Den här bilden säger rätt mycket. Precis såhär tycker jag ofta det känns att vara löpare på vintern. För alla som inte är det, och därför inte heller förstått tjusningen med att springa när det är iskallt eller snöstorm ute, får ofta det här lätt frågande uttrycket när man kutar förbi. Som att man vore någon slags utomjording alternativt spritt språngande galen. Hur som helst, idag blev jag lite glad när jag sprang genom stan mot dagishämtningen. Det var aningen vår i luften igen och jag fick lite hopp om söndagens lopp. Det måste bara vara lite vårigt då, något annat går inte för sig. Jag kutade på. Rakt in på dagis och hämtade den minsta lilla människan.
Totalt 10 km i 4:49 min/km.
rocknrollrunning.se 
Nä, nu måste jag lämna en liten kommentar (efter att ha kikat in på din blogg i några veckor) och säga att du är så grymt imponerande och inspirerande! Hur länge har du hållt på med löpning? Lycka till på söndag!
Åh tack! Glad jag blir! Jag har sprungit mer fokuserat sen julen förra året så drygt ett år. Innan dess sprang jag också men mer sådär till och från och kanske ett par gånger i veckan, om ens det. Vi hörs!