Packar för påsk i Göteborg. Kände dock ett enormt sug efter att springa i det här blåa vädret så jag smet ut mitt i stöket. Sprang 10 km, sista Lidingöloppsmilen och försökte ge allt i backarna. Känns som att intervallerna i lång backe och de naturliga intervallerna så smått börjar ge resultat. Tur det för jobbigt är det.

Packar ner det viktigaste av allt i tjusiga påsar.

Hade tänkt springa på morgonen idag men det var små barn med halsfluss hemma. Så det blev en sen kvällstur istället. Gav mina nya Adidas Supernova en till chans då jag var missnöjd med dem efter premiärturen för ett tag sen. Nu kändes de hur bra som helst så vi studsade fram i mörkret till fin sorglig musik. Efter 7 km uppvärmning så var det dags för lång backe-intervaller, blev totalt 5 km backe. Avslutade med nedjogg.

Det är lätt att bli lurad av vädret när man sitter instängd på ett kontor hela dagen. Det såg så varmt och fint ut genom fönstret. När jag väl kom ut på gatan för att springa hem efter jobbet så blev jag dock påmind om att det är april. Men har man en dator och massa annat på ryggen så blir man snabbt varm. En bit hemifrån drabbades jag dock av en vårchock vädret till trots – doften av nyklippt gräs följde mig ca 200 meter och jag kan bara inte fatta var den kom ifrån. Oavsett så ledde den till några sekunders lyckorus.

Första löprundan sen den helvetiska förkylningen/influensan jag åkte på och som vägrat ge med sig. Har fått order om att ta det väldigt lugnt de två första passen så det var i en behaglig fart jag sprang Lidingöloppets sista mil. Benen kändes fulla av energi efter att ha legat i sängen i flera dagar, fick tvinga dem att inte rusa på.

Sprang förbi hamnen som uppvärmning. Det var så snyggt med bojarna i olika färger. Och så min favoritskylt: ASS. Man kan ju inte låta bli att undra vad utländska besökare tycker om Askrike Segelsällskaps plakat.

Tog en morgonjogg i mina nya Adizero Boston. Känner mig otroligt nöjd. När jag häromdagen däremot sprang i de nya skorna som motsvarar mina gamla kändes det inte lika bra, de kändes klumpiga på ett märkligt vis. Så det här kanske ändå är grejen för mig, enklare och tunnare skor.

Sprang hem från jobbet i kapp med solnedgången. Älskar att springa genom stan på fredagkvällar och se alla som är på väg någonstans. Man känner sig som ett ufo som kommer farandes genom parfymmolnen.

En mycket lång och intensiv dag som övergick till kväll. Tänkte till slut borsta tänderna och säga godnatt men drog istället på mig löpardojorna, sprang 4 km uppvärmning och sen lång backe-intervaller. Insåg att min backe där vi bor är snudd på perfekt – tog exakt två minuter till toppen och delade då upp backen i olika spurter. Efter det nedjogg och nu dags för tandborstning.

Vilket jäkla pepp i vädret! Sprang ner till Lidingöloppet i solen för att köra naturliga intervaller. Precis i början av spåret en bit fram såg jag en kortväxt figur kuta på i bra fart. Vem är detta, tänkte jag, och ökade farten för att se vad det var för en rackare. Jodå, det var en äldre man med grått hår, säkert 80 år, i modern träningsoverallsjacka och blåa, blanka löpartights. Väldigt rynkig, som man ska vara när man är 80 år, och med ett jäkla klipp i steget. Det såg mycket bra ut. Tänkte att det är precis så jag önskar att jag ska orka vara när jag blir gammal; rynkig, spänstig och med klipp i steget.

Jag kutade på. Efter 2 km la klockan av så jag kunde inte hålla koll på farten vilket först irriterade mig enormt då jag tyckte mig ha bra energi. Men sen kände jag att det var rätt skönt att låta kroppen styra istället för klockan, tror nästan jag höll farten bättre av egen kraft. Ska nog börja lämna klockan hemma ibland. Summa summarum: 10 km klocklösa, naturliga intervaller i ett underbart väder.

NG la upp en bra bild på min fb häromdagen som handlade om hur man ser ut när man springer vs hur man tror att man ser ut. Körde en egen variant av den idag. Tv: hur jag ser ut när jag springer. Th: hur jag ser ut när jag inte springer och poserar.

Idag 17 km löpning på asfalt. Har en liten irriterande känsla i min vänstra fot så därför vilade jag från terrängen. Jag köpte en liten salva när vi var i Thailand för ett par år sen, bara för att asken var så himla fin. Den kom jag att tänka på igår, rotade fram den och smörjde in foten, i hopp om en superkraft från fjärran östern. Stay tuned.