idag blev det t-shirtpremiär på lunchen. Fast jag safeade upp med armvärmare. Mest för att jag gillar armvärmare. Och så hade jag såna här trekvarts tights. Gillar det inte så mycket egentligen, påminner mig om den dåliga byxan ”knickers” som inte borde få finnas. Men men, rätt praktiskt med denna längd. Sen var jag redo att ge mig ut i vårvädret.

Sprang ner till Karlberg. Ganska trevligt va om man skulle bo här vid vattnet:

Fast i för sig. Tjatigt att hela tiden se massa löpare som kutar intervaller utanför fönstret. Jag körde lite hopp.

Och sen över till andra sidan för tröskel! Men aaah! Så skönt att springa med lite lättare kläder! Det måste varit sommarkänslan som gjorde det för jag stannade klockan på drygt 5 km och snittfart 3:48 min/km. Det kände jag mig nöjd med. Jogg tillbaka, förbi alla lunchätare.

Totalt 9 km. Dusch och därefter tillbaka till det vanliga livet med vanliga kläder dvs inga trekvartsbrallor. Jobbajobbajobba.

Senare var det dags att bege sig hemåt. Men hallå. Är det sol och 12 grader ute, då springer jag hem. Fast jag redan kutat två pass. Det bara är så. Tur att jag hade packat ner extrakläder. Armvärmarna fick dock köra ett pass till.

Grejen var att jag hade ett ärende på stan så idag sprang jag åt motsatta hållet vilket var lite uppiggande. Har insett att när man som vi inte bor i stan, så är det perfekt att få lite stadsdos genom att kuta desto mer i stan. I parken framme vid Norra Bantorget satt folk som var kära och folk som tagit av sig skorna. På Olof Palmes gata sprang jag förbi Rolf Lassgård som promenerade i solen. Borde såklart frågat vad han gjorde här när han borde vara i Skåne och spela in fler Wallanderfilmer! Uppe vid Drottninggatan tog jag höger och körde slalom Drottninggatan fram tills jag kom fram till Stadium. Där sprang jag bokstavligen in och köpte ett par strumpor. Kändes som att jag hade snott alla mina kläder i affären när jag lämnade butiken i löparmundering. Piip! Igång med klockan igen och vidare genom stan.

Idag var det sannerligen stadsdrömmen i stan. Parkerna fulla av glada människor och i Humlan sportades det som aldrig förr. Jag älskar för övrigt sport i parker. Det känns internationellt.

Sen tog jag vägen förbi vår gamla gata i stan: Brantingsgatan! Det är en väldigt bra gata. Blev lite nostalgisk.

Vidare mot Lidingö i solen.

Hemma!

Totalt 11 km. Dagens totala dos blev 30 km – på tre pass! Adjö.

Springer bort osuget och förbi en fd minister och en kanin.

Jag kan inte med ord beskriva hur osugen jag var på att ge mig ut på dagens lunchpass. I vanliga fall brukar mina måndagar vara relativt lugna. Jag springer oftast men då är det mer en lugn mil, ja halvlugn i alla fall. Men idag var schemat lite annorlunda, ett tröskelpass var det dags för, och förmodligen var det helgens 73 km som gjorde att det tog emot. Sen att min springväst gick sönder när jag skulle byta om gjorde inte peppet bättre. Men till slut stod jag där på gatan. Lite glad var jag över att jag åtminstone tagit mina galontights.

Sprang motvilligt upp mot Rörstrandsgatan.

Och ner mot Karlberg.

Jag gjorde mina spänsthopp som nog inte var lika spänstiga som vanligt. Hela tiden dividerade jag med mig själv om det inte vore bättre att springa lite lugnt istället, om ens alls. Men till sist så stängde jag ner diskussionen, joggade över kanalen, nollställde klockan och satte fart.

Idag var det lite färre löpare ute vilket var skönt, det blir ju lätt stökigt annars när man ska springa fort på en ganska smal sträcka. Intalade mig själv att det nog skulle gå satans dåligt idag, att jag inte skulle förvänta mig några bra tider. Kollade inte på tiden medan jag sprang men jag kämpade på där i slasket och pölarna och tänkte att det minsta jag kan göra idag, är i alla fall att skita ner mig ordentligt. När jag sen stannade klockan på lite mer än 5 km så hamnade snittiden på 3:52 min/km. Hur det gick till vet jag inte, det var i alla fall inte psykets förtjänst.

Jag gjorde en repris på de sista metrarna bara för er. Vad viftig jag ser ut men skit i det så länge man håller farten.

Totalt 9 km. Sen tillbaka till dusch och ännu en bibimpap som Olle så himla snällt handlat åt mig.

På kvällen när jag skulle hem från jobbet så var jag däremot sugen på spring. Hade egentligen tänkt åka bil hem men ändrade planerna och bytte om. Var i behov av vanlig distans och musik i öronen. Och luft. Jag har blivit beroende av luft.

Sprang hemåt. Nu var både huvudet och benen med på noterna. I korsningen Odengatan/Sveavägen såg jag Lars Leijonborg och framme vid Ropsten såg jag en kaninbebis som skuttade fram. Tänker ofta på hur mycket man ser när man springer, som man skulle missat om man satt i en bil eller buss.

Totalt 10 km i 4:44 min/km. När jag kom hem var mina föräldrar hos oss för de hade hämtat barnen. Jag fick en födelsedagspresent i förskott av dem. Och det var ju precis vad en svettig löpare behöver!

Ah, denna doft! Bra avslutning på en svettmåndag.

Mjukstart.

Idag ändrade jag ordningen på saker och ting. Jag var så sugen på lite vanlig morgondistans så det fick bli starten på dagen.

Det finns några isblock kvar i vattnet vid bron. Det såg så roligt ut nu på morgonen, för det var ett gäng fiskmåsar som hade samlat ihop sig på isblocket som låg mest i sol. Och så låg de alla där som att de vore ett gäng pensionärer på en strand på Mallorca. Sen sprang jag förbi den här båten.

Den har legat i isen hela vintern.… stackars båt. Jag ska i för sig inte säga något som låtit cyklarna stå ute. Funderade lite på det här med årstider, att jag ändå gillar att bo där vi bor. Det gör ju att det blir variation. Tänk om man alltid fick springa i 25 graders värme och vägarna såg likadana ut året om? Ibland kanske det blev jättekallt och temperaturen sjönk till 18 grader. Det kanske ändå skulle bli tjatigt tänker jag? Fast i för sig, man kunde ju ha det så kanske nio månader av tolv?

Totalt 10 km. När jag ser tågspår blir jag alltid så sugen på att resa bort.

På det viset är det ju lite dumt att jag jobbar precis vid ett tågspår. Därefter körde jag kaffe och musikstund i omklädningsrummet.

Jag gillar att Bowie sjunger om Berlin i den här låten som jag som sagt är beroende av. Den får mig att tänka på marathon i Berlin. Dit längtar jag. De där raka breda vägarna och publiken, ahh.

Nu arbeiten!

Dagisdistans!

När jag skulle springa hemåt så hade jag såklart glömt gummisnodd. Eller snarare tappat den tretusenelfte gummisnodden. H&M har tjänat enorma summor på mig och mina gummisnoddar. Men när detta händer är det bra att ha ett sånt här pannband som man kan stoppa in massa grejer i, t ex allt hår. Sen var jag redo.

Ser ju rätt hård ut här måste jag säga. Liksom redo för det livsviktiga uppdrag jag skulle ge mig ut på: Hämta på dagis. Ojoj, benen lite tunga till en start och liksom andfådd direkt. Men sen fick jag upp ett hederligt flås. Hade tur med alla rödljus Odengatan fram. Och plötsligt var jag på Lidingö.

Nu vill jag se blått hav istället för is. Det är bara att ge upp, isen. Släpp taget. Det har åkts skridskor nog på dig nu, vi vill inte åka mer på dig och inte gå mer på dig. Hej då.

Sånt här vill vi däremot se: snöfria fotbollsplaner.

När jag och Uma gick hemåt så insåg vi att vi var väldigt matchade. Kolla här bara:

När man är såhär matchade då skrattar man som att det är det bästa som kan hända, ja ni ser ju. Uma kör dock en annan min, jag tror det är hennes nya fotomin. Totalt 10 km i 4:41 min/km. Jaha, det var min onsdagslöpning. Nu måste jag ta lite glass, har blivit helt beroende av Häagen Dazs ”Mintleaves and chocolate” och även ”Salted Caramel”. Men allt är ju bättre än smågodis, eller hur? Och stämmer det inte så säg inget, förstör inte nöjet för mig tack. Vi hörs!

Morgontest, lunchrusch och kvällsdistans!

Denna dag började inte med löpning. Den började nämligen med ett wingate-test hos Pekka, och då skulle inte benen ha sprungit innan.

När jag gick genom stan kändes det som London, sådär soligt och aningen kyligt i luften. Det är så London är för mig, helt perfekt med andra ord. Hos Pekka bytte jag om och sen var det test-dags. Uppvärmning på löpband och sedan fullt fräs på cykel. Sist jag var hos Pekka och gjorde test fick jag ett väldigt bra syreupptagningsresultat men var däremot lite svagare på löpstyrkan, vilket var ganska väntat. Men idag var det trevligt, eller själva testet var absolut inte trevligt utan väldigt jobbigt – men tackochlov kort. Det trevliga var däremot att testet visade att jag hade förbättrat mig. Och det är såklart kul att veta att träningen ger resultat. Därefter körde jag även 2 km i maxtempo på löpbandet för någon annan test som Pekka håller på med, en jämförelse mellan att springa ute och på band. Och efter det snackade vi om veckorna framåt. Insåg där och då att det börjar dra ihop sig mot Stockholm Marathon. Det är bara 53 dagar kvar! Nu känns plötsligt varje vecka viktig vad man gör av den. Men jag ska hinna med en halvmara där innan också, det är jag riktigt sugen på just nu, skulle gärna kuta en imorgon om det gick. Men ahh, kort och gott: det börjar kännas lite pirrigt på ett vis som jag älskar.

Sen en snabb dusch och till jobbet. En sak som slog mig när jag sprang där hos Pekka var att det luktade illa. Jag insåg plötsligt att det var JAG! Vad nu? Helt nyduschad och allt och hade till och med en ny t-shirt på mig. Men sen förstod jag var lukten kom från. Det var sportlinnet. Det är typ hundra år gammalt men jag har inte velat slänga det för det är liksom inget fel på det, helt och så. Men jesus kristus, det luktar ju som en gammal disktrasa, alldeles surt. Slängde det så fort jag kom till jobbet.

På lunchen var det dags att springa ute. På schemat stod tröskelpass men i och med att jag redan kört på rätt hårt hos Pekka hade vi enats om att jag skulle korta ner det en aning.

Medan andra gick på lunch värmde jag upp i det helt ultimata vädret.

Körde lite hopp borta vid Karlberg och sen över till andra sidan kanalen. Där satte jag fart. Fullt fräs längs Kungsholms Strand. Jag trodde isen skulle vara helt borta vid det här laget men icke. Det är lite lurigt med de där hala fläckarna när det ska gå fort. Totalt 4 km 3:52 min/km. Kändes skönt att få springa ett sånt här pass mitt på dagen och inte klockan 06:00.

Jogg tillbaka och ner genom garaget. Totalt 9 km. Dagens tredje dusch och sen…

…bibimpap! Jobba, jobba resten av dagen. Tills det var dags att kuta hemåt. Benen lite tunga till en start men efter ett tag kom jag in i lunken. Längs vägen blev jag sugen på lite Djurgårdsluft så jag fortsatte längs Valhallavägen.

Och ut på den Kungliga marken.

Benen sprang och jag hängde med, så vacker kväll. Efter en sväng styrde jag mig själv mot Lidingö och på vägen blev jag plötsligt så sugen på att springa ner i Frihamnen vid Magasin 3. Ni vet områden man bara brukar passera, som man aldrig egentligen stannar upp vid utan alltid ser på samma vis. Idag var det dags att kika närmare på det.

Då kan man se en sån här fin apa i kvällssolen.

Men sen var det dags att springa hemåt för nu hade jag blivit så sugen på att komma hem till barnen. Och middag.

Totalt 15 km i 4:42 min/km. Dagens fjärde dusch! Tur man inte har torr hud. Hej då.

Måndagsmil genom stan.

Idag blev det ingen sedvanlig återhämtningsmil på lunchen. Jag fick nämligen möblera om lite i löparschemat pga möten. Istället blev det en mil hem från jobbet. Fin kväll. Ibland när det är sådär bra väder och allt är frid och fröjd är det lätt att dras med i stadens tempo. Men jag påminde mig själv om att ta det lugnt. Benen sprang ändå en rätt bra bit igår.

Förbi bygget längs Husarviken. Jag är så orolig för att det sjaviga som jag gillar med den här biten ska försvinna när bygget är klart, och allt blivit sådär polerat och tillrättalagt. På Lidingöbron höll jag på att blåsa bort. Kan inte fatta hur jag typ aldrig kan ha medvind på denna bro.

Totalt 10 km i 4:47 min/km.

Glömda skor och fredagskänsla!

Här står jag och har jobbat klart för dagen. Vilket väder det är! När det är såhär fint kan man knappt minnas att det kan vara snöstorm i stan. Eller jo, det kan man visst. Jag har några otroligt tydliga snöstormsminnen, hur jag kämpar Strandvägen fram i höga snödrivor en tidig vintermorgon och det blåser och snöar på ett helt galet vis. Men det skiter vi i nu. Dagens enda problem var att jag glömt mina springskor. Jag som till och med hade packat ner mina nya Boston för att invigas hem från jobbet. Bara det att jag glömde påsen hemma. Då är det tur att man går runt i springskor non stop.

Jag fick helt enkelt kuta hem i mina Nike Free. Odengatan fram, jösses vad jag zickzackade och parerade idag. Ibland kan jag bestämma mig för att inga fotisar, cyklar eller bilar ska göra att jag behöver pausa en endaste sekund – men då gäller det att jobba med fötterna och ha linser i ögonen.

Vid Östermalms IP såg jag en man på en sån där liggande cykel. Helt ärligt, jag fattar inget. Kan någon förklara tjusningen med detta? Varför ligga ner? Men det måste vara något med det för alla som har en sån ”cykel” ser alltid sådär nöjda ut när de kör förbi. Var tvungen att knäppa en bild så när han ”cyklat” förbi mig sprang jag efter honom och tog ett kort. Bakifrån, så tyvärr kan ni inte se den där nöjda minen.

Sen sprang jag vidare i solen och det var så mycket fredag i luften. Husarviken och sen framme vid bron. Där ligger ju det där Brocaféet.

Jag har aldrig varit där. Jag gillar att det ligger sådär inklämt mellan Lidingöbanan och havet men jag kan ju inte sätta mig och äta en bulle när jag springer.

Totalt 10 km i 4:37 min/km. Och dojorna höll måttet även om de för mig är bättre till vardags än till spring. Nu är det fredag! Bland annat detta väntar:

Och en massa annat. Klart slut.