Gick upp rätt tidigt. Utsövd efter välbehövd sömn, och det var bra eftersom det var dags för ett ganska hårt pass. Sprang mot Lidingöbron. Vid Islingeviken hade himlen, isen och vägen samma färg.
Över Lidingöbron och vidare in mot stan. Tog det lugnt vilket inte var så svårt med tanke på all snö och modd. Längs Husarviken där bygget stod still för en gångs skull.
När klockan visade 7 km var jag framme.
Saken är att jag senaste tiden pratat lite med Kent Claesson på Spårvägen. Och jag har ju haft lite problem med att springa mina tempopass på Friskis eftersom folk står och trampar och ser sura ut bakom mig efter tio minuter (”Max tio minuter i konditionsrummet vid hög belastning” säger ju skylten ovanför löpbanden). Idag hade jag därför äran att få springa på bandet i Spårvägens Klubblokal. Jag bytte raskt om och klev upp på bandet. Tidigt, bara jag där. Och så sprang jag följande i ett svep:
10 km i 4:00-fart
3 km i 3:52-fart
1,5 km i 3:45-fart
0,5 km i 3:35-fart
Jag hade från början tänkt springa 5+5+5 med en minuts vila mellan blocken, men ändrade mig under gång till att köra tio på raken. Och sen ändrade jag mig igen och tänkte, äsch lika bra att nöta på. Och så blev det totalt 15 km i ett svep.
Sen drog jag på mig varma kläder igen, bytte skor och kutade hemåt. Längtade efter frukost. Nu var benen trötta men det kändes ändå rätt skönt att jogga hem efter passet. Totalt 7 km i 5:28-fart. Och hela rasket blev sammanlagt 29 km. Kan vara mitt rekord utan frukost i magen. Men sen då! Frukosten! Min jobbkompis Lennart, som jag ibland springer med på lunchen, berättade om ett bra frukostrecept igår. Det här skulle man blanda ihop och sen steka som en omelett (för två personer):
5 ägg, en banan, en sked mandelsmör eller jordnötssmör, lite havssalt och kanel. Och när det är klart så serverar man röran med turkisk yoghurt och bär (jag tog några färska jordgubbar och frysta hallon).
Jag erbjöd Olle en portion men han blev oerhört upprörd av synen. Han hatar både jordnötssmör och banan i mat. Själv tyckte jag det var rätt gott. Men framförallt så kändes det som en perfekt återhämtningsfrukost, eller kanske ännu bättre; premarathonfrukost? Därefter fick jag snabbt hoppa in i duschen för sen var det dags att åka hela familjen till det här badet ute i Upplands Väsby:
Ska be att få tala om att min mamma har ritat det här badhuset. Det tycker jag är lite mäktigt. Här badades det i den varma bubbelpoolen och åktes vattenrutschkana. Det är faktiskt ett väldigt kul ställe! (Nej nej, jag är helt opartisk!) Jag hängde dock mest med Uma i barnpoolen med elefantrutschkanan som hon åkte kanske… 75 gånger? Som vanligt så frös jag, det är kanske därför badhus aldrig varit mitt favorithäng. Och man kan ju inte sitta i bubbelpoolen som en skum figur non stop. Sen blev det i alla fall kaffe i bilen.
Och så körde vi Önskelåten, bästa grejen för att hålla ungarna vakna. Följande låtar spelades på väg hem till Lidingö.
Killing Me Softly With His Song.
Det var dagen såhär långt. Tack och hej.
rocknrollrunning.se 
Vilket pass Tove! Imponerande!
Sen skrattar jag åt det här med badhuset, hahaha, nä nä inte partisk alls 😛
Nä jag bara badade där på ett helt opartiskt vis. Det bara ”råkade” slå mig hur otroligt väl genomtänkt allt var, planeringen, färgvalen etc.
Förstår varför du såg det du såg, sådan mor sådan dotter, eller hur? 🙂
Haha du är galen kvinna! Blir mållös av dina kapacitet och dina prestationer!
Haha Ida, näru, jag kutar bara på så gott det går!
Grymt alltså..har du funderat på att gå med i en klubb och anmäla dig till SM-klassen i Sthlm marathon?
Ska gå med i Spårvägen, även om det är svårt att platsa där, de är ju rätt duktiga om man säger så… hjälp… SM-klass. Jag bara kutar lite ju!
Perfekt att gå med i Spårvägen, de har ju både SM-Guld på Marathon (2012) och 100 km (2011). Med dina tider är det mycket billigare att vara med på Stockholm Marathon via SM-klassen. Det samma gäller för SM 100 km den 4/8. På 100 km har du faktiskt också en reell chans att kvalificera dig för det svenska landslaget. Vore väl inte helt fel att svida om till de blå-gula kläderna?
Ojoj, nu blir jag alldeles svettig och nervös. Haha, landslaget, herregud! Så snabb är jag inte! Grejen är att jag bara springer och tänker inte så mycket utöver det. Men Spårvägen är tanken och så får vi se hur det går. Bara foten och kroppen håller!
3 timmar på marathon motsvaras av ca. 8:45 (maratid*3 – 15 min) på 100 km. Nomineringsgränsen (IAU:s B-gräns) är 9:00 timmar… Mer info om landslaget på http://www.ultradistans.se/index.asp?Sida=63.
Tack! Får läsa på!
Jeez, vilket tempo du håller numera. Börjar känna mig som en fet amerikan här borta. Men vänta du bara! Jag tänker inte låta en småbarnsmorsa från Lidingö spöa mig länge till! Dags att börja utnyttja de där åren jag har tillgodo.
Haha, kom an bara! Du ska bara veta hur seg och stark man blir av alla småbarnsår!
Hej Tove!!
Jag har följt din blogg sedan du började blogga. Jag tycker att det är väldigt roligt och inspirerande att se hur hårt du tränar och hur mycket bättre du blir. Själv så går jag på ett orienteringsgymnasium och har haft väldigt mycket skadeproblem det senaste året, det känns som om min utveckling har stannat av lite, då är det kul att ha en förebild som är så grym som du!
Kram!!
Hej Alice!
Vad kul att du hängt med mig ända till nu! Och jag är så impad av orienterare, för jag är helt kass på att springa fort OCH läsa karta! Men synd om dig som är skadad. Jag vet hur det känns. Men tänk på hur ung du är och hur många underbara träningsår du har framför dig. Så var rädd om kroppen, snart är du tillbaka ännu starkare – för det blir man av sina skador. I alla fall mentalt och det tar inte heller lång tid att komma tillbaka fysiskt heller. Lycka till!
God omelett! Jag hade även i lite mjölk.
Ja den blev helt ok den där röran. Men jag måste erkänna att den nästan lät godare än den faktiskt blev. Men full av energi blir man i alla fall. Jag får testa med lite mjölk i!