Träningspass

Svettkväll!

Den här veckan, den är inte nådig. Det är så att säga mycket på alla håll och kanter. Men jag lyckades genom att kasta i mig en sushi på väg hem i bilen, och genom lite förhandling på hemmafronten, komma iväg på mitt planerade kvällspass. Jag fräste iväg till Friskis.

Jag hoppades på lite lugn och ro vid löpbanden då jag kom ganska sent. Men nej då, där var det full fart. Idag hade jag dock tur och slapp kliva av innan jag ansåg mig vara klar. Planen var ett tempopass. Såhär körde jag:

1 km uppvärmning i 4:35 min/km

9 km i 4:00 min/km

1 min vila

2 km i 3:49 min/km

1 min vila

2 km i 3:52 min/km

0,5 km i 3:45 min/km

Totalt 14,5 km. Puh, sen var jag trött och klockan var rätt mycket. Sushin låg dessutom och skvalpade på ett oroväckande sätt passet igenom. Men det gick bra. Sen gav jag mig av hemåt till mer jobb. God afton!

Hip hip hurra!

Nä, det är inte jag som fyller år men däremot bloggen! För exakt ett år sen gjorde jag mitt första inlägg. Det såg ut såhär. Jag firade födelsedagen med en morgontur till jobbet.

Snöflingor i ansiktet och rätt halt på marken. Läste förresten Katrine Kielos mycket tänkvärda ledare i Aftonbladet igår och det var den som fyllde mina tankar imorse. Bra, mycket bra. Tog det annars lugnt och spar benen till kvällens planerade pass. I vanliga fall tycker jag om att klara av kvalitetspassen innan övrig distans men nu när det är så mörkt ute får man ibland stöka om i schemat.

Stannade klockan på 10 km utanför jobbet. Hörrni, precis här springer jag Stockholm Marathon om… mindre än fyra månader! Sedan blev det stretch. Den här klassiska övningen fick jag bland annat i uppgift efter löpteknikslördagen. Kan för övrigt informera om att jag är Sveriges i särklass stelaste människa.

Hade förmodligen varit en väldigt bra idé att varva min löpning med t ex yoga, men den tiden finns inte riktigt då jag inte vill ta tid från springet. I övrigt så var jag glad över att jag lyckades springa med en nystruken skjorta i ryggsäcken, och som faktiskt var nystruken även när jag kom fram. Man måste ju vara fin på födelsedagen!

Ajöss.

Minijogg och chins i ny skrud!

Ruben tjatade om att få springa en tur ikväll igen. Ojoj, hur ska detta sluta? Mina ben skulle ju vila resten av dagen men ni förstår ju, en springtur med sonen går ju inte att säga nej till. Vi sprang längs Kyrkviken bort till Kyrkogården.

Där var det lite läskigt så vi vände tillbaka hemåt.

3 små fina km blev det. I perfekt tempo för att kunna öva på löptekniken som Markus gick igenom med mig i lördags. Tillbaka hemma var det dags för chin-ups. Idag hade jag en oerhörd pepp eftersom jag fått det här snygga träningslinnet från snälla Kerstin på mitt jobb – direktlevererat från New York! Jag hade lite tur liksom för hon tyckte inte det passade på sig själv, så jag fick det! Kolla då:

Måndag Måndag Med det linet på sig fanns det inga ursäkter för att inte göra 70 stycken chins i följande serie:

Varvat med detta gjorde jag magstyrka. Vad gäller just chinsen så har jag tröttnat lite på dem. Eller egentligen inte tröttnat men jag märker att när kroppen är i form för att springa mycket så orkar jag inte alltid med chins på samma vis. I långa perioder har jag verkligen kört chins varannan dag, nu blir det lite mer sällan än så men ändå så pass ofta att jag håller styrkan vid liv. Magstyrkan däremot försöker jag vara ordentlig med, inte alltid hela programmet men i alla fall en del övningar. Men nu säger jag kort och gott: god natt!

Till lunch: 10 km.

På lunchen idag blev det 10 lugna kilometer. Det kändes dock som jag sprang i en helt annan stad jämfört med gårdagens soliga version av huvudstaden.

Men åh så trött jag börjar bli på mina vinterlöpartights. Jag har sett dem till leda nu. Snart får det bli plusgrader en gång för alla så man kan variera sig lite mer. Även om jag verkligen gillar svarta tights så vill jag dra på mig några andra svarta tights och gömma vinterbraxorna längst ner i lådan.

I övrigt var det idag en sån där tur som mest rensar huvudet. De gånger jag springer dagen efter mina långpass brukar det kännas precis så, som att både ben och huvud återhämtar sig. Tänkte inte på något speciellt förutom den här skylten vid Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan, som jag som icke troende måste säga är rätt kul ändå. You go God!

Punkt. Slut.

Återhämtningsjogg med Ruben!

Nu ikväll var det premiär för Ruben i löpardojorna! Han fick låna syrrans tights och skor och min gamla Adidas-jacka (Herregud, jag och Ruben börjar få samma storlek i tröjor!). Förutom att springa och få en pratstund fri från datorer och jox, så har jag helt egoistiskt även kommit på att springa med barnen, är helt perfekt efter ett långpass eller ett hårt pass. De håller nämligen det ultimata återhämtningstempot, vilket jag själv är rätt kass på.

Ruben fick bestämma håll och han ville gärna kuta till Lidingöbron, men framförallt över den. Jag informerade om att det är en bra bit, så mycket som 4 km till Ropsten, och sen lika långt tillbaka. Men absolut, vi gav oss av åt det hållet. Vi sprang och pratade, om viktiga saker som att Ruben tyckte det var orättvist att cykelbanan är bredare än den för oss springare. När klockan visade 1,8 km bestämde vi oss för att vända, det kändes lagom. En bit bort skymtade vi bron men det var lite väl långt för premiärturen. Men om vi ökar på med 250 meter för varje gång så är vi snart där.

Blev totalt 3,6 km. Blev så imponerad av Ruben som spurtade i backarna och inte pratade om att stanna en endaste gång. En fin känsla när man får se en sida hos sina barn, som man inte riktigt visste fanns innan. Får nog bli ett par egna skor och brallor om viljan till spring fortsätter. Jag är för övrigt den lättaste att övertala när det kommer till den biten.

Sen gjorde Ruben en brasa och jag tog fram Mexikooljan och masserade vaderna och fötterna. Till detta serverades det Marabou mjölkchoklad. Rätt trevligt, om jag får säga det själv. Nu: magstyrka! Pang!

4 solskensmil!

Vet inte om det var alla liter kolasås jag åt till glassen igår kväll, jordnötssmöret på frukostmackan, Olles spellista med bland annat den här låten (som det är omöjligt att inte springa i bra fart till) eller om det helt enkelt var dagens perfekta löparväder. Men idag fick jag till ett riktigt bra långpass där känslan var med mig hela vägen. Solen lyste så jag satte på mig solglasögon innan jag gav mig av. Och hörlurar. Såg enormt kittad ut!

Stoppade ner en minivattenflaska i fickan och Dextrosol, ifall det skulle behövas.

Och sen sprang jag. In mot stan. På Lidingöbron mötte jag två Team Stockholm Marathon-grupper som var på väg åt motsatt håll. Själv hade jag planerat samma runda som förra helgen med skillnaden att jag började med en längre sväng ute på Djurgården. Åh. det var så underbart ute! Ute på Djurgården såg jag ännu ett par till TSM-grupper. Svängde runt en bra bit ut och tog andra sidan längs kanalen tillbaka, sen blev det Strandvägen-Skeppbron-Stadsgården-Norra Hammarbyhamnen-Hornstulls Strand-Söder Mälarstrand (där jag skrämde liv på en annan bloggare när jag hoppade på henne för att heja i farten)-Skeppsbron-Strandvägen (och här kom Olle och barnen åkandes i bilen efter att ha varit på Tekniska museet, trevligt med lite vinkande)-Värtan (här kom jag på att jag ju hade vatten i fickan så jag drack en klunk)-Lidingöbron-och sen: hemma! Totalt 40 km km i 4:39 min/km. Kände mig så lätt idag och fick in den där känslan av att kunna fortsätta för evigt. Men det gjorde jag inte. För jag kan ju inte springa HELA söndagen.

Dextrosolen behövdes aldrig men jag har kommit på att det kan vara skönt att ha sånt där i fickan, mer som en liten trygghet eller pepp, om man skulle behöva det. Jaha, och vad gjorde jag sen då? Det vet ni ju redan:

Precis. Smoothies!

Det var dagens långpass. Tack för din medverkan, kroppen!

Hästkavalkad och löpteknik!

Vi åkte ut till Elfvik. Till solen och hästarna i sina täcken. Och trots att jag inte är, och aldrig varit, en hästtok så är det något som händer med mig när jag ser hästar i fint väder, särskilt lite kyliga dagar. Då ser jag framför mig hur vi plötsligt bor på landet och jag… håller på med hästar? Nä. Men vi har massa hästar. Kanske Olle kunde pyssla om dem, han gillar ju hästar jättemycket, och jag… springer? Här får ni i alla fall en hästkavalkad (Uma var nämligen noga med att vi skulle hälsa på exakt alla hästarna):

Efter detta drog jag till Bosön.

Och hade två timmars löpteknik med Markus Stålbom. Han brukar ha kurser men vi hade bestämt att det passade bättre med ett individuellt anpassat upplägg för mig.

Så vi kutade och snackade och gjorde massa övningar i två timmar. Mycket intressant. Det enda ”problemet” är att jag just nu inte har lust att dra ner på mängden löpning, och då är det svårt att göra några större förändringar. Men jag fick många bra grejer med mig att tänka på och öva på. Sen drog jag på mig långa tights och jacka och kutade hemåt. 3 ytterligare små kilometer till dagens pott. Hade tänkt springa lite längre här på em men kände av min vänsterfot efter morgonens pass, och Bosön-banan gjorde inte saken bättre, så det kändes klokare att kuta hem och istället bjuda mina föräldrar på middag.

Slut på lördagen. Ses imorgon!

Fart på band!

Vaknade till ljus i rummet och en ljusblå himmel utanför fönstret. Äntligen en natts bra sömn. Låg kvar en bra stund och snackade jetplan med Ruben. Sen masade jag mig upp. Trots det vackra vädret hade jag bestämt mig för ett tempopass på löpbandet. Men jag började med 2,5 km uppjogg utomhus för att vara uppvärmd och redo för fart när de öppnar kl 08:30.

Bara en dåre drar in och springer på löpband en sån här vacker dag. Men just när jag springer så pass tidigt och det är kallt ute så tycker jag det kan vara svårt att få upp farten. Därför klev jag efter 2,5 km uppjogg in här:

Drog av mig de långa tightsen och satte på mig mina Adios. Försten på löpbandet! Som jag sagt förut så känner jag mig stressad av att kuta på gym eftersom man egentligen bara får springa 10 minuter om det är folk på kö. Men jag körde på. Hade tänkt mig 7km+5km+5km men av rädsla för att bli av med bandet så blev passet såhär:

2,5 km uppjogg utomhus

Paus, ta på dojor etc.

9 km i 4:00-fart

1,5 km i 3:55-fart

500 meter i 3:32-fart

Här var jag tvungen att lämna över bandet till en man på kö. Damn! Men ok, körde 15 chins och sen hade ett annat löpband blivit ledigt. Ibland har man tur. Totalt 3 min vila.

2 km 3:52-fart

1 km 3:45-fart

Paus, ta på ytterkläder.

1,5 km nedjogg.

Blev ett riktigt bra pass. Nöjd med den höga farten jag höll i 11 km utan pass. Och nöjd med att jag sedan fick höja tempot ytterligare några km. Blev totalt 18 km.

Dusch. Och frukost.

Och sol!

Klapprar hemåt.

Och… så var det helg igen! Kändes lite extra festligt att byta om i och med att jag har en ny jacka. Har spanat på den ganska länge fast inte tyckt att jag haft råd. Men sen när det var som kallast där ett tag slog jag till för den är liksom sådär mysig och mjuk på insidan. Lite som att springa i morgonrock när det är kallt på morgonen. Men mest gillar jag den orangea inbyggda halsduken. Har man en sån kan man stå i hörnet och se såhär tuff ut om någon öppnar dörren in till toaletterna.

I alla fall så sprang jag hemåt. Ahh, benen kändes ganska tunga och trötta – och inte konstigt är väl det med två rätt tuffa pass två dagar på raken. Men ändå, så skönt att bara få springa utan att bry sig om tiden alls. Lyssnade på musik och tänkte på… ingenting. Eller jo, det gjorde jag ju. Jag tänkte non stop på det galna i att jag sprang med mina Icebugs med dobbar. But why?! Jo, grejen var att det var rätt halt ute på Lidingö tidigt imorse så därför kutade jag med dem då, och jag var lite lat och orkade inte ta med ytterligare ett par skor. Men jag ångrade mig såklart när jag klapprade fram på de torra fina stadsgatorna och störde fredagsstämningen för folk.

Blev 11 lugna fredagskvällskilometer. Sen pang in till mitt favoritgäng och äta bästa fredagsmaten. Var beredda på en fantastisk syn:

Jösses så gott det där var. Chilibearnaise. Adjö.

Upp, upp, upp!

Kärvt att gå upp idag. Jag har sovit så risigt hela veckan pga all sjuka hemma. Antingen har man flyttat runt kräkhinkar, mått illa själv eller som i natt, haft snörvel och host bredvid sig non stop. Samt dåliga drömmar ovanpå det. Nä nu får det bli bättring på den fronten. Men i alla fall så kom jag upp och ner i löparkläderna och sprang iväg in mot stan. 7 km fram till Lill-Jansskogen. Där körde jag 20 minuters backintervaller. Jag såg två såna där Army Training-grupper. Tränaren i den ena gruppen gastade så det ekade genom hela skogen. Alltså, det är ju jättebra att mäniskor får pepp av det där. Själv skulle jag aldrig palla att höra sånt där vrålande i öronen just så tidigt på morgonen. Då föredrar jag i såna fall Jack Whites stämma i hörlurarna. Efter backintervallerna tog jag en liten extrasväng genom skogen och sen mot jobbet.