Hänger och dinglar.

Minns när vi var små och jag och syrran var hos farmor och farfar på landet. Hur farfar alltid gjorde morgongymnastik, och farmor också ibland. I alla fall, detta tänkte jag på när jag nu ikväll gjorde 80 chin-ups i serien: 15-13-13-13-13-13. Plus några pull-ups!

 För övrigt gjorde jag också följande (och jag ber om ursäkta för att jag inte har massa balla ord på övningarna som ju är modernt i dessa cross-fit-tider):

2×15 sit-ups på gymbollen

2×15 sneda sit-ups på varje sida

2×30 rumplyft upp mot taket

2×15 ligga på rygg med fötterna på gymbollen, rulla/dra in bollen mot rumpan samtidigt som du lyfter rumpan/svanken uppåt

2×15 stå i armhävningsposition med fötterna på gymbollen, rulla in bollen mot magen och res rygg som en katt ungefär, sen tillbaka ut med bollen och gör en armhävning (vad heter denna övning nu igen??)

2×30 ligga på magen på gymbollen och sträck ut höger arm och vänster ben och vice versa

2 minuter plankan

Tror det var allt. Ajöss.

Testar lite tempo!

Vaknade till en onsdagsmorgon. Satte ner fötterna på golvet. Reste mig upp. Tog några steg. Nä, inget hugg. Ingen smärta. En vanlig fot, fortfarande lite svullen, men ändå: en vanlig fot. Vanligare än på länge i alla fall. Idag inget morgonspring, planen är att försöka få till en del lunchpass då det funkar framöver, för att slippa mörkret och få upp farten bättre.

 Åt lite extra frukost när jag kom till jobbet (dock ej handkrämen) för jag är helt programmerad att äta lunch prick 12.00. Så när jag istället ska springa gäller det att ha proppat i sig ordentligt. Kl tolv ner till omklädningsrummet för att byta om från det här:

 Till det här:

 Samma runda som sist dvs ner till Karlbergs Slott, över på andra sidan och fram till Stadshuset och tillbaka. Idag vågade jag mig på aningen högra fart, tar det lite i taget. Men hallå! Varför vill så många vuxna människor gå armkrok, fyra stycken i rad? Jag förstår att inte alla tänker anpassa sig till löpare som flåsar fram och tillbaka, men kanske anpassa sig till att det finns andra människor i en stad? Struntsamma, jag sprang på, vände vid Stadshuset och sen tillbaka. Prick 10 km. Prick 43 minuter. Snittfart 4:18/km.

 Racerdusch och sen jobba vidare.

P.S. En rolig grej jag såg idag men inte hann ta kort på: vid en busshållplats längs Kungsholmsstrand gjorde en kille pull-ups i själva busshållplatsen. Inte på något osympatiskt och spännigt vis utan mer sådär i smyg, för att han inte kunde hålla sig. Bra där, plus i kanten av mig!

Ställen jag ska komma ihåg att springa på. #001

Brunkebergstunneln. Här gick jag igår. Jag gör det inte så ofta, mest för att jag helt glömmer bort denna eminenta tunnel som tar en från Birger Jarlsgatan till Sveavägen i ett nafs. Jag insåg, att här måste jag ju springa någon dag. Så rakt, så snyggt. 231 meter lång. Perfekt för 200-ingar. Kommer tillbaka med andra ord, med löparskor på fötterna.

No pain, lots to gain.

 God morgon! Foten kändes bra när jag vaknade. Det är så ovant att inte ha ont. Planen den här veckan, om allt känns bra, är att springa 10 km varje dag. Och eftersom det kändes bra så blev det ett hederligt morgonpass. Springkläderna förberedda och framtagna igår kväll.

 Löpningen är just nu lite besvärlig i och med att jag undviker asfalt så gott det går. Det gör att jag inte kan springa till och från jobbet. Dock har jag tänkt att testa det senare i veckan om foten håller. Men idag fick det bli 10 mjukare km och därmed påklädd och klar tidigt för att hinna. Stjärnklar himmel. Hade svårt att få upp tempot i mörkret, jag är så rädd för att stuka någon fot, det bara vägrar jag nu. Men egentligen var det nog rätt lagom fart i och med att jag sprang på bra igår. Höll 5:00/km-tempo.

 Gick nästan sönder inuti för det var så vackert ute. Tur jag har kameran då, när jag inte har någon att prata med. Det är en mäktig känsla att börja springa i totalt becksvart mörker och sen så sakta, sakta se himlen bli ljusare och ljusare. Mötte en annan löpare med pannlampa. Kunde inte se vem det var men jag kände igen springstilen, jag tror att han springer exakt samma tid varje morgon.

Totalt 10 km. 10 km utan att ha ont. Det känns fantastiskt. När jag stannade utanför vårt hus och tittade upp mot fönstret på övervåningen, såg jag de här små öronen sticka upp. Kuba som satt och spejade mot mig. Jag älskar de där små knaskatterna.

 Mycket nöjd med mina jättevantar. Bara aningen kall om händerna när jag har dem. Dusch, smörgås i bilen och sen en kaffe på ett café där jag sitter just nu inför ett möte. Åh, sicken bra tisdagsstart!

 Punkt.

Glåmig måndag.

 Satan i gatan. Ja ni ser ju själva hur trött jag ser ut (tur det finns smink om man nu vill att några ansiktsdrag ska poppa fram ur den jämngrå massan). Tog på mig ett neonpannband i hopp om att kunna hämta kraft från materiella ting inför mina chins. Varvade chinsen med sit-ups. Efter ett tag fick jag så jäklans huvudvärk, trots neonpannbandet! Körde vidare men sen kände jag mig lite dum. Det är ju faktiskt inte så att jag ska ställa upp i chins-SM nästa vecka. Så jag la ner. 50 stycken blev det i alla fall, plus magjoxet. Slut för idag. Och det är då ni alla skriker: Tack för idag!

10 km lunch. Och lite hund.

Idag första gången på länge som jag var nere i omklädningsrummet på jobbet. Trevligt att vara tillbaka hos mitt gamla skåp.

 Bytte raskt om och sedan marsch iväg.

 Idag var det dags att öka upp till 10 km och testa foten. Kändes segt till en början och asfalten kändes så hååård. Jag har ju helt undvikit asfalt på sistone men i och med att jag bara hade lunchen på mig så fick det bli ett par km på hårt underlag.

Sprang ner till Karlbergs slott och över på andra sidan och mjukare underlag. Kutade Kungsholmsstrand fram i det fina vädret. Många sportisar ute. Men det är klart, lunchlöpning är ju perfekt om man vill få springa i dagsljus den här årstiden. En annan bra grej med lunchlöpning är att man har begränsat med tid och därmed kan/måste få till bra tempopass. Jag vågade inte ta i för kung och fosterland och tanken är absolut inte att göra det denna vecka, men jag sprang ändå på i ganska rask takt. Försökte samtidigt fokusera lite extra på tekniken. Fram till Stadshuset och sen tillbaka samma väg med en liten extra sväng bort mot Kristineberg. Tillbaka på Rörstrandsgatan och sen in på Norrbackagatan, förbi alla lunchätande människor.

10 km, snittfart 4:33/km. Snabb dusch och hopp i kläderna. Eller nä, inte precis hopp i… det som tog mest tid var att få på mig mina oerhört tajta hårdrocksjeans. Får lite panik varje gång de ska av och på för det är precis så att foten kommer i och ur.

 Nu några timmar senare så känns foten fortfarande ok efter språngmarschen. Åh snälla låt det förbli så. Låt skiten vara på väg bort. Senaste dagarna har jag traskat runt barfota hemma, det var längesen jag kunde göra det utan att ha ont. I övrigt så har jag lagt ner exakt allt annat denna vecka i form av fotrehab, stretching, massage och grejer. Jag har testat så mycket olika pryttlar att det till slut blir omöjligt att skilja på vad som hjälper och inte. Denna vecka är det löpning med efterföljande stretch. Funkar det så kör jag igång med mina excentriska tåhävningar och förebyggande fotgympa och stretch igen.

 Jo en grej till. Vi hade en sån gullig tax på besök på jobbet idag. Korven heter han. Alltså, hur gölligt får det bli?

 Jag mutade upp Korven i knät med hjälp av hundsnask.

 

Från kakfest till friidrottsträning.

 Först var det Fars Dag-firande för stora familjen hemma hos oss. Oerhört nöjd var jag då jag fick till en av mina favoritkakor på morgonen: schackrutan. Kan vara på topp-tre av världens bästa kaka, tillsammans med nöttopp och änglar. Verkligen inte en komplicerad kaka men ibland blir degen för mjuk och då är det kört. Efter detta frossande var det dags att ge sig ut. Första gången på länge som jag faktiskt inte kände av foten alls när jag satte av.

 Grått men fint. Jag har sagt det förr men jag älskar när det plötsligt uppstår en Morden i Midsomer-känsla. Idag var det i Midsomer jag sprang runt, inte ute vid Hustegaholm på Lidingö. Planen var en lugn jogg, enligt Pekkas ordination. Men jag är för dålig på just det här med jogg. Jag tycker helt ärligt att det är jobbigare att jogga än att springa.  Det känns så tungt och onaturligt. Så lite fortare fick det gå, 7 km i 4:45-tempo. Kände av foten lite på slutet men annars ok.

 Kände mig duktig som inte sprang längre för det hade jag gärna gjort. Kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter att kunna springa hur mycket jag vill och vad jag vill. Istället sprang jag hem och körde styrketräning.

 Och sen fortsatte söndagen i sportens tecken: Ruben på handboll, Uma på gympa och Febe, hon hade friidrottsträningspremiär…

 … i sina splitternya skor! Jag hade förresten också friidrottspremiär för jag ska vara hjälptränare. Ska till och med få gå någon liten introduktionskurs. Det var gruppens första gång inomhus så vi hängde i en liten gympasal och gjorde allt möjligt kul. Kan tillägga att det här kommer bli mycket bra och lärorikt även för mig med massa löpskolning etc.

 Och där var Fars Dag så gott som slut.

Speed-chins!

 Hann med chin-ups och magstyrka innan vi drog. 73 chin-ups i rask takt uppdelade på serien ovan. Och så sit-ups, rumplyft, lite annat magjox och plankan. Bäst är när barnen hjälper mig att ta tid på plankan. Då blir det hejarop, nedräkning och hela rasket.

 Sen var Uma gullig som sa, att om min stora boll försvann så kunde jag få låna hennes:

 Vet inte riktigt hur hon tänkte sig det hela. Sen ombyte från träning till servitris. Ja, det är min look för kvällen.

 God afton.

Morgonjogg och spontan jacktest på stan!

 Men så skönt jag sov i natt! Har sovit för lite i veckan och dessutom haft en oerhört tjatig huvudvärk som inte velat släppa. Den var tyvärr kvar när jag vaknade. Men ändå, att få känna sig utsövd! Drog på mig löparkläder och gav mig ut på en kort morgonjogg. November, en väldigt grå, och av många hatad, månad. Men för mig ändå en favorit då vår första dotter föddes i november. Vår första morgon med henne, tro´t om ni vill, så sken solen på en knallblå himmel. Men idag var det gråttgrått. Jag sprang längs vattnet och kände hur huvudvärken sakta släppte taget om mig. Och så påstår folk att människor bara springer för att bli smala. Sicket larv! Det är för allt annat än just det som i alla fall jag springer.

 Vidare långt fick jag ju inte springa idag men skönt var det. Och sen hem för att jobba vidare på den ständigt pågående Juicefestivalen.

 Efter detta var jag tvungen att ge mig in till stan. Vi har som sagt en dotter som snart fyller år, och i och med att jag ändå inte får lägga så mycket tid på löpning här i helgen så passade det ju bra att fixa presenter. Jag rände runt hit och dit och hittade en del bra grejer så armarna fick bra styrketräning av alla kassar. Jag kan säga att det är rätt kärvt, i synnerhet för plånboken, att ha tre barn som har sina födelsedagar i november, december, respektive januari – exakt 14 dagar mellan varje födelsedag. Och så jul ovanpå det, ka-ching! Jag smet även in på Intersport på Drottninggatan och provade lite löparjackor. Alla från Nike. Kolla här:

 The Windrunner, 800 kr. Inte den optimala löparjackan men snygg. Och fin färg.

 Nike Element Shield Soft, 1400 kr. Det här är en bra jacka som jag gärna skulle vilja äga. Går över rumpan på ett bra värmande vis och går under beteckningen Storm Fit. Man känner att den är bra mot vind. Svart eller orange? Båda tack! Small!

 Nike Element Shield Max Jacket, 2000 kr. Åh så fin jacka eller hur? Fin färg och så det jag gillar mest; att man ur luvan kan dra fram en orange halsduk när det behövs t ex om det är kallt eller man vill springa förbi någon man känner utan att behöva heja, haha. Dock så känns den inte riktigt vindtålig, även om jag på Nike´s hemsida läst att den är bra mot både vind och regn. Jag tycker snarare det är en varm och lite mysig löparjacka med en riktigt bra halsduksfiness.

 Och så en favvo som jag redan äger: Nike Vapor 5 Max. 2200 kr. Den är dyr men å andra sidan så är den gjord av Nike´s ”Storm-FIT 5 fabric” och blockerar vind och vatten (upp till 5000 mm i vattentryck vad det nu betyder…). Den har en bra luva som man enkelt kan justera, den andas… ja, den lever faktiskt, har ett heltidsjobb och egen lägenhet i Vasastan. Det låter nästan så med alla finesser. Men framförallt: äger man denna så har man inga som helst ursäkter för att inte springa fort och långt och i exakt alla väder. Hur som helst, pga kommande födelsedagar blev det inga presenter för mig själv på Intersport idag men jag blev positivt överraskad av deras utbud – mycket fina och bra löparprylar inne. Lite senare blev det dock en minipresent till mig själv: en ring med ett T på.

 Kan vara den tunnaste ringen jag sett. Och bilden med den tunnaste handleden i kombo med största knytnäven jag sett. Snart: middag hos kära vänner i ny lägenhet. Imorgon: mer löpning.

Fot och fredagsfint.

Fick en bra start på fredagen. Tidigt imorse träffade jag Pekka som kikade på foten. Det hårda området på undersidan/insidan av foten har blivit bättre. Svullnaden är delvis kvar men det är ändå en mjukare känsla nu. Svullnaden verkar inte hänga ihop med själva smärtan i foten, för jag tycker att just smärtan ändå dämpats och gått åt rätt håll senaste tiden. Och svullnaden kan visst ta ett tag innan den lägger sig. Nu gäller det att springa klokt ett tag till, t ex inte köra snabbdistans eller snabba intervaller som frestar på alltför mycket.

Jag fick till och med ok på att springa en kort jogg imorgon och aningen längre på söndag. Kommande vecka blir det bara distans men inte alltför långa sträckor, jag räknar med ca 10 km per dag – ja om jag håller mig frisk i övrigt och förutsatt att PF:en inte förvärras av löpningen. Därefter förhoppningsvis successiv upptrappning. Svår balansgång hela tiden, springa men inte för långt eller för fort pga risken att riva upp allt igen. Det gäller att stå emot trevliga förslag som snabba intervaller på lunchen…och framförallt, att stå emot mig själv!

Idag fick jag nöja mig med att dra på mig ett par uppmuntrande tights och köra lite hemmastyrka med fokus på magen.

 I övrigt så går det åt många minuter till att tända alla små lampor hemma och framförallt, tända alla ljus. Hade kunnat vara en deltidsanställning att sköta värmeljusen.

 Imorgon, då blir det jogg!