Magstyrka

Från säng till backe!

Ojoj, vilken dag det varit. Tidigt morgonmöte och sen från det ena till det andra non stop. Men springa på morgonen hann jag! Det handlar ju bara om vilken tid man ställer klockan på. Uppjogg och sedan backpass i den grå morgonen. Fräste upp och ner med ryggsäcken på ryggen. Ibland tänker jag att benen måste bli chockade av att kastas från en skön säng till hårda backintervaller. Men i för sig, de är väl vana vid det här laget och dessutom fick de ju en lång uppjogg idag. Efter backen genom stan till jobbet. Kom på att en av de bästa springgrejerna jag vet är att springa tvärs över stora gator som Sveavägen och Torsgatan, ni vet när man får en lucka genom alla bilar och bara kutar rätt över. Samma känsla får man om man springer okristligt tidigt (eller sent) och alla gator är öde.

Totalt 15,5 km. Sen hängde jag på låset på cafét och köpte en kaffe. Jag jobbar på att fylla upp papperskorgen i omklädningsrummet igen.

Det var den dagen. Nu blir det magstyrka!

Skär genom stan!

Instängd i en fotostudio hela dagen. I för sig ett mycket kul jobb och oerhört trevligt sällskap dessutom, men ändå. När det är såhär fint ute så kan jag inte låta bli att känna mig som ett djur i bur. Ett djur i bur som vill ut och springa. Ibland var jag tvungen att dra undan de svarta gardinerna och kika ut lite. Men sen plötsligt hade hela dagen gått i en rasande fart och det var dags att springa hemåt.

Bytte om och på med hörlurarna. Sen samma väg hem som igår. Funderade ett tag på att springa längs Hornstulls Strand och Söder Mälarstrand men nä. Ville skära genom Söder som en kniv, precis som Götgatan gör. Gillar att få upp farten med alla människor runt omkring mig med musik i öronen. Det blir en galen hektisk känsla som jag gillar. Inga konstigheter; skön temperatur och idag hade jag tunnare kläder på mig. När jag kom till Lidingöbron så hade 169 cyklister cyklat över bron mot Lidingö denna fina dag.

Totalt 13,5 km. Snittfart 4:32 min/km. Hem till mat (jag är för övrigt hungrig non stop nuförtiden) och sen drog jag fram min kära gamla vän bollen.

Och körde magstyrka. Har slarvat med det i veckan men nu fick magen något att tänka på. Ajöss.

Hemmagymmande!

Jag har som sagt dragit ner lite på mina chins. För tillfället gör jag bara tre repetitioner några gånger i veckan och kompletterar med armhävningar. Och så magstyrka, det är det viktigaste. Det gör jag så ofta jag hinner och orkar. I övrigt så har jag köpt nytt jordnötssmör. Samt sånt där mandelsmör. Jag brukar ha det på mackan ibland.

Och ja, jag vet att man enkelt kan producera såna här grejer själv men det hinner/orkar/vill jag inte. Annars då? Annars så är jag nöjd med mina nymålade naglar.

Bara synd att jag åkte och handlade efteråt och inte fick upp VISA-kortet ur plånboken och rafs så var två naglar förstörda. Spelar ingen roll vad jag gör, det händer exakt ALLTID. God afton.

Lyxlunch, provhytt, mage och chins!

Jag bjöd Olle på flott födelsedagslunch i efterskott idag. Och sicken lunch det var! Kolla vad vi åt:

Och kika noga på den här bilden, för detta ser man faktiskt inte ofta. Alltså mig själv i vindrickartagen.

Precis när jag satt där och blev alldeles snurrig i skallen av ett enda glas vin, så såg jag Rubin McRae springa förbi med en löpargrupp efter sig. Där ser man. Det påminde mig också om att jag måste massera/tortera mina ben hårt inför nästa massage hos honom. Och jo, en till ovanlig grej idag var att jag hade på mig klackisskor, oj så länge sen det var! Sen den där jäklans plantar fasciiten så har jag varit galet rädd om mina fötter. Men ska man på födelsedagslunch så ska man. Sen strosade vi runt på stan. Jag såg fina sportbokstäver i ett skyltfönster.

Och sen var jag tvungen att pröva lite löparkläder. Från det här…

… till de här tjusiga grejerna.

Jacka från Casall. Och små träningsbraxor från Casall. Oerhört korta om man säger så.

Och så en till jacka från Casall.

Och oj, åh så fin västjacka från Stella McCartney. Obs! Jag har de där små korta braxorna på mig under!

Men! Det blev inget löparplagg. Inte efter den där lunchen. Istället åkte vi hem och jag gjorde magstyrka. Det kostar ju inget.

Och sen chins i följande serie (och ja, jag vet, det är en fruktansvärt svag retusch jag gjort, dessutom med helt fel perspektiv – men vad gör det om hundra år??).

Hej då.

Kvällschins och magjobb!

Blev sugen på chin-ups. Rev av följande serie här på kvällskvisten:

Parallellt med så blev det magstyrka. Ja, det var ungefär det som hände. Nu återstår bara en fråga: Hur kan jag fortfarande vara hungrig när jag precis åt middag? Tur man har en semla i kylskåpet.

Minijogg och chins i ny skrud!

Ruben tjatade om att få springa en tur ikväll igen. Ojoj, hur ska detta sluta? Mina ben skulle ju vila resten av dagen men ni förstår ju, en springtur med sonen går ju inte att säga nej till. Vi sprang längs Kyrkviken bort till Kyrkogården.

Där var det lite läskigt så vi vände tillbaka hemåt.

3 små fina km blev det. I perfekt tempo för att kunna öva på löptekniken som Markus gick igenom med mig i lördags. Tillbaka hemma var det dags för chin-ups. Idag hade jag en oerhörd pepp eftersom jag fått det här snygga träningslinnet från snälla Kerstin på mitt jobb – direktlevererat från New York! Jag hade lite tur liksom för hon tyckte inte det passade på sig själv, så jag fick det! Kolla då:

Måndag Måndag Med det linet på sig fanns det inga ursäkter för att inte göra 70 stycken chins i följande serie:

Varvat med detta gjorde jag magstyrka. Vad gäller just chinsen så har jag tröttnat lite på dem. Eller egentligen inte tröttnat men jag märker att när kroppen är i form för att springa mycket så orkar jag inte alltid med chins på samma vis. I långa perioder har jag verkligen kört chins varannan dag, nu blir det lite mer sällan än så men ändå så pass ofta att jag håller styrkan vid liv. Magstyrkan däremot försöker jag vara ordentlig med, inte alltid hela programmet men i alla fall en del övningar. Men nu säger jag kort och gott: god natt!

Återhämtningsjogg med Ruben!

Nu ikväll var det premiär för Ruben i löpardojorna! Han fick låna syrrans tights och skor och min gamla Adidas-jacka (Herregud, jag och Ruben börjar få samma storlek i tröjor!). Förutom att springa och få en pratstund fri från datorer och jox, så har jag helt egoistiskt även kommit på att springa med barnen, är helt perfekt efter ett långpass eller ett hårt pass. De håller nämligen det ultimata återhämtningstempot, vilket jag själv är rätt kass på.

Ruben fick bestämma håll och han ville gärna kuta till Lidingöbron, men framförallt över den. Jag informerade om att det är en bra bit, så mycket som 4 km till Ropsten, och sen lika långt tillbaka. Men absolut, vi gav oss av åt det hållet. Vi sprang och pratade, om viktiga saker som att Ruben tyckte det var orättvist att cykelbanan är bredare än den för oss springare. När klockan visade 1,8 km bestämde vi oss för att vända, det kändes lagom. En bit bort skymtade vi bron men det var lite väl långt för premiärturen. Men om vi ökar på med 250 meter för varje gång så är vi snart där.

Blev totalt 3,6 km. Blev så imponerad av Ruben som spurtade i backarna och inte pratade om att stanna en endaste gång. En fin känsla när man får se en sida hos sina barn, som man inte riktigt visste fanns innan. Får nog bli ett par egna skor och brallor om viljan till spring fortsätter. Jag är för övrigt den lättaste att övertala när det kommer till den biten.

Sen gjorde Ruben en brasa och jag tog fram Mexikooljan och masserade vaderna och fötterna. Till detta serverades det Marabou mjölkchoklad. Rätt trevligt, om jag får säga det själv. Nu: magstyrka! Pang!

Slutar som jag började.

Efter jobbet drog jag ner till omklädningsrummet för att byta om från art director till löpare. Insåg att om den här kölden fortsätter, måste jag snart köpa mer tröjor och grejer. Tvättmaskinen går redan på högvarv. Ner med de vanliga kläderna i ryggan. Ja, allt utom min sån riddarrustningströja, den är så tung så den får sova över i omklädningsrummet.

Sen var jag redo!

Det var något typ av event i Bonnierhuset och när jag gick förbi så fick jag många långa frågande blickar. Men hallå, så konstigt är det väl inte att springa på vintern? Sen satte jag kurs mot Lidingö. Vid Ropsten kom plötsligt syrrans man Nils ifatt mig på cykel. Oh, så trevligt! Vi sprangcyklade ihop sista halvan.

Nils påstod att jag nu verkligen fått ett ultramarathonlöpsteg. ”Haha, vad är det?” frågade jag. ”Jo men du springer ju med korta steg och huvudet är alldeles rakt, liksom bara benen och armarna som rör sig framåt. Själv svajar jag ju armarna hit och dit när jag springer.” Haha. Intressant det där med löpsteg. Jag har ju aldrig liksom funderat så mycket på det. Jag bara springer.

Och så avslutade jag dagen utanför huset där jag började den, fast i annan mundering. 10 km i 4:46 min/km vilket kändes bra då vi snackade en hel del sista femman. Ser fram emot när morgnarna blir ljusare, då ska jag och Nils kuta lite ihop igen. Hemma var en trevlig brasa igång.

Och jag fick en sån fin teckning. Mina favoritdjur. Och kolla namnet (som visst skulle vara ett bokförlag): Ajdos. Nästan som mina favoritdojor: Adios.

Sen blev det mat i stora lass; kyckling i ugn med ris och tomat- och morotssallad. Till efterrätt: magstyrka. Adios!

Väl mött igen, chin-upsstång!

Det har varit en paus på några dagar från chin-upsstången. Det blir lätt så när jag kan springa mer och sen var det ju förkylningen. När jag mår dåligt, är snorig och mosig i huvudet, är just chins bland det värsta jag kan tänka mig. Men nu ikväll var det i alla fall dags igen. Alltid lite ångest precis innan när man inte kört på några dagar. Chins tenderar att vara en färskvara. Men såhär gick det i alla fall:

70 stycken blev det helt enkelt. Det här med chinsen är även lite bra för huvudräkningen, haha. Efter detta gjorde jag även raka och sneda sit-ups och ball bridge. Det var mer som någon slags uppvärmning för magen efter förkylningen. Ajöss kära bloggläsare!

Söder-Lidingö-linjen.

Ok vi åkte in till stan hela gänget och åt lunch på Urban Deli. Till och med hunden hängde med. Det dracks smoothies och jag åt det här:

Där satt vi och pratade, mumsade och glodde på folk. Sen promenixade vi runt i kvarteren en stund och fyndade två tröjor på Mini Rodinis rea. Finaste påsarna.

Sen var det dags att åka hemåt. För att hinna med två löppass idag var min plan att springa tillbaka till Lidingö. Bra drag när man inte vill att löpningen ska ta för mycket av familjetiden. Jag hade redan varit inne på Urban Delis toalett och tagit på mig löpartightsen. Resten drog jag på mig i bilen. Jag hade även varit smart hemma och preppat med sportlinne och ylletröja under mina vanliga kläder.

-13°C vid det här laget så det blev rånarluva igen. Svart denna gång.

Blev avsläppt på Götgatan. Gick en bit bland alla lördagsshoppare och kände mig aningen märklig i min rånarstyle. Piip, började springa vid Slussen.

Hur vackert Stockholm var idag har väl inte undgått någon. Höll som vanligt, när det är fint väder, tummarna för att det var riktigt många turister i stan. Jag har en inneboende turistvärd i mig.

Spring, spring. Strandvägen, en liten sväng ut på Djurgården, sen mot Lidingö. Värtan!

Märkligt, jag började springa bara en timme efter maten och ändå inget håll. Förr var jag tvungen att vänta exakt tre timmar efter mat. Mätaren på bron visade att 95 cyklister hade passerat mot Lidingö idag. 63 stycken hade cyklat åt motsatta hållet. Tog en liten omväg via Kyrkviken och i närheten av vårt hus såg jag de här rackarna som badade i snön.

Sprang ihop 13 km i 4:41 min/km. Just det, hade lånat Olles jättevantar idag då jag ju till och med frös imorse med dubbla ylle- och fårskinnsvantar. I de här frös jag däremot inte ett skvatt men kände mig mer som boxare än löpare.

Just jäklar, cyklarna! De skulle vi ju ta in.

Eller, är det någon idé nu? Det är ju snart vår.

Varm dusch och avbyte med Olle som skulle träna. Dock hade vi helt glömt bort ett barnkalas hos goda vänner. Buhu för oss. Men hörrni, nu ska jag göra magstyrka och jobba lite på min nya dator som Febe gjort åt mig.

Det var det.