Splitternytt!

 Vilken fröjd för ögat! Och fötterna! Idag på lunchen köpte jag nya strumpor, älskar dessa från Nike. och sen när jag kom hem så hade mina nya blå Adios och handflaskan jag beställt dykt upp. Jag har en sån flaska sen tidigare och har börjat köra med den istället för vätskebälte på mina långpass. Känns liksom snabbare, enklare…coolare! Och skorna, titta på dem. Fick snudd på binda fast mig här hemma för att inte springa ut en tredje gång här ikväll. Men imorgon bitti. Då smäller det. Var tvungen att göra en invägning:  Lite irriterande att de vägde aningen mer än mina gamla men det kanske är de där lapparna i skon.  Hursomhelst,jag kör blått i Berlin!

Dagislöpning.

 Sprang till dagishämtningen. Vet inte hur länge sen det var jag tog t-banan, kanske håller på att sätta något slags personligt rekord. När jag kom ut så insåg jag att det var riktigt sommarvarmt och bannade mig själv som tagit tights. Jag hatar att springa för varmt klädd, särskilt med dator på ryggen. 10 km i 4:46-tempo blev det. Väl hemma gjorde jag dagens apelsinjuice med massa ingefära. 

Tempopass!

 Ja, såhär ser man ut när man går upp tidigt för att hinna med ett kvalitetspass innan jobbet. Just när jag kör pass med mer kvalité och fart så gör jag det helst utan ryggsäck på ryggen – och måste därmed gå upp tidigare för att hinna med. Allra skönaste vore egentligen att köra den här typen av pass på kvällen men för att vara säker på att hinna med så får det för tillfället bli morgonpass. Man känner sig inte som en nyponros precis men vad sjutton – lite hård ser man väl ändå ut att vara eller? Nu framöver kommer jag på Pekkas inrådan börja köra mer tempopass, och det var det som stod på schemat idag. Ute var det blött efter nattens regn. Körde uppjogg och sedan dags att springa 2×5 km. Tanken var att hålla högt tempo utan att maxa och ha två minueters vila mellan blocken. Första fem låg snittet på 4:18/km och nästa fem på 4:12 varav sista km på 4:05. Kändes bra och jag kände mig stark efteråt, som att det fanns kraft kvar. Blev uppåt av det hela, gillar den här typen av pass. Inte samma press som tröskel och snabbdistans men ändå bra fart, det blir ju nästan som ett mellanting mellan vanligt distanspass och snabbdistans.  Sen rände jag hem för speed-dusch och frukost.

Från möte till löpning på fem minuter.

 Efter en stor presentation som man lagt ner massa energi och tankar på finns det inget skönare än att springa. Springa bort från just alla tankar, alla idéer, logik och resonemang. Springa! Och lukta och lyssna. Så det gjorde jag idag. När presentationen var slut runt fem bytte jag om i bilen. Tur vi har tonade rutor där bak. Sen sprang jag ut långt på Djurgården, snurrade runt där och sen mot Lidingö, över bron och hem. Blev en bra mängd, totalt 20 km i 4:42-tempo. Har haft lite ont i min vänstra fot men hittills har det alltid blivit bättre över natten. Från början var det under foten, i hålfoten, men det har blivit bättre. Idag kände jag istället av lite på utsidan. Jaja, alltid är det något! Får sova på saken.

Genom gryningens dimmor.

 Rrrrring! Klockan visade på 05.20 och det var dags att hoppa upp för att köra tröskelpass. Jag hoppade dock inte upp ur sängen, gled snarare lite motvilligt ur den då natten varit stökig med vandrande barn och egendomliga drömmar. Fast jag vet att det bara är de där första minuterna som tar emot och känns tidiga, när jag väl fått på mig skorna brukar tröttheten gett vika. Tio minuter senare klev jag ut genom dörren men klev in igen. Kollade termometern och insåg att det bara var fem grader ute. Jag drog på mig en långärmad tröja för första gången på evigheter och sen började jag uppvärmningen. Nere vid Kyrkviken svävade dimman ovanför vattnet och båtarna såg ut som kvarglömda rester av sommaren. Jag satte igång med spänsthoppen och sen iväg. Om det gick enkelt sist så var det en annan känsla idag. Kämpade på mina 20 minuter men benen kändes tunga och jag kom inte upp riktigt i samma sträcka som sist. Men ett bra pass var det, när det är sådär lite tungt kan jag ibland känna att det ger desto mer. Om inte annat mentalt. 

Hem genom hösten.

 Hade planerat helvila från löpningen idag. Jag jobbade sent och när det var dags att bege sig hem höll solen precis på att gå ner och det var så vackert ute. Som tur var hade jag ändå tagit med mig kläder för man vet ju aldrig så jag bytte om och packade ner datorn i ryggsäcken.  När jag kom ut på gatan ropade en farbror till mig ”Men det är ju kallt ute ute!” (Observera hur bra kontakt jag fått med äldre män på mina springturer på sistone). Jag svarade ”Men jag ska springa fort!”. Och så körde jag igång. Älskar stan på kvällen, sprang förbi kärlekspar och folk som varit på gymmet och så några människor som gick rökte och jag älskar när det är kyligt ute och känna den där cigarettlukten, trots att jag aldrig själv varit rökare. Men det var kallt om händerna och det stod klart att hösten idag anlänt till Stockholm. Hemma efter prick 10 km. Mat, chin-ups och mer jobb. Hej.

Fyra saker jag uppmärksammat sen jag började kuta mer:

1. Tvätthögen. Den försvinner aldrig. Hur mycket vi än tvättar och viker så är den konstant. Och den var ju rätt stor redan innan om man säger så, vi har ju så att säga tre barn. Och nu med alla mina miljarder träningslinnen och strumpor och tights… det är bara att ge upp. Den blir aldrig mindre.

2. Alkoholintaget. Jag dricker mycket mindre. Nej, det handlar inte om att jag inte ”unnar” mig ett glas vin om jag är sugen på det, det gör jag gärna. Det handlar om att jag inte tycker det är lika gott längre. Åh så tråååkigt, tycker ni säkert nu, gud vad präktigt. Och ja, så kan man ju tycka om man är 19 år och tycker att alla måste dricka för att ha kul. Men jag skiter i vad andra tycker, jag dricker det jag är sugen på. Just nu är det gärna löl.

3. Städningen. Vi bråkar mindre om detta. Förr gick jag och plockade undan saker stup i kvarten. Jag levde med disktrasan i hand så att säga. Olle och jag hade ganska olika syn på vad som var städat och det var svårt att hitta mellannivån där våra ideal kunde mötas, och vem som hade rätt vet jag inte. Nu hinner jag inte bry mig på samma sätt längre. Jag springer istället och när jag kommer hem vill jag vara med barnen. Så det är lite stökigare men det har gjort att vi automatiskt hittat en nivå som vi båda känner oss nöjda med.

4. Skorna. Jag har blivit oerhört intresserad av platta men snygga skor. Pallar inte utsätta mina ömtåliga löparfötter för höga klackar varje dag. T ex imorse så tog jag på mig ett par fina skor med rätt höga klackar. Efter att jag lämnat på dagis gick jag raka vägen hem igen och bytte till de här små foträta mockasinerna.

39 km – från skog till stad.

 Långpass! Kände för att överraska kroppen med ett nytt upplägg och tänkte att jag springer från skog till stad. Jag hade också planerat att dela upp passet i fyra delar. Började med att springa ner till Grönsta och sprang sista milen på Lidingöloppet. Vet inte varför men kände plötsligt en sån enorm tristess där i skogen, kanske för att jag genom åren sprungit just den milen så ofta. Och på senare tid sprungit en hel del långpass där, om och om igen. Efter ett par kilometer kändes det dock bättre, när jag kom in i lunken och huvudet slutade tänka. Första milen höll jag planerat 5:05-tempo. När jag var framme vid Grönsta styrde jag kosan mot stan och snäppte upp tempot. Nu var tanken att hålla 4:45 en mil framåt. Precis efter Lidingöbron började regnet ösa ner. Kändes nästan larvigt att kuta runt med en handflaska fylld med vatten, det var ju bara att sträcka ut tungan. Jag sprang vidare genom Värtan, höll tempot bra. Förbi Gärdesfältet och ner mot Djurgården. När klockan visade på två mil var det dags för nästa farthöjning, jag ökade upp och på tredje milen låg farten mellan 4:19-4:30. Regnet avtog och vid Waldemarsudde vände jag tillbaka. När klockan visade på tre mil var det dags för nästa fartändring. Jag hade tänkt ligga runt 4:45-4:50 för att varva ner men jag kände mig lätt i benen och dessutom började regnet återigen ösa ner så jag drog på lite mer och snittfarten hamnade runt 4:36 på sista 9 km. Totalt 39 km, helt genomblöt när jag kom hem och som vanligt fruktansvärt sugen på smoothie. Låter ju som att jag vore köpt av Arla men helt ärligt så sätter ett otroligt smoothiebehov alltid in runt 25 km på mina långpass. Så jag startade med en hallonsmoothie.

 Och sen blev det en mangosmoothie. Efter det: varm dusch!

Fullt pepp i skogen.

 Idag behövde Olle och jag jobba men som tur var behövde vi bara våra hjärnor så vi bestämde oss för att sitta ute på Elfviks gård istället för på kontoret. Alla gäster satt ute så vi fick hela biblioteksrummet för oss själva.  För att få igång tankarna åt vi varsinn kokostopp och det verkade hjälpa. Efter några timmars slit var det dags att bege oss av hemåt, Olle i bil och jag till fots. Jag smög in på handikapptoaletten och bytte om.  Kände mig aningen malplacé inne på Elfvik. Jag började springa. Fina Elfvik, känns som man bor på landet när man springer runt här. Efter några km tog jag in på Lidingöloppsslingan. Skönt med lite skog och backar igen, alldeles tyst. I en backe hörde jag en cykel närma sig, det växlades och trampades för fullt och högst upp i backen körde den till slut om mig och mannen på cykeln ropade ” Bra fart i backarna!” Tack, tack, så trevligt med lite pepp i skogen. Sprang vidare, nästan framme vid Grönsta fick jag ännu mer glada tillrop. En kille som jag passerade ropade ”Bra fart!”. Haha, verkligen trevlig tur detta! Påminde mig själv om att skrika något uppmuntrande när jag blir omsprungen nästa gång. Framme vid Grönsta sprang jag vidare på 4-kilometersslingan och därefter 3-kilometersslingan och sedan fick jag skynda hem. Totalt 20 km i 4:54-fart. Adieu.

Lyckad löpmorgon!

 Helt slut igår kväll men vaknade och var…utvilad. Bästa, bästa känslan. Kroppen redo igen! Kände direkt av ljuset i rummet att det var fint väder ute och mycket riktigt, sol och blå himmel. Resten av familjen sov fortfarande (varav 3/5 i vår säng) men jag lyckades krypa ur täcket utan att väcka någon. Ner till Lidingöloppet en sväng för uppvärmning och sen ner mot Kyrkviken där jag brukar köra mina tröskelpass. Spänsthopp, javisst, och sen dags att kuta iväg. Som vanligt fokus på att hålla just fokus så egentligen var det skitsamma vad det var för väder, hann ändå inte ta in något runtom. Kändes bra i benen men jag tittade inte på klockan. Så lätt att bli styrd av den och tappa fokus på mjölksyrekänslan i benen. Rusade på och sen piip, klar! 20 minuter körde jag, 5,15 km och snittfart på 3:53 varav sista km på 3:46. Tror det är något slags rekord för mig på tröskelpassen, yeay! 5 km på 19:25! Kändes riktigt, riktigt bra!  Kanske var det den utvilade kroppen, köttet eller allt godis igår kväll, eller att jag sprang passet två timmar senare än jag brukar. Eller bara dagsformen. För det har man ju lärt sig vid det här laget, att allt kan man inte styra över själv; kroppen har sina favoritdagar helt klart. I alla fall så fick jag lite hopp om att fixa milen på sub40 någon gång. Efter det nedjogg i det fina vädret och hem till gröt med hallon och jordgubbar. Och kaffe och croissant! På tal om croissanter, vill ni kolla på en rolig reklamfilm som inte alls handlar om löpning och som en fd kollega till mig gjort, klicka här.  Vill uppmärksamma er på att juicen i glaset kommer från våra egna äpplen. Vilken idyll va? Plocka äpplen i trädgården och göra egen juice. Så oerhört präktigt. Fast jag är nöjd med det för tidigare har vi bara låtit äpplena vara, ingen av oss gillar äppelpaj och jox, någon kanske plockat och käkat ett men annars har de trillat ner och ruttnat till fåglarnas glädje. Men nu är det juicefestival!