Träningspass

Lördagstempo med Nils.

 Jag och Nils hördes igår kväll och bestämde oss för att köra ett tidigt lördagspass tillsammans. För egen del så är det nog slut på snabba intervaller nu innan Berlin, foten mår inte alls bra efter gårdagens 400-ingar. Men! Ett bra tempopass stod däremot på schemat.  Vi hade bestämt träff nere vid Tennishallen så jag körde först 3 km uppvärmning på egen hand. Nils skulle köra sitt sista långpass innan Lidingöloppet och sprang därför en mil terräng innan han mötte upp mig. Jag stretchade lite medan jag väntade. Sen kom han kutandes! Och jag tog ett kort på honom men då sa han att det var ett krav att inte behöva vara med på bloggen. Glöm det, sa jag och sen körde vi igång.

Planen var 5+5+5 km med två min vila mellan varje set. Lite lurigt att hitta flack bana på Lidingö men vi kutade ut mot Elfvik. Snitt på första fem låg på 4:23/km. Vila. Nästa fem låg på 4:13/km och sista körde vi på riktigt bra och hamnade på 4:05/km. Tillbaka vid tennishallen där vi pustade ut. Extra plus för Nils som redan kutat en mil innan vi sågs!

 Bra start på lördagen. Särskilt när man käkar en sån här god frukost efteråt.

 Nu blir det häng med barnen resten av dagen och sen iväg på middag ikväll. Pga foten så blir det troligen inget dubbelpass idag utan laddar för långpass imorgon istället.

Fartfredag med Lennart!

 Jag sprang inte imorse för jag visste att jag skulle behöva alla mina krafter till lunchen. För då var det nämligen dags för 400-metersintervaller med Lennart och Micke. Tyvärr kunde inte Micke  i sista sekund men Lennart och jag var redo.

 Vi joggade iväg till Karlberg och AIK:s fotbollsplan. 2 km dit, precis lagom uppvärmning. Lite stretch och sen bara att börja beta av den första av våra åtta 400-metersintervaller. Inget att klaga på i väderväg; höstkyligt och sol. Första varvet gick på 1:20 för mig. En minuts vila mellan varje. Följande varv klockade jag på 1:22, 1:21, 1:21, 1:21, 1:21, 1:22 och 1.21.  Lennart var lite snabbare än jag på samtliga varv. Haha, som en maskin var man ju – otroligt jämnt tempo vilket jag är nöjd med! Lennart fick in en bra spurt på sitt sista varv. Men sen var han trött. Och jag också för den delen!  Intervaller alltså. Man känner att det ger, inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag tycker alltid det känns som ”värst” när man sprungit 3:e intervallen och man är trött, men har mer än hälften kvar. När man sprungit den 5:e känns det däremot gött. Tyvärr så gillade inte vänsterfoten det hela och efter 6:e intervallen kändes det rätt rejält. Men nu ska jag se på TV hela kvällen och rulla golfbollen under foten samtidigt. Och i nästa vecka ska jag till en naprapat med den.  Känslan efter ett intervallpass. Den går inte av för hackor. Sedan lugn jogg tillbaka till dusch och jobb.  La fin.

På expedition genom asfaltsdjungeln.

Var på konferens idag. Konferens! Låter så oerhört proffsigt. Det gjorde att jag befann mig mitt inne i city och därmed fick springa därifrån när det var dags att bege sig mot dagis. Bytte om på en minitoalett och sen iväg.

 Rätt mäktig och märklig känsla att springa sådär mitt bland shoppingstråken.

 Kände mig som en udda fågel när jag kom rännandes nerför Hamngatan, dessutom fotograferandes i farten. På tal om udda fågel: bilden här nedanför som jag tog på Sibyllegatan tycker jag säger så mycket om att vara löpare i stan. När man zickzackar sig fram så snällt och försiktigt man kan – och så får man ändå den här blicken. Det är liksom en blandning av irritation och total oförståelse i den. Som att man vore helt galen som sprang.

 Jag fortsatte Lidingövägen fram, bland härliga lastbilar och avgaser.

 Såg många roliga grejer på vägen. Bland annat blev jag omkörd av den här lilla ”bilen”:

 Sen hemma hos barn och katter. Totalt 9 km i 4:51-fart. Tack för idag benen, fötterna, lungorna, hjärtat och alla andra organ som kämpat på. Bra jobbat!

Tempomorgon!

 Vaknade till sol och sju grader. Blev första löppasset i långärmad tröja sen jag vet inte när. Idag stod tempopass på schemat. Först 3 km uppvärmning i lugnt tempo för att låta kroppen vakna till liv.  Det var så fint ute. Träden sådär gyllene av höstsolen. Framme vid Lidingöbron var det dags att sätta igång med tempointervallerna. 5+5+5 km med ca 1 minuts vila mellan varje block. Första 5 sprang jag på 4:25/km och sprang då genom Värtan och förbi Gärdet. Måste sett ut som att jag var på väg att missa världens viktigaste möte när jag sprang där med ryggsäcken i full galopp. Knappt en minuts vila. Nästa fem höjde jag tempot och låg på snittfart 4:17/km. Kändes bra! Är så tacksam att jag känner mig som mig själv igen och då tänker jag på andningen som bråkat med mig. En minuts vila och sen sista fem km i 4:16/km. Tiderna låg helt enligt plan, hade hoppats på aningen lägre på sista fem men då det var en del backar så känner jag mig nöjd.  Sen fem km nedjogg på väg till jobbet, dessa i 4:57-fart. Totalt 23 km. Yeay! Och nu…frukost!

Bra flås och golfbollar.

 Bytte om. Från Acne till Nike på några minuter. Sen full sprutt hemåt för att hämta på dagis. Kände direkt på första stegen att nu, nu är min vanliga andning tillbaka, helleluja! Vet inte vad som hände där ett par dagar, det var nästan som astmakänsla (så som jag tror det är att ha astma eftersom jag aldrig haft det). Fruktansvärt! Att vilja springa och ta i men liksom inte få upp tillräckligt med luft och sen stumma ben på det. Jaja, nu på eftermiddagen kände jag mig i alla fall som vanligt igen. Tänk vilken mardröm om det där skulle dyka upp på ett lopp…

 10 km i in vanliga genomstan-4:54-fart. Jag skulle vilja veta hur mycket ryggsäcken ger i form av muskler och hur mycket den tar i form av tid. Något snille som kan räkna på det?

Jo! Förresten! Jag gick till Stadium och köpte golfbollar på lunchen. Jag fick ju ett bra tips från Magnus som går ut på att man ska rulla en golfboll fem minuter under vardera fot. Detta  för att råda bot på min vänsterfot/plantersena. Otroligt ovant att befinna sig på golfavdelningen! Tyvärr fanns det bara 12-pack golfbollar så jag fick slå till på det fast jag egentligen bara behövde två bollar.

 Men tillbaka på jobbet insåg jag att det var rätt smart att ha många bollar. Då kan jag placera ut dem lite varstans och så fort jag sitter ner så kan rulla lite.

 Sagt och gjort. Hade en stund när jag satt och jobbade vid datorn och då passade jag på att köra lite, kändes väldigt skönt. Helt galet men när jag sen reste mig upp och gick så kände jag inte av foten alls! Vad är detta för mirakelkur? Inte ens när jag sprang hemåt så kände jag något, ingen ömmande känsla som det kan vara i början ibland. Lite senare så kände jag av det igen men hallå, jag har ju bara rullat en gång. Nu ska jag gå och placera ut mina övriga tio bollar här hemma på strategiskt utvalda ställen.

Tung tröskel.

 Solen går upp kl 05.55 i Stockholm på den här tiden av året. Men det är ändå som att solens strålar sprider lite ljus tidigare än så för det är ljust när jag kliver upp ännu tidigare för att köra morgonpass. Det tackar jag för. Idag en fin dag, ljust blå himmel.

 Uppvärmning följt av spänsthopp och utfallssteg. Idag med hemmagjord skumgummibit under hälen. Sedan 20 minuters tröskel. De senaste gångerna jag sprungit har jag passerat en hurtig man som också verkar ligga i hårdträning och så även idag. Idag blev det ett premiärhej. I övrigt tungt pass och jag fick inte riktigt upp farten som jag brukar. Hemma är barnen lite förkylda och häromdagen när jag sprang kände jag tydligt av att det var tungt att andas. Kanske något skräp i kroppen, Pekka trodde jag kanske har lite svullnad i slemhinnorna men i övrigt mår jag bra, ja förutom foten då. Men jag kämpade på även om det inte var ett av mina bästa tröskelpass.

 Efteråt stötte jag förresten på min tröskelpasskompis igen, den svarta keliga katten!

 Påminner mig själv om att njuta av att springa i shorts och t-shirts. Snart är det långärmat och långa tights och vantar och dubbla vantar och mössor och halsdukar och dubbla lager och trippellager och rånarluvor som gäller.

Min dag i sammandrag.

 På lunchen var jag hos Pekka. Han kikade på foten och konstaterade att det nog kan vara en sån där hälsporre ändå dvs en liten inflammation av plantarsenans fäste mot hälbenet under foten. Jag fick tips om ett inlägg som jag ska tillverka själv (!). Som han sa, med de mängder mil jag ligger på i veckan nu så är det nästan snudd på omöjligt att hålla sig helt skadefri. Men nu är målet Berlin och fokus blir på att träna smart med underhåll och bibehålla det jag har i fart, och sedan börja formtoppa. I övrigt så gjorde vi lite tester och det ser ut som att saker och ting rör sig i rätt riktning. Lite kul om man jämför mina värden idag mot då jag började gå hos Pekka i februari 2012. Jag har 16% förbättrad syreupptagning nu jämfört med då. Och mitt max. benmuskelarbete har ökat med 9%. Det är ju bara siffror på papper men i alla fall kul! Sen vad det betyder för mig i Berlin, det vet jag inte. Som jag skrivit tidigare så har jag sån respekt för ett så långt lopp som marathon, och det är ju bara det andra jag springer. Jag hoppas på att komma ner i tid men det hänger ju också på hur det går med min fot. Vi la upp ett program inför de kommande veckorna. Plötsligt insåg jag att det bara är 26 dagar kvar!

Efter jobbet sprang jag ut till Djurgården. Pekka tyckte att jag skulle köra ett distanspass på kvällen istället för tröskelpass, och jag lydde. Tröskeln och intervaller är lite extra lömska då jag kommer upp mycket mer på framfoten vilket känns värre för foten. Ett par tröskelpass till kommer det bli men jag kommer variera det med tempopass framöver.

Idag ganska tomt på folk ute på Djurgården. Höstigt. Sprang och tänkte på hur jag kände inför Stockholm Marathon. Att jag liksom tränade för ett tidsmål men på träning inte kunde förstå hur jag skulle klara av att hålla det tempot i 42 km. Men det gick. Jag påminner mig själv om det nu, att det faktiskt är stor skillnad på träning och tävling. Just att växla ner i mängd när loppet närmar sig gör ju att formen, förhoppningsvis, kommer fram och man blir sådär riktigt jäkla sugen på att springa långt, springa fort! Så länge ska jag nöta vidare och göra det jag kan för att springa ett riktigt bra lopp den 30 september. Och snälla fot, håll till dess. Jag ska göra ett fint inlägg till dig för att minska belastningen.

 Blev totalt 22 km i 4:51-fart. Sen hem till fina familjen och kyckling i ugn.

 Punkt.

10 km meditation.

 God morgon! Blev inget hårsvall när jag sprang till jobbet idag. Däremot så blev det 10 bra kilometer. Hade egentligen velat köra ett tröskel- eller tempopass nu imorse men då jag ska till Pekka och göra lite tester idag så är det bättre att köra ett hårt pass efteråt dvs ikväll. Sprang genom stan och alla oändliga väg- och byggarbeten. Jag kommer snart bli kompis med byggjobbarna på olika ställen då vi ses så gott som varje morgon när jag kutar förbi.  Annars är idag en sån där dag då man tackar gudarna för att det finns smink. Jag såg så trött ut när jag kom fram till jobbet men vips hade jag borstat bort tröttheten med lite puder.  I övrigt så jobbar  jag med en budskapströja idag. Vad gäller peace, kärlek, förståelse och sånt jox så ska jag nu vara allvarlig och säga att jag tycker jag blivit en snällare människa sen jag började kuta mycket. Inte för att jag tror att jag varit känd som något slags rötägg innan utan jag tror främst det handlar om att jag blivit lite snällare mot mig själv. Alla de där milen jag stoppar in i kroppen gör mig liksom lite mer accepterande. Förr kunde jag förstora upp alla möjliga saker men nu känns det lättare att skaka av sig saker och ting. Kanske är det den meditativa kraften i löpningen, jag vet inte.

 Såhär ser mitt skrivbord ut efter att jag sprungit.

 Och såhär ser det ut på golvet vid mitt skrivbord. Massa olika väskor, ryggsäckar, strumpor och skor. Idag ser det ändå rätt prydligt ut med bara ett par löparskor.

Extra tung ryggsäck.

 Sprang hem från jobbet. 10 km. Vet inte vad det var men idag kändes den tunga ryggsäcken extra tung. Kanske var det värmen. Kanske var det just ryggsäcken, varför var den plötsligt så tung? Kanske var det att jag sprang i ett par skor jag inte använt på länge och som plötsligt kändes alltför klumpiga. Kanske var det bara jag som var kass. Jag vet inte. Tempot var det i för sig inget fel på. Låg i farten som jag brukar när jag springer hem från jobbet. Dessa pass står inte för någon form av kvalité utan fungerar mer som distans att tanka in i benen. Ofta tar jag det medvetet lugnt då jag inte sällan kört kvalité samma morgon. Så nej, det var inget fel på tiden. Men känslan, den var dålig. Foten? Jo, något vajsing är det och det kanske spelade in. Men ju mer uppvärmd jag blir desto mindre känner jag av den/förtränger jag den. Imorgon ska jag till Pekka så han får kika på den. Och så ska jag göra lite tester. Yeay!

Annars så har detta hänt:

 Jag har tagit mer rosa färg i håret. Jag tycker för övrigt det är så trist att alltid springa med uppsatt hår, känner mig så präktig. Funderar på att börja springa oftare med utsläppt hår, mer hippie-style.

 Jag har lagat ärtsoppa.

Ärtsoppan är en av ytterst få maträtter som alla våra barn gillar. Min mamma har lärt mig den. Jag gillar den också, inte minst för att den är så fruktansvärt enkel att laga. Man gör såhär:

Kokar upp en liter vatten och slänger i två hönsbuljongtärningar. Tar fram ett paket 600 g fryst ärtor ur frysen. Häller i dessa i det kokande vattnet. Kokar några minuter. Sen tar man av kastrullen från plattan och mixar det hela med en handmixer. Tar i lite salt och peppar. Klart! Extra gott blir det om man serverar med citron, riven pepparrot och crème fraiche/turkisk yoghurt. Och något gott bröd till. Ett enkelt sätt att få beröm på, värsta bra tipset om jag får säga det själv.

Mån dag.

 Månen fortfarande uppe när jag kom ner till Lidingöloppsspåret. Startade denna morgon med 11 km jogg. Tog det lugnt för att känna in foten så det var inget fokus på tiden. Känns nästan ingenting när jag blivit varm men som sagt, det är oftast efteråt stelheten kommer. Fin morgon och trots den tidiga timmen så var det en del löpare ute.  Framme vid Karins Backe så fick mina hyggligt nya Lunarcer veta att de levde. Det har uppenbarligen regnat en hel del på Lidingö i helgen så jag fick vadspringa i två decimeter högt vatten där några meter. 

Sen hem till gröt. Tyvärr hade mjölken under helgen förvandlats till fil så jag fick äta gröten på ett medeltida vis dvs bara gröt (dock inkl. banan, det hade man inte på medeltiden).  Ser gott ut va?