När man är ledig hinner man åka till affären på morgonen och köpa ananas, äpplen, apelsiner och ingefära och göra världens godaste juice. Dessutom hinner man koka broccoli som är jättenyttigt.
Då ser det plötsligt ut såhär på frukostbordet. Ja, jag åt ju inte bara det här men jag ska tillägga att man blev skönt mätt av broccolin. Mackorna har fått en konkurrent.
Den här annonsen måste det vara en löpare som ligger bakom. Jag älskar den! (Annonsen alltså, inte copywritern.)
Olle kom på en bra idé då jag tycker att det går lite trögt framåt på chin-ups-fronten. Han föreslog att jag skulle fylla ryggsäcken med något tungt och ha den på mig när jag hänger i stången ett tag framöver. Smart! Så jag stoppade ner mina två femkiloshantlar och satte på mig ryggsäcken, nu tio kilo tyngre. Körde fem stycken chin-ups med mina extra tio kilo. Ojoj, det var jobbigt! Sen tog jag ut en hantel och körde fem till. Tanken är att jag kör såhär framöver, med ryggsäcken på ryggen, fem kilo tyngre. Backade tillbaka i mitt program och körde serien 4-3-2-4-5. Blir spännande att se om det ger resultat. Vänliga hälsningar He-Man.
Det var många i familjen som undrade vad som pågick.
10 kg extra.
Hemifrån tidigt. Herregud, det tar en stund för benen att vakna när man hoppar rätt från sängen ner i springskorna. Tur inte Marathonstarten är kl 06.00. Sprang genom en doft av hägg hela vägen till Ropsten. Genom Värtan, förbi Diplomatstaden, alla museum och hela vägen ut till Biskopsudden där jag vände och tog samma väg tillbaka på andra sidan kanalen. Alltid när jag springer ut mot Biskopsudden funderar jag över vilka som egentligen bor i alla de här fantastiska husen längs vattnet? Hoppas de utnyttjar sin tillvaro och springer mycket. Annars skulle de kunna skänka sitt hus till mig.
Vackert var det hela. Tyvärr stördes idyllen av ryggsäcksremmarna som skavde upp mot halsen, ytterst irriterande och störde koncentrationen. Ryggsäcken har funkat så bra på vintern men då har jag haft jacka som skyddat. Detta måste jag hitta en lösning på. Susade förbi alla nyduschade och piffiga människor på väg till sina jobb när jag sprang genom stan, aldrig känner man sig så ofixad som då.
Totalt 25 km. Inte världens snabbaste för benen var lite tunga och trötta. Nu dock 25 km rikare.
Tulpanerna i Vasaparken. Fint!
Ännu finare: att ens man har gjort mackor till en när man kommer till jobbet efter 25 km.
Fick tipset att börja trycka i mig mer proteiner såhär inför marathon. Typ äta lax till frukost. Jag är nog redan rätt bra på att få i mig proteiner men det här är väl nästa nivå tänker jag. Jag tänker absolut inte byta kostvanor helt såhär nära inpå mitt första marathon men en laxmacka till frukost, världens största caffe latte eller varför inte äggröra lite oftare, ja det blir ju bara lite trevlig hotellkänsla på upplägget. Och då blir väl kroppen ännu gladare av alla kolhydrater jag ska proppa den full med de sista dagarna. Låter det här bra?
Upp och hoppa tidigt för att hinna med 10 km fartlek innan jobbet. Det visade sig att det inte bara skulle bli en löprunda utan även en naturruta. På mina totalt 13 km hann jag se fem rådjur (på fyra olika ställen), två gäss med tre små ungar, sju människor och sex hundar. Inte illa för att vara halv sex på morgonen. Vad gäller fartleken så måste jag säga att jag gillar den träningsformen. Lite mer just lek än den mentala pressen som intervaller ibland för med sig.
Är lite nyfiken på vad duktiga löpare tycker om Nike Free? Många traskar ju runt med dem till vardags men hur är de i löparspåret?
Idag får benen vila efter gårdagens långpass. Är sugen på att kuta men måste hålla igen och trappa ner inför maran nu. Inga fler skador, nej tack! Däremot var det dags för chin-ups-testet dvs att göra så många chin-ups på raken som möjligt. Gick runt och peppade upp mig, sprattlade med armarna och tänkte att jag är en elitgymnast. Och hur många klarade jag? 15 stycken! Alltså en mer än sist. Ett otroligt nötande för att komma upp i 20 stycken, hur svårt kan det vara? Uppenbarligen ganska svårt. Jag har blivit rätt bra på att göra många i flera serier men att göra ännu fler på raken kräver sin kvinna. Nästa gång jag gör ett stickprov så ska jag nog vila armarna några fler dagar. Men nu är det bara att harva vidare med programmet. Dock hoppar jag härmed upp på sista nivån, för oss som klarar 15 chin-ups eller mer. Snart 20!
Det är många som brukar fråga mig vad jag tänker på när jag springer långt. Idag var det dags för långpass så här kommer en liten redogörelse. Att springa 36,7 km som jag gjorde idag är såklart väldigt annorlunda jämfört med att springa 10 km. Det tar ju mycket längre tid och kräver därmed mycket av kroppen men också av huvudet. Hur som helst så följde dagens löppass ungefär mönstret så som det brukar funka för mig. De första tre kilometrarna tänkte jag på jobbet, huruvida alla tre barnen har tagit sina fästingsprutor eller ej, jag kom på att jag måste göra Adressändring till sommaren, att jag måste fixa mat till ikväll då vi ska ha barnvakt. Det kan vara alla möjliga tankar som behöver tänkas eller bearbetas. Så där håller det alltså på en stund men sen blir det plötsligt tyst. Därefter är det bara jag och stegen, underlaget, naturen, andningen, musklerna. Det är som ett slags meditativt tillstånd där hjärnan vilar och kroppen arbetar. Och i det tillståndet befinner jag mig, kilometer efter kilometer. Jag försöker att inte tänka på banan i förväg utan ta den som den kommer, det ger mer ro och faktiskt mer energi, i alla fall för mig. När jag närmar mig slutet brukar verkligheten komma tillbaka så smått och därmed tankarna. De kretsar ofta kring ganska banala ting, som vad jag är mest sugen på att dricka när jag kommer hem.
Kändes hur som helst bra idag. Förra helgen var det ju halvmaran så det blev det inget rejält långpass. Kändes skönt att ta igen det idag. Det är förmodligen mitt nästsista långpass innan nedtrappningen inför maran. Sprang till Lidingöloppsstarten och sen hela loppet plus ett extra 3-km varv på slutet och jogg hem. Totalt 36,7 km i terräng i 5min/km-tempo.
Står och laddar i solen innan långpasset.
Hur fint får det bli?
Idag fick Garmin slita på i hela tre timmar.
Ok, jag var tvungen att göra det här. Det är så mycket snack om vikter på skor så nu blev jag nyfiken på vad mina 39:or faktiskt väger. Jag har tre par löparskor, alla Adidas (och då räknar jag inte med mina Icebugs som jag kör med på vintern). Så har det varit länge, jag har ganska smala fötter och tycker att just Adidas passar mig bra.
1. Adizero Adios 2, 191 gram. Har inte sprungit långt i dem än men betyget jag kan ge efter kortturen idag är mycket bra! Lätta utan att kännas ostadiga och väldigt bra grepp. Passade fint i Lidingöloppsspåret. Ska köra intervaller, backträning och kortare lopp med dem framöver men maran får vänta. Känner mig lite som Spindelmannen i dem med mönstret på ovansidan. Annars måste jag säga att herrmodellen är snyggare men den vågade jag inte köpa då jag tänkte att den kanske är mindre smal. Jag har hört att en del som haft Adios1 är missnöjda med tvåan men då jag inte har något att jämföra med så kan jag bara säga bravo.
2. Adizero Boston, 243 gram. Dessa köpte jag nyligen för att just börja vänja fötterna vid lättare och mindre uppbyggda skor. De är väldigt sköna, känns snabba även om de är aningen mer uppbyggda än Adiosen. Sprang Premiärmilen på 42:12 i dem. Ska nog bli min mängdträningssko på sikt när jag byggt upp fotmuskulaturen lite mer. Just nu kör jag max 15 km i dem.
3. Supernova Glide, 268 gram. Min trogna gamla sko som jag nyligen ”köpte om”. Levererade på Kungsholmen Runt med tiden 1:31:21 och har hängt med på alla långpass senaste tiden. Har inget att klaga på men visst är det inte samma lätta känsla som på Adiosen. Jag ska helt klart springa Stockholm Marathon i dem. Lite synd dock att jag råkade springa genom ett kärr med dem när de var helt nya så nu ser de ut som skit. För övrigt kan man väl säga att de just ser rätt trista ut. Lite mer färg hade inte skadat. Men jag ska inte klaga på er.
rocknrollrunning.se 