Magstyrka

Stappel och spring i fredens tecken!

Regnsmatter mot fönstret (och på väckarklockan) väckte mig på morgonen. Herregud så sövande ljud i kombination med skön säng, fönster på glänt och svalt täcke. Tog mig till sist upp ur sängen och på med linser och kläder. Kände direkt att benen var tunga och trötta efter gårdagen så jag möblerade om dagens pass i huvudet och klev ut genom dörren.

Sprang lugnt. Kände mig som en stel gammal gumma som stapplade fram på mina nyvaknade ben. Tills jag kom till det här gamla trädet som måste känna sig ännu äldre än jag.

Åh, härligt med regn. Tänkte just på alla träden och buskarna som måste bli så glada. Luften var sådär frisk och ny och hade det inte varit för mina sega ben så hade jag gärna kört mitt jobbiga pass där och då. Gillar att omringa det jobbiga med kasst väder, det sporrar mig alltid mer än värme och härligheter som oftare får något i min hjärna att börja ifrågasätta varför jag springer istället för att ligger och läser en bok. Stappel, stappel. Hej hästar, här kommer en gammal gumma förstår ni, var inte rädda.

Totalt 10 km. Sen ville jag dra mitt strå till stacken för en fredligare värld, och tog på mig fredsskjorta efter duschen.

Jag älskar den även om det finns mycket effektivare sätt för att uppnå fred. Har varit sugen på att i klassisk hippiestil göra en fredstatatuering på armen men det lär aldrig bli av, skjortan får räcka så länge. Jag kanske gör tatueringen när jag fyller 80. Således jobbade jag hela dagen i fredens tecken. Fick mycket gjort idag kan jag informera om. Efter jobbet hade mina ben fått vila länge nog så när jag kom hem var det bara att byta om. Till min stora glädje mulnade det till sig precis då och det kom ett par regndroppar.

Men tyvärr blev det bara några fjuttiga droppar och jag fick nöja mig med en solig inramning av passet. Efter uppvärmningen körde jag mina spänsthopp och därefter var det då till slut dags att sätta fullt fräs ut mot Hustegaholm. Tjong! Förbi några promenixare, några hundar, rakt fram, uppför lilla backen, parera en cykel, förbi parkeringen och vidare! Sen vända tillbaka – andra halvan alltid skönast, mindre än hälften kvar! Varmt! Lite kvar, lite till! Piiiip. Och så känslan efter. När man flåsar ut. Sträckte ut mig på en bänk, var riktigt trött men kände mig i alla fall inte längre som en stapplande gumma. Den där känslan efteråt är bra mycket härligare än känslan precis innan man sätter igång, det kan vi väl alla skriva under på? Sprang några kilometer som avslutning. Totalt 11 km. Kom hem. Var var Olle? Ute och sprang! Vet inte vad som flugit i honom den här veckan. Själv drog jag fram jättebollen. Har slarvat lite med magstyrkan men nu var det dags. Bland annat blev det detta:

Och sen. Sen var det dags för nya magrullen!

Men herrejösses. Sicken grej. Ganska jobbigt om man säger så. Inget för dig som är rädd för att magen ska spricka på mitten. Jag fick köra på knä och då anser jag mig ändå ha rätt stark mage.

Men jag återkommer! Ska fasiken lära mig detta. I vredesmod över den nesliga knäövningen svingade jag mig upp i chin-upsstången och gjorde 2×10 chins.

Så. Sen kunde jag duscha och här sitter jag nu och äter och gör inlägg samtidigt. Hej då!

En söndag gjord av långpass, mage och chins!

Igår kväll satte jag ingen väckarklocka på ringning. Vetskapen om att få sova och låta kroppen bestämma själv gjorde att jag kände mig utvilad när jag vaknade. Trots att jag inte sovit längre än vanligt – men däremot vaknat och somnat om på ett skönt slummeraktigt vis. Jag och Uma gick upp och åt gröt och ett par timmar senare dags att ge mig av på veckans långpass.

Men vad det blåste! Stundtals svårt att hålla tempot pga blåsten och jag tackade för att det inte var något fartpass jag skulle genomföra. Dock stor skillnad i benen idag jämfört med förra helgen, då jag för första gången vågade mig på det första (kortare) långpasset efter Stockholm Marathon. Idag var benen piggare och kändes ”vanliga”. Tanken var ett aningen längre pass, men ändå inte fullt så långt som jag brukar köra. Efter de tre marathon som jag hittills sprungit så har jag alltid omedelbart varit sugen på att springa ett till. Även sugen på att börja träna inför det. Men ändå så är det något i huvudet som behöver lite vila, som behöver få komma ur det där nötandet om än bara för ett par veckor. Och då menar jag just vad gäller långpassen för i övrigt så känns milen bara bra, både för mitt huvud och min kropp. Så: jag kör inte fyra mil pang bom såhär nära inpå maran, det får vänta ytterligare en eller ett par veckor. Idag gick turen in till stan, ut på Djurgården där jag rundade Biskopsudden för att sedan vända tillbaka och ta ytterligare en sväng i Kaknästornetkrokarna. Största skillnaden nu jämfört med tiden innan Stockholm Marathon är avsaknaden av alla Team Stockholm Marathon-grupper. Idag såg jag bara en, annars brukar de vara precis överallt. I övrigt så kändes det bra, saknade bara dricka. För jag orkade inte släpa på vatten idag men jag ångrade mig så smått, för det blev rätt varmt på slutet. Totalt 31 km i 4:37 min/km. Gjorde jordgubbssmoothie när jag kom hem.

Och stretchade. Alltså, denna årstid. Att man kan ligga såhär och stretcha utomhus, fasiken jag älskar det!

Notera gamträdet i bakgrunden. Det är vårt körsbärsträd, eller tja, före detta körsbärsträd. Olle skulle beskära det och efter det är det sig inte likt. Inte ett enda blad har vuxit ut och körsbär får vi nog köpa i affären. Efter dusch så gjorde jag chin-ups.

3×10 stycken chins blev det. Och sen magövningar utomhus.

I övrigt så har jag fått äran att färga dotterns hår, från ljust till brunt. Vi blev riktigt nöjda med resultatet.

Och här kommer slutligen dagens reklam:

Frutti från glassbilen. Helt beroendeframkallande. Jag springer till och med ut på gatan fortare än barnen när jag hör den där jäkla melodin. Tur att jag åker till Gotland på avvänjning om några veckor, där finns ingen glassbil. I övrigt så har jag bokat flygbiljett till Berlin Marathon i september. När alla kommer till Lidingö för att kuta Lidingöloppet så pyser jag därifrån. Yeay!

Tempo, fötter och juice!

Det blir en del fart här dagarna innan maran. Det gillar jag. Dock gillar inte min vänsterfot det riktigt lika mycket. Har haft en aningen stel känsla i den, inte mycket men ändå tillräckligt för att jag ska minnas mina deprimerande dagar med plantar fasciit. Således stretchas det nu extra noga efter alla pass och på kvällarna är det massage av vaderna. Och då menar jag varje kväll.

Massagen har blivit som att borsta tänderna. Det går inte att hoppa över det, hur osugen jag än är på det så bara gör jag det. (För övrigt kan jag informera om att jag aldrig någonsin skulle hoppa över att borsta tänderna, jag är snudd på tandborstningsmissbrukare. Kör gärna 10 min med eltandborste alt. 15 min med vanlig borste, ja eller 20.) Olle börjar hur som helst tröttna på det eviga masserandet, framförallt när vi sitter i soffan och tittar på Breaking Bad på datorn, för då är mina ben i vägen non stop. Men så är det och såhär dagarna innan Stockholm Marathon har jag alla frikort i världen.

Idag blev det i alla fall ett tempopass.

Skön temperatur i luften och grus under fötterna. Ibland får man påminna sig om det. Inget av detta är ju egentligen självklart, alltså gruset och värmen. För inte länge sen sprang vi ju runt på is och snö, hade rånarluva på oss och gudvetallt. Känslan i benen rätt bra, de verkar ha gillat gårdagens joggande. 5+5 km körde jag med 1 min vila mellan blocken. Första fem gick i 4:10 min/km och andra femman på 4:04 min/km. Totalt 12 km med upp- och nedjogg.

Jaha, och så börjar det komma lite väderrapporter för den 1/6. Fast ingen av dessa går ju ännu att lita på. Just nu säger SMHI blandat sol och regn, ganska mycket regn, och ca 10-15 grader. Det låter ju rätt bra men ingen idé att ens fundera över dessa saker som ingen kan styra över. Det är ju bara att kuta vare sig det är snö, regn, stormvindar eller strålande sol. Vad jag däremot kan styra över är min juicefestival som nu går in i sin slutfas.

Denna vecka ska det pressas drycker som aldrig förr. Enda bekymret är att behöva handla själva frukten. När jag var i mataffären idag hostades det överallt. Varför håller ingen för? Det lär man sig ju på dagis! Som tur var hade jag luvtröja så jag drog upp luvan och smög runt och såg jäkligt skum ut. Nu? Magstyrka!

Chiiiiiins! Och tigerkaka!

Efter middagen drog jag fram gymbollen. Körde magstyrka: sit-ups (sneda och raka), ball bridge, danish specials, rumplyft och en del annat jox som känns som att magen kan behöva få smaka på. Sen gjorde jag chins.

20 stycken totalt. För inte längesen körde jag ofta 60-100 stycken men som sagt, har dragit ner på det hela lite inför maran. Dock tycker jag det är en grym övning för oss löpare för man får både stark mage och rygg av att hänga i stången. Och! Inte minst: man känner sig tuff. Särskilt om man lyssnar till denna medan. Förutom att hänga och slänga så har jag bakat en tigerkaka. Det drar nämligen ihop sig för klassresa för äldsta dottern. De ska sluta trean och börja fyran. Det är stort! Och bra för på det viset fick jag även användning för vår fina 4-form.

Adjö.

Hem till lite fart.

Vi åkte hem över ett blått hav igår eftermiddag. Det var fint. Vissa resenärer satt och pressade i solen uppe på däck hela resan men det funkar inte för mig. Jag blir typ åksjuk av vinden. Tänk att så mycket kan hända medan man är borta några dagar. Hemma hade nämligen vår syrénbuske börjat bli grön.

Det betyder att nu börjar också tiden på året då vi får små meddelanden från brevbäraren om att vi kanske borde klippa vår buske så han når brevlådan.

Imorse blev det ett tidigt tempopass.

Bestämde mig för att springa ute på Lidingö för att få det lite kuperat. Och för att jag var sugen på den fina ön. Började med 1 km uppjogg. Benen var rätt stela till en början vilket var väntat efter gårdagens 4 mil. Förr tog jag det alltid lugnt dagen efter mina långpass men nu har kroppen börjat vänja sig vid att det ibland kan smyga sig in lite fart såhär dagen efter. Om de sen gillar det är en annan fråga. Men min plan var ingen superfart, man får ju ta det lite försiktigt. Jag körde 8+8 km med en minuts vila mellan blocken. Första 8 km gick i 4:17 min/km och när jag sen satte fart igen så kände jag hur stelheten började släpa så smått. Följande 8 km hamnade på 4:09 min/km. Med tanke på mina trötta ben och backarna här och där så kände jag mig nöjd. 1 km nedjogg. Totalt 18 km. Sen raka vägen hem till smoothie innan dagen satte igång.

Det var det. Här kommer nu två grejer jag gillar:

1. Min löpardagbok. I den skriver jag ned alla mina pass och en del annat som är kopplat till löpningen som skadekänningar, tester, chin-ups, styrketräning, diverse tankar etc. Jag kan sitta och glo i den här boken i evigheter. Det gjorde jag på båten hem igår. Nu är det ju många som loggar sina pass digitalt och jag är den första att heja på detta moderna tillvägagångssätt. Men. Jag kommer ändå alltid ha en sån här bok. Och känner just nu inget behov av att registrera mitt löparliv digitalt också. Den har inga som helst finesser som att själv summera veckomängden, jämföra tider med tidigare resultat eller räkna ut hur många mil jag sprungit i ett visst par skor. Den har bara ett uppslag per vecka med utrymme för varje dag. Punkt. Men just att man kan sitta någonstans helt utan uppkoppling, mobil eller dator och ändå kunna gotta sig bland sina gamla pass, skador och annat – det gillar jag. Och att den bara är för mina ögon, det gör den ännu bättre. Ok, nästa bra grej:

2. Hallon. Kommer ju aldrig bli lika gott som geléhallon men ändå. Ibland kan jag fastna när jag ska äta något. Ni vet, när man liksom plötsligt ser det man äter. Det gjorde jag idag. Jag såg hur fina hallonen var. Liksom helt perfekta; formen, sammansättningen, rubbet.

Men nu då, en grej som jag inte gillar lika mycket:

3. Min gymboll har gått och skadat sig. Jag hade bollen ute i trädgården och låtsades att jag var en brasilianare som låg och gymmade på en strand. Sen skulle jag bara gå in och hjälpa barnen med en grej. När jag kommer ut så har bollen blåst iväg i trädgården och när jag rullar tillbaka den och ska fortsätta så är den plötsligt helt mjuk. Jag pumpar upp den i hopp om att det bara hänt något mystiskt. Pyyyyyys. Då hittar jag det: ett litet irriterande hål. Jag tejpar. Den funkar en stund. Pyyyyyyys. Jag tejpar lite till och sådär lär det väl hålla på. Så går det när man tar ut svängarna i vädret. Man ska helt enkelt inte låtsas vara en strandbrasilianare utan hålla sig inne och gymma som den trebarnsmorsa man är.

Ajöss.

Springer in maj.

Igår kväll var vi på en väldigt trevlig middag. Jag blir lite rörd när kompisar tänker på att jag knappt dricker längre och har inhandlat sånt här tjusigt, bara för min skull.

I natt sov jag förresten åtta timmar. Åtta! Det är lyxigt. Vaknade för att somna om, vaknade igen, somnade om… Till sist gick jag upp, det var för fint väder för att ligga och lata sig. Åt frukost och spelade lite fotboll med bland annat en tomte.

Spelade på ett oerhört mesigt och mähä-aktigt vis. Jag alltså, inte tomten. Tomten var i högform. Men själv är jag så himla rädd för att skada mig. På tal om det så höll jag på att trilla i trappan idag när jag skulle bära upp ett gigantiskt lass vikt tvätt. Herregud, tänk om ens dagar som löpare slutade på ett så nesligt vis. Efter fotbollen var det löpdags. Den här veckan är ju lättare i och med halvmaran på lördag. Jag gillar det inte alls men samtidigt ska det bli kul med ett lopp, och ska man springa så bör det väl vara med någorlunda pigga ben. Dessutom bra med lite tävlingsuppvärmning inför Stockholm Marathon.

2,5 km uppjogg och sen ett tempopass som bestod av 5+5 km med ca en minuts vila mellan blocken. Lite blåsigt men soligt och fint. Lite seg känsla till en början men sen tyckte jag kroppen kom igång. Ville inte heller pressa den för hårt utan sparar på krafterna till lördag. Avslutade med 1,5 km nedjogg. Totalt 14 km. För övrigt nöjd med mina dojor, dem kör jag med på lördag. När jag visade dem för Lennart på jobbet sa han att jag borde haft barnens namn på dojorna. Då kände jag mig plötsligt väldigt egocentrisk. Men vad sjutton.

Sen begav vi oss iväg på en utflykt hela familjen. Olle är bra på att hitta oväntade sevärdheter och idag var det Raul Wallenbergs föräldrars nedbrunna sommarstuga som stod på programmet.

Det nedbrunna huset ligger i en fin liten skog på södra Lidingö och är kanske inte en upplevelse i klass med pyramiderna, men den här bronsportföljen står där som ett minne till allt fint han gjorde.

Gatstenarna portföljen står på är riktiga gatstenar från Budapest som ju är staden där Raul Wallenberg räddade livet på tusentals judar under kriget. Vi hade laddat upp med matsäck och allt men vet inte hur vi tänkte med kläderna när vi gav oss av. När solen gick i moln började alla frysa. Själv hade jag shorts och sandaler på mig, hade typ inbillat mig att det var mitt i sommaren på Gotland, och barnen hade inga jackor. Så efter att ha begrundat portföljen och den nedbrunna sommarstugan en stund satte vi oss i bilen och åt upp maten istället. I för sig rätt mysigt. Jag älskar allmänt att äta i bilen, tror det är efter alla bilresor ner till Göteborg. Precis lagom till att matsäcken var uppäten, dök solen givetvis upp igen. Då var vi redan hemma så jag drog jag fram jättebollen, gjorde magstyrka och pressade lite i solen.

Var dagen slut nu? Nej. På eftermiddagen blev det fem lätta kilometer till.

Sprang lugnt och mina ögon såg detta:

Det kliade i benen. De tyckte de där fem kilometrarna var mesiga och ville springa mer. Men huvudet sa bara: Sansa er, er tid kommer.

Tempo med håll och fluga i ögat.

Lördag! Tempo! Var egentligen sugen på att springa ett riktigt långt tempopass idag men insåg att jag ju ska springa en halvmara om exakt en vecka. En liten vecka! Kanske lite dumt att slita för mycket på kroppen. Planen blev därför ett tempopass på 20 km i det fina lördagsvädret. Började med 1,5 km uppjogg. Fasiken, kände av lite håll. Hade inte väntat tillräckligt länge efter frukosten. Gör ofta det misstaget men det är för att jag har så svårt för att väääänta på saker och ting. När man vet att något ska göras är det lika bra att göra det direkt. Men så farligt var inte hållet. Nollställde klockan och därefter sprang jag i rask takt in mot stan. Solen i ansiktet och asfalten under skorna. Genom Värtan, över Gärdesfältet och ut mot Djurgården. Längs Djurgårdskanalen, över på andra sidan och där visade klockan på 10 km. Hade först tänkt pusta ut en stund och dela upp sträckan på två block men jag spurtade vidare men nollställde klockan i farten. Tillbaka samma väg. Efter Lidingöbron såg jag en kille som sprang i jeans. Nej han sprang inte till bussen, han var ute och joggade. Hård stil att kuta i jeans. Precis därefter fick jag en fluga i höger öga. Sjukt irriterande men bara att kuta på. Sen visade klockan ytterligare 10 km och jag stannade.

Totalt 20 km varav första halvan gick i 4:02 min/km och sista halvan i 4:04 min/km. Avslutade med 2 lugna km och mötte superlöpargänget vid Kyrkviken: Anders, Emil, Daniel Nilsson och en kille till. De såg svettiga och snabba ut, undrar var de körde för pass. Totalt 23,5 km. Hemma pussade jag Ali. Den enda man får pussa när man är svettig. Eller får och får, jag höll fast honom.

Och sen åt jag genast detta som en förlunch, innan den riktiga lunchen. Alltså denna hunger – det gäller att ge tillbaka till kroppen. Är man rädd för att bli skadad så gäller det att käka på ordentligt. Försöker verkligen tänka på det.

Och sen gjorde jag lite magträning i solen. Äntligen! Mycket roligare att harva på med sit-ups och grejer utomhus.

Uma hjälper alltid till med denna övning. Det är liksom vår ”grej”.

Det var förmiddagen. Kan hända att jag klämmer in lite distans senare, vi får se hur kvällen artar sig då det vankas restaurang. Ja just det, vädret. Exakt detta väder som det är idag tycker jag det kan vara nästa lördag när jag kutar Kungsholmen Runt, halvmaran. Tack på förhand. Hej.

Chins i natten!

Ni kanske undrar om jag lagt av med mina chins? Såklart jag inte har. Men jag kör inte lika hårt längre. Har lättat upp chinsträningen lite inför vårens lopp, för det känns lite tungt att släpa på en Starke Adolf-kropp när man ska springa 42 km. Ikväll körde jag totalt 30 stycken i set om 10. Och sen gjorde jag en massa magövningar för just magen har jag slarvat med senaste veckan. Fy skäms. Magen kan man aldrig träna för mycket. God afton.

Styrka och tigerkaka!

Nej. Jag säger nej. Nej nej nej. Nu får det räcka. Idag blev sonen sjuk. Hur många olika sjukor kan man ha på en säsong i en familj? Kan hända att vår familj kommer med i Guiness Rekordbok inom kort. Man får vara glad om man själv håller sig frisk. Till och med söndag SKA jag hålla mig frisk, så är det bara. För att övertyga kroppen om att den inte på något vis ska inbilla sig att gå och bli sjuk så blev det chin-ups och hemmastyrka.

Körde 10+10+10 chins enligt chins light-programmet som jag nu gått över till. Sen sit-ups, raka och sneda. Ball bridge och Danish Special. Och lite annat som jag hann med innan sonen kraxade och ville att jag skulle ligga och hålla om honom. Såklart jag gjorde det. Det går ju inte att hålla på och värja sig mot bacillusker när man är förälder, inte sina egna barns bacillusker. Jag tror tvärtom på att omfamna det. Ali var också gossugen.

I övrigt så bakade jag och Uma tigerkaka idag när vi kom hem. Den bästa kakan som finns. Vi tog dessutom fram 4-årsformen. Obs! Om ett par år behöver jag bara köpa till en nolla så kan jag ha den på mitt kalas.

Kakan är snart slut. Och då ska ni veta att den är gjord på dubbel sats smet. Nää vad nu, känner jag lite ont i halsen? Nä. Det är nog bara inbillning. Får sova bort det. Hej.

Hemmastyrka!

Idag blev det hemmastyrka på kvällen. Då kan man även låtsas att det är sommar och glida runt i linne och shorts.

Ja ni, det här gjorde jag:

Jag har som jag tidigare sagt dragit ner på mina chins. När jag plötsligt var lika stark som Pippi Långstrump så kände jag att det var dags att pausa. Nej men jag känner att det just nu räcker med att köra tre set och istället kompletterar jag med armhävningar. Alltid bra med lite variation även om jag alltid kommer hålla liv i chinsen.

Är det förresten ingen som undrar hur det går med mitt smågodisuppehåll? Helt otroligt men jag lyckades ta mig igenom helgen utan en endaste smågodisbit. Men å andra sidan åt jag glass och choklad och massa annat men det är helt ok. Det är ju just allt det där onaturliga som känns så kasst. Jag har även hittat dessa i affären:

Jag har sneglat åt deras håll förut men hånskrattat åt dem i smyg, och gått och plockat smågodis istället. Nu fick jag krypa till korset och jag kan informera om att denna lakrits är jäkligt god. Om man kan tänka sig söt lakrits. OK. God kväll.