Löparögon.

Här kommer ett bra tips för trötta ögon som varit ute och sprungit för sent eller för tidigt. Cliniques All about eyes serum om jag fick av min syster i födelsedagspresent (alltid lite intressant när man får såna här typer av produkter i present, haha). Serumet är i alla fall som en liten kall deodorant som man tar under ögonen och den sägs motverka mörka ringar. Funkar den? Hmm, tveksamt. Men lite skönt är det och lite kul med deo under ögonen. Och känslan funkar både på trötta kill- och tjejspringögon.

37 km nyanser av grått.

Vaknade till en grå söndagsmorgon. Behövde jobba från lunch så jag fick hoppa i springskorna direkt, utan frukost. Jag brukar alltid trycka i mig ett par smörgåsar på kvällen när jag ska springa på morgonen. Nu var det dags för ett rejält långpass och då är det ju inte riktigt bra med tom mage men så fick det vara. Det var dock premiär för mina nya kompressionstights så det piggade upp.

Sprang till Koltorp och sen hela Lidingöloppet. Kändes skönt att springa terräng igen, har haft en liten känning i mitt vänstra knä efter förra helgens distanspass på asfalt. Efter två mil i Lidingöloppet brukar ofta energin ge vika men idag kom jag in i en andra andning och stegen kändes plötsligt lättare än vanligt. Var det kompressionstightsen? Man vill ju hemskt gärna tro det då de kostade en del. När jag kom i mål vid Grönsta så tog jag ett extra 3 km varv. Blev totalt 37 km i skön distansfart. Vid Grönsta såg jag skyltar där det stod Löparklubben. Surfade in på det när jag kom hem och insåg att det idag är ett Lidingö Marathon. Det borde man ju sprungit! Om man inte hade behövt jobba.

Mina nya skor ser inte alls nya ut längre. Vid golfbanan är det som ett kärr som jag fick springa genom, typ vatten upp till halva vaden. 

Har svårt att säga om jag tycker det funkade med kompressionstightsen. Men hur som helst så är det oerhört skönt att springa i dem och kanske är det så att de sista 17 kilometrarna idag blev lite lättare tack vare dem. Dessa kommer från 2XU. Ska nog införskaffa ett par korta också.

Tröskeltrött.

Körde tröskelpass efter lång uppvärmning men benen kändes trötta efter gårdagens dubbla pass. Gjorde en minivariant av tröskelpasset och sedan nedjogg. Måste nog trappa ner på antal mil per vecka för att kunna ta i ordentligt på kvalitetspassen. Jag tycker det är svårt det där; det jag gillar mest är att springa långt och ofta men gör man det för mycket så har man ju inte samma kraft sen när man ska köra intervaller, tröskelträning etc. Samtidigt kan man fråga sig varför man springer och hur man själv vill springa. För att må bra eller för att kapa minuter på loppen? Tja, det är ju både och på sätt och vis och det är det svåra. Men i grunden springer jag ju inte för att tävla utan för att jag gillar att springa, för att det är kul. Sånt här som jag klurar på en lördagkväll.

Aprilkväll.

Sprang i behagligt tempo från jobbet hem till ostbågarna. Kanske borde skaffa vattenfast mascara om det ska fortsätta på det här viset. Slogs av att många cyklister cyklar i skitvädret medan det är oerhört ont om löpare på gatorna. Ett tips jag har till alla som vill utmana vädrets makter: ha en snäll man som åker hem med dina riktiga skor och jacka. Då måste du springa hem.

Aprilmorgon.

Morgonpass i regnet. 4 km uppvärmning och sen 8 x 800 meters intervaller. Det var enorm motvind så åt ena hållet halkade jag hela tiden efter på farten. Jag känner att jag verkligen behöver köra mer tröskelpass för att komma vidare vad gäller farten och uthålligheten. Efter det 5 km nedjogg till jobbet i ösregnet. Brukar gilla att tänka när jag springer i sånt här skitväder att just nu, på något annat ställe på jordklotet, springer någon i en ljummen storstad, en annan i stekande sol bland bergen, någon annan i snö, någon på en sandstrand…och jag springer i ösregn. Då känns det lite poetiskt och fint, som att allas våra steg räknas. Nog med poesi, nu ska jag göra reklam.

Tove Styrka

Styrketräning är faktiskt inte alls kul. Det är faktiskt rätt trist. Det är motsatsen till att springa för mig. Men jag vet ju att det är viktigt när kroppen ska orka 42 kilometer så jag tog mig samman här på kvällen och gjorde:

Chin-ups: 5 – 5 – 6 – 6 (inte enligt programmet detta pass utan en light-omgång)

Mage: 2 x 30 st raka, 2 x 15 st sneda, 2 x 30 st rumplyft, 15 st benlyft

Armhävningar: 2 x 30 st

Klart slut.

 

 

Heads up!

 

Det kanske är fler långhåriga än jag som tycker att det finns alldeles för få snygga pannband? Som kanske inte vill springa runt med enorma logotyper på huvudet men tvingas göra det i brist på annat? Till min glädje har jag hittat glansiga pannband i fina färger på American Apparel. 99 kr styck kostar dem.

Min sista löptur som 36.

Hade tänkt vila från löpningen idag. Men när alla hade somnat och jag kikade ut på den fina skymningen så var det bara att dra på sig dojjorna. Man kan inte missa såna här kvällar. När jag kommit en bit så insåg jag plötsligt att det här är ju min sista löprunda som 36-åring för imorgon fyller jag år, javisst! Det kändes mäktigt, sista 36-årsmilen. I alla fall i det här livet. Ja, det var tio fina skymningskilometer att minnas.