Det var en bra idé att ta på mig mina gamla skor idag när det var så slaskigt. Det var en dålig idé att köra uppvärmning i Lidingöloppsspåret; det var som att springa i en jättestort badkar med iskallt vatten. Efter det backintervaller i kort backe, totalt 3 km. Lång nedjogg ut till östra Rudboda och tillbaka. Passerade fem rådjur, bara två meter mellan oss och de tittade fridfullt på mig. Sen passerade jag en bil som skvätte upp hela mig, då såg inte jag så fridfull ut.
Ska man springa hem i regn och rusk så får man pigga upp sig själv med Roman Moon från Laura Mercier innan man ger sig ut:
Stack ut sent, hade inte tid förrän då jag egentligen borde satt på mig pyjamasen istället för springkläderna. Lång uppvärmning och därefter kortintervaller: 10 x 400 meter. Ahh så jobbigt! Känslan när man sprungit två intervaller och har åtta kvar… den mentala biten är ju inte helt oviktig just vid de här passen. Jag roar mig med att räkna ned på olika vis och göra deletapper, annars kan det kännas oändligt när man spurtar och benen är trötta från start. Först tänker jag att jag ska avverka en tredjedel, sen blir halva totalen målet, sen att man har mindre än halva kvar osv. Funderar på att det kanske är en bra idé att hitta en grupp att träna intervallerna och backpassen med nästa säsong. Lite pepp hade ju inte skadat när man springer fram och tillbaka i mörkret. Å andra sidan vet jag inte vem som vill springa när det är pyjamasdags. Efter de tio evighetsintervallerna joggade jag ner i 3 km och sen hem till ett glas blåbärssoppa som kanske var ett av de godaste glasen blåbärssoppa någonsin.
Sprang hem från jobbet och avslutade med 5 km backintervall. Sprang upp och ner till Näset som en dåre. Jag har lagt märke till att äldre människor tittar undrande på mig då jag passerar dem gång på gång i full fart på trottoaren. Jag borde kopiera upp stenciler med en klargörande text om min träning som jag kan sticka till dem när jag passerar.
Tänkte jag skulle hinna med 10 km terräng innan mörkret föll men jag var sent ute och hade därför bråttom. Jag sprang på så fort jag bara orkade. När jag hade 3 km kvar så började det skymma rätt rejält, jag såg en annan tjej springa längre fram i spåret. Jag kutade på och när jag var tio meter från henne vände hon sig om och bara skrek rakt ut någon slags vanvettig skräck. Jag blev helt livrädd ända tills jag insåg att det var mig hon blivit rädd för. Hon hade uppenbarligen trott att jag var någon slag svart vålnad och att hennes sista stund var kommen. Jag ropade att det inte var någon fara och bad om ursäkt när jag passerade henne. Hon skrattade lite men darrade på rösten när hon sa ”Men du sprang så fort, du tog såna snabba steg!” Och det var ju ändå kul att höra.
Från sängen till jobbet: 10 km. Varken mer eller mindre.
Annandag påsk: Jag, Febe och Ruben joggade ner till Grönsta och sprang 1,7 km-slingan tillsammans. Febe spurtade iväg på egen hand medan jag och Ruben tog det lite lugnare och passade på att avhandla ämnen som hur många lasersvärd man får för en tusenlapp och hur många centimeter det är till Andromedagalaxen.
Efter det sprang jag själv en kort återhämtningsjogg på 5 km, det kändes bra efter gårdagens långa pass. Sen hem för sit-ups och lite allmän styrka.
Precis tillbaka efter ett långpass som hette duga. Sprang till Koltorp, starten för Lidingöloppet, och höll ett 4,45 tempo i ungefär 13 km. Sen var det dags för fartökning, gjorde en avstickare från Lidingöloppsspåret för att hitta en lite flackare väg och sprang där 5 km i ca 4,30-4,35 min/km. Sen tillbaka upp på Lidingöloppsspåret och ytterligare 12 km i 4,50-5,00 min/km. Alla dessa backar! Väl hemma la jag mig och pustade ut i solen. Nej, jag är inte död även om det ser ut så på bilden. Totalt 30km.
Gillar bäst att äta direkt efter ett långpass: mjölk och müsli. Sen lite senare äter jag såklart mer men det känns bra att snabbt ge tillbaka kroppen lite energi efter alla kilometer med bara vatten. Sportdryck eller sån där gel har jag aldrig testat medan jag springer, hittills tycker jag det räcker bra med vatten.
Efter duschen ger jag rätt mycket för en Cappuccino.
Knöt racerskorna, sprang ner genom skogen till Kviberg där jag hittade en mer kuperad bana som löpte runt fältet. Kände snabbt att benen var trötta efter fyra dagars kvalitetsträning men sprang 7 km i lugnt 5 min-tempo. Sen bort till långa backen för att köra backintervaller, hade tänkt springa 5 km men bröt efter 3. Insåg att benen behövde få vila lite, särskilt då det är dags för långpass imorgon. Känns också viktigt att inte nöta så mycket att man tappar glädjen i träningen och när kroppen är för trött, ja då är det inget kul. Sprang istället 3,5 km runt fältet och satte mig sen i solen en stund. Den känslan efter att man sprungit – när kroppen är trött, solen skiner och vinden blåser i håret – nästan så man blir religiös. Löparreligiös åtminstone. Totalt 13,5 km.
Tillbaka i huset var det fler som tyckte om solen.
För att hålla veckans planerade träningsupplägg behövde jag idag hitta en riktigt kuperad bana. Olle skjutsade mig därför till Skatås där jag aldrig varit förut men jag förstod att det är här många av göteborgarna håller sig i form. Olle sa att han fick lite ångest av att åka hit då han kutat runt här en del på skoltiden. 10-kilometersslingan visade sig vara utmärkt, väldigt kuperad och nästan i klass med Lidingöloppets sista mil – och så fint med alla sjöar! Pga en ögoninfektion har jag inte kunnat ha linser på flera dagar så lite suddigt var det att kuta runt, var nöjd med att jag lyckades följa den gröna banmarkeringen.
Jag sprang banan på 44 minuter.
Olle kom i mål 10 minuter efter mig.
rocknrollrunning.se 