Långpass! Kände för att överraska kroppen med ett nytt upplägg och tänkte att jag springer från skog till stad. Jag hade också planerat att dela upp passet i fyra delar. Började med att springa ner till Grönsta och sprang sista milen på Lidingöloppet. Vet inte varför men kände plötsligt en sån enorm tristess där i skogen, kanske för att jag genom åren sprungit just den milen så ofta. Och på senare tid sprungit en hel del långpass där, om och om igen. Efter ett par kilometer kändes det dock bättre, när jag kom in i lunken och huvudet slutade tänka. Första milen höll jag planerat 5:05-tempo. När jag var framme vid Grönsta styrde jag kosan mot stan och snäppte upp tempot. Nu var tanken att hålla 4:45 en mil framåt. Precis efter Lidingöbron började regnet ösa ner. Kändes nästan larvigt att kuta runt med en handflaska fylld med vatten, det var ju bara att sträcka ut tungan. Jag sprang vidare genom Värtan, höll tempot bra. Förbi Gärdesfältet och ner mot Djurgården. När klockan visade på två mil var det dags för nästa farthöjning, jag ökade upp och på tredje milen låg farten mellan 4:19-4:30. Regnet avtog och vid Waldemarsudde vände jag tillbaka. När klockan visade på tre mil var det dags för nästa fartändring. Jag hade tänkt ligga runt 4:45-4:50 för att varva ner men jag kände mig lätt i benen och dessutom började regnet återigen ösa ner så jag drog på lite mer och snittfarten hamnade runt 4:36 på sista 9 km. Totalt 39 km, helt genomblöt när jag kom hem och som vanligt fruktansvärt sugen på smoothie. Låter ju som att jag vore köpt av Arla men helt ärligt så sätter ett otroligt smoothiebehov alltid in runt 25 km på mina långpass.
Så jag startade med en hallonsmoothie.
Imponerande som vanligt.
Du ger oss andra prestationsångest 😦
Nää haha, så får du inte känna!