Japp, idag på eftermiddagen var det dags för ännu en avgång till El Supermercado. Alltså, vi har inte ätit upp alla kexen än men saken är att det finns nada precis här där vi bor. Förutom dyra mexikanska hippekläder för alla New York-hipsters som åker hit. Men för oss som vill ha en vanlig hudkräm och några spadar finns det inget att hämta. Så det var bara att dra på sig Adidas-ryggan och ge sig av.

 Det kom faktiskt några lätta droppar regn precis i början. Jippi, perfekt tänkte jag. Dock var det oerhört kvavt i luften och benen kändes väldigt trötta till en början. Puuuuh. 7 km till affären i  4:36-tempo. Handla, handla. Och sen på med ryggan igen. Jag som tänkte att det inte skulle bli lika mycket grejer idag, oj så fel jag hade. Sprang hemåt med betongklumpen. Hade lovat Febe att spana efter en bikini så på vägen hem gjorde jag ett stopp. och där hittade jag inte bara en bikini utan även spadar, en dödskalle i porslin som var bound to följa med mig hem, en tröja och klänning till barnen och en liten sköldpadda i någon slags sten. Så det blev ännu en påse – första gången jag springer med en påse i handen. Sån galen syn jag måste varit men sprang, det gjorde jag. De 7 kilometrarna hem gick i 4:48 min/km.

 Det var riktigt tungt kan jag lova. Var tvungen att dricka en jordgubbsjuice när jag kom tillbaka.

 Sist men inte minst: kvällsdopp.

 Buenas noches.

 Om man tyckte att vi vaknade tidigt igår, så vaknade vi ännu tidigare idag. 03:00 kände Uma att det var dags att gå upp. Herrejisses, fick en déjaà vu från de sömnfattiga småbarnsåren. Såklart Uma var pigg som somnade mitt i maten på restaurangen igår kväll. Det gjorde inte jag, så jag var rätt trött. Väntade tills klockan slagit sex och det börjat ljusna ute, på med löparkläderna. Gav mig av söderut, genom ett Tulum som fortfarande sov.

 Är man rädd för okopplade hundar ska man inte springa här. Stötte på sammanlagt fem lösa hundar som stod mitt i vägen och skällde när jag kom springandes. Men jag kutade på med fast blick framåt och det funkade.

Idag hade jag båda handvattenflaskorna med mig och det var bra, det är ändå rätt kvavt, även om temperaturen på morgonen är fullkomligt perfekt för löpning. Förutom hundarna såg jag ett par enstaka människor och några bilar som gasade förbi mig. Tulum verkar vakna till liv prick 07:30, ungefär då jag kom tillbaka.

 Totalt 21 km, 4:39 min/km. Så otroligt skönt att kunna hålla ok distansfart på fast mark. Känns lite som att man är på något slags träningsläger när man ligger och matar kilometer efter kilometer rakt fram. Bra uppvärmning inför söndagens långpass – det kommer bli en mental utmaning på denna raksträcka.

Och sen blev det detta:

 Ajöss.

Vi insåg att vi behövde ta oss till en affär. Man gillar inte att inte ha något på rummet, som lite bröd, kex och chips och sånt. Olle tyckte det smartaste vore om jag sprang till affären. Det passade egentligen rätt bra för benen kändes i form och jag hade ändå tänkt mig en till springtur. Tyvärr hade jag lämnat löparryggsäcken hemma men fick låna Rubens Adidas-rygga. Den satt förvånansvärt skönt på. Jag frågade på hotellet hur långt det var till affären och de gissade på ca 8 km. Så jag gav mig av.

 Började springa norrut. Rätt mycket bilar. Efter 2 km insåg jag var the locals badar. Nämligen här:

 Efter 3 km så kunde man springa på en liten gångväg bredvid stora vägen. Skönt att slippa tänka på trafiken.

 Sprang förbi brandstationen. Ni ser kanske inte så bra på bilden men sån himla fin röd brandbil. Liksom som en leksaksbrandbil som man bara förstorat, kolla:

 Prick 7 km – och sen var jag framme!

 Snittfart 4:39/km. Drack lite vatten och drog in och handlade. Kunde hängt runt där i timmar, älskar såna här stora varuhus utomlands. Men när klockan visade fyra insåg jag att det var dags att betala och kuta hemåt. Solen går ner tidigt och då blir det becksvart.

Tyngre  tillbakaväg. Väskan var ju proppfull av livsviktiga grejer. Chipspåsen som inte fick plats knöt jag på ett av banden. Haha, såg nog rätt märkligt ut: springande kvinna med jätteryggsäck och chipspåse flaxandes.

 7 km, igen, denna gång blev snittafarten 5:11 min/km. Var nog det tyngsta lasset jag kutat med. Låt mig visa vad jag köpte.

 Ok, här ser ni hur chipspåsen var monterad.

 Och detta innehöll ryggan: chipsen, en strandklänningsmorgonrock till Uma, flip-flop till febe, keps till Febe, 3 O´Boy-drickor, hamburgerbröd, två små Jesuskitch-ljus, äpplen, minibananer, chips, fyra paket kex av olika spännande slag samt citronkarameller. Inser nu att detta kan vara den onyttigaste ryggsäcken som någon någonsin kutat med!

Nu: massera benen efter dagens 30 km. Och sen: SOVA.

 Vi sover bra. Men vaknar såklart tidigt, redan kl 05:00. Men ändå, jag har sovit nio timmar, vet inte hur länge sen jag gjorde det. Alla är hungriga men frukosten öppnar inte förrän på länge. Som tur är har jag massa nötter med mig, är ju alltid rädd för att behöva gå hungrig. Så vi knaprar nötter och väntar på gryningen. Vid sex har det ljusnat och jag sätter på mig löparkläderna och ger mig av. Äntligen!

 Springer söderut. Första tre kilometrarna ligger det hotell och restauranger rad på rad. Överallt skyltar om ”Eco friendly”, det verkar vara grejen här. När man lämnar Tulum blir vägen lite sämre, men perfekt att kuta på för asfalten övergår till lite er grus. Jag fortsätter framåt. Ahh, känslan att springa på torr mark – sån lycka!

 Temperaturen är perfekt, runt 23°C och jag springer hela tiden i skugga då solen inte hunnit så långt upp på himlen än. Efter 8 km vänder jag tillbaka.

 Totalt 16 km i 4:38-fart. In på rummet och hämta gänget för morgondopp och stretch!

 Och frukost! (Nej nej, jag åt inte bara frukt.)

 Efter frukosten blev det lite sånt här:

 Och sen besök på världens finaste parfymaffär, Coqui Coqui, som ligger bara 200 meter från vårt hotell.

 Luktade på exakt allt i hela affären. Ville köpa exakt allt i hela affären. Men nöjde mig med en massageolja som mina duktiga ben ska få testa ikväll. Men denna affär alltså… så fint! Och Tulum, sån bra hippierockig känsla här. Jösses, säger jag bara.