Efter lunchen fixade vi färg till barnens rum. De har tjatat i två år (kan också vara fem år) om att måla olika väggar i sina rum. Och nu gick det inte att stå emot längre. Det vita hemmet är passé.

 Sen var tanken att vi skulle åka och dricka kaffe och äta wienerbröd någonstans. Men nää. Det var för mycket folk överallt.

 Istället skjutsade de in mig till Humlan där jag, iklädd löparkläder, hoppade av för att fixa några fler löparstrumpor till Mexiko. Ja inte i Humlan men på stan.

 Jag joggade upp till Löplabbet Race på Kungsgatan. Man blev lite utstirrad på stan idag, var nog en udda fågel bland alla påklädda julklappshandlare.

 Strumpor fixade! Joggade vidare till Apoteket. Ganska märklig känsla att klappra runt med dobbskor inne i gallerior. Och i rulltrappan uppstod ett oerhört märkligt ljud, lät som att dobbarna skulle fastna – och jag med dem.

 Sen var det dags att springa hem till Lidingö igen. Tog Strandvägen. Nu började det mörkna, snön och vinden tilltog. När jag sprang där tänkte jag på vilket försprång heltidslöpare har, som kan bo någon annanstans på vintern – alltid springa på torr mark och när det är ljust. Men jag tänkte också på hur härdade vi löpare uppe i norr måste bli. Extra mycket så kändes det när jag försökte hålla ok fart genom snömodden i Värtan.

 Blev mer och mer sugen på det där weinerbrödet som aldrig blivit av.

 Totalt 9 km, eller 10 om man räknar in shoppingjoggen. När jag klev in genom dörren var syrran där och hade med sig en massa kolor till oss stackare som missar julafton. Förstå hur glad man blir då! Dessutom hade det kommit post på en lördag. En bok jag beställt:

 Gillar egentligen inte att den heter ”Running for women”. Jag kan inte på rak arm komma på något som jag gillar som är anpassat för tjejer. Men just nu tycker jag det är rätt kul att läsa olika typer av böcker om löpning. Och jag är lite nyfiken på Kara Goucher. Efter detta mys blev det magstyrka och chin-ups. Blev 80 chins i följande serie: 16-13-13-12-12-14.

 Ni ser det retliga smilet? Det är för att barnen tycker jag är larvig när jag gör V-tecknet. Och då bara måste jag ju göra det.

Nu då? Torsk och risotto!