Bodybuilding.

Enda fördelen med att inte få springa så mycket som man vill är att det slarvas mindre med styrkan. Än så länge kör jag min hemmastyrka men inom kort kommer det även bli gymmande och mer ”motstånd”. Ser fram emot det även om jag trivs allra bäst hemma, just för att det tar så lite tid.

Vad gäller löpningen så har jag i ett par dagar sprungit med mina inlägg och jag blir inte klok på det. Det känns inte hundra, liksom klumpigt och jag tycker löpsteget känns underligt. Jag tror de behövs fixas till och ”tas ner” lite och efter det kanske de ändå kan vara bra för just det skedet jag är i nu med foten, för att avlasta. Men imorgon tänkte jag köra några lugna km utan och se hur det känns. Jag har ju ändå sprungit i en himlans massa år, om än inte lika mycket, och klarat mig bra utan. Fick i alla fall mycket bra tips från Eva som haft samma problem. Sen är det såklart så att det som funkar för en person kanske inte funkar för en annan. Det blir till att testa sig fram.

Hej från bodybuildern.

Tacksam tisdag.

Hela veckan kommer bestå av distans i lugnt tempo. Om/när jag inte känner av foten alls är tanken att öka på lite. Men till dess är jag lycklig bara jag får springa och jag försöker att inte stressa upp mig över ovissheten. NYCM tänker jag inte alls på just nu, jag tar det sen. Därmed har jag tid just nu, tid att försöka läka. En känsla slog mig imorse precis innan jag gav mig av hemifrån, barnen satt och åt frukost och plötsligt kände jag en sån jättestor mäktig tacksamhet. Tacksamhet över att ha ett sånt fint litet gäng som satt där och åt mackor och yoghurt, tacksamhet över att familjen är frisk, över att jag är frisk. Och i de stora sammanhangen är foten ändå småpotatis. Ibland är det skönt att vidga sina vyer lite. Sen ska jag inte sticka under stol med att allt vad gäller foten är frustrerande. Men just idag är det inte det.

10 km lätt distans. Med vantar på. Gatlamporna slogs av en minut senare jämfört med igår.

Chin-ups i Berlinskrud.

Hallå! Det är måndagkväll och dags för chin-ups! För att få lite extra kraft drog jag på mig linnet och shortsen som jag köpte i Berlin efter Marathonet. Ni vet efter loppet när man går runt och känner sig så duktig och unnar sig själv exakt allt? Ja det var i den vevan jag köpte dessa. Tror de funkade bra för chinsen, totalt 70 stycken och efter det lite magövningar. Såhär ser shortsen ut i närbild:

Jag kommer alltid bli lite extra glad/snabb/stark med dessa på mig.

Måndagstest!

God morgon! Mörkt och blöta gator när jag gav mig av med ryggsäcken på ryggen. Även idag ett vad jag kallar testpass men en ökning upp till 10 km. Samma känsla som igår; det känns helt ok men lite känning av foten. Att den skulle vara helt borta har jag aldrig någonsin trott skulle gå så fort. Det kommer ta tid, det vet jag, men varje litet framsteg ska få mina applåder. Och jag ska också säga att det känns tjugo gånger bättre än på länge. I backarna var det nästan som en aha-upplevelse; ja just det, såhär känns det att springa i backar och inte behöva ändra löpsteget utan kunna hämta kraft från framfoten, inte helt men på väg åt rätt håll.

Prick klockan 07.30 stängdes gatlamporna av och jag var framme vid jobbet. Åh, sån underbar känsla att springa igen! Dusch och sen såg jag ut såhär:

Tur det finns smink. Efter det såg jag ut såhär:

Ja, inte så värst stor skillnad men det känns alltid bättre med lite jox i ansiktet. Särskilt på en måndag.

Tillbaka till skogen.

Idag: testjogg! Har haft helvila i fyra dagar, ja egentligen fem dagar, då min sista springtur i tisdags knappt kan räknas då jag pga smärta fick gå större delen av vägen. Kändes helt underbart att få snöra på sig springskor igen! Stoppade ner mina formgjutna inlägg i mina gamla trotjänare Adidas Supernova Glide, ja modellen är en trotjänare men just detta par är splitternya. Och sen gav jag mig av, med mig hade jag Febe. Vi joggade ner till Grönsta. Sprang försiktigt uppför Grönstabacken, jag var beredd på ett hugg i foten men nej. Kändes ok.

Vi joggade vidare. Så skönt med mjukt underlag! Jag insåg att jag kutat non stop på hård asfalt i tre månaders tid. Ska nog ändra på det här framöver om foten blir frisk, då blir det lättare med kuperat igen. Tanken idag var inte att springa långt på något vis, bara tre km som test. Jag känner av foten litegrann när jag springer men inte ont, jag bara känner att den är lite svagare. Men ändå, det känns lovande! Snart så.

En sån här liten jogg är inte alls fel, särskilt inte när man har så trevligt sällskap!

Världens bästa väder, löparsnack och styrketräning!

Det är människoplågeri att vakna till en sån perfekt löparmorgon men inte få springa. Då kan man istället:

Göra brasa.

Äta god och extralång frukost.

Åka in till stan och träffa Mirjam. Hon är här från Schweiz och skulle få sin nummerlapp till Hässelbyloppet som hon ska springa imorgon. Buhu, det ska inte jag så jag får vara snäll och hålla tummarna för henne istället. Vi drack kaffe och pratade (uppskattningsvis 98% löpning). Observera också att vi sitter ute, det är ändå rätt lyxigt i mitten av oktober! Vi snackade bland annat om ”plankan” och här ser ni hur Mirjam demonstrerar en bakåtvänd planka.

Sen kan man gå på stan med Febe. Ah, vad gillar att knata runt med henne. Ska passa på och skryta genom att berätta att hon kom tvåa på skolloppet! Av alla killar och tjejer, men hallå!

Och så kan man åka hem och göra 50 stycken chin-ups och lyssna på…White Stripes!

Jag märker att jag tappat lite styrka i armarna, det är tydligt att jag sprungit mer än gjort chins på sistone. Hade till och med lite träningsvärk i armarna igår.

Efter det kan man göra bålstyrka på gymbollen.

Man kan stå och glo på tjusiga inköp inför kvällens middag.

Till sist kan man duscha och försöka bota foten med magiska besvärjelser. Den känns absolut bättre men är fortfarande öm på själva senfästet. Jag skulle nog kunna springa försiktigt men känner att backar och snabbdistans fortfarande är ett problem. Tanken är jogg imorgon eller måndag.

På Arktis gym!

Ja, det ligger alltså i vårt kedjehus och har fått namnet för att det är inrymt i garaget som på vintertid är väldigt kallt. Det är dit jag förpassat Olle och hans skivstång. Och där har han stått i vinterkylan och tränat – oerhört korta och intensiva pass har det därmed blivit! Men nu plötsligt har jag blivit lite snällare och föreslagit att skivstången kanske kunde vara i arbetsrummet istället? Något som jag för ett år sen hade tyckt var fullständigt otänkbart. Att mitt snällare jag dyker upp samtidigt som jag själv har behov av skivstången råkar bara vara ett sammanträffande, jag lovar – inte skulle jag… Såhär ser det i alla fall ut:

Ibland tänker jag att jag ska ta itu ordentligt med garaget…förlåt jag menar Arktis gym, men det blir liksom aldrig av. Det enda jag vet är att ALLT finns i det där gymmet, allt från småspikar till gräsklippare och däremellan tusen andra saker som mössor, vantar, pappersåtervinningskassar…suck.

Nog om det, i alla fall så körde jag nu på kvällen 2 x 20 knäböj med 30 kilos vikt. Jag fattar att detta är småpotatis för er styrketräningsmästare. Men jag har inte styrketränat benen med vikter på åratal. Jag kommer verkligen inte bli en bodybuilder nu heller men lite mer förebyggande styrka kommer det bli. Hade tänkt göra utfallssteg med hantlar men kände att det sträckte lite i foten då så jag hoppade dessa och körde därför den vanliga styrkan efteråt med fokus på magen.

Sen var det dags för fredagsmiddag – notera att vi äter exakt samma mat varje fredag (har vi gäster på en fredag så gäller också denna meny).

Och nu kommer detta ätas i kombination med någon film:

Detta godis är mitt absoluta favoritgodis. I affären heter de Cocobat men jag har döpt om dem till pistonger för de ser ut att heta det. Jag är helt beroende av dem och nu är problemet att de försvunnit från så gott som alla affärer. Helt ärligt, jag har rest land och rike runt för att hitta dem. Jag vet nu ett ställe som har dem men vill ni veta var detta är så måste ni kontakta mig på annat vis för jag kan inte släppa sånt sprängstoff såhär offentligt. Och! Om ni ser dem någonstans, hör av er och berätta VAR.

Och jo, idag fick jag mitt startnummer från New York Marathon. Nr 3648! Åh, det låter ju så bra! Men varför är foten så dålig? Jag orkar inte tänka på loppet just nu för jag blir bara så förbannad på foten. Nu vilar jag lite till, det blir en jogg här snart och sen får vi se. Avslutar med att säga: Ha en skön fredagkväll! Yeay! Själv ska jag göra rehab för foten.

Jag och mina skor.

Det här med skor är svårt när man har den här inflammationen i foten. Det finns liksom två skolor här: en som förordar uppbyggda skor och formgjutna sulor. Och så andra skolan som förordar minimalistiska skor. Såhär tänker jag:

Till vardags så tänker jag att jag har de skor som känns sköna. Jag har testgått flera mil hemma i olika skor och idag har jag på mig mina nya Nike Free 3.0. De går ju lite emot teorin att jag behöver stöd i fotvalvet (pronerar en aning på vänster fot) men jag tänker ändå, att känns det bra så är det bra. Och dessa kommer jag inte springa i utan ha till vardags.

Jag har även ett par nya Adidas Supernova Glide som ser ut såhär:

Supernovan är skorna jag typ ”alltid” sprungit i innan jag började köra mer med Adizero Boston, Adizero Adios och Nike Lunaracer. Även om Supernovan är lite mer uppbyggd så är de väldigt sköna så jag tänker mig att jag kommer ha dessa till vardags en del, även om jag inte tycker de är så snygga. Men allt sånt skiter jag fullständigt i just nu.

Sen när jag kommer igång med löpningen igen så kommer jag köra en del av mina distanspass med dem också. Som någon klok sa till mig; det är ju inte alla dagar man känner sig superstark och tänker på hållning och löpsteg, och då kan det vara bra att köra med lite mer uppbyggda skor. Men sen måste jag ändå säga att jag älskar att springa i mina Lunaracers och Adiosen, jag får helt enkelt pröva mig fram när jag väl kan kuta igen.

Det jag dock tycker är märkligt är att jag kan gilla att gå i två ganska motsatta typer av skor, som Supernovan och Nike Free, och tycker ingen av dem är skönare än den andra, de är bara olika. De formgjutna sulorna jag skaffat tycker jag inte om att gå runt med men det kanske bara är ovana. Nu testar jag mig fram.

Men hörrni, nog om skor. Den här fredagen. Vädret. Hur mycket skulle jag inte ge för att springa ett långpass idag? Vi har finaste utsikten här på jobbet som gör en extra sugen.

Men nä, jag kom tyvärr inte hit i springkläder idag. Istället såg jag ut såhär:

Den här gula tröjan är den som luddar något så förfärligt. Jag får ha en säkerhetszon runt mig på 2,5 meter.

Tre grejer jag gjorde idag:

1. Köpte god macka till frukost. Jag körde internationell sockrad stil och köpte därmed brödet/bullen till höger som jag och Olle delade på. Den var liksom som en brioche men med lite vanilj i. Dagen kan inte gå fel med en så stark början!

2. Målade naglarna. Jag har sagt det förr: jag gillar smycken men när man tränar kan man inte kuta runt med massa silver och jox. Då är nagellack ett bra substitut.

3. Gjorde 60 chins uppdelat i serier till White Stripes. Alltid bra med lite arg musik när man gör chins. Jack White, herregud!

App, app, nu har jag glömt en sak som jag borde göra. Plankan! Den får avrunda kvällen.

10 övningar om dagen!

Jag har alltså inflammation i plantar fasciit. Det är med andra ord en inflammation i hälsenan som sitter under foten. Plantarfasciit är en belastningsskada som verkar vara väldigt vanlig hos personer som står, går och springer mycket. (Och sen finns det en hel drös andra orsaker till att man kan råka ut för detta sattyg.) Som vanligt finns det tusen åsikter och ”mirakelmetoder” att läsa om på nätet för hur man bäst blir av med skiten. Men det där med mirakel brukar ju tyvärr inte funka så för egen del så vilar jag nu från löpningen för att inflammationen ska lägga sig. Kombinerat med detta är det också viktigt att bygga upp muskulaturen. Jag har fått tio övningar som är dessa och de gör jag nu varje dag:

1. Jag knölar ihop och lyfter en handduk med foten.

2. Jag lyfter kulor med foten. (Tur att man har barn hemma.)

3. Jag går på utsidan och insidan av foten = barnen tycker man ser otroligt larvig ut, vilket är helt riktigt.

4. Jag ”kniper” med tårna och förflyttar mig således oooooerhört långsamt över golvet. Kanske inte färdsättet jag skulle använda mig av om det började brinna om jag säger så.

5. Jag rullar olika bollar under foten. Vilken boll jag kör är lite beroende på humör. Samtidigt kan man läsa, t ex den här boken som jag precis ska börja på.

6. Jag gör tåhävningar. Reser mig upp båda fötterna men häver mig sedan ner sakta på ena foten i taget. Här märker jag tydligt att jag är mycket starkare i högerfoten. I för sig har jag ju inte ont i denna men jag tror faktiskt jag är starkare i den rent generellt. Men jag peppar vänstern att ge igen, vi ska nog visa högern!

7. Jag håller handen mot främre delen av fotsulan och trycker foten bakåt med handen samtidigt som foten håller emot så mycket den kan. Likadant på tillbakavägen men nu är det foten som trycker så hårt den kan medan handen håller emot.

8. Jag sitter på golvet med raka ben, böjer tårna uppåt mot smalbenet så mycket det går samtidigt som jag drar fötterna mot mig med det här stretchbandet som barnen gärna snor.

9. Jag går på tårna och jag går på hälarna. (Tur man bor i hus!)

10. Jag stretchar ut vaden genom att göra den klassiska övningen att stå lutad mot en vägg med det ena benen framför det andra och stretcha. Classic!

Ja, sånt här kul håller jag på med. Det tar lång tid att bygga upp muskulaturen men jag håller tummarna för att löpningen kommer igång relativt snart. Ska testa lätt jogg om några dagar. Men framförallt ska jag skaffa mig världens starkaste fötter!