38 km och en svald fluga.

Söndagmorgon och dags för veckans långpass. Kändes skönt ute så jag bestämde mig för att det var dags för säsongens T-shirtpremiär. Det är stort! Dessutom premiär för mina nya korta kompressionsfödelsedagstights OCH kompressionsstrumpor. Jag tänkte att nu kör jag hela kittet och ser hur det känns. Sprang till Koltorp och Lidingöloppsstarten. Allting såg så annorlunda ut och det tog en stund innan jag insåg att det var för att träden börjat bli gröna. Äntligen får ögonen se något annat än brunt, brunt, brunt.

Sen sprang jag på. Benen kändes lite tunga efter fredagens backpass men däremot kände jag inte av sträckningen i höger lår vilket var skönt. Höll bra distansfart men kuperingen i Lidingöloppsspåret gör det periodvis svårt att hålla konstant tempo. Just det, jag svalde en fluga någonstans vid 18 km – det slutgiltiga beviset för att våren och snart sommaren är här. När jag var framme vid Grönsta tog jag ett extra 4 km-varv så totalt blev det 38 km i solen. Efter det kände jag ett akut behov av att se vatten, vet inte var det kom ifrån, men jag sprang ner till hamnen och sträckte ut mina trötta ben på bryggan som var alldeles varm. Herregud, det var så fruktansvärt skönt och ovanpå det favoritljudet av fallen som slår mot masterna. Fick påminna mig själv om att det bara är 29 april när jag joggade hemåt.

Kompressionen då? Ja, efter mina små ickevetenskapliga tester så måste jag säga att jag gillar det. Känns skönt att strumporna och tightsen liksom trycker ihop musklerna. Som en stor skön kram kan man säga. Ja ni hör, det är oerhört ickevetenskapligt det hela.

Chin-chin-chin-ups!

Idag var det Lidingö Ultra Marathon. Då blir man såklart extra sugen på att springa. Jag fick dock lägga in en vilodag då jag efter gårdagens dubbelpass fick känning av en gammal sträckning i mitt högra lår. Fick den då jag sprang intervaller i höstas och har sen dess varit otroligt noga med ordentlig uppvärmning inför alla kvalitetspass. Nu dök den nog upp efter alla mil jag samlat på mig senaste tiden. Jag blir otroligt stressad så fort jag känner av något nu när maran närmar sig. Efter all träning så vill man ju inte gå och skada sig det sista man gör. Det är en så hårfin gräns mellan att vara i sin bästa form och träna för hårt och skada sig. Det måste vara hur många som helst som kämpar hela vintern inför våren och marathon men sedan får ställa in pga skada. Så nesligt! Jaja, istället blev det chin-ups. Tog mig samman och gick vidare i programmet och körde serien 13-11-9-7-10. Puh! Sedan allmän styrka; raka och sneda sit-ups, rumplyft, tåhävningar och avrundade med 30 armhävningar men då var armarna rätt spaka efter chinsen. Be mig inte bära något nu tack, inte ens en maräng.

Löparpresenter.

Det här med att fylla år. Det var några år då jag kände att jag liksom inte visste vad jag skulle önska mig i födelsedagspresent, om jag ens skulle önska mig något. Man var inte 18 och pank längre utan jobbade, fick lön och kunde ju liksom lika gärna köpa prylarna själv. Dessutom om man har tre barn så ligger ju fokus självklart på dem och sin egen födelsedag försvinner lite i sammanhanget  – ja kort och gott så kände jag mig liksom för gammal för det hela. Hur som helst, sen jag började springa mer och mer så hände det något. Plötsligt fanns det en massa springprylar som jag bara måste ha och plötsligt satt jag där med en önskelista igen och klottrade ner allt från nya flaskor till vätskebältet till ännu ett par oumbärliga löparskor. Kanske också för att det finns ett stopp för hur mycket löpargrejer den gemensamma ekonomin anser är rimligt… Därför blev jag väldigt glad då jag idag blev firad i efterskott och fick ett par högt önskade korta kompressionstights av mina snälla föräldrar. Förutom att jag blev glad som en 18-åring så hoppas jag kunna springa lika snabbt som en i dem också.

9,7 km vår.

Det är speciellt att springa genom stan när det är första varma vårdagen och dessutom lönehelg. Jag fick springa slalom mellan allt folk som flanerade Odengatan fram. Hade tung ryggsäck med dator på ryggen och blev alldeles svettig av solen. Blev sugen på att fråga om jag fick smaka en klunk öl ur ett glas på någon av alla uteserveringar. Kutade på i skön fart hemåt och tänkte att nu, nu börjar löparnas tid. Se upp alla flanerare!

Fredagsbacke.

Uppe med soluppgången och fågelkvittret. Trots att det var tidigt var det en ljummen känsla i luften, det luktade sommar och jag fick stoppa ner mössa och vantar i fickan. Sprang 6 km till Aborrbacken, körde 15 min backpass och sen tillbaka hem till nyvaken familj, snabb kaffe och ännu snabbare dusch. Såna här morgnar, herregud vad bra ni är.

Torsdagschins!

Jag kör vidare med programmet men har stannat kvar på samma antal repetitioner ett tag nu. Har känt att jag måste samla psyket lite. Är man utsliten eller trött så märks det direkt på hur många chins man orkar så det gäller att vara i god form när man kör. Idag gjorde jag 8 – 9 – 10 – 11 -12 med 90 sek mellan varje.

Löparlook.

Det här är en riktigt stark löparlook just för att det inte är ”riktiga” löparkläder. Överlag så finns det ett problem med alla löparkläder. Men vill ju ha funktion och bra material men varför måste allt vara så otroligt präktigt? Helt ärligt, varför ska man ha tusentals fickor när man ska ut och springa? Men ska det finnas så kan det väl göras med lite finess och känsla? Och det går faktiskt att göra fina löpartights med mönster. Finns mycket att ta tag i på detta område. Jag lovar att köpa allt från de som lyckas.

En regnig onsdagskväll.

Det här såg jag ikväll när jag sprang hem från jobbet:

En chihuahua med en liten blå regnrock.

En kille som köpt tre citroner och en burk majonäs i en genomskinlig påse.

Människor som satt utomhus under infravärmen på Primo Ciaociao.

En tjej med knallröda gympaskor på Odengatan.

En busschaufför som körde dåligt.

Ett damgäng på Valhallavägen.

En skäggig man med en brun labrador vid Sophiahemmet.

En cyklist med röda cykelbyxor.

En kille som joggade lugnt i regnet på Lidingöbron.

En annan kille som sprang intervaller nästan framme där jag bor.

Massa bilar.

Om de såg mig så såg de mig först köra uppvärmningsjogg i 4 km. Sedan såg de mig springa 2 x 5×400 metersintervaller i ösregnet. Och sen såg de mig jogga hemåt alldeles blöt.

Farväl huvudvärk.

Igår fick benen vila efter mitt 37-kilometerspass i söndags. Märkligt när man springer ofta, idag kändes det som att det var evigheter sen jag sprang. Jag var oerhört tidigt på jobbet, och kvar till sent. Hade tänkt springa hem i kvällssolen men då jag var klar var det redan mörkt sen länge. Bytte om och sprang hemåt. Huvudvärken som kommit smygande under dagen släppte vid Valhallavägen, så skönt! Körde stegrad fartökning så gott jag kunde med ryggsäck på ryggen. Och på den svarta kvällshimlen ovanför mig: en sagoboksmåne. Tack benen och god natt.