Det är människoplågeri att vakna till en sån perfekt löparmorgon men inte få springa. Då kan man istället:

 Göra brasa.

 Äta god och extralång frukost.

 Åka in till stan och träffa Mirjam. Hon är här från Schweiz och skulle få sin nummerlapp till Hässelbyloppet som hon ska springa imorgon. Buhu, det ska inte jag så jag får vara snäll och hålla tummarna för henne istället. Vi drack kaffe och pratade (uppskattningsvis 98% löpning). Observera också att vi sitter ute, det är ändå rätt lyxigt i mitten av oktober! Vi snackade bland annat om ”plankan” och här ser ni hur Mirjam demonstrerar en bakåtvänd planka.

 Sen kan man gå på stan med Febe. Ah, vad gillar att knata runt med henne. Ska passa på och skryta genom att berätta att hon kom tvåa på skolloppet! Av alla killar och tjejer, men hallå!

 Och så kan man åka hem och göra 50 stycken chin-ups och lyssna på…White Stripes!

 Jag märker att jag tappat lite styrka i armarna, det är tydligt att jag sprungit mer än gjort chins på sistone. Hade till och med lite träningsvärk i armarna igår.

 Efter det kan man göra bålstyrka på gymbollen.

 Man kan stå och glo på tjusiga inköp inför kvällens middag.

 Till sist kan man duscha och försöka bota foten med magiska besvärjelser. Den känns absolut bättre men är fortfarande öm på själva senfästet. Jag skulle nog kunna springa försiktigt men känner att backar och snabbdistans fortfarande är ett problem. Tanken är jogg imorgon eller måndag.