Jag fick ju skjuta på söndagens långpass till idag och för att det inte skulle bli för tight mellan det och morgondagens tröskelpass så ville jag kuta direkt på morgonen. När jag springer mer än 20 km så brukar jag alltid äta frukost innan men idag fick bli ett undantag. Hade sett till att äta mackor innan jag gick och la mig igår kväll. Har för ovanlighetens skull haft lite känning av skavsår på trampdynorna så jag smörjde noga in fötterna innan jag la mig. Måste ju ta hand om mina ”verktyg”. Tror skavsårskänningen beror på att jag sprungit mycket och dessutom med tunna sommarstrumpor så därför tog jag på mig mina mara-strumpor imorse. Och för säkerhets skull tog jag med mig en geldrink. Himlen var grå och jag var lila när jag sprang iväg. Kutade längs havet, den vanliga långrundan förbi Austre och bort till Augstens och ner till vattnet igen, så långt bort stigen går längs stranden, sen vände jag och tog samma väg tillbaka. För att få ihop mina kilometer var jag tvungen att springa förbi vårt hus och ta en sväng åt andra hållet och in mot Långmyre. Just detta tycker jag kan kännas lite motigt; att springa förbi sitt slutmål – särskilt när man börjar bli hungrig. Men förutom detta samt att jag höll på att snubbla när jag kom upp på asfaltsvägen och fick rädda knäna genom att göra ett otroligt akrobatiskt hopp så kändes det bra i kroppen. Mötte Nils två gånger under rundan, han hade gett sig av senare än jag och inte skulle kuta lika långt men sprang däremot väldigt fort. Geldrinken behövdes aldrig, istället blev det havregrynsgröt med banan och russin när jag kom hem. Och en jättekaffe. Totalt 30 km i 4:42-tempo.

 

 

 

 

 

Det blåste en väldans massa idag. Kärvt när man springer men finns inget skönare när man kommit i mål; vinden i ansiktet och ljudet av träden som vajar.

 

 

 

Hemma! Min pappa på målarställningen tog kortet så nu fick jag skratta, då funkar det inte att se tufft sur ut.